mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

av barnen har uppgivit att de sällan eller aldrig har huvudvärk eller ont i magen.En har dock ofta ont i huvudet, och sex av barnen lider relativt ofta av värk i huvudeller mage. Fyra av barnen instämmer i att de sover gott om nätterna. Sex harsvarat att de sällan eller aldrig sover gott. Det kan ha att göra både med praktiskahinder – ett barn uppger att hon sover obekvämt på en madrass på golvet – ochmed oro eller ångest hos barnet, som ger avbruten sömn och mardrömmar.Fem barn uppger att de ofta känner sig glada, fem är glada ibland och fyramenar att de sällan eller aldrig är glada. ”Pappa är inte med oss”, säger en flickasom förklaring till varför hon aldrig är glad. På påstående ”jag känner mig trygg”instämmer tre barn. För de flesta barn varierar känslan av trygghet och tillit,medan fyra svarar att de aldrig känner sig trygga.Det sammantagna intrycket är att barnens upplevda hälsa har stor spännvidd.Här finns barn som mår mycket dåligt, som lider av sömnsvårigheter, huvudvärkoch ont i magen, som aldrig känner sig trygga eller glada. Men det finns också provpå barn som mår förhållandevis bra, som upplever sig som trygga och friska.I Uppsala län fanns den 2 maj 2006 enligt Migrationsverkets statistik 59 ensammakvinnor, 34 ensamstående mammor, 43 kvinnor med familj och sex kvinnori parrelation utan barn. Därutöver fanns ett fåtal kvinnor som rest med någonannan släkting eller vuxen person.I Västmanland fanns samma datum 71 ensamma kvinnor registrerade. Därfanns också 95 ensamstående mödrar, 121 kvinnor i familjer med barn och 20kvinnor som levde i ett förhållande utan barn, samt några som levde med sinaföräldrar eller i andra familjekonstellationer. 13Ser man till landet som helhet lider asylsökande kvinnor oftare än män avnedsatt psykiskt välbefinnande, åtminstone om man ska se till vårdkonsumtionen(Öqvist & Mattsson 2004:12, Wintzer 2005). Fler kvinnor söker psykiatriskhjälp, och många äter antidepressiva mediciner. Det är en tendens som enligtvårdgivarna kan skönjas även i Västmanland och Uppsala län. Några av vårdgivarnai Västmanland påtalar att de ser kvinnor med symptom som påminnerstarkt om de apatiska flyktingbarnens; de svarar inte på tilltal, fäster inte blickenoch blir passivt liggande om de inte får hjälp att röra sig.Antalet kvinnor som åberopar att de utsatts för förföljelse på grund av sittkön ökar i Sverige. Det kan röra sig om människor som vid ett återvändanderiskerar hedersmord, änkebränning, stening, piskning, misshandel, våldtäkt ellerannat sexuellt våld. Några kvinnor söker skydd undan människohandel. Svåra,kränkande och nedbrytande erfarenheter före och i samband med flykten påverkarnaturligtvis hur man mår under väntetiden i Sverige. Vårdgivare uppger attdet förekommer att kvinnor inte vågar berätta om vad de varit med om för sina13 Uppgifter beställda från Migrationsverkets informationsenhet.MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 29