mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

kvinna som levde i anläggningsboende en tid innan hon ordnade eget boende,beskriver upplevelsen så här:– Du vet, när vi kommer till ett nytt land, allting är annorlunda för oss. Om vi ska separeramänniskor från olika håll – då blir det ännu sämre. Vi har missat, förlorat mycket från vårtland. Vi har inte samma språk, samma land – allting är nytt för oss. Om vi ska vara utanför,[ohörbart] vi bor i ett samhälle som är bara för oss som kommer från andra länder, vi fårinte blanda oss med svenskarna. Man känner sig ännu mer separat, man mådde dåligt.Men någonstans – man kan kalla det för fängelse. Man har inte något själv, man är intesom vanligt folk. Det känns så här. Jag kände mig bara så här. Vi satt bara framför fönstrethela dagarna. Alla – en familj kom från Bosnien, en annan från Pakistan, en från Kurdistan– och alla har samma problem. Och sen – man blir förvirrad. Man kan inte komma in isamhället. (Informanten)– Blir man påmind om situationen, menar du? (jag)– Ja, exakt, hela tiden. De har samma problem. En sitter och berättar och gråter, andra….;det är bara problem.I en annan studie av barn och föräldrars livsvillkor i den asylsökande familjen,gjorde en intervjuad kvinna en liknande jämförelse mellan livet på förläggningenoch fängelsetillvaron:Det känns som att bo i ett fängelse, det är nästan sämre. En fånge vet när han blir frigivenmedan vi inte vet det. Det finns inget att göra förutom att gå till ICA och handla och tittapå TV (Hadodo & Åkerlund 2004:27).I städerna lockar i stället bibliotek, bad och möjlighet till fritidssysselsättningar,organiserad verksamhet och närhet till andra människor. I det egna boendetmenar några också att det finns större möjligheter att välja sitt umgänge. I anläggningsboendetär man hänvisad till umgänge med andra asylsökande som förtillfället bebor samma område. För många blir det en ständig påminnelse om denstigmatiserande status som asylsituationen medför. Skäl som uppges i enkätintervjuernaär att det ”fanns för många invandrare på förläggningen”, man ”villinte dela lägenhet med andra” eller ”mina barn kunde inte lära sig svenska”. Förläggningsboendettycks skapa en känsla av ett en önskad integration förhindrasoch man identifieras endast utifrån kategorin flykting. I Hadodo och Åkerlundsundersökning beskrev en man skillnaden mellan det egna boendet och förläggningsboendetså här:Naturligtvis är det mycket bättre att bo hos släkt och vänner än att bo på flyktingförläggning.I Södertälje fick vi ta del av det sociala livet plus att vi inte kände oss så ensamma som46 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN