mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

någon vart, man kan inte påverka sin situation och tiden i väntan har gått förloradär återkommande teman.Dessa till synes motstridiga uppgifter stämmer överens med de resultat somRudi Firnhaber presenterat i sin förstudie om faktorer som påverkar asylsökandei väntan på uppehållstillstånd eller avvisning. Firnhaber delade in sin fokusgruppi kort- och långtidsväntare. På frågan om hur de upplevde sin livssituation framkominga tydliga skillnader mellan de båda grupperna. Men när frågan i ställetomformulerades så att den gällde den enskilda individens egen jämförelse mellanden första och den senaste tiden av väntan, kunde man urskilja en tydlig tendenstill negativ förändring över tid. På motsvarande sätt jämfördes de båda gruppernasbeskrivning av sitt hälsotillstånd. Grupperspektivet visade ingen tidsrelateradskillnad, vilket däremot framträdde i det enskilda fallet (Firnhaber 2005:15). Detär en iakttagelse som stämmer överens med annan forskning i ämnet. Enligten undersökning av asylsökande i Sverige hade faktorer under själva väntan påasyl större betydelse för hälsan än de upplevelser man haft innan man flydde sittursprungsland (Brekke 2004:27). Annette Rosengren beskriver också i en stencilhur informanterna i hennes undersökning om asylsökandes situation i Sverigedrabbas av en tydlig psykisk nedåtspiral (Rosengren 2005).En lång väntan tycks således generellt sett påverka den asylsökandes hälsanegativt. Informanterna beskriver olika typer av stressrelaterade problem som desjälva tolkar som effekter av väntan och ovisshet: sömnproblem anges av flera iintervjuerna, både avbruten sömn, återkommande mardrömmar och svårigheteratt insomna. Värk i huvud och axlar och spända käkar, vilket leder till problemmed tänderna, beskrivs också av några. Rastlöshet, koncentrationssvårigheter, aggressioneroch trötthet är andra återkommande beskrivningar. Flera användermediciner för att fungera i vardagen.Det som framför allt betonas i intervjuerna är emellertid inte den långa väntani sig, utan den osäkra tidshorisonten. Ovissheten både över utgången i asylärendet,och över hur länge man är tvungen att vänta på besked påverkar individensupplevda hälsa (jfr Brekke 2004:22). Den asylsökandes hela energi går åt till attoroa sig över utgången, att överväga sina möjligheter att få stanna och utvecklastrategier för att hantera en vardag med mycket begränsade möjligheter. Manjämför med varandra och med liknande asylärenden. Om andra har fått beskedtidigare, framstår den egna väntan som än längre och hanteringen som orättvis.Några av mina informanter hade först fått besked om hur länge de skulle få vänta,men beskedet hade ändå inte kommit på utsatt tid. Jan-Paul Brekke fann sammaproblem i sin undersökning (Brekke 2004:22). En ung man från Libanon beskrevsärskilt utförligt hur processen bröt ned honom psykiskt. Gång på gång angavsnya datum för besked i hans ärende, och gång på gång blev det hela uppskjutet,med hänvisning till att ärendet var särskilt komplicerat.34 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN