mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

Tidigare skolupplevelser var varierade; ett par barn uppger att undervisningeni hemlandet var lätt och skolan rolig. Andra beskriver en skolvardag präglad avtristess eller stränga lärare. ”Lärarna brydde sig inte om mig” säger en pojke frånIran. Rasterna var svårast; lärarna skrek och eleverna fick stå på ett ben en långstund utanför skoldörren.När barnen nu stod i begrepp att introduceras i den svenska skolan påpekadeflera av dem att svenska språket var särskilt viktigt att lära sig. Förväntningarnatycks generellt sett vara mycket höga och positiva – genom skolan öppnas möjligheteratt göra framtiden till sin. ”Skolan här känns bra. Jag vill lära mig allt, allauppgifter jag får. Det är viktigt att kunna lärarens namn och vad som ska och inteska göras här” säger en flicka född -98 från Bangladesh. En pojke från Bosnienvill lära sig ”allting som finns i hela världen, ju mer desto bättre”. ”Att jag blirbättre så jag kan få ett viktigt jobb typ som man tjänar bra på och som är roligt”,svarar en flicka född -90 från Equador. En pojke från Syrien vill lära sig rita merså att han kan bli något inom det i framtiden.Enligt en intervjuundersökning med skolsköterskor om asylsökande skolbarnshälsa, identifierades två bemästringsstrategier hos barn: Antingen koncentrerarde sig mycket hårt på studierna och presterar bra, eller också uppträder de somvuxna, slutar leka och tar oproportionerligt stort ansvar (Shahnavaz, S & Ekblad,S 2002). Det vore av stort intresse att forska mer kring hur de asylsökande barnensförväntningar förvaltas av skolan, hur de tas emot och hur de själva hanteraroch upplever pedagogik, kamratrelationer och lärande.När skolan fungerar som en katalysator för drömmar och framtidsplaner,är den också identitetsskapande. Dessutom kan den fungera som ett andrumnär den övriga tillvaron präglas av ovisshet och väntan (jfr Hadodo & Åkerlund2004:21). En väl fungerande skola innebär trygghetsskapande rutiner och meningsfullaktivitet i vardagen. För många asylsökande barn är det den enda arenanför att möta både jämnåriga barn och utomstående vuxna. För ensamkommandeasylsökande barn och ungdomar har skolan visat sig utgöra tryggheten i tillvaron(de Jong 2004). I en ny avhandling om asylexistensen villkor och barns meningsskapande,pekar Åsa Löwén på att asylsökande barn främst finner trygghet genomrelationer (Löwén 2006:132). Ett givande och trygghetsskapande möte medutomstående vuxna och barn förutsätter emellertid att skolpersonalen har en förståelseför och inblick i de asylsökande barnens specifika situation och i de villkorde lever under. En tid präglad av globalisering och kulturell komplexitet uppresernya dilemman. Hur förhåller man sig till de barn som kanske inte får stanna?Maria Appelqvist fann i delar av sin studie av mottagandesystemet tecken påbristande insikt om asyltidens och temporalitetens villkor och statusskillnadermellan barn med uppehållstillstånd och asylsökande barn (Appelqvist 2005 a).I enkätintervjuerna svarar en pojke ”fröken i skolan” och en flicka svarar ”någ-MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 63