mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

FritidFrån handlingskraft till passivitetAtt fly från sitt land kräver ett stort mått av beslutsamhet, handlingskraft, styrkaoch mod. Den första tiden i Sverige kan präglas både av lättnad över att ha klaratflykten, och av viss aktivitet som nyanländ flykting. Ganska snart förbyts förmånga dock förtröstan och lättnad i frustrerande väntan och förlamande passivitet.Dagarna under väntetiden beskrivs med några få undantag under intervjuernasom långa, präglade av både tristess och stress, oförmåga att koncentrera sigpå någonting annat än själva väntan och en samtida oro.Det är så här: jag ska tänka på min identitet, jag ska tänka på mig själv, jag ska tänka påhälsan och jag ska tänka på Migrationsverket. Och de här alla fyra sakerna hänger ihop,men det blir jobbigt för mig – vilken väg ska jag gå? Jag vet inte om jag ska stanna här, jagvet inte om jag ska utvisas dit där jag har ingenting.(Man från Libanon)Väntetiden påverkar upplevelsen av en vanlig dag i negativ riktning (Brekke2004). En familj i Västmanland uppehöll sig särskilt vid väntan på brevbäraren. 32Man sitter i sin lägenhet, passivt väntande och vet att kanske, kanske är det idagsom beskedet kommer. Under förmiddagarna är det omöjligt att tänka på någotannat. Så hörs stegen i trappan – pulsen rusar upp, man väntar sig det vita kuvertetmed ett livsavgörande beslut, och man både bävar för innehållet och vill slitaupp det omedelbart. Men det kommer inte den här gången heller, och inte nästadag eller dagen därpå.Den ofrivilliga passiviteten under väntan beskrivs av de flesta informantersom oerhört jobbig. När jag har bett informanterna beskriva väntan, karakteriserasden dels som en ”tom tid”, präglad av tristess, jobbiga minnen och upplevelserav utsatthet. ”Jag har varit trakasserad i hela mitt liv. Det finns ingenting roligtatt tänka på,” säger en ung man i intervjun. Dels beskrivs väntan som tid av oro,förvirring och nervositet. Flera säger sig inte våga lita på folk. En ensamståendemamma från ett afrikanskt land svarar så här:Du vet inte vad som väntar i morgon. Psykologiskt – du kan inte vända dig till någon, förom du vänder dig till någon så vet du inte vad som kommer att hända. Du håller dina problemför dig själv. Litar inte på någon. Och du är där, du väntar, du vet inte vad som händer– det är så frustrerande.32 Löwén beskriver i sin avhandling om asylsökande barns meningsskapande på samma sätt den centralaroll som flyktingförläggningarnas postboxar spelar i de asylsökandes liv (2006).66 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN