mellan hopp och förtvivlan Erfarenheter och strategier i väntan på asyl

IdentitetKulturella identiteter har under senare år blivit en het fråga både nationellt ochglobalt, såväl på den politiska agendan som på den akademiska. Det mångkulturellasamhället, med alla de möten, sammansmältningar och konflikter det förmed sig, väcker ständigt frågor om identiteten (Alsmark 1997, Eriksson, Eriksson,Baaz & Thörn (red) 2002). Globaliseringen har inneburit en motsägelsefullutveckling: Å ena sidan har den lett till homogenisering och skapande av gemensammakulturella referenser. Folk på olika sidor om jordklotet kan hitta mångagemensamma nämnare. Å andra sidan har den fått fragmentering och sönderfalltill följd, då en mängd lokala identiteter skapas, återskapas eller förstärks underglobaliseringens inverkan. Även inom etnologiämnet har identitetsbegreppet blivitflitigt nyttjat, inte minst sedan kulturbegreppet kommit att uppfattas somalltför problematiskt. Det innebär en starkare betoning av individen och på olikamänniskors personliga tolkning av det kulturella, framför en avgränsad kulturellgemenskap. I regel har identitet positiva förtecken. En stark identitet är något atteftersträva, och för att bygga identitet krävs att individen både har en känsla av enhistoria, ett sammanhållet och begripligt nu och av en möjlig framtid (Alsmark1997, Brekke 2004:18). Identitetsarbetet är en oupphörligt pågående process,som rymmer både kollektiva och personliga dimensioner av sociala och kulturellaslag (Olsson 200:61). Jaget skapas i mötet mellan det som varit och det som är,i vardagens sociala interaktioner där skola, arbete, språk och fritid skapar förutsättningarför tillblivelsen. Denna den moderna identitetens görbarhet bär emellertidockså med sig en fara: risken att förlora sin identitet – ett sorgligt tillståndsom inte minst brukar aktualiseras när folk mister kontakten med sitt hem, sittursprung och sin historia.EtnicitetDet ökande intresset för identitet och gränsdragningar har också aktualiserat etnicitetsbegreppet.De frågor som väcks i tider av globalisering och fragmentering– ”vem är jag? Vilka hör jag samman med?” – besvaras ju inte sällan med etnicitet.Själva ordet ”etnisk” bär på en del mindre tilltalande barlast. Det kan härledastillbaka till grekiskans ethnos, som i sin tur går tillbaka på ordet för ”hednisk”.I denna mening användes det fram till mitten av 1800-talet, då ”etnisk” gradvisbörjade beteckna ”rasmässiga” särdrag. I USA kom det runt andra världskrigetatt beteckna de grupper och minoriteter med olika ursprung – judar, irländare,italienare och så vidare – som utöver den dominerande befolkningen av brittiskhärkomst befolkade landet. Sedan 1960-talet har begreppet tagits upp i antropologinoch fram tills ganska nyligen använts relativt oreflekterat.Det ökade bruket av ordet etnicitet i kulturforskningen är inte bara en frågaom terminologi, utan pekar också på en avgörande brytpunkt i studiet av grupper20 | MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN