mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

kroppsliga och psykiska trauman som tortyr, hotelser och skenavrättningar. Detkan ge behov av vård både för fysiska besvär och för psykiskt lidande.Enligt intervjuer med vårdgivare är det vanligt att ensamkommande yngremän inte söker hjälp när de först anlänt, och att de uteblir från den hälsokontrollman inledningsvis blir erbjuden. Det kan möjligen förklaras av den lättnad ochförtröstan många upplever när de väl har kommit fram. Kanske tänker man sig attallt ska ordna sig. En annan förklaring kan vara att gruppen av ensamkommandemän generellt sett flyttar oftare än andra, och att det händer att de helt enkelt intenås av kallelserna. I många kulturer är mansrollen också starkt förbunden medkraft, uthållighet och styrka. Att söka hjälp kan vara tecken på svaghet. I synnerhetpsykiska problem kan vara än mer stigmatiserande för män än för kvinnor.Mot bakgrund av detta är det särskilt intressant att andra undersökningar visaratt just ensamkommande män tvärtom är mycket frekventa besökare på sjukmottagningarna(Öqvist & Mattson 2004:11). För många ensamkommande kanvårdgivarna vara den enda kontakten med samhället och den enda möjlighetenatt få berätta om sina problem, att möta förståelse och mänsklig omtanke.Den passivitet som väntan i asylärendet ofta innebär – i synnerhet vid enomprövning eller ett överklagande – tenderar också generellt sett att drabba mänmycket hårt enligt vårdgivarna. Mansrollen sammanfaller ofta med försörjarensoch med verksamhet utanför hemmet. I synnerhet för män med familj kan detvara svårt att inte få möjlighet att uppfylla denna roll. Det svenska genussystemetoch jämlikhetsidealet kan för många också innebära en stor omställning, där denegna rollen ifrågasätts i ett sammanhang då grunderna för den egna identitetenredan är satt i gungning. I de fall där det förekommer våld i familjen är det iallmänhet mannen som är förövare. I föreliggande undersökningen återfinns intenågra belägg för sådana tendenser. Ett par män talar i intervjuerna om de aggressivakänslor som väcks under den passiva väntan på asyl. De upplever själva attde förlorar tålamodet, brusar upp lätt, tappar koncentrationen och blir aggressiva.När det gäller frustrationen över passiviteten och arbetets betydelse, betonarkvinnliga informanter i lika hög grad betydelsen av en yrkesroll, en plats att gå tilloch arbetets sociala dimension.Ett liv i väntanVid en intervju gjorde ett missförstånd från min sida att jag och paret jag skullemöta gick om varandra. Jag stod utanför dörrarna vid Asylhälsan i Västerås ochväntade på mannen och kvinnan, som i själva verket redan satt i väntrummet. Jagavvaktade i nära femton minuter, stampade lite av köld och kände irritationenkomma krypande. Lyckligtvis kom jag underfund om misstaget när jag sprangin igen för att fråga om någon sett till paret. När vi omsider kommit i ordning iett av rummen och jag bad dem berätta om sin situation i väntan på asyl, svaradeMELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 31