mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

diskuteras främlingen sällan som något annat än ett problem. De flyktingar sommöter oss i dagens svenska media är förlorare, oavsett om de framställs som etthot eller i medkännande ordalag, som farliga främlingar eller som hjälplösa offermenar flera forskare (Lundberg 2000, Brune 2001, Tesfahuney 2001). Begreppen”flykting” och ”asylsökande” har blivit stereotyper (Norström 2003:198).Epitetet ”flykting” får mig att känna mig som ett ”asylobjekt”, ett administrativt problemför myndigheterna att hantera. Men jag är och vill vara mycket mer än ett administrationsproblem(citat av argentinaren Mario Quintana efter Ana Martinez 2005).Den mediala rapporteringen av flyktingar som kommer till Sverige är ofta avpersonifierad,enligt mediaforskaren Ylva Brune (Brune 2001). De liknas vid strömmar,trafik och invasion och förknippas med hot, okontrollerade och illegala flöden,kriminalitet och kostnad. Uttrycket ”illegala flyktingar” som saknar eller haroklar juridisk betydelse, förekommer frekvent (Brune 2001:34), och fokus liggerpå människosmugglarnas hänsynslösa utnyttjande, snarare än på människornasbehov av en fristad eller det förtryck de utsatts för i sina hemländer.En annan, motsatt genre koncentrerar sig på utvisningshot mot enskilda individer.Det rör sig ofta om barn, och berättelsen blir i stället individualiseradoch ofta bildsatt med porträtt och människor som möter läsarens blick (Brune2001:39). Inte i något av fallen, menar Brune, blir asylpolitiken egentligen ifrågasatt.I hotberättelserna målas de utifrån kommande hoten mot Sverige upp. I desenare lyfts enskilda fall fram som inte ifrågasätter flyktingpolitiken på ett principielltplan, utan berättar en enskild historia. När individen i fråga har fått uppehållstillstånd,är situationen löst och problemet ur världen (Brune 2001:41).Målgruppen för föreliggande undersökning är mycket heterogen. Det framstårtydligt i intervjuerna. Här finns män och kvinnor, unga och gamla med skiftandesociala och kulturella bakgrunder och levnadshistorier, drömmar och livsmål. Detenda de människor jag träffat har gemensamt är egentligen erfarenheten av att flysitt hemland för att söka sig till en ny och främmande miljö. Hur den upplevelsenhanteras, vad den sätter för spår hos människan och hur man hanterar mötet medett nytt land och asylsituationen är helt individuellt. Informanterna representeraren grupp vars röster mycket sällan blir hörda, även i frågor som direkt angår dem– exempelvis asylpolitik. Samtidigt som det naturligtvis är en målsättning att iföreliggande rapport finna generella drag i de asylsökandes liv, hoppas jag därförockså att jag i möjligaste mån lämnar utrymme för det olikartade och unika.MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN | 23