mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

tydlig. Det faktum att man är hindrad från att planera sin framtid uppehåller sigflera vid i intervjuerna. ”Det går inte att planera sitt liv. Man har ingen kontrollöver sitt öde” säger en kvinna från Eritrea. Hon upplever sina sex år av väntansom förlorade. Hon hade velat studera ekonomi, utbilda sig, ta sig framåt i livet– men bakbands efter det första avslaget på sin asylansökan. När uppehållstillståndettill slut kom var hon för trött för att ens känna glädje.Samma erfarenhet beskriver en man från Libanon som vid intervjutillfälletefter sju års väntan nyligen fått tillfälligt uppehållstillstånd:– Jag är van att jag får negativt besked. När de sa att jag har fått uppehållstillstånd, ett år– begränsat alltså. Jag sa ja. Han sa: det känns som om du inte är glad. Vad tycker du? Sajag. Ska jag skrika och vara så glad. […] (Informant)Orkar man inte bli glad? ( Jag)[…]Nej, härifrån (hjärtat, min anm.) det känns ingenting. (Informant)Upplevelsen av att den bästa tiden i ens liv har gått förlorad beskrivs med sorgoch vrede.– Jag är så ledsen. Jag är inte glad, för min bästa tid är förlorad. Ungdomstiden. Den härtiden kommer aldrig tillbaka. […] När jag är trettio år kan jag inte göra det om en femtonåringgör. I hemlandet är jag inte uppväxt i rätt ålder. Alltså, jag har haft ett jobbigt liv. Jaghar inte växt upp som barn. (Informant)– Du har inte haft någon barndom heller, menar du? ( Jag)– Samtidigt har jag förlorat min ungdomstid också. (Informant)”Kan man glömma oron?” frågade jag dem som vid intervjutillfället hade fåttuppehållstillstånd. Mannen från Libanon som väntat mycket länge i sitt asylärendevar rädd att han inte skulle kunna återhämta sig. Vid intervjutillfället sovhan fortfarande dåligt, upplevde häftiga humörsvängningar och värk i axlar ochhuvud. Han använde mediciner och beskrev det som att han fortfarande var rädd.”Vem vet hur lång tid det kommer att ta? Kanske lika lång tid som att bli sjuk?Kanske längre?” En ung kvinna som vid intervjutillfället också nyss fått uppehållstillståndjämförde sitt liv efter det positiva beskedet med den ovissa väntansom präglade livet innan uppehållstillståndet. Den stora skillnaden var att hon nukan drömma igen. Under väntan satt hon mest passivt hemma och tittade på TV.Nu kan hon planera sin framtid, drömma, ta kontroll över sitt eget liv. Några beskriverframtiden som oerhört ljus: Man är en ”ny människa”, man har möjlighetatt ”planera framtiden”, framtiden är ljus ”utan problem, krig och död” och ”mankan plötsligt sova gott om nätterna igen”.68 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN