Back - Göteborgs Symfoniker

Artist in Residence: 

Nikolaj Znaider 

Musik från yttre rymden: 

Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis Aura 

Popical med Weeping Willows 

Bagargårdens bäste cellist? Ernst Simon Glaser! 

Exklusiv intervju med Hélène Grimaud

TACK STENA, SNART ÄR VI IGÅNG! 

Inom kort kommer du att kunna se Göteborgs Symfoniker i närbild på datorn hemma och 

i utvalda biografer. Stena bidrar med stor glädje till ett projekt som innebär att Göteborgs 

Symfoniker, Sveriges Nationalorkester, via digitala utsändningar kan nå en ny och stor publik 

både i Sverige och internationellt. 

Vi stöder kvalitet och utveckling. 

AnsvArig utgivAre 

urban Ward 

redAktörer 

stefan nävermyr & ulla m andersson 

skribenter 

ulla m andersson, göran bergendal, 

rolf Haglund, ingemar von Heijne, stig 

Jacobsson, stefan nävermyr, gunilla 

petersén, Johan scherwin, per stern och 

erik Wallrup 

foto 

Jeanette andersson, Jerker andersson, 

Josef astor, simon van boxtel, Chris 

Christodoulou, Drew farrell, måns pär 

fogelberg, kristoffer Hedberg, mat Hennek, 

anna Hult, rickard Häggblom, Lina ikse, per 

kristiansen, george Lange, michael Larsson, 

erik mofjell, franca padrazzetti, sofia 

paunovic, natacha razina, robert schultze, 

anna thorbjörnsson, Jean Christoph uhl, 

Jan-olav Wedin och Julia Wesely 

formgivning 

magdalena nilsson 

trYCkeri 

billes tryckeri ab 

PrenumerAtion 

säsongens fyra nummer160 kr, 

kontakta biljettkontoret 

prenumeration ingår för 

konsertabonnenter 

kontAkt 

podiet@gso.se 

031-726 53 45 

biljettkontoret 

031-726 53 10 

hemsidA 

www.gso.se 

fACebook 

www.facebook.com/gothenburgsymphony 

Adress 

göteborgs konserthus 

götaplatsen 

412 56 göteborg 

omslAg 

nikolaj Znaider 

foto george Lange 

en ny spännande 

säsong! 

Det ser bra ut! När detta skrivs har vi sålt väsentligt fler 

abonnemang jämfört med samma vecka för ett år sedan. 

Om orsakerna kan man spekulera, men den abonnentenkät 

som genomfördes under förra spelåret visar att 

programläggningen är viktig och att det är vår egen 

orkester, Göteborgs Symfoniker, som spelar. En över- 

väldigande majoritet är nöjda eller mycket nöjda med 

utbudet och vi hoppas detta spelår ska göra er minst lika 

belåtna! Vi tackar alla nya och gamla abonnenter för för- 

troendet och ser fram emot att träffa er igen när säsongens 

första konsert går av stapeln. 

Vi är också glada att kunna presentera årgång två av 

Podiet, Göteborgs Symfonikers konsertmagasin. Syftet 

är att erbjuda ett fördjupande innehåll som gör att 

läsaren kommer närmre både musiken och musikerna, 

men också att erbjuda litet nyheter, förströelse och nöje. 

En annan viktig aspekt är att ge mer till våra mest trogna 

kunder, därför kommer den utan kostnad i brevlådan till 

er som tecknat abonnemang. Många har uttryckt sin upp- 

skattning, det har kommit in värdefulla synpunkter och 

vi tar mer än gärna emot fler idéer från er läsare. Så hör 

av er, det uppskattas! 

Urban Ward, kommunikationschef 

Citatet: 

”Min största inspiration är ett telefonsamtal 

från en producent.” 

Cole Porter 

3

Sköt dina 

bankärenden 

när du vill. 

Var du vill. 

Välkommen in på närmaste SEB-kontor, ring oss 

på 0771-365 365 eller besök oss på seb.se. 

på parkett 

6 Artist in Residence: Nikolaj Znaider 

8 Symfonikernas solocellist Ernst Simon Glaser 

12 Popical med Weeping Willows 

16 Jan Lundgren och Bengt Hallberg Back to Back 

18 Intervju med Hélène Grimaud 

6 8 12 

på podiet 

Dirigenter, artister och verkkommentarer. Allt om periodens konserter på sid 23-57. 

i foajén 

Min hobby med Erik Mofjell 58 Hallå där, Petra Kloo Vik 65 Tommie Haglund 66 

Symfonikrysset 70 Visste du det? 71 7 frågor 72 Året var 1928 74 Krönika av Martin Schaub 76 

Nefertiti på konserthuset 78 Symfonikerna i SR P2 78 Nytt & blandat 79 

4 5 

34 

26 30 44 

40 45 

38 

16 18 

58 71, 74 

66 

76 

48 

52

Artist in residence 

Znaider musicerar 

på flera plan 

TEXT Ulla M andErsson FoTo naTacha razina 

Solisten klättrar från de djupaste källarvalven, 

uppåt och så ner igen. Eldfängt och 

halsbrytande, i vissa partier kan man nästan 

se hur ett och annat stråktagel brister av hettan i 

musiken. Passionerat är bara förnamnet. 

Och så plötsligt; de höga drillarna fladdrar till 

som fjärilsvingar. Den allra sista spröda tonen når 

ända upp och nuddar himlen. 

Violinisten är den danskfödde Nikolaj Znaider 

i en inspelning från 2009 med London Symphony 

Orchestra, under ledning av Lawrence Foster. 

Den kommande säsongen ska Znaider spela 

just detta stycke av landsmannen Nielsen, 

tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Han är 

säsongens Artist in Residence, en kär gäst som 

redan spelat här åtskilliga gånger. Under hösten 

och våren blir det flera framträdanden som solist 

och turnéer med orkestern. Han kommer dess- 

utom att dirigera den vid ett par tillfällen. 

Just nu är Nikolaj Znaider ett av de hetaste 

namnen på musikscenerna runt om i världen, 

som solist, kammarmusiker och dirigent. Han 

blir regelbundet inbjuden till ledande orkestrar 

och gör 100-talet framträdanden om året. Utöver 

det tillkommer arbetet som dirigent. 

Han har gästdirigerat Tjeckiska filharmonin 

och Los Angeles Philharmonic Orchestra, bara 

för att nämna ett par exempel bland många. Här i 

landet kan vi vara nöjda, för han verkar ha en 

faiblesse för svenska orkestrar. Sedan ett par år 

tillbaka är han förste gästdirigent hos Svenska 

kammarorkestern i Örebro, och både Göteborgs 

Symfoniker och Sveriges Radios symfoniorkester 

har haft honom vid pulten. Senare under säsongen 

står symfoniorkestrarna i Dresden, Amsterdam, 

Rom och Pittsburgh i kö för att låta sig ledas av 

honom. 

Man kan undra varför han vill dirigera när han 

nu nått så stora framgångar som solist? I en inter- 

vju tillsammans med dirigentkollegan Sir Colin 

Davis berättar han: 

– Jag har velat dirigera länge, innan jag ens visste 

att jag ville det. Ett minne är när jag spelade in 

Beethovens violinkonsert. Jag hade spelat den 

många gånger och kunde partituret. Men ändå 

var det något som fattades, hur skulle jag lära 

känna det här stycket bättre? Så jag köpte noterna 

till pianosonaterna, men också partituren till alla 

symfonierna och började studera dem. Det var i 

processen att vidga min horisont som impulsen 

kom. Jag måste spendera mitt liv med denna 

fantastiska musik! 

Nikolaj Znaider föddes 1975 i Danmark av polsk- 

judiska föräldrar. Han beskriver sig själv som en 

nyfiken person, det kan gälla kampsporter, veten- 

skap eller att läsa böcker. Sitt bokslukande tackar 

han sina föräldrar för. Varje födelsedag under sin 

uppväxt fick han böcker i present, som han disci- 

plinerat plöjde istället för att vara ute och spela 

fotboll med kompisarna. 

Blott 14 år gammal vann han första pris i sin 

åldersgrupp i Kocian-tävlingen för unga violinister, 

som hålls i Tjeckien varje år. Bara två år 

senare vann han Nielsen-tävlingen i Köpenhamn, 

som förste dansk och yngst någonsin. Och som 

om detta inte vore nog imponerande, vann han 

en av de mest respekterade musiktävlingarna för 

skrået violinister, Drottning Elizabeth-tävlingen i 

Bryssel, uppkallad efter den belgiska drottningen. 

Det han tillägnat sig under sin karriär som 

musiker på scenerna runt om i världen har han 

velat förmedla till nya, unga och talangfulla 

musiker. På ön Mors i danska Limfjorden skapade 

han därför ett årligt sommarläger där han varit 

konstnärlig ledare under tio år. 

– Jag är otroligt lyckligt lottad som har haft 

mentorer som Barenboim och Rostropovitch. 

Därför vill jag hitta ett ramverk där jag kan föra 

det vidare och dessutom utveckla min egen 

filosofi och inställning till musik. Tyvärr är det 

bara under en vecka om året, men den veckan 

ägnar jag mycket tankar åt under resten av min 

tid, säger han i en intervju för Strad Magazine. 

Nikolaj Znaider har en fantastiskt vacker märg- 

full ton i sin violin. Instrumentet är en skapelse 

av en av de stora mästarna i fiolbygge, Giuseppi 

Guarneri i Cremona. Den kallas “Kreisler” 

Guarnerius del Gesù 1741, och har tillhört den 

legendariske österrikiske violinisten Fritz Kreisler. 

Znaider lånar instrumentet av Det Kongelige 

Teater som äger det. 

Visst blev han tagen av Guarneris instrument, 

skönheten och tonen, vid det första mötet. Trots 

det klickade det inte riktigt mellan dem. Det 

berättade han i en intervju med musikjournalisten 

Jessica Duchen för ett par år sedan. Det blev 

ingen affär, men ändå kunde han inte släppa 

tanken på violinen. Några månader senare be- 

stämde han sig för att söka upp och prova den igen. 

– Efter ett par dagar öppnade den sig. Snabbt 

blev jag totalförälskad i den här fiolen, och det är 

jag fortfarande. Nu kan jag inte tänka mig att 

byta. Det var som att hitta min röst, berättar han. 

6 7

Solocellist: 

Ernst Simon Glaser 

TEXT sTEFan nävErMyr FoTo lina iksE 

Tre knackningar i väggen. Det var sig- 

nalen. Då hade de fått nog och kunde 

med trötta sinnen och ömmande fingrar 

unna sig en stunds vila. En för alla och alla för 

en, självklart, de var ju de tre musketörerna i 

Manchester. Och två av dem hamnade i Göteborg. 

Mamma musiker och pappa musiker, ja då finns 

förutsättningarna för en livs- och yrkesbana. 

Symfonikernas solocellist är döpt efter pappa 

Ernst, som var elev till den legendariske violin- 

läraren Carl Flesch. Han blev konsertmästare i 

Oslo och var känd som solist i Norden. Under 

andra världskriget och nazisternas ockupation av 

Norge bodde han tre år i Stockholm. Han fram- 

trädde med ledande dirigenter och orkestrar, 

bland dem Göteborgs Symfoniker. Så här skrev 

Knut Bäck om framförandet av Mozarts andra 

violinkonsert i en recension den 15 februari 

1945: ”Den norske violinisten med sitt klara, 

öppna spelsätt, sin särskilt i kadenserna vackert 

framträdande varma ton, sin musikaliska fra- 

sering och sin säkra och snabba teknik är just 

mannen för en sådan uppgift. Det varma bifallet 

visade att publiken ”kände med” i vad som 

presterades.” 

Pappa Ernst dog när Ernst Simon Glaser var 

fyra år. Då bestämde sig mamman – som var 

orkestermusiker på operan i Oslo – att göra 

en nystart. Hon flyttade med sina fyra barn till 

England där hon själv växt upp. 

Yngste sonen Ernst Simon tog cellolektioner i 

Norwich och gick sedan på en ”Specialist Music 

School”, en internatskola, innan han fortsatte 

studierna på Purcell School och Royal College of 

Music i London. På en kurs i södra England, 

International Musicians Seminar – Prussia Cove, 

träffade han Claes Gunnarsson, sedermera solo- 

cellist i Göteborgs Symfoniker. 

– Den tiden var härlig. Vi hade väldigt roligt och 

sporrade varandra. Min svenska var inget vidare 

och Claes norska inte den bästa, men vi blev 

snabbt goda vänner. 

De fortsatte sina studier i Manchester där de 

träffade kinesiske Li-Wei. Snabbt blev de ett 

8 9

sammansvetsat gäng och övade och umgicks 

under några år, tre trofasta kamrater. Li-Wei är 

i dag professor i Singapore och verksam som 

solist. De hörs av då och då på telefon eller via 

mejl – Ernst Simon och Li-Wei har samma 

födelsedag. Vid större begivenheter träffas de: 

– När jag gifte mig i Oslo 2002 var tanken att både 

Claes Gunnarsson och Li Wei skulle vara best 

man, men eftersom Claes pratar ”skandinaviska” 

så blev det han. Vår lärare från Manchester, Ralph 

Kirshbaum, spelade. Det var väldigt fint. 

Efter studierna vid Royal Northern College of 

Music återvände Ernst Simon Glaser till Norge, 

en omställning som hade sina sidor. 

– När jag var i England kände jag mig norsk och 

kände att landstillhörigheten och traditionerna 

var viktiga. När jag kom tillbaka till Norge märkte 

jag att jag präglats av England. Det var kluvet. 

Min norska var långt ifrån perfekt. 

Han blev alternerande solocellist i Trondheim 

symfoniorkester och sedan solocellist i Den 

Norske Opera där han stannade han i tio år. 

– Jag trivdes bra, men när vi skaffat barn blev det 

besvärligt att jag arbetade så många kvällar och 

helger. Jag har hela tiden haft kontakt med Claes 

och hälsat på i Göteborg och hört den fina ork- 

estern. Jag tvekade inte att provspela när tjänsten 

som solocellist utlystes. 

Ernst Simon Glaser spelade musik av Bach, 

Dvorák och Haydn under flera provveckor – så 

bra att han fick jobbet och började i Göteborgs 

Symfoniker hösten 2009. Han, hustrun Randi 

Slåttsveen Glaser och de två barnen bor i en villa i 

Oslo. Men familjen får också tillfälle att period- 

vis bo i Göteborg, i en lägenhet i Bagargården. 

När Ernst Simon Glaser inte spelar, skriver han sin 

musikaliska blogg på www.ernstsimonglaser.com 

eller ger sig ut i naturen. 

– Jag tycker om att jogga så där är närheten till 

Skatås en fördel. 

Han är också verksam som lärare i Oslo – 

något han vill ägna sig mer åt i framtiden – och 

framträder regelbundet som solist i Norge. 

Skivinspelningar har det också blivit, två i eget 

namn. På den ena spelar han sonater av Schubert 

och Schumann med den äldre halvsystern Liv 

Glaser, känd pianist som också varit solist med 

Symfonikerna. På den andra spelar han samtida 

verk av tonsättare som Ness, Thommessen och 

Gulda, tillsammans med Norska flottans blåsork- 

ester i Bergen. 

Nu är Ernst Simon Glaser aktuell som solist 

med Göteborgs Symfoniker. Inför konserterna 

med Tommie Haglunds cellokonsert åkte han ner 

till tonsättaren i Halmstad och spelade igenom 

Flaminis Aura. 

– Tommie Haglund är en varm och kreativ person 

och det var mycket givande att gå igenom kons- 

erten. Det ska bli fantastiskt roligt att spela den 

med Symfonikerna och David Afkham. 

stora salen 12 & 13 september kl 19.30 

10 11

Popical 

med 

WeepingWillows 

TEXT pEr sTErn 

FoTo pEr krisTiansEn 

Weeping Willows har ett långlivat rykte om sig att få vuxna män att gråta. 

Så sorgset vacker är deras musik. 

De är ett av de stora svenska banden, men ändå lite hemliga. Podiet har 

talat med sångaren och frontmannen Magnus Carlson inför Weeping 

Willows Popical-konsert i höst. 

12 

13 

13

Några servitörer på ölhallen Kvarnen på 

Söder i Stockholm sjöng country och 

rockabilly på jobbet och blev en kväll 

upptäckta av ett par medlemmar i Apache, Stefan 

Sundströms kompband. 

De slog sig ihop och började spela coverlåtar 

som handlade om ensamhet och olycklig kärlek. 

De tog sig namnet Weeping Willows, de gråtande 

pilträden, tårpilarna som doppar sina grenar i 

mörka, kalla vatten. 

Snart ville de skriva egna låtar i samma anda. 

Idag, nästan 20 år och sex album senare, turnerar 

de alltjämt intensivt. Efter ett uppehåll på ett par 

år har de gjort ett 60-tal spelningar sedan hösten 

2011. Vid det här laget är Magnus Carlson van vid 

att kliva upp på en ölback och sjunga för en stim- 

mig publik på ortens enda pub. Eller att uppträda 

framför en sittande publik i en större konsertsal. 

– Omväxling förnöjer. Det är en utmaning att stå 

på en ölback och sjunga. Jag gillar det. Man får 

inte bli bekväm. 

Nu spelar Weeping Willows på Göteborgs 

Konserthus för första gången. Och de kommer 

att låta som de egentligen vill låta, men inte har 

möjlighet till. 

– Det ska bli fantastiskt kul. Egentligen vill vi ha 

med stråkar jämt, men vi har inte budget för det. 

Vi får väl skriva en superhitskiva så att vi får råd, 

säger Magnus Carlson. 

Weeping Willows är kända för sin sorgsenhet. 

Var kommer den ifrån? 

– Det blev en grej när vi startade bandet 1994. Vi 

spelade bara covers, de mest sorgsna och stor- 

slagna vi visste. Vi nischade oss ganska hårt, det 

blev vår grej att mest vara sorgsen. Men med 

glimten i ögat… och ändå på fullt allvar. Vi var 

inspirerade av den finske regissören Aki Kauris- 

mäkis filmer och mitt favoritband var the Smiths, 

Morrisseys band. Vi ville åt det där mörka och 

samtidigt storslagna. 

ni har haft stora framgångar både på skiva och 

som liveband. Ändå är ni rätt hemliga. man vet 

inte så mycket om er. Hur kommer det sig? 

– I och med vår seriösa image var vi måna om 

vår integritet från första början. Alla i bandet 

kom ur punksvängen och man skulle inte vara 

för kommersiell. Det var viktigt att inte synas i fel 

sammanhang, som att testa glassar eller vara med 

i lekprogram på tv. Eller spela på After Ski i Åre. 

Annars är jag en social person. Jag är ute mycket, 

exempelvis som discjockey. Jag har inget emot att 

synas, men drivkraften är inte att vara känd. 

Ibland kan det vara bra att synas om det gagnar 

vår musik. 

Du är en crooner, vilket väl kan definieras med 

att man har en mjuk, varm och melodisk sång- 

röst, något som kanske inte är nödvändigt i en 

del rockgenrer. när upptäckte du att du hade 

den gåvan? 

– Jag har alltid sjungit. Jag har inga syskon, så jag 

fick underhålla mig själv. Jag sjöng för mig själv. I 

min ungdom var jag trummis i ett punkband men 

sjöng någon låt här och där. Jag märkte att min 

röst inte passade för att sjunga arga saker. Alla 

sångare drivs av ett uttryck. Mitt driv genomsyras 

av mjukare grundvärderingar som solidaritet och 

omtanke. 

1960-talet är ett viktigt musikårtionde för dig. 

kan du nämna några sångare som du har 

inspirerats av genom åren? 

– Morrissey och Ian McCulloch (sångare i Echo 

& the Bunnymen) är båda crooners, men det 

tänkte jag inte på när jag lyssnade på dem på 

80-talet. David Gahan i Depeche Mode är också 

crooner-artad. De var stora när jag formades som 

person i tonåren. Genom dem har jag senare letat 

mig tillbaka till 60-talet och artister som Walker 

Brothers, Doors, Beatles, Elvis, Gene Pitney, 

Frank Sinatra. 

Weeping Willows språk är engelska. som 

soloartist sjunger du på svenska. Är det stor 

skillnad för dig som sångare? 

– Engelska är lättare, det är ett rikare språk. 

Svenska, det är … mer på riktigt, språket som jag 

talar i vardagen. Det var naturligt för Weeping 

Willows att skriva egna låtar på engelska en gång 

i tiden eftersom vi sjöng engelska coverlåtar från 

början. Men känner jag att jag vill sjunga på 

svenska så gör jag det vid sidan av, med andra 

musiker. Jag gillar att spela med olika musiker 

och få nya intryck. Därför ska det bli så intressant 

att samarbeta med Martin Schaub som 

”Omväxling förnöjer. 

Det är en utmaning att stå 

på en ölback och sjunga. 

Jag gillar det. Man får inte 

bli bekväm.” 

skriver arrangemangen till konserten i Göteborg. 

anta att ett Weeping Willows-fan försöker över- 

tyga en kompis, en total Weeping Willows-novis, 

att följa med till konserten i Göteborg. Hur skulle 

du vilja att vederbörande beskriver er musik, som 

påtryckningsargument? 

– Hur ska man svara på det utan att låta som en 

skrytmåns? En innerlig sångare som man förhopp- 

ningsvis blir berörd av och ett fruktansvärt 

kompetent band. I kombination med en mindre 

symfoniorkester som förstärker storslagenheten i 

något redan storslaget. Och det händer bara den 

gången. Ska man se Weeping Willows bara en gång 

ska man göra det nu. På våra skivor är vi ofta för- 

stärkta av en mindre symfoniorkester, men live 

har vi nästan aldrig den möjligheten. 

kommer vuxna män att gråta i Göteborgs 

konserthus? 

– Alltså… det beror på vilka män som kommer 

dit. Vi ska inte hacka lök, men jag ska göra mitt 

bästa för att det ska bli rörande. Och med stråkar 

är nog chansen större med lite gråt i bänkraderna. 

Det är inte vårt mål att få folk att gråta, men om 

det är ett bevis på att man känner något så tar vi 

det som en komplimang. 

stenHammarsalen 

5 oktober kl 20.00 

14 14 

15

Back to Back 

TEXT johan schErwin FoTo jan-olav wEdin 

Två generationer. Två sätt att spela. Med Back to Back bjuder två av 

Sveriges främsta jazzpianister, Bengt Hallberg och Jan Lundgren, på 

ett artisteri som har sina rötter både i den amerikanska sångboken 

och den svenska folkmusiken. 

Nej, brist på bredd och repertoar är 

nog det sista man tänker på när 

det gäller Bengt Hallberg och Jan 

Lundgren. Bägge är jazz- 

pianister men har aldrig varit främmande 

för att gå utanför jazzens territorium. 

– När vi bestämde oss för att göra något 

ihop bollade vi olika idéer och mejlade låt- 

förslag till varandra. Vi är båda väldigt 

förankrade i den amerikanska sångboken, 

så vi tyckte att ett knippe standards kunde 

vara en bra, gemensam utgångspunkt. Vi 

fastnade för 15-20 stycken och ett tiotal av 

dem hamnade på plattan, säger Jan Lund- 

gren. 

Både Bengt Hallberg och Jan Lundgren 

har dessutom bidragit med egna låtar till 

den gemensamma repertoaren. Men deras 

sätt att skriva skiljer sig åt. 

– Mina låtar handlar om enkelhet. Två 

pianister, det gäller att inte gå i vägen för 

varandra, tycker jag. Så jag skriver hellre något 

som man får utveckla i stunden. Bengts kom- 

positioner är mer genomkomponerade och 

komplexa, men de har ändå fria ytor som man 

kan utgå från i sina improvisationer. 

Innan de två gick in i studion för att spela in 

Back to Back förde de långa diskussioner, de 

repeterade mycket och kände av varandra. 

– Konceptet är lekfullt med stort utrymme för 

improvisationer. Men vi tycker nog båda att man 

ska vara väl förberedd när man improviserar. Och 

dubbelpiano, det innebär en viss inkörnings- 

sträcka. 

Gemensam inkörningssträcka kanske man ska 

tillägga. De personliga har de bakom sig. Bengt 

Hallberg har komponerat musik för film, tv, balett, 

opera och kör. Han har skrivit symfoniska verk, 

storbandsmusik och musiken till Madicken. Han 

har kompat Allan Edwall i rollen som Nalle Puh, 

Lill-Babs, Lasse Lönndahl och SweDanes med 

Alice Babs, Svend Asmussen och Ulrik Neumann. 

Men framför allt har Bengt Hallberg varit en 

centralfigur på den svenska jazzscenen sedan 

mitten av förra seklet. Bäst kanske man kan be- 

skriva honom som ett slags underbarn, en jazzens 

Johann Sebastian Bach som till sina generationskamraters 

irritation och beundran ledigt spelade 

allt i alla tonarter och i ett improviserat flöde 

ständigt skapade nya Das wohltemperierte Klavier, 

fast för jazz. Det dröjde naturligtvis inte länge 

innan denne göteborgare lät tala om sig utanför 

stans gränser. 

Han skrev sitt första jazzarrangemang vid 13 

års ålder. 1948, alltså 16 år gammal, skivdebuterade 

han med Thore Jederbys orkester. Året därpå 

gjorde han sin första inspelning med Arne 

Domnérus orkester. På 1950-talet spelade han in 

med många av de amerikanska jazzmusiker som 

var på Sverigebesök, till exempel med trumpetaren 

Clifford Brown och saxofonisten Stan Getz. Han 

har gjort en rad plattor i eget namn; den mest 

omtalade är Bengt Hallberg at Gyllene Cirkeln 

från 1962. 

Under många år var han en självskriven med- 

lem av Radiojazzgruppen, och tillsammans med 

de lika mångsidiga kollegerna, trumpetaren Jan 

Allan och basisten Georg Riedel, formade han ett 

personligt kammarmusikaliskt jazzspråk i Trio 

con Tromba. 

2010 kom Bengt Hallberg tillbaka till scenen 

efter ett nio år långt uppehåll för att hösten 2011 

ge ut albumet Back to Back tillsammans med Jan 

Lundgren. 

Jan Lundgren är en av dem som i unga år såg 

upp till Bengt Hallberg, senare hade honom som 

lärare på Musikhögskolan i Stockholm och nu 

har honom som kollega. 

Jan Lundgren är också något av en musikernas 

musiker, en fantasifull tekniker som ledigt samman- 

fogar olika musikaliska influenser till nya helheter. 

Bland dem som funnit en både utmärkt solist och 

lyhörd ackompanjatör i honom hör Johnny Griffin, 

Benny Golson, James Moody och svenska giganter 

som Putte Wickman, Arne Domnérus och Georg 

Riedel. 

Men detta att spela tillsammans med en annan 

pianist, dessutom Bengt Hallberg, det är nytt för 

honom. 

– Vi är bägge utpräglade jazzmusiker, vi verkar 

främst i den traditionen. Men vi har också fötterna 

i den svenska folkmusiken och den svenska sång- 

och visskatten. Jag tror att vi låter svenskt båda 

två. Men det är klart att det finns en generationsskillnad. 

Bengt bottnar mer i swing och stride än 

vad jag gör. Så vi har inte ett helt gemensamt 

språk. Men vilka har det? 

Snarare möts de två i en bred gränslöshet med 

många infallsvinklar på materialet. Frukten av att 

de bägge har tvingats sätta sig in i en massa stilar, 

menar Lundgren. 

– Det har gett oss en bred palett och det gör att vi 

kan lägga in referenser som den andre kan snappa 

upp. Vi spelar ihop, den ena tar ett solo medan 

den andre kompar, och så växlar vi. Ibland är det 

bestämt hur vi ska göra, ibland inte. Det är olika 

från låt till låt. En blues, tja då vet vi knappt själva 

vad som ska hända. 

Jan Lundgren beskriver Bengt Hallberg som 

förbluffande nyfiken för sin ålder, snarare som en 

20-åring är den 80-åring han snart är. 

– Bengt besitter ett hantverk och kunnande som 

är sanslöst. Och han brinner verkligen för det 

han gör. Det är en grym grej att spela med honom! 

24 september kl 19.30 

16 

17

Hélène GrimAud 

pianist mot strömmen 

TEXT sTEFan nävErMyr FoTo robErT schUlTzE/MaT hEnnEk 

Den franska bönan kallades hon kärleks- 

fullt i vissa kretsar, fransyskan med den 

mustiga tonen, det eleganta anslaget och 

det heta temperamentet. Redan som student på 

Pariskonservatoriet inledde hon en karriär som 

internationell konsertpianist. Kanske hörde den 

svenska agenten om Hélène Grimauds snabbt 

växande rykte, kanske förbluffades man över 

hennes häpnadsväckande och tekniskt övertygande 

spel. Henne professor Jacques Rouvier 

(som gjort några fantastiska Debussyinspelningar) 

hade kontrakt med ett japanskt skivbolag som 

givetvis nappade när han berättade om sin begå- 

vade unga elev. Bolaget hette Denon och distri- 

butör var Svenska Hifi-Klubben på Skånegatan. 

Jag köpte själv hennes skivor där på 1980-talet. 

Mestadels Schumann, Brahms, Liszt och 

Rachmaninov. 

Hélène Grimaud spelade första gången i 

Göteborg i oktober 1989 och verket kunde inte 

passa den kalla Göteborgsnatten bättre: Mozarts 

Pianokonsert nr 23 med tonsättarens kanske 

mest känsliga och melankoliska mellansats. 

Göteborgarna tog genast Hélène Grimaud till 

sina hjärtan. Hon bjöds tillbaka på stående fot 

och återkom ett år senare med en tung pjäs för 

denna korta, spensliga pianist. Men hon höll 

Brahms första pianokonsert stången och visade 

att målmedvetenhet och viljestyrka kan flytta berg. 

Brahms d-mollkonsert är för övrigt ett av hennes 

favoritverk, vilket säger något om hennes smak 

och kynne. 

Integritet och moral kompromissar hon inte 

med. För några år sedan spelade hon in Mozarts 

Pianokonsert nr 23 med Claudio Abbado och 

Orchestra Mozart. Hélène Grimaud spelade en 

romantisk solokadens av pianogeniet Ferrucio 

Busoni (1866-1924) vars kadens hon hört i en 

fullständigt överväldigande inspelning av Vladimir 

Horowitz. När orkesterinspelningen var över bad 

Abbado henne att spela in Mozarts kadens 

också. Och när skivan var klar hade Abbado 

valt Mozarts kadens. Nej tack, sade Grimaud. 

Skivan kom aldrig ut. Som vanligt bestämde sig 

Hélène Grimaud för att se framåt och spelade i 

stället in pianokonserterna nr 19 & 23 samt en 

sopranaria med Mojca Erdman och Bayerska 

Radions kammarorkester. 

Nu har hon nya planer på gång. När jag når 

henne på telefon befinner hon sig i Tyskland. 

– Jag gjorde en pianorecital i Duisburg i går och 

reser sedan till Italien för repetitioner med La 

Scala-orkestern och Fabio Luisi. Vi gör en Brahms- 

konsert. Jag har också spelat in en skiva tillsam- 

mans med cellisten Sol Gabetta som kommer ut i 

oktober. 

För en gångs skull har hon denna sommar inte 

gjort den sedvanliga ”festivalrundan” på alla 

fashionabla semesterorter. 

– Det är faktisk första gången på länge som jag 

inte framträtt på flera av de stora festivalerna. Jag 

talade med några vänner och vi bestämde oss för 

att öva in lite ny repertoar, och enda sättet var att 

ta sig tid och göra det i lugn och ro. Det kändes 

skönt att inte behöva tänka på tre-fyra olika 

konsertprogram utan att kunna koncentrera sig 

helt på instuderingen. Det blev en ”fridfull ö av 

arbete” mitt i sommaren. 

18 18 

19

20 

”Den andra satsens fraseringar kan 

man ägna ett helt liv åt att fullända. Den 

har ett så gränslöst, musikaliskt innehåll, 

eller hur, som Proust.” 

Hon gjorde dock ett framträdande på Luzernfestivalen, 

nära hemmet i Schweiz där hon bor 

tillsammans med fotografen Matt Hennek och 

hans två barn. För övrigt har hon ägnat sig åt två 

favoritsysselsättningar i sommar: böcker och djur. 

Till favoritförfattarna hör Dostojevskij vars Brott 

och straff hon identifierar sig med på många plan. 

Tankar om individens frihet och solidariteten 

med kollektivet samt vilka mekanismer som avgör 

vad som är rätt eller fel har fascinerat henne sedan 

ungdomen. Hon var ett aktivt barn som i brist på 

stimulans närmade sig tvångsmässiga beteenden, 

ett tecken på hennes utanförskap. Men bitarna 

föll på plats när hon fick spela piano: musiken gav 

henne precis de utmaningar och skönhetsupplevelser 

hon sökte. En missförstådd outsider? 

Precis som vargen. Kanske är det därför Hélène 

Grimaud känner starkt för djur i allmänhet och 

vargen i synnerhet. Sedan 1999 driver hon en 

inhägnad varg-koloni i South Salem utanför New 

York. Centrets ambition är att bevara utrotnings- 

hotade arter och att forska om vargar, för att vi 

människor ska lära oss mer om djuren. Kolonin 

har bland annat 16 mexikanska vargar, en art det 

endast existerar ett 50-tal av i USA. Hélène 

Grimaud är inte bara ledamot i stiftelsen utan 

deltar också i det dagliga arbetet. Hon blandar 

medicin, styckar kött och matar vargarna. Då 

kan hon ”öva styckena inombords”, som sambon 

Mat Hennek beskrivit det. I dessa mentala 

övningar har säkerligen Ravels G-durkonsert 

ingått. Den har följt henne under många år och 

hon har även gjort en inspelning med Baltimore 

Symphony Orchestra och David Zinman, produ- 

cerad av Konserthusets tidigare medarbetare 

Lennart Dehn (Erato). Den gjordes 1997 och 

hennes tolkning har garanterat förändrats 

sedan dess: 

– Det är en konsert som är i ständig utveckling. 

Jag har spelat den väldigt länge men märkligt 

nog är det först på senare tid som jag riktigt 

fångat upp dess kvaliteter. Det har tagit mig lång 

tid att penetrera konsertens subtiliteter och inse 

vad man kan göra med dem. Under många år 

tacklade jag verket tämligen vertikalt, som rysk 

musik, vilket inte mottogs väl. ”Varför spelar ni 

inte Prokofjev i stället?” frågade man! Men nu 

tror jag att jag funnit en ingång till musikens 

viktlöshet, en värld full av färger. Den andra 

satsens fraseringar kan man ägna ett helt liv åt 

att fullända. Den har ett så gränslöst, musikaliskt 

innehåll, eller hur, som Proust, frasen bara fort- 

sätter och fortsätter och det finns så mycket att 

göra med detta förlopp. Och den ständiga spän- 

ningen mot vänsterhandens mystiska, harmoniska 

rörelser; vilka av dem som utvecklas och 

vilka som avstannar… Detta är så underbart med 

klassisk musik – man kan tillbringa ett helt liv 

med ett stycke musik utan att bli uttråkad, man 

lär sig alltid något nytt. Det är en fantastisk del av 

vår konstform. 

Frågan om hon samarbetat med Stephane 

Denéve tidigare möts av ett rappt franskt svar: 

– No! Och det är ytterligare en anledning till att 

jag ser fram emot att återvända till Göteborg. Vi 

träffades för många år sedan vid en festival i 

Italien där vi gjorde konserter var för sig, men på 

kvällen sågs vi och sa att vi måste göra något 

tillsammans. Av olika skäl hände ingenting, men 

nu tar vi igen förlorad tid! 

KONSTNÄRLIG LEDARE 

CHRISTOPH HAGEL 

VÄRLDSMÄSTARNA I BREAKDANCE 

FLYING STEPS 

TOLKAR J.S. BACHS 

WOHLTEMPERIERTES 

KLAVIER 

KOREOGRAFI 

VARTAN BASSIL 

20 & 21 OKT 2012 

GÖTEBORG, KONSERTHUSET 

MER INFORMATION OCH BILJETTER PÅ REDBULL.SE/FLYINGBACH

22 

Vi står för olerna. 

STOLT SPONSOR AV GÖTEBORGS SYMFONIKER. 

programsidorna 

konserter 

Dirigenter, soLister & Verkkommentarer 

kAlendArium 

6 & 8 sePtember 



kAmmArkonsert 23 sePtember 


10 & 11 oktober 



24 

26 

30 

34 

38 

41 

44 

48 

52 

periodens samtliga konserter på konserthuset 

göteborgs symfoniker, stéphane Denève & Hélène grimaud 

göteborgs symfoniker, David afkham & ernst simon glaser 

göteborgs symfoniker, nikolaj Znaider & anna Larsson 

trio poseidon, Vlad stanculeasa & per Högberg 

göteborgs symfoniker, James gaffigan & nikolaj Znaider 

göteborgs symfoniker, Jukka-pekka saraste & Leila Josefowicz 

göteborgs symfoniker, göteborgs symfoniska kör & Xian Zhang 

göteborgs symfoniker & Christian Zacharias 

kammarkonserten den 14 okt samt familjekonserten kom in! den 6 oktober presenteras i separata program. 

se www.gso.se för dagsaktuellt kalendarium.

BILJETTKONTORET 031-726 53 10 

BOKA PÅ NÄTET: WWW.GSO.SE 

torsdAg 6 sePt kl 19.30 

lördAg 8 sePt kl 15.00 

göteborgs symfoniker & stépHane DenèVe 

HéLène grimauD piano 

onsdAg 12 sePt kl 19.30 


göteborgs symfoniker & DaViD afkHam 

ernst simon gLaser cello 

måndAg 17 sePt kl 19.30 

nefertiti på konsertHuset 

rita marCotuLLi trio 

fredAg 21 sePt kl 18.00 

lördAg 22 sePt kl 15.00 

göteborgs symfoniker & nikoLaJ ZnaiDer 

anna Larsson alt 

söndAg 23 sePt kl 18.00 stenhammarsalen 

kammarkonsert 

trio poseiDon, VLaD stanCuLeasa 

& per Högberg 

söndAg 23 sePt kl 19.30 

gift – ett LiVsfarLigt ämne 

anna mannHeimer & peter apeLgren 

arr Cs nöje 

måndAg 24 sePt kl 19.30 

baCk to baCk 

bengt HaLLberg & Jan LunDgren piano 


fredAg 28 sePt kl 18.00 

göteborgs symfoniker & James gaffigan 

nikoLaJ ZnaiDer violin 

lördAg 29 sePt kl 11.00 götaplatsfoajén 

fikastråket 

fredAg 5 okt kl 20.00 stenhammarsalen 

popiCaL: Weeping WiLLoWs 

meD musiker ur göteborgs symfoniker 

lördAg 6 okt kl 13.00 & 15.00 

famiLJekonsert 

kom in! 

göteborgs symfoniker & HaLLDis rönning 

tisdAg 9 okt kl 18.00 stenhammarsalen 

siXtens seXa 

föreläsning med sixten nordström 

24 

onsdAg 10 okt kl 19.30 

göteborgs symfoniker & Jukka pekka saraste 

LeiLa JosefoWiCZ violin 

torsdAg 11 okt kl 18.00 stora salen & götaplatsfoajén 

after Work & quiZ meD göteborgs symfoniker 

& Jukka pekka saraste 

fredAg 12 okt kl 19.00 

bebopaLuba – baCk to tHe 50’s 

peter JeZeWski meD eLVamannabanD 

arr bebopaLuba Hb 

söndAg 14 okt kl 18.00 stenhammarsalen 

kammarkonsert 

miCHaeL Weinius tenor & bengt-åke LunDin piano 


torsdAg 18 okt kl 19.30 

göteborgs symfoniker, 

göteborgs symfoniska kör & Xian ZHang 

lördAg 20 okt kl 11.00 götaplatsfoajén 

fikastråket 

lördAg 20 okt kl 19.00 

söndAg 21 okt kl 19.00 

reD buLL fLying baCH 

arr red bull sweden ab 


fredAg 26 okt kl 18.00 

göteborgs symfoniker & CHristian ZaCHarias 

lördAg 27 okt kl 19.30 

fLamingokVintetten, sen é Dé sLut 

arr raddust management group 

söndAg 28 okt kl 19.30 

tHe spotniCks finaL tour 

arr raddust management group 

måndAg 29 okt kl 19.30 

nefertiti på konsertHuset 

JoHn sCofieLD trio 


HöstLoVskören sJunger opera 

after Work 

Inget går upp emot en skön After Work i goda vänners lag. På Konserthuset 

erbjuder vi en timmes musik och avkoppling med Göteborgs Symfoniker i Stora 

salen, en mingeltallrik med ett glas valfri dryck (vin/öl/alkoholfritt) samt ett underhållande 

musikquiz för den som vill delta. Kom som du är, stanna så länge du vill! 

torsdag 11 oktober kl 18.00, beethoven symfoni nr 3 ”eroican”. 

kalendarium 

25



foto mat Hennek 

hélÈne grimAud 

musiken är en allomfattande passion för den ovanligt 

mångsidiga och karismatiska artisten Hélène grimaud. 

Hon framträder regelbundet med de viktigaste orkes- 

trarna i världen, bland dem berlins filharmoniker, 

philharmoniaorkestern och münchens filharmoniker 

samt de stora orkestrarna i nordamerika. Hon har 

framträtt med dirigenter från flera olika generationer, 

inklusive kurt masur, bernard Haitink, esa-pekka 

salonen, neeme Järvi, pierre boulez, riccardo Chailly, 

Valerij gergijev och Vladimir Jurowski. 2008 var hon 

solist vid bbC proms. Hélène grimaud är en flitig och 

hängiven kammarmusiker som framträder på de mest 

prestigefyllda konsertscenerna och festivalerna med 

musiker som tenoren rolando Villazón, cellisterna 

Jan Vogel och truls mørk, violinisten Clemens Hagen 

och bröderna Capuçon (violin respektive cello). förra 

säsongen dominerades av en internationell turné som 

26 

förde henne till europa, usa och Japan med musik 

från mozart till bartók på programmet. i vår har hon 

bland annat framträtt med Wiens filharmoniker och 

yannick nézet-séguin samt bayerska radions 

symfoniorkester och andris nelsons. sedan 2002 

har hon ett exklusivt skivkontrakt med Deutsche 

grammophon. bland hennes senare inspelningar 

finns mozarts pianokonserter nr 19 och 23 och ett 

vokalstycke med bayerska radions kammarorkester 

och sångerskan mojca erdmann, samt cd:n 

resonances med musik av mozart, berg, Liszt och 

bartók. Hon är också aktuell med två dvd: 

rachmaninovs andra pianokonsert med Claudio 

abbado och Lucernes festivalorkester samt ravels 

g-durkonsert med Vladimir Jurowski och Chamber 

orchestra of europe. 

stéPhAne denÈve 

fransmannen stéphane Denève är chefdirigent för 

radioorkestern i stuttgart. Han var 2005-2012 music 

Director för royal scottish national orchestra som 

han lett på turnéer och gästspel hos europas mest 

prestigefyllda festivaler och konserthus, bland annat 

bbC proms, festspelen i edinburgh, Wiens konserthus, 

Concertgebouw och théâtre des Champselysées. 

bland skivinspelningarna man gjort till- 

sammans finns samtliga symfonier samt orkesterverk 

av albert roussel (naxos) som erhållit utmärkelsen 

Diapaison d’or de l’année, samt orkesterverk av 

6 & 8 september 

foto Drew farrell 

Debussy (Chandos). stéphane Denève började som 

assistent till sir georg solti 1995 och har under sin 

karriär dirigerat vid parisoperan, Covent garden och i 

salzburg och arbetat med orkestrar som boston 

symphony, Chicago symphony, philadelphiaorkestern, 

bayerska radions symfoniorkester och London 

symphony orchestra. stéphane Denève har besökt 

göteborg fem gånger tidigare, senast i december 

2010 då han dirigerade musik ur prokofjevs romeo 

och Julia samt richard strauss oboekonsert med 

symfonikernas stämledare mårten Larsson som solist. 

27



28 

torsdAg 6 sePtember kl 19.30 

lördAg 8 sePtember kl 15.00 

sÄsongsöPPning 

debussY/AbrAhAmsen CHiLDren’s Corner 18 min 

rAvel pianokonsert g-Dur 22 min 

PAus 

debussY HaVet 22 min 

rAvel boLero 15 min 

göteborgs symfoniker 

Dirigent stépHane DenèVe 

HéLène grimauD piano 

konsertmästare per enoksson & sara trobäck Hesselink 

debussY oCh rAvel i PAris 

Claude Debussy, som börjat studera piano och kom- 

position vid pariskonservatoriet vid 13 års ålder 1875, 

blev en både hatad och älskad tonsättare. egensinnigt 

skapar han ”sitt” tonspråk vad gäller harmonik, 

melodik, rytm och form, som kommer att inspirera 

utvecklingen inom den europeiska konstmusiken långt 

in på 1900-talet. i år firas 150-årsminnet av hans 

födelse. 

maurice ravel föddes 1875 och börjar på samma 

konservatorium 14 år senare, i piano- och kompositions- 

klasserna. även han betraktas som en särling av lärare 

och kolleger och beskylls ibland för att ”härma” 

Debussy i sina tidiga kompositioner. Han medger 

senare i livet att han äntligen kunde förstå vad musik 

är när han hörde dennes orkesterverk förspel till en 

fauns eftermiddag från 1892. 

paris är en spännande kulturmetropol. De impressionistiska 

konstnärerna monet, renoir och Cézanne 

har redan varit verksamma några årtionden, symbolismens 

poeter Verlaine och mallarmé likaså. 

Världsutställningarna i staden 1889 och 1900 är en 

rejäl kick för de franska tonsättarna med bland annat 

fjärran österntema och möte med den javanesiska 

gamelanmusiken. både Debussy och ravel får ton- 

sättaruppdrag för den ryske impressarion Djagilevs 

ryska balett som kommer till paris 1909. stravinsky är 

dess ryske tonsättare, spännande inspiratör i ett helt 

nytt danskoncept: diktare, konstnärer, tonsättare, koreo- 

grafer och dansare skapar allkonstverk där alla delar är 

lika viktiga. 

Detta påverkar naturligtvis Debussy och ravel. man 

kan därför inte säga att den ene eller andre enbart 

influeras av impressionism, symbolism, panteism, 

expressionism eller orientalism. renässans- och 

barockmusik får ett uppsving och jazzen gör sitt intåg i 

europa. ravel, som hade en baskisk mor, återvänder 

ofta till den spanska folkmusikens melodier och rytmer. 

gunillA Petersén 

ClAude debussY (1862-1918) 

CHiLDren’s Corner (orkestrering Hans abrahamsen) 

Doctor gradus ad parnassum 

Jimbo’s Lullaby 

serenade for the Doll 

the snow is Dancing 

the Little shepherd 

golliwogg’s Cakewalk 

Claude Debussy hade hunnit bli medelålders när 

han mellan 1906 och 1908 skrev Children’s Corner. 

nyligen omgift och mycket fäst vid den lilla dottern 

Claude-emma, tillägnade han henne denna pianosvit. 

Världspremiären ägde rum i paris när Chouchou, som 

hon också kallades, var tre år gammal. Children’s 

Corner består av sex delar som ska återspegla barn- 

domen. De engelska titlarna tros vara en blinkning till 

dotterns dåvarande guvernant. på grund av styckenas 

tekniska svårighetsgrad är de inte ämnade att spelas 

av barn. 

Childrens Corner för orkester framfördes första 

gången 1911. orkestreringen gjordes då av Debussys 

vän, dirigenten andré Caplet. så sent som i februari 

2012 hade Hans abrahamsen världspremiär i Holland 

på sin orkesterversion av Children’s Corner. som en 

av Danmarks mest intressanta kompositörer har han 

ett förflutet som hornist. Han har studerat komposition 

hos per nörgård, som bland annat står bakom 

omtyckt körmusik, och avantgardkompositören 

györgy Ligeti. 

mAuriCe rAvel (1875-1937) 

pianokonsert g-Dur 

allegramente 

adagio assai 

presto 

ullA m Andersson 

ravel skrev sin pianokonsert i g-dur 1930-1931 

efter en pianistturné i usa där han lyssnat mycket 

till jazzmusik. Han ville själv spela solopartiet i sin 

nya konsert men allt övande under turnén och en 

beställning på ytterligare en pianokonsert – för den 

enarmade pianisten Wittgenstein – blev för mycket. 

konserten för vänster hand i en sats skulle uruppföras 

i Wien i november 1931 och g-durkonserten 

i paris två månader senare. De båda konserterna 

skrevs samtidigt men är helt olika. ”g-durkonserten 

är en konsert i ordets egentliga mening”, skriver 

ravel, ”skapad i samma anda som mozarts och 

saint-saëns konserter. Jag tycker verkligen att en 

konsert kan få vara glad och briljant musik utan att 

nödvändigtvis sträva efter djupsinne och dramatiska 

effekter.” Vänsterhandskonserten är mörkare och 

mera dramatisk och följer inte alls utgångspunkterna 

ovan. 

redan i g-durkonsertens första sats hör man influenser 

från jazzrytmer, george gershwin, stravinsky 

och baskisk folkmusik som blandas med lugnare, 

mer mystiska avsnitt. andra satsen inleds av en 

andlöst vacker melodi i pianistens högerhand över en 

långsam, motsträvig vals i basen. träblåsare tar vid 

och fortsätter den lugna, meditativa stämningen. Den 

korta tredje satsen är virtuost solistisk i spännande 

kromatik och rytmer med anspelningar på första 

satsen. ravels erkänt skickliga instrumentationskonst 

når en höjdpunkt i denna konsert med flera solistiska 

inslag i orkestern. Vid uruppförandet var marguerite 

Long solist och ravel dirigerade. 

ClAude debussY (1862-1918) 

HaVet 

på havet från gryning till middagstid 

Vågornas lek 

Dialog mellan vind och hav 


”tre symfoniska skisser” är Debussys blygsamma 

underrubrik till ett verk som snarare har symfonins 

proportioner i en dock helt nyskapande ”debussyistiskt” 

genomtänkt konstruktion. ”att skapa ordning 

genom frihet” var hans motto. Liksom i tidigare 

orkesterverk och i operan pelléas och mélisande 

frångår tonsättaren alla vedertagna regler för respektive 

genre. teman förändras ständigt och ersätts av 

nya, lika kortlivade och ogripbara. och den klassiska 

symfonins strängt formella byggstenar finns inte 

i Havet. ändå är Debussy mycket noggrann i sitt 

komponerande, varje klanglig och dynamisk process 

är noga genomtänkt och går att analysera i minsta 

detalj. De tre satserna kompletterar varandra och bör 

spelas tillsammans. Liksom ravel är Debussy också 

en personlig och framstående instrumentationsmästare 

som utnyttjar varje instruments särart i den 

intrikata orkesterväven. 

Debussy påbörjade sin havsmusik i bourgogne 

1903 och avslutade den 1905 i engelska east- 

bourne, vid havet. Det är lätt att se impressionisterna 

turners eller monets mariner framför sig när man 

läser titeln Havet och dess beskrivande satsbeteckningar. 

men här finns inget stillastående betraktande. 

allt är känslor i ständig rörelse, i färger, skuggor och 

variationer framkallade av tonsättarens och våra egna 

stämningar och visioner. Det räcker så. 


mAuriCe rAvel (1875-1937) 

boLero 


1928 beställde den ryska dansösen ida rubinstein 

ett orkesterverk av ravel för sitt eget danskompani i 

paris. Hon var medlem i Djagilevs ryska balett men 

bröt sig ur för att bli sin egen. urpremiären skulle äga 

rum vid parisoperan samma år, det var ont om tid. 

ravel tänkte därför instrumentera ett av sina pianoverk, 

men skrev sedan ett självständigt, enkelt, tvådelat 

arabiskt/spanskljudande tema i C-dur som ständigt 

återkommer i olika svaga och starka instrument. allt 

med samma upprepade rytmfigur som grund, som 

under 15 minuter växer från en virveltrummas hypnotiska 

slag och flöjt till en storartad stegring genom 

införandet av starkare och starkare instrumentgrupper: 

klarinett, fagott, ess-klarinett, oboe, oboe 

d’amore, trumpet, saxofon, horn, stråkar och mera 

slagverk. slutet, som också mycket effektfullt byter 

tonart fram till sista ackordets återgång till C-dur, blir 

en nästan outhärdlig klangmassa, ”en orkan av ljud”, 

och den som utnämnde bolero till ”världens längsta 

crescendo” har bara alldeles rätt. 

ida rubinstein dansade huvudrollen till bronislava 

nijinskas koreografi, på ett bord i en spansk taverna 

omgiven av alltmera upphetsade män. tumult upp- 

stod, knivar drogs. Hon kastades mellan männen, 

men räddades av sin älskade varpå lugnet åter- 

ställdes. 

maurice ravel betraktade bolero som ett musikaliskt 

experiment och kallade det först fandango, men 

insåg att det hade mera bolerokaraktär även utan 

den spanska dansens kastanjettinslag. Det blev hans 

populäraste konsertstycke, kanske det mest spelade 

av alla klassiska musikverk. 


29



foto anna Hult 

30 

ernst 

simon 

glAser 

norske ernst simon glaser (f 1975) är 

solocellist i göteborgs symfoniker. Han 

föddes i ålesund och när han var sex år 

flyttade han med familjen till england där 

han växte upp. efter avslutade studier för 

ralph kirshbaum i manchester återvände 

han som 22-åring till norge för att bli 

alternerande solocellist för trondheim 

symfoniorkester. ernst simon glaser har 

också varit solocellist hos Den norske 

opera i tio år. efter att ha utsetts till ”årets 

unga solist 2002” av rikskonsertene i 

norge spelade ernst simon glaser in sin 

debut-cd med musik av schubert och 

schumann för skivbolaget simax. 2004 

erhöll han också musikkens Venners 

debutantpris. Hans senaste inspelning inne- 

håller konserter för cello och blåsorkester. 

ernst simon glaser har samarbetat med 

en rad framstående musiker och dirigenter, 

bland dem schlomo mintz, iskandar Widjaja, 

Leif ove andsnes, nikolaj Znaider, Christian 

Zacharias och Liv glaser. som kammarmusiker 

och solist har hans spelat med de 

flesta norska orkestrar samt framträtt i 

europa, kanada, israel och kina. ernst 

simon glaser spelar på en cello av 

francesco ruggeri, byggd kring 1680, som 

lånats ut av det norska företaget Dextra 

musica. 

foto Chris Christodoulou 

dAvid AfkhAm 

tyske David afkham är en av de mest eftersökta 

dirigenterna i sin generation. bland aktuella engagemang 

finns gästuppdrag hos Concertgebouw, 

philharmoniaorkestern, Wiens symfoniker, 

münchens filharmoniker, staatskapelle Dresden, 

nHk-orkestern i tokyo samt symfoniorkestrarna 

i seattle och Houston. Han återvänder också till 

Clevelandorkestern, franska nationalorkestern, 

spanska nationalorkestern samt mahler Chamber 

orchestra och Lausannes kammarorkester. David 


afkham är biträdande dirigent hos gustav mahler 

Jugendorchester och var 2008-2010 biträdande 

dirigent hos London symphony orchestra efter att 

ha vunnit Donatella flick-tävlingen i dirigering. Han 

debuterade med göteborgs symfoniker i november 

förra året då han dirigerade Lidholms greetings 

from an old World, Hindemiths mathis der maler och 

beethovens femte pianokonsert, ”kejsarkonserten”, 

med rudolf buchbinder som solist. 

31



32 

onsdAg 12 sePtember kl 19.30 


hAglund CeLLokonsert fLaminis aura 37 min 

PAus 

sjostAkovitj symfoni nr 10 53 min 


Dirigent DaViD afkHam 

ernst simon gLaser cello 

konsertmästare sara trobäck Hesselink 

introduktion 12 september kl 18.30 av Jan alm 

tommie hAglund (f 1959) 

CeLLokonsert fLaminis aura 

i en mening är tommie Haglund ensartad: ingen 

musik låter som hans. i en annan mening går det att 

hitta en rad punkter tidigare i musikhistorien som 

är anslutningspunkter för hans musik, även om det 

råkar vara sådant som aldrig kom att tillhöra centrum 

för historieskrivningen eller stadier som inte tycktes 

leda vidare. Det kan vara ansatserna hos Delius, 

skrjabin och szymanowski, länge förbisedda. Det 

kan vara klangmystiken hos messiaen. Det kan vara 

klangkompositionen från 1960-talet, där penderecki 

gjorde klangmoln expressiva. Det kan, slutligen, vara 

entonigheten hos scelsi. 

Den som är väl förtrogen med tommie Haglunds 

musik kan inte bara känna igen hans tonfall, utan 

också ett eget tonuniversum där fraser och motiv 

vandrar mellan verken. Därför öppnar sig varje stycke 

mot andra. ändå är cellokonserten flaminis aura en 

särskilt god begynnelsepunkt. Det är det första verket 

med full symfonisk styrka i Halmstadtonsättarens 

produktion, komponerat 2001 och därefter något 

reviderat (violinkonserten Hymnen an die nacht 

följde 2005 och har lett till ett internationellt 

genomslag). 

redan inledningen pekar ut ett väsentligt drag i 

Haglunds estetik, nämligen etablerandet av centrala 

toner kring vilket musiken organiseras som av en 

gravitationskraft. under de 23 första takterna hörs 

ett ciss, som sedan blir avlöst av ett ass, vilket följs 

av f. Här handlar det inte om en konstruktion, utan 

om utlyssnade kraftfält som expanderar och dras 

samman. Det pågår en ständig instämning, överstämning 

och omstämning – antingen som långsamma 

Tommie Haglund 

förändringar eller som konfliktfyllda avlösningar där 

glissandon och kraftiga dissonanser sätter tidigare 

ordningar ur spel. 

men detta är endast den klangbildande sidan hos 

Haglunds komponerande. med cellon som varmt 

sjungande soloinstrument skapar han också innerliga 

melodier som återkommer i lätt förändrad skepnad 

och gärna i en sådan form som låter antyda en större, 

outsagd helhet. samtidigt som musiken tycks säga så 

mycket (det kan vara en nästan smärtsam melankoli 

eller hoppets ljusning) antyder den också en outsagd 

dimension som därför befinner sig i tystnad. Den är 

månens baksida, alltid vänd bort från människorna 

som tittar upp på den. 

fast det finns ett kosmiskt perspektiv, annars 

otillgängligt för jordevarelser, som ryms i konserten. 

i slutet av konserten spelas en ljudtransformation av 

solvindar och elektromagnetiska fält upp som fond 

till cellons lekfulla rörelser. Det låter kanske science 

fiction-artat men gör den där gamla drömmen om 

att kunna uppfatta sfärernas harmoni till estetisk 

verklighet. Då, under den grekiska antiken, var det 

filosoferna förunnat att kunna komma i beröring med 

den. Här går det utmärkt för var och en att befinna 

sig i världsaltet, förnimma det. 

erik WAllruP, musikkritiker svd 

dmitrij sjostAkovitj (1906–1975) 

symfoni nr 10 e-moLL op 93 

moderato 

allegro 

allegretto 

andante. allegro 

1945 hade det sovjetiska musiklivet väntat sig att 

sjostakovitjs nionde symfoni skulle bli en trium- 

fatorisk hyllning efter övervinnandet av nazityskland 

eller en motsvarighet till beethovens nia – helst i 

kombination. Det blev, med tonsättarens mått mätt, 

en bagatell. 1948 kom Zjdanovresolutionen som an- 

klagade bland annat sjostakovitj och prokofjev för att 

inte ge publiken vad partiet ansåg att den borde lyssna 

på. man kunde ana att det åter var dags för en ton- 

sättare att sluta med sin nionde symfoni – sjostakovitj 

lär ständigt ha sovit med en resväska klar för sibirien 

(om det nu inte blev ett nackskott). 

Däremot blev den tionde symfonin en temperaturtagning 

av den epok som var på väg mot tövädret. 

1953 dog stalin och det var också året då sjostakovitj 

gav tecken ifrån sig som talade om att arbetet gick 

snabbt på det kommande, mycket omfattande verket. 

Det skulle bli den symfoni som ofta utpekas som 

tonsättarens främsta. 

nu innebär inte det att sjostakovitj släppte lös alla 

de avantgardiska impulser som skulle ha kunnat 

stoppats upp av rigida föreställningar om vad som är 

musik och omusik. i stället slår den tionde symfonin i 

första satsen an ett reflekterande tonfall, som först 

efter episka utvecklingslinjer löper vidare mot kraft- 

fulla kulminationer för att sedan ebba ut i stillhet. 

efter solomon Volkovs mer eller mindre sanningsenliga 

nedteckningar av sjostakovitjs minnen, 

Vittnesmål, har den andra satsen sagts vara ett 


porträtt av stalin som vid komponerandet alltså nyss 

avlidit. Den hör definitivt till tonsättarens mest kom- 

pakta och frenetiska satser; ett totalitärt övervåld i 

ljudande form. 

i den tredje satsen profileras ett tema som kommer 

att dyka upp i ett antal nyckelverk hos sjostakovitj, 

nämligen koden D-ess-C-H tagen från D i Dmitrij 

och sCH från den tyska stavningen av efternamnets 

första bokstäver. allegrettot blandar lätt ironi och 

karikatyr för att sedan tillfälligt avbrytas av sångbara 

fraser i solohorn, besvarade av material från förstasatsens 

inledning. ett fantastiskt, grällt, rytmiskt vitalt 

parti tar vid men avlöses till sist av hornfrasen och en 

filosoferande variant av satsens inledning. 

finalen inleds med en återkomst till det rum (snarast 

en långsträckt hall) som inledde verket, men vänder 

plötsligt över i den optimistiska final som inte bara 

kommunistiska konstideologer är så förtjusta i. men 

som vanligt blir det hos sjostakovitj för mycket av det 

goda, glädjen går till överdrift, förlorar sig och leder till 

en dramatisk konfrontation med musiken från andra 

satsen (det vill säga ”stalin-satsen”). slutet innebär 

en otvetydig seger för DsCH-motivet, upprepat flera 

gånger. naturligtvis har många kommentatorer velat 

se det som tonsättarens triumfatoriska seger över 

diktatorn, som om han först nu kunnat skriva en 

optimistisk final, men för lyssnandet är det bäst att 

inte lyssna så bokstavstroget, även om det nu råkar 

vara ett bokstavsschiffer som ljuder. 


33



nikolAj znAider 

Danske Nikolaj Znaider är säsongen 2012-2013 

Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker 

vilket innebär att han kommer att dirigera samt 

framträda som solist och turnera med orkestern. 

Han är inte bara en av vår tids mest firade 

violinister utan en av sin generations mest 

mångsidiga musiker med stora framgångar som 

solist, dirigent och kammarmusiker. Han utsågs 

av Valerij Gergijev till förste gästdirigent för 

Mariinskijteaterns orkester i St Petersburg där 

han dirigerat Figaros bröllop och en rad orkesterkonserter. 

Han är regelbunden gästdirigent 

hos orkestrar som London Symphony Orchestra, 

Staatskapelle Dresden, Münchens filharmoniker, 

Tjeckiska filharmonin, Los Angeles Philharmonic, 

Ryska Nationalorkestern och Sveriges Radios 

symfoniorkester. Innevarande säsong debuterar 

han hos Concertgebouw, Santa Cecilia-orkestern 

i Rom samt Pittsburgh Symphony. Som solist 

samarbetar han med världens ledande orkestrar, 

och dirigenter som Daniel Barenboim, Sir Colin 

Davis, Lorin Maazel, Zubin Mehta, Christian 

Thielemann, Mariss Jansons och Charles Dutoit. 

Nikolaj Znaider har ett exklusivt skivkontrakt 

med RCA Red Seal där hans senaste skiva är 

Elgars violinkonsert med Sir Colin Davis och 

Staatskapelle Dresden. Flera av hans inspelningar 

har erhållit utmärkelser och rosats av 

kritikerna: Brahms och Korngolds violinkonserter 

med Wiens filharmoniker och Valerij Gergijev, 

Beethovens och Mendelssohns violinkonserter 

med Zubin Mehta och Israels filharmoniker samt 

Prokofjevs andra violinkonsert och Glazunovs 

violinkonsert med Mariss Jansons och Bayerska 

Radions symfoniorkester. foto natacha razina 

34 

AnnA lArsson 

alten och hovsångerskan anna Larsson har bland 

annat framträtt på kungliga operan, staatsoper berlin, 

bayerische staatsoper, Wiener staatsoper samt vid 

festspelen i salzburg och aix-en-provence. bland 

dirigenter hon samarbetat med finns Claudio abbado, 

esa-pekka salonen, Daniel barenboim, Zubin mehta, 

sir simon rattle och kent nagano. anna Larsson har 

blivit hyllad för sina Wagnerroller, inte minst erda 

i nibelungens ring, och för sina mahlertolkningar. 

Hon har samarbetat med världsledande orkestrar som 

berlins filharmoniker, London philharmonic orchestra, 

Chicago symphony orchestra och Wiens filharmoniker. 


anna Larsson har framträtt 24 gånger med göteborgs 

symfoniker, senast i maj 2012 i mahlers andra 

symfoni vid gustavo Dudamels avskedskonserter 

som chefdirigent för göteborgs symfoniker. anna 

Larsson var också solist när gustavo Dudamel 

tidigare i år gjorde mahlers alla symfonier i Los 

angeles och Caracas. bland hennes många skivinspelningar 

finns mahlers symfoni nr 2 med Valerij 

gergijev (Lso ), mahlers symfoni 3 med David 

Zinman (rCa ) och richard strauss opera Daphne 

med semyon bychkov (Decca). 

foto anna thorbjörnsson 

35



36 

fredAg 21 sePtember kl 18.00 

lördAg 22 sePtember kl 15.00 

WAgner förspeL tiLL akt iii ur mästersångarna 

i nürnberg 7 min 

börtz kassanDras spåDom 

ur Hans namn Var orestes 13 min 

sChönberg LieD Der WaLDtaube 

ur gurreLieDer 13 min 

PAus 

mAhler symfoni nr 1 54 min 


Dirigent nikoLaJ ZnaiDer 

anna Larsson alt 

konsertmästare per enoksson 

riChArd WAgner (1813-1883) 

förspeL tiLL akt iii ur mästersångarna 

i nürnberg 

mästersångarna i nürnberg står ganska ensam bland 

Wagners alla operor. Den är för all del lika lång – ja, 

faktiskt bland de allra längsta – och den kräver minst 

lika stora resurser såväl av orkester som av sångare. 

som vanligt svarade han också själv för librettot. men 

det behandlar inte mytiska ämnen utan är mer jordnära 

och har till och med många lustiga poänger. 

Detta är nämligen Wagners enda komiska opera och 

den tog honom 23 år att fullborda. Han påbörjade 

skisserna 1845 men först 1861 hade han texten 

färdig, och året därpå började han skriva uvertyren. 

inte förrän 1868 var hela operan fullbordad. premiären 

ägde rum den 21 juni i münchen. 

Vi behöver här inte gå in på hela intrigen. Den är 

fylld av 1500-talets riddarpoesi och trubadursång 

men också av skråväsendets virrvarr av regler och 

förordningar – vilka även gällde för sångare! 

när tredje akten börjar är vi inne i Hans sachs sko- 

makarverkstad. Han sitter i en stor länsstol vid 

fönstret. morgonsolen lyser på honom och han är helt 

försjunken i den bok han har i knät, som i meditation, 

och låter sig inte störas. Detta är dagen för det stora 

avgörandet! en ny mästersångare ska utses och den 

som vinner titeln får också gifta sig med eva! musiken 

är också meditativ, ett långsamt och svårmodigt förspel. 

stig jACobsson 

dAniel börtz (f 1943) 

kassanDras spåDom ur Hans namn Var orestes 

Daniel börtz stora oratorium Hans namn var orestes, 

med text från aiskylos antika trilogi orestien, urupp- 

fördes i stockholms konserthus den 19 februari 

2004. kassandra är sierska och älskarinna åt aga- 

memnon, som är far till orestes. Daniel börtz känner 

sorg och sympati för kassandra som är fånge i sin 

situation, utan att ha gjort något ont. Hon är den lidande 

människan, den kännande människan. apollon har 

lärt henne sia, men samtidigt är hon dömd att aldrig 

bli trodd. tonsättaren berättar om scenen: ”kören 

fylkas runt henne, berätta! Hon ömkar sig… men varför 

gråter jag, som redan sett troja, mitt öde är inte värre 

än någon annans. sedan kommer en vacker sång, i 

djup, djup sorg. Vår lyckas skugga… och vad vi lidit 

faller fort i glömska. och detta är det bittraste av allt: 

att man aldrig lär sig. texten är så magnifik… den 

lockar till intuitivt komponerande. Det börjar i suckarna, 

fallande och stigande, växer till stora ackord som 

följer kassandras lamentation. Hon är ju ingen blek 

person och kan ta i som fan, redan i början när hon 

anklagar klytaimnestra och ser framför sig vad hon 

kommer att göra, mordscenen i badkaret…” 

Arnold sChönberg (1874-1951) 

LieD Der WaLDtaube ur gurreLieDer 

görAn bergendAl 

Den unge arnold schönberg komponerade flitigt och 

deltog som cellist i olika amatörmusikaliska sammanhang. 

Hans ekonomiska situation var emellertid 

besvärlig och han tvingades ofta avbryta sitt skapande 

för att hoppa på tillfälliga arbeten. när han var 25 

år gammal utgavs en tysk version av diktcykeln gurre- 

sange (skriven redan 1869) av den danske symbolisten 

och impressionisten Jens peter Jacobsen 

(1847-1885). schönberg fängslades genast av dikt- 

ernas trollkraft och komponerade en sångsamling som 

han skickade in till en kompositionstävling. Denna 

torso glömde han snart eftersom gurrelieder i hans 

fortsatta inspiration växte ut till ett enormt oratorium 

i tre delar. speltiden blev närmare två timmar och han 

krävde fem sångsolister, en recitatör, 600 körsångare 

(fördelade på tre fyrstämmiga manskörer och en 

åttastämmig blandad kör) och en orkester på 150 

musiker där man bland annat kan hitta 8 flöjter, 5 

oboer, 7 klarinetter, 10 horn, 7 trumpeter, 4 harpor… 

Det är alltså fråga om ett av senromantikens allra 

mest omfattande verk. 

De två första delarna låg färdiga i partitur 1901 

men den tredje delen blev inte klar förrän 1911. 

uruppförandet, som ägde rum i Wien den 23 februari 

1913 med franz schreker som dirigent, blev en mycket 

stor framgång och publiken som redan vant sig vid 

att schönberg skrev hypermodern och svårtillgänglig 

musik var överraskad och förtjust. en kritiker karak- 

täriserade stycket som ”det stolt och praktfullt flam- 

mande tonspråket av en konstnär som gått i lära hos 

Wagner”. mycket hade sannerligen hänt mellan de två 

första delarna och den tredje. 

gurrelieder berättar om den danske 1300-talskungen 

Valdemar atterdag, hans kärlek till den unga 

flickan tove och drottning Helvigs svartsjuka. 

avsnittet skogsduvans sång avslutar första delen och 

är en ballad där duvan berättar om toves död. Den är 

uppdelad i strofer som binds samman av mellanspel. 

Diktens olika episoder utvecklas nästan till små ton- 

målningar om skogsduvans kuttrande, begravnings- 

tåget, klockringningen och drottningens hämnd. 


gustAv mAhler (1860-1911) 

symfoni nr 1 D-Dur ”titan” 

Langsam. schleppend. im anfang sehr gemächlich 

kräftig bewegt, doch nicht zu schnell. trio. recht gemächlich 

feierlich und gemessen, ohne zu schleppen 

stürmisch bewegt 

när den 27-årige gustav mahler 1887 ombads full- 

borda Carl maria von Webers efterlämnade komiska 

opera Die drei pintos befruktade det hans eget skap- 

ande. inspirerad började han omedelbart skissa på en 

egen symfoni, hans första, och den fullbordades i 

sin första femsatsiga version i mars 1888. Den 20 

november året därpå uruppfördes musiken i buda- 

pest med tonsättaren själv som dirigent. 

musiken väckte våldsam kritik, för det här var något 

man inte hade väntat sig. mahler hade gjort sig känd 

som en lysande operadirigent men som tonsättare 

var han praktiskt taget okänd, och nu kom han med 

en ambitiös, stilistiskt brokig och märkligt personlig 

symfoni. Visst handlar den om honom själv, som allt 

annat han skrivit. ”så länge min erfarenhet kan sam- 

manfattas i ord, skriver jag ingen musik om den. mitt 

behov av att uttrycka mig själv musikaliskt – symfoniskt 

– börjar där de musikaliska känslorna vacklar 


vid den dörr som leder till den andra världen – den 

värld där saker och ting inte längre skiljs åt av tid och 

rum.” 

från början var symfonin femsatsig och det fanns 

ett utförligt program till varje sats, men mahler har 

senare förnekat allt ickemusikaliskt innehåll i sym- 

fonin, trots att den ofta fått behålla namnet ”titan”, 

hämtat från en roman av Jean paul som antydde en 

hjältestämning. få verk av mahler har sedan genomgått 

så många revideringar – ända fram till 1898. när 

man på 1960-talet hittade första versionen kunde 

man konstatera att skillnaderna var stora. 

Den första satsen kallades ursprungligen ”Vår utan 

slut” och bygger på den pastorala sången ging heut 

morgen übers feld ur den då ännu ouppförda sång- 

sviten Lieder eines fahrenden gesellen (1885). in- 

ledningen är manande: det börjar med en oförglömlig 

känsla av rymd och stillhet. kanske tänkte mahler på 

den gång han lämnades ensam i skogen av sin far med 

order att inte flytta på sig förrän han kom tillbaka – 

och det dröjde många timmar. efterhand bryter tema- 

tiska fragment fram: hornsignaler, trumpetfanfarer, 

fågelsång. Det blir snabbare och ljusare och musiken 

når en första klimax innan allt kollapsar och vi är till- 

baka i inledningens stillhet. Därpå upprepas hela 

denna process med nya teman och förvandlingar av 

de gamla, och en ännu mer överväldigande höjdpunkt. 

andra satsen gick först under namnet ”fulla segel” 

och speglar en längtan till naturen och livliga, öster- 

rikiskt inspirerade bonddanser. ”sorgmarsch à la 

Callot” kallade han den tredje satsen, och konstnärens 

åsyftade etsning visar hur den döde jägaren 

bärs på bår av skogens djur. Det är en parodisk bild 

och en i högsta grad parodisk musik, som bygger på 

den kända barnvisan broder Jakob i en ironisk, 

grotesk och bitter mollversion. i triodelen förekommer 

ytterligare ett citat ur Lieder eines fahrenden 

gesellen. finalen är ett sårat hjärtas förtvivlan. 

rubriken på satsen lånade han från Dante: ”från 

inferno till paradiset”. nog kan musiken tyckas börja i 

helvetet, och nog var mahler i alla fall en bra bit på 

väg till paradiset. men ända fram nådde han inte ännu, 

det gjorde han först i andra symfonin – och denna 

symfoni började han skriva omedelbart efter den första. 


37



trio Poseidon 10-årsjubilerAr 

trio poseidon repeterade tillsammans för första 

gången i konserthuset i göteborg för tio år sedan. 

alldeles utanför står statyn på den grekiske havsguden 

poseidon, vad kunde vara ett mer lämpligt namn på 

trion? 

Det är tre väletablerade musiker som bildar denna 

eftertraktade kammarmusikensemble. Violinisten sara 

trobäck Hesselink är konsertmästare och Claes 

gunnarsson solocellist i göteborgs symfoniker. 

pianisten per Lundberg är internationellt verksam 

som solist, kammarmusiker och dessutom professor i 

instudering och kammarmusik vid kungliga musikhögskolan 

i stockholm, edsberg. 

sedan 2002 har de tre musikerna medverkat på 

musikfestivaler, i konserthus och kammarmusikserier 

runt om i landet, men också i Wigmore Hall i London. i 

numera nedlagda stenungsunds kammarmusikfestival 

var de konstnärliga ledare under flera år. 

2007 kom trio poseidons debutalbum med musik 

av Joseph Haydn, John ireland och Johannes brahms 

på skivmärket Daphne. tre år senare släpptes nästa 

cd, denna gång på Chandos, med beethovens trippel- 

konsert och brahms dubbelkonsert. musiken är upp- 

tagen tillsammans med göteborgs symfoniker under 

ledning av neeme Järvi. 

skivinspelningarna möttes av lovord i recensioner, 

bland annat i all music guide, databasen med recen- 

sioner och länkar till artister i skiftande genrer. Jim 

Leonard skriver om den senaste inspelningen från 

2010: ”med en samspelt ensemble, livliga tempi och 

ogenerad glädje har den svenska pianotrion fångat 

sinnestämningen i beethovens unika konsert, sam- 

tidigt som de behärskar dess tekniska utmaningar.” 

trio poseidon firar 10-årsjubileum med kammarmusik 

av franz schubert och svensken bo Linde. i pianokvin- 

tetten av ungerske kompositören Dohnányi förstärks 

trion med violinisten Vlad stanculeasa och altviolinisten 

per Högberg, båda hemmahörande i göteborgs 

symfoniker till vardags. 

Vlad stanculeasa föddes för 28 år sedan i Craiova, 

en stad i södra rumänien. Han är utbildad vid inter- 

national menuhin music academy. sedan dess har 

musiken fört honom runt världen där han vunnit 

tävlingar och deltagit i mästarklasser för välkända 

violinister. en av dem är tyskargentinska violinprofessorn 

ana Chumachenco, en annan den tyske violinis- 

38 

foto måns pär fogelberg 

ten, kammarmusikern och pedagogen thomas 

brandis. Vlad stanculeasa är alternerande förste 

konsertmästare i göteborgs symfoniker och gästande 

konsertmästare i basels kammarorkester. 

sedan 1992 är altviolinisten per Högberg stäm- 

ledare i göteborgs symfoniker och dessutom medlem 

i stockholms nya kammarorkester sedan 1981. 

Han har också spelat med kungliga Hovkapellet, göte- 

borgsoperan, radiosymfonikerna och Danska 

radions symfoniorkester. 

per Högberg är utbildad vid kungliga musikhög- 

skolan i stockholm där han också tagit diplom i kam- 

marmusik. förutom sitt engagemang i göteborgs 

symfoniker spelar han kammarmusik runt om i sverige 

och utomlands. Dessutom är han lärare i viola, kammar- 

musik och orkesterstudier vid Högskolan för scen 

och musik här i göteborg. 

söndAg 23 sePtember kl 18.00 

kAmmArkonsert stenhammarsalen 

sChubert pianotrio nr 2 45 min 

PAus 

linde pianotrio nr 2 14 min 

dohnánYi pianokVintett 30 min 

trio poseiDon: 

sara troberg HesseLink violin 

CLaes gunnarsson cello 

per LunDberg piano 

VLaD stanCuLeasa violin 

per Högberg viola 

frAnz sChubert (1797-1828) 

pianotrio nr 2 ess-Dur D 929 

allegro 

andante con moto 

scherzando: allegro moderato. trio 

allegro moderato 

Det fanns mycket intressant att se vid den stora 

schubert-utställningen i Wien 1997 när staden firade 

200-årsminnet av tonsättarens födelse, men det som 

kanske fängslade mig mest bland installationer, 

böcker, ljudkonst, brev, pipor och spruckna glasögon 

var autograferna, notmaterialet från olika skeden i 

hans karriär. De tidiga exemplen var rörande: försiktiga, 

noggrant och långsamt skrivna noter, nästan raka, 

nästan jämna, från en 10-årings valhänta penna. Här 

var handen och tanken ungefär lika snabba. De sena 

kompositionerna visade – ganska naturligt – en helt 

annan karaktär. skriften i den stora C-dursymfonin (nr 

9) visade an otålighet och brådska som närmade sig 

raseriets frenesi – här hade noterna skissats så enkelt 

och kvickt som möjligt, knappt läsbara symboler för 

notskrivare att kopiera till stämmor. man kände i de 

tunna pennstrecken schuberts nästan desperata 

kamp att fästa de flyktiga noterna på pappret innan de 

försvann lika fort som de kommit. i förlängningen kan 

man ana ett filosofiskt problem, skräcken inför tanken 

att inte hinna slutföra eller avsluta alla de idéer och 

inspirerade ögonblick som väntade på att förverkligas. 

konstnärens skyldighet och ansvar att fullfölja sitt 

uppdrag, vilket i romantiska och kristna eror förmodligen 

var en tung börda att bära. begåvning innebär 

också plikter. 

23 september 

De båda pianotriorna hör till schuberts sena verk, 

komponerade 1827 av en tonsättare som redan kände 

av syfilisens grymma symptom och förmodligen anade 

att hans tid var utmätt. Han låg på sin lilla kammare och 

hade svårt att äta och dricka. Denna flerskiktade kamp 

mot tiden fick paradoxalt nog schubert att sträcka ut 

sina kompositioner ytterligare, med harmoniska 

rörelser som bland annat symfonikernas förste 

gästdirigent Christian Zacharias fört intressanta 

resonemang om (inte minst de sena, väldiga pianosonaterna). 

ess-durtrion har en episk bredd i sitt uttrycksspektrum, 

ett kort men rikt livs samlade erfarenheter med 

konstnärlig halt och fantasifullhet på lika hög nivå. 

andantet är av särskilt intresse. enligt schuberts vän 

Leopold sonnleithner var melodin hämtad från den 

svenska visan se solen sjunker. isak berg (1803- 

1886) skrev en sång med samma titel och det kan 

vara den sonnleithner hänvisar till, men den kan i sin 

tur mycket väl ha haft folkligt ursprung. någon borde 

gräva djupare i svenskt visarkiv. Hur schubert kom i 

kontakt med denna visa vet vi inte. Via vännen franz 

von schober som föddes på torups slott i malmö? Via 

isak berg själv som turnerade som operasångare i 

europa 1827-1829? Via en folklig förlaga som råkade 

”bli svensk”? Det man upptäcker vid en jämförelse med 

bergs sång är att schubert förädlat melodin och 

harmoniken till nya sublima höjder, och därmed gjort 

musiken till sin alldeles egen. 

stefAn nÄvermYr 

39



bo linde (1933-1970) 

sonata à tre (pianotrio nr 2) op 38 

Largo, man con agilitá 

Con agitazione 

alla sarabanda, con la maggior fluentezza 

(satserna spelas i en följd) 

bo Linde uppmärksammades inte alls så mycket som 

hans skapande förtjänar. Det var först efter hans alltför 

tidiga bortgång som man upptäckte vilken stor 

begåvning han ägde. Han hade lätt för sig och detta 

tolkades ibland som att han inte tog musiken på allvar. 

Han kände kritiken och försökte verkligen bearbeta 

sin musik grundligt – bara för att efter mycken möda 

finna att hans första infall även var de bästa. 

Han var professor Lars-erik Larssons yngste kom- 

positionselev men mer erfaren och driven än sina 

äldre studiekamrater. som brådmogen 20-åring skrev 

han sin första pianotrio op 5, och 15 år senare (under 

vilka han skrivit ett 30-tal opusnumrerade verk och 

åtskilliga utan opus) återkom han 1968 till denna 

genre med sonata à tre op 38, ett av hans sista verk. 

genom att döpa kompositionen till sonata à tre knöt 

han an till barockens musiktradition. Linde var aldrig 

någon modernistisk himlastormare – som man helst 

skulle vara på 1960-talet! Han stod säkert på 

traditionens grund och litade mera på sin hantverksskicklighet 

och flödande fantasi än på originella och 

konstruktivistiska idéer. Den cirka 14 minuter långa 

sonata à tre är hållen i en bågformad sats med ett 

förtätat tonspråk. man kan urskilja tre delar, men de 

spelas utan satspauser. musiken börjar långsamt 

och går över i en snabbare, men knappast ljusare, av- 

delning för att sedan avrundas i samma tempo som 

inledningen. Det är säkerligen den mest laddade och 

personligt engagerade pianotrio som skrivits i vårt 

land. uruppförandet ägde rum den 30 november 1969 

inom ramen för samtida musik i stockholm. 

ernö dohnánYi (1877-1960) 

pianokVintett op 1 C-moLL 

allegro 

scherzo: allegro vivace 

adagio, quasi andante 

finale: allegro animato 

40 


Vid sidan av bartók och kodály är ernö Dohnányi den 

främste av förra seklets ungerska tonsättare. Liksom 

sina kolleger utgick han ofta från ungersk folkton när 

han komponerade. men till skillnad från dem siktade 

han inte mot den europeiska avantgardismen utan 

byggde vidare där Johannes brahms slutat. man kan 

se honom som en felande länk mellan senromantiken 

och modernismen. Den åldrade brahms tog 1895 del 

av den unge Dohnányis pianokvintett i c-moll op 1 och 

sade: ”Jag skulle inte ha kunnat skriva den bättre själv.” 

Dohnányi föddes i pozsony (pressburg, i dag 

bratislava – namnen antyder att staden var en knut- 

punkt för många kulturer) och blev tidigt en lysande 

pianist, som fått sina första lektioner i violin- och 

pianospel av sin amatörmusicerande far. senare blev 

han elev till bland andra eugene d’albert. mellan 1908 

och 1915 var han pianoprofessor i berlin (det var då 

han förtyskade sitt namn till ernst och lade till ett 

obefogat ”von”). Han spelade gärna pianostämman i 

sina egna verk – och även i andras. Han medverkade 

i omkring 120 konserter om året, så det är inte så 

konstigt att pianot finns med i flertalet av hans 

omkring 50 fullbordade kompositioner. under 

första världskriget återvände han till budapest och 

undervisade vid konservatoriet. Han var även en 

förnämlig dirigent och uruppförde som sådan bland 

annat bartóks Danssvit. 

även om pianokvintetten bär opustalet 1 så är det 

långtifrån hans första verk. Han hade redan skrivit 

flera dussin kompositioner, pianostycken, sånger, 

kammarmusik och en orkesteruvertyr – och hade ännu 

inte fyllt 18! Han var elev vid musikakademin i buda- 

pest där man framförde kvintetten vid terminsslutet. 

fram mot sommaren tog hans lärare med den för att 

visa brahms som befann sig i bad ischl. brahms 

vägrade yttra sig och Dohnányi misströstade ända 

tills brahms oväntat meddelade att han till hösten 

arrangerat ett första framförande i Wiener tonkünst- 

lerverein med fitznerkvartetten, och att man förväntade 

sig att tonsättaren själv skulle spela piano- 

stämman. Det blev genast succé, och grunden för 

Dohnányis kommande karriär både som tonsättare 

och pianist var därmed lagd. 

att brahms blev förtjust kan väl hänga ihop med 

att åtminstone första satsen i mycket påminner om 

mästarens egen musik i sin självklara utveckling. 

scherzot är en musikalisk pärla och den långsamma 

satsen har drag av en operascen där de olika instru- 

menten sjunger temat och lämnar över det till nästa, 

för att ibland också förenas i en ensemble. finalen 

har en ovanlig puls (5/4 takt) och verket slutar med 

att knyta ihop säcken genom att låta första satsens 

huvudtema återkomma i ljus dur. 


jAmes gAffigAn 


Amerikanske James Gaffigan anses av många vara den mest framstående dirigent som kommit fram i USA 

de senaste åren. Hans internationella karriär inleddes när han vann Sir Georg Solti-tävlingen i dirigering 

2004. Sedan förra säsongen är han chefdirigent för Lucernes symfoniorkester och förste gästdirigent för 

Nederländska Radions filharmoniker. Han är också eftersökt som gästdirigent i Europa och USA. De senaste 

säsongerna har han bland annat samarbetat med Philadelphiaorkestern, Clevelandorkestern, Chicago 

Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker, Staatskapelle Dresden, och City of Birmingham Symphony 

Orchestra. Som operadirigent har han lett framföranden av Rossinis Askungen i Glyndebourne och Puccinis 

La Bohème på Wiener Staatsoper. Han har också dirigerat Mozarts 

Figaros bröllop i Aspen och Houston. 

foto franca padrazzetti 

nikolAj znAider PresenterAs På sid 6 & 34 

41



42 


fredAg 28 sePtember kl 18.00 

brAhms symfoni nr 3 35 min 

PAus 

nielsen VioLinkonsert 30 min 

beethoven uVertyr tiLL egmont 8 min 


Dirigent James gaffigan 

nikoLaJ ZnaiDer violin 


introduktion 27 september kl 18.30 av erik risberg 

johAnnes brAhms (1833-1897) 

symfoni nr 3 f-Dur op 90 

allegro con brio 

andante 

poco allegretto 

allegro 

Det sägs att sixten ehrling provade varje nytt partitur 

genom att kika på de sista sidorna: ett forte, en kul- 

mination. bra! Då var applåderna säkrade. brahms 

tredje symfoni platsade inte i hans repertoar, den hör 

till det fåtal symfonier som slutar med en rofylld utand- 

ning, en symfoni som inte behöver fira sin egen av- 

slutning. Därför spelas den inte lika ofta som sina 

syskon. i göteborg har den framförts 76 gånger 

medan de tre andra ligger kring 100-strecket (den 

första i täten med 108 framföranden). Det är talande 

att Wilhelm stenhammar dirigerade symfonin sex 

gånger åren 1913-1921 – han hade nog det rätta 

temperamentet och känsla för musikens lyriska 

kvalitéer. 

brahms tredje symfoni kan ståta med ett av de 

vackraste romantiska teman som skrivits: allegrettot i 

c-moll som med sin lätta tretakt får strängar att reso- 

nera hos de flesta kännande människor. i modern tid 

blev det känt som tema i ingrid bergman-filmen tycker 

ni om brahms… (1961) efter francoise sagans novell 

aimez- vous brahms? som den mer kärleksfullt heter 

i original. 

brahms tredje symfoni var naturinspirerad, han 

skapade bäst med grönskan inpå knutarna. Han hade 

ärvt strategin av beethoven och andra föregångare: 

arbeta som pianist, musiker och lärare höst till vår, kom- 

ponera på landet under sommaren. för brahms blev 

Nikolaj Znaider, violin 

det en livsstil. mahler följde samma modell. egentligen 

hade brahms tänkt tillbringa sommaren i bad ischl 

men planerna ändrades när han fann avskildhet och 

inspiration i tyska Wiesbaden, en gammal kurort, dit 

han anlänt efter en resa längs rhen. Det är uppenbart 

att brahms skrev symfonin under lyckliga omständigheter 

denna sommar 1883. Var han förälskad? alltid 

i Clara schumann. när hon spelat igenom symfonin 

i versionen för två pianon skrev hon till brahms: 

”alla satser tycks bilda en enhet, som ett hjärtslag.” 

symfonin är en hälsning till henne och en hyllning till 

hennes avlidne make robert schumann, brahms 

mentor och vän. själva inledningen till symfonin – som 

öppnar sig likt en vidunderlig utsikt när man efter en 

lång vandring bland tallar och granar når en hög höjd 

– påminner inte så lite om inledningen till schumanns 

”rhensymfoni” (den tredje). Det nämnda allegrettot 

har också likheter med romansen i schumanns 

fjärde symfoni som brahms utgav i originalversion på 

egen bekostnad efter tonsättarens död. brahms kostar 

också på sig en ironisk kommentar till den fortfarande 

pågående fejden mellan brahmsanhängare (traditionalister) 

och wagnerianer (nytyska skolan) – tre toner 

i horn och oboe i förstasatsens avslutning. känner ni 

igen det? Just det, tristan och isolde. Wagner hade 

dött i februari samma år… 


CArl nielsen (1865–1931) 

VioLinkonsert op 33 

præludium: Largo. allegro cavalleresco 

intermezzo: poco adagio. rondo: allegretto scherzando 

redan från första början har Carl nielsens violinkonsert 

kommit i skymundan för hans symfoniska skapande. 

faktum är att den uruppfördes samtidigt som den 

tredje symfonin, ”sinfonia espansiva”, nämligen i 

köpenhamn 1912. medan symfonin snabbt kom att 

spelas utanför Danmark har violinkonserten aldrig 

kommit att få någon riktigt bred spridning. 

Det har den gemensamt med en rad andra violin- 

konserter från ungefär samma tid. elgars och regers 

konserter är kolosser som lutar sig bakåt mot roman- 

tiken, men vill överskrida den genom sin omfattning. 

Delius och szymanowski (med sin första konsert) 

försöker däremot upplösa romantikens gränser. Det 

nielsen gör är att sätta sig gränsle över gränsen. 

Violinen var nielsens instrument, även om han tidigt 

också spelade en rad blåsinstrument. Det var fiolen 

som gjorde att han kunde försörja sig under åren före 

genombrottet, bland annat i tivoliorkestern och i Det 

kongelige kapel. utan tvekan märks det säkra hand- 

laget, även om han i ett brev under kompositions- 

perioden klagar över att han känner ett krav att skriva 

idiomatiskt, trots att han inte är intresserad av skal- 

löpningar och dylikt. 

ändå inleder han med ett fritt, virtuost parti för solo- 

instrumentet – stora delar av det inledande preludiet 

är fyllt av passagearbeten, dubbelgreppsäventyr, men 

förstås också melodik. preludiet leder över till ett 

allegro som fått den udda karaktärsbeteckningen 

cavalleresco – ridderligt. Den bastanta inledningen 

omformas snart till lättflyktiga avsnitt och följs av en 

innerligt sjungande tematik. kadensen är helt i linje 

med virtuoseriets häftigare glansnummer, men också 

med reflexiva avsnitt. 

så följer en liknande sammankoppling, nu mellan 

ett intermezzo och ett rondo, vilket gör att verket 

egentligen är tvåsatsigt. i intermezzot råder melodins 

lag, men en lag som tillåter den att ta högst oväntade 

vägar. Det dansanta rondot verkar vara ytterst ge- 

mytligt, men sticker också det av åt oväntade håll. 

åter lägger nielsen in en vindlande kadens, med en 

hel del av de löpningar han sade sig ogilla. i den 

meningen kan man säga att han i sin konsert utgår 

från konventionella former, men vrider till dem och 

placerar oväntade händelser mitt i det välordnade 

mönstret. gränsle, med benen gungande under sig. 


ludWig vAn beethoven (1770-1827) 

uVertyr tiLL egmont 


beethoven beundrade goethe. goethe undrade över 

beethoven. Hans verk sprängde de gränser goethe 

satt för musiken. Han sökte helt andra tonsättare, 

huskomponister, som var villiga att underordna sig hans 

texter genom att inte göra ”märkvärdig” musik till dem. 

schuberts lieder störde honom. beethoven skrev 

något dussin goethesånger och han var då och då 

på väg att gripa sig an med något större. 

musiken till goethes sorgespel egmont (1788) var 

inte beethovens eget initiativ. Den beställdes av hov- 

teatern till det första Wienframförandet, 1810. Han 

gjorde den gratis som en gärd av högaktning för 

goethe. Den innehåller utöver uvertyren två sånger 

och diverse scenmusik. Han blev inte färdig i tid till 

premiären på burgtheater; den som ville höra all 

musiken fick vänta till tredje föreställningen. 

beethoven lyckades övertala förlaget breitkopf & 

Härtel att skicka över ett handskrivet partitur till 

goethe uppe i Weimar. ett lovprisande brev skickade 

han själv. tyvärr förstår jag inte vad där står. 

i egmont fantiserar goethe kring en hjälte under 

de nederländska frihets- och religionskrigen på 

1500-talet. i hans version bli denne folkkäre man 

snarare en reflekterande konstnärstyp som går under 

när han tvingas in i malströmmen. 

beethovens uvertyr blev förstås ett konsertnummer. 

många har försökt läsa ut handlingens detaljer ur den 

men det enda som fungerar så är själva segerslutet, 

det som återkommer i själva föreställningen också: 

en blick mot framtiden, den bortom egmonts död. Vad 

hör jag själv – om det nu ginge att redovisa? Hot och 

förtryck kanske? rädsla, klagan, misströstan, samling, 

jäsning, kamp, seger? icke! allt det där är ”som om”. 

Det jag är med om är något mycket större och viktigare. 

ett slags insikt bortom alla ord. 

ingemAr von heijne 

43



44 

foto Juha ruuska 

jukkA-PekkA sArAste 

finske Jukka-pekka saraste är sedan 2006 chef- 

dirigent för oslo filharmoniker och sedan 2010 för 

WDr-orkestern i köln. Han har tidigare varit chef- 

dirigent för finska radions symfoniorkester 

(1987-2001) och toronto symphony orchestra 

(1994-2001). under åren 2002-2005 var han förste 

gästdirigent för bbC symphony orchestra. 

tillsammans med finska kammarorkestern har han 

etablerat sommarfestivalen i ekenäs på finska syd- 

kusten. Han är också musikalisk rådgivare åt sym- 

foniorkestern i Lahtis, där han föddes. som gästdirigent 

har han bland annat lett de stora orkestrarna i 

London, Wien, amsterdam, boston och Chicago. 

Jukka-pekka saraste är också verksam som opera- 

dirigent och ledde denna säsong en uppsättning av 

puccinis turandot på Det kongelige i köpenhamn. 

bland Jukka-pekka sarastes många inspelningar 

finns de kompletta symfonierna av sibelius och 

nielsen med finska radions symfoniorkester samt 

orkesterverk av bartók, Dutilleux, musorgskij och 

prokofjev med torontos symfoniorkester. med oslo- 

filharmonin finns sibelius symfonier nr 1 & 5 på dvd 

samt mahlers sjätte symfoni på cd. Han har också 

spelat in mahlers nionde symfoni med WDr-orkestern 

i köln. 

leilA 

josefoWiCz 

foto J Henry fair 


Violinisten Leila Josefowicz har med sin 

ärliga, öppna inställning vunnit publikens 

gunst världen om. Hon blev internationellt 

uppmärksammad när hon gjorde sin Carnegie 

Hall-debut med sir neville marriner och academy 

of st martin in the fields 1994. Hon har ett 

stort intresse för samtida musik och har ett nära 

samarbete med tonsättare som John adams och 

oliver knussen. Leila Josefowicz har under senare 

tid uruppfört violinkonserter av esa-pekka salonen 

med Los angeles philharmonic, av steve mackey med 

st Louis symphony och av Colin matthews med City of 

birmingham symphony orchestra. Hon var också solist 

i thomas adès violinonsert Concentric paths i de första 

framförandena med orkestrarna i philadelphia, Cleveland 

san francisco, toronto och seattle. förra säsongen var 

hon artist in residence hos philadelphiaorkestern och solist i 

salonens violinkonsert med san francisco symphony och boston 

symphony samt framträdde bland annat med national orchestra of 

Washington, Concertgebouw, London symphony, münchens filharmoniker 

och tjeckiska filharmonin. Leila Josefowicz har spelat in ett flertal 

skivor för philips, bland dem violinkonserter av mendelssohn, glazunov 

och prokofjev med Charles Dutoit och montreals symfoniorkester. 

Hennes senaste inspelning är John adams the Dharma at big sur med 

tonsättaren och Los angeles philharmonic för Deutsche grammophon. 

45



46 

onsdAg 10 oktober kl 19.30 

PÄrt Cantus in memoriam benJamin britten 8 min 

AdÈs VioLinkonsert ConCentriC patHs 18 min 

paus 

beethoven symfoni nr 3 ”eroiCan” 48 min 


Dirigent Jukka-pekka saraste 

LeiLa JosefoWiCZ violin 


konserten ges även i malmö konserthus den 12 oktober 

Arvo PÄrt (f 1935) 

Cantus in memoriam benJamin britten 

Det var ingen lätt sak att få till en intervju med arvo 

pärt på 1990-talet. ”Han ger inga intervjuer”. ”Han 

har inte tid, han arbetar med stora projekt.” 

”fotografering? glöm det.” men jag kom från sverige, 

och en stor pärt-festival planerades i stockholm. Via 

nära kontakter fick vi det efterlängtade tillståndet. 

flygresa till tegel, hyrbil till den grönskande och 

ganska avskilda villaidyll i berlin där arvo pärt bodde 

med sin fru efter att ha lämnat estland. Det gamla 

stenhuset var mossbelupet och täckt av klängväxter, 

en 100-årig kvarleva som säkert hade mycket att 

berätta. 

ett par enkla gåvor gick hem: hustrun tog hand om 

sortimentet med kryddad snaps och pärt högg cd- 

boxen med svensk folkmusik – han mimade fiolspel 

med svängd arm och ett leende. efter ett par kalla öl 

började vi tala med varandra. som jag anat dolde sig 

en människa och inte en eremit bakom tonsättaren 

pärt. Han berättade så ärligt han kunde om sig och 

sitt arbete. men som djupt kristen som ibland till- 

bringade veckor i kloster hos bröderna kom man 

honom inte riktigt in på livet. Han var en del av guds 

uppdrag och mer än så kunde han inte ålägga sig att 

förklara. Han avslöjade dock att det var med viss möda 

han påbörjade ett nytt verk. Varför? frågade jag. ”es 

ist schwierig”, svarade han. ”schwierig”, ett ord som 

ligger mittemellan ”svårt” och ”tungt”. Han kände 

ansvaret på sina axlar. Jag misstänkte att pärt helst 

inte ville sätta sin egen stämpel på musiken, den kom 

ju från gud, och att han därför arbetat med modeller 

(från tolvton och serialism till enkla treklangssystem, 

tintinnabulism) som bas för sitt skapande. men 

resultatet blev ju paradoxalt nog en högst egensinnig 

och personlig musik som under flera decennier 

skapade gåshud över hela världen. Det sägs att när 

torsdAg 11 oktober kl 18.00 After Work 

beethoven symfoni nr 3 ”eroiCan” 48 min 


Dirigent Jukka-pekka saraste 


pärt besökte sin förläggare universal i Wien tystnade 

medarbetarna i vördnad inför sin store tonsättare och 

kassako. mystiken spred sig även i maktens korridorer. 

fratres och Cantus in memoriam benjamin britten 

hör till de mest typiska och lyckade i hans mellanperiod. 

De är korta och till synes enkla med en uttryckskraft 

som vida överträffar deras format. kanske 

överförde den annars så tillbakadragne pärt sitt eget 

hjärtas sorg i denna hyllning till en beundrad och 

respekterad kollega. ett enkelt motiv som faller i 

höga och låga stråkar med en kyrkas ensamma 

klocka klämtandes om stundens allvar inför det 

största steg en troende människa kan ta. 

thomAs AdÈs (f 1971) 

VioLinkonsert ConCentriC patHs 

rings 

paths 

rounds 


engelsmannen thomas adès är en musikalisk mång- 

begåvning, verksam som pianist, dirigent och ton- 

sättare. Han räknas till de främsta tonsättarna i sin 

generation. bland hans verk för orkester finns these 

premises are alarmed som skrevs till invigningen av 

bridgewater Hall i manchester, Halléorkesterns hem- 

vist, och asyla som framfördes av sir simon rattle när 

han gav sin avskedskonsert i birmingham och när han 

gjorde sin premiärkonsert som chefdirigent för berlins 

filharmoniker. orkesterverket tevot beställdes av 

berlins filharmoniker och Carnegie Hall och uruppfördes 

av sir simon rattle 2007. thomas adès har också 

skrivit två operor, powder Her face från 1995 samt 

the tempest från 2004. 

tonsättaren skriver själv om violinkonserten: 

”Denna konsert består av tre satser, som de flesta 

violinkonserter, men den är i själva verket mer en 

triptyk då mellansatsen är den mest omfattande. Det 

är den långsamma satsen, uppbyggd av två större 

och flera mindre självständiga cykler som överlappar 

och slår emot varandra, ibland våldsamt, i sin rörelse 

mot upplösningen. De yttre satserna är också cirkulära 

till formen, den första snabb med lager av instabila 

harmonier i olika banor, den tredje lekfull och avspänd 

med stabila cykler som rör sig i harmoni i olika hastig- 

heter.” 

konserten beställdes av berlins festspel och Los 

angeles philharmonic och uruppfördes av anthony 

marwood och Chamber orchestra of europe under 

thomas adès ledning i berlin den 4 september 2005. 

ludWig vAn beethoven (1770-1827) 

symfoni nr 3 ess-Dur op 55 ”eroiCan” 

allegro con brio 

marcia funèbre: adagio assai 

scherzo: allegro vivace 

finale: allegro molto 


”geschrieben auf bonaparte” kan man med möda 

läsa, i blyerts, allra längst ner på det enda bevarade 

– avskrivna – partituret till beethovens tredje symfoni. 

originalet har gått förlorat. Lite längre upp på av- 

skriften, omedelbart under ”sinfonia grande” har någon 

försökt radera ut ”intitolata bonaparte”. en viss napo- 

leon var förvisso inblandad i denna symfoni från början. 

republikanen beethoven var en av många bonapartes- 

värmare. en tid tänkte han resa över till paris med 

denna hyllningssymfoni i bagaget. 

men publiceringen dröjde ända till 1806 . Då stod 

där något annat: ”sinfonia eroica composta per 

festeggiare il sovvenire di un grand uomo, e dedicata 

a sua altezza serenissima il principe di Lobkowitz.” 

Vad hade hänt? elva år efter beethovens död 


berättade hans elev och sekreterare, tonsättaren och 

pianisten ferdinand ries, i en skrift att han och andra 

sett originalet med ”bonaparte” längst upp på bladet, 

men att beethoven rivit sönder det när han fick höra 

att napoleon låtit kröna sig till kejsare. 

furst Lobkowitz ovan var en av beethovens ekon- 

omiska stöttepelare, rik och närmast besatt av musik. 

ett palats i Wien och ett i böhmen. Han höll med en 

egen liten orkester och det var den – förstärkt – som 

fick repetera och provspela den hiskeliga symfonin 

med de förryckta svårigheterna. service! 

men vem var ”den store mannen” vars minne skulle 

firas – han som tycks ha trängt ut napoleon? (eller 

var han kanske den forne, ”rätte” napoleon?) 

eftervärlden har kommit med åtskilliga förslag. ett 

av dem utpekar prins Louis ferdinand av preussen, 

brorson till fredrik den store, en folkhjälte som just 

stupat i kamp mot napoleon. Han kände beethoven 

väl och hade förlyssnat eroican tre gånger hemma 

hos Lobkowitz. 

men varför skulle han vara hemlig? skulle alla förstå 

ändå? eller var det för att inte reta upp fransmännen, 

som ju såg ut att lägga hela europa under sig och 

kanske skulle blockera en ”fiendesymfoni” överallt? 

Hade beethoven blivit patriot i stället för republikan? 

kunde den forne napoleonsvärmaren över huvud 

taget inta någon annan position när nu fransmännen 

ryckt in i Wien? 

första helt offentliga framförandet ledde beethoven 

i theater an der Wien den 7 april 1805. förskräckelse 

kolliderade med hänförelse. rädslan nöttes väl bort 

med tiden. något annat växte till i stället: det politiska 

missbruket av ”hjälten” beethoven. Det nådde mar- 

drömslika höjder i tyskland 1933-45: ”Wir leben 

heute in der eroica des deutschen Volkes!” 


47



48 


göteborgs sYmfoniskA kör 

kören grundades 1917 av kusinerna elsa och Wilhelm 

stenhammar. elsa stenhammar var en av de drivande 

krafterna i sekelskiftets körliv i göteborg och blev 

körens första repetitör. Wilhelm stenhammar hade 

skapat sig en position i göteborgs musikliv genom tio 

års arbete med göteborgs symfoniker. Den 8 decem- 

ber 1917 debuterade kören i beethovens körfantasi 

med Wilhelm stenhammar som solist vid flygeln. 

De yngsta körmedlemmarna är runt 20 år medan 

de äldsta har passerat pensionsåldern. en del kör- 

medlemmar har gedigna musikutbildningar medan 

andra har tagit privata sånglektioner. en sak har de 

dock gemensamt: stor körvana. många har börjat sin 

körbana i kyrkokörer, student- och universitetskörer 

eller andra sångsammanhang. Dessutom har alla 

genomgått de obligatoriska provsjungningar som 

återkommer vart tredje år. 

göteborgs symfoniska kör är en ideell förening som 

är knuten till göteborgs symfoniker. kören medverkar 

i konserter och föreställningar i såväl orkesterns 

som i egen regi. musiken blir därför blandad och 

repertoaren omfattande. 

kören repeterar regelbundet med kormästare 

Christina Hörnell och symfonikernas pianist erik 

risberg. i samband med konserter utökas antalet 

repetitioner så att kören arbetar flera kvällar i följd. 

Då med den dirigent som ska leda framförandet, 

tillsammans med solister och orkester. 

göteborgs symfoniska kör har medverkat vid 

konserter i bland annat royal albert Hall och i 

Canterbury Cathedral i england. i februari 1995 

deltog kören och symfonikerna i den årliga musikfestivalen 

på kanarieöarna och 1999 deltog kören i en 

turné till kina med göteborgs symfoniker. 

xiAn zhAng 

kinesiskan Xian Zhang är sedan 2009 konstnärlig 

chef för Verdiorkestern i milano och även för nJo 

Dutch orchestra and ensemble academy. Hon har 

tidigare varit andredirigent hos new yorks filharmoniker. 

Xian Zhang är efterfrågad som gästdirigent och 

samarbetar med orkestrar som franska radions 

filharmoniker, residentieorkestern i Haag, London 

symphony orchestra, sveriges radios symfoniorkester, 

national symphony orchestra of Washington 

och Chicago symphony. som operadirigent gjorde 

Xian Zhang 2007 en sensationell debut med 

puccinis La bohème på english national opera dit 

hon återvänder nästa säsong. bland aktuella 

operaprojekt finns stravinskys renard och 

näktergalen hos neder-ländska operan. kommande 

säsong debuterar hon på La scala. Xian Zhang 

framträdde första gången med göteborgs 

symfoniker på götaplatsen 2007 då hon dirigerade 

Dvoráks symfoni nr 9 och musik ur Leonard 

bernsteins West side story. 2010 återkom hon och 

ledde orkestern i brittens fyra havsmellanspel och 

schumanns fjärde symfoni samt två kons- 

erter med violinisten andrej power som solist. 


foto nora roitberg 


ChristinA hörnell 

2010 utsågs Christina Hörnell till kormästare för göteborgs 

symfoniska kör. Hon är också kormästare vid kungliga operan 

i stockholm sedan 1994. Hon utbildades vid musikhögskolan i 

stockholm med eric ericson och kjell ingebretsen som lärare 

och har varit verksam som sångare, bland annat i eric ericsons 

kammarkör. Christina Hörnell arbetar som lärare vid dirigent- och 

kyrkomusikutbildningar i såväl sverige som utomlands och har även 

dirigentuppdrag hos ensembler som radiokören, Dalasinfoniettan 

och Vadstenaakademin. 1991-2007 var hon dirigent för akademiska 

kören i stockholm och 2005 assisterande kormästare vid festspelen i 

bayreuth. 2011 dirigerade hon JulJubel-konserterna med göteborgs 

symfoniker. 

49



50 


torsdAg 18 oktober kl 19.30 

s-d sAndström kyrie ur friHetsmässa 4 min 

brAhms ein DeutsCHes requiem 70 min 


Dirigent Xian ZHang 

göteborgs symfoniska kör 

kormästare CHristina HörneLL 

sångsoLister 


konserten ges utan paus. 

introduktion 17 oktober kl 18.30 av erik risberg 

sven-dAvid sAndström (f 1942) 

kyrie ur friHetsmässa 

sven-David sandströms frihetsmässa beställdes av 

sommarfestivalen musik vid siljan. temat för 1996 

års festival var ”frihet” och under den avslutande 

högmässan i Leksands kyrka den 7 juli uruppfördes 

sven-David sandströms nya verk. Ledare för festivalen 

och initiativtagare till beställningen var sångerskan 

margareta Jonth. Hon sammanställde texterna 

med avsnitt ur tomas tranströmers poesi. med 

inslag av minimalism och enklast tänkbara skönhet 

förmedlar musiken såväl lyriskt eterisk skönhet som 

dramatisk kraft. Det huvudsakliga intrycket är det 

lågmälda och långsamma. till det yttre innehåller 

också frihetsmässa den ordinarie mässans traditionella 

avsnitt, samt en inledning och en avslutning. 

ordet kyrie omramar en vacker körsats, med en 

suggestiv mellandel. 


johAnnes brAhms (1841-1904) 

ein DeutsCHes requiem op 45 

selig sind, die da Leid tragen 

Denn alles fleisch, es ist wie gras 

Herr, lehre doch mich 

Wie lieblich sind deine Wohnungen 

ihr habt nun traurigkeit 

Denn wir haben hier keine bleibende statt 

selig sind die toten 

ett rekviem är normalt en kyrkomusikalisk tonsättning 

av den traditionella katolska dödsmässans text 

på latin. men Johannes brahms bröt mot dessa kon- 

ventioner, och inspirationen kom från flera håll. Han 

visste att hans gode vän och mentor robert schu- 

mann hade en anteckningsbok i vilken han skrivit ner 

vilka projekt han planerade för framtiden. bland annat 

tänkte schumann skriva en tysk dödsmässa, baserad 

på översättningar av den latinska texten, något som 

hans psykiska ohälsa dessvärre hindrade honom från 

att realisera. schumanns tragiska bortgång 1856 

blev ett hårt slag för brahms, och kanske var det då 

han bestämde sig för att i någon mån göra schumanns 

idé till sin egen. 

brahms bar tankarna inom sig en tid och började 

skriva sin dödsmässa 1860. De två första satserna full- 

bordades året därpå. Den nästan sarabandliknande 

sorgmarschen i andra satsens huvuddel härstammar 

emellertid från en icke bevarad sonat i d-moll för två 

pianon som han arbetade med redan 1854. kanske 

hade brahms tänkt nöja sig med dessa båda satser, 

men när hans mor vid 76 års ålder avled den 2 

februari 1865 kände han behov av att lägga till ytter- 

ligare musik. under våren och sommaren 1865 full- 

bordade han således inte mindre än fyra satser, de 

som i det fullbordade verket fått numren 3, 4, 6 och 7. 

Den första december 1867 uruppfördes de första 

två satserna i Wien, men den i huvudsak katolska 

publiken ställde sig helt oförstående. på långfredagen 

(10 april) 1868 framfördes alla de då skrivna 

satserna i bremens domkyrka med så stor framgång 

att man gav dem i repris ett par veckor senare. såväl 

brahms far som robert schumanns änka Clara var 

närvarande. Clara har i ett brev skrivit hur tagen hon 

blev av musiken. ”när jag såg Johannes, med takt- 

staven i handen, kunde jag inte låta bli att tänka på 

min käre roberts profetia: när han rör sin magiska 

stav över de förenade krafterna i kör och orkester, 

garanteras vi en mirakulös insikt i själens hemligheter. 

och idag fullbordades profetian.” efter framförandet 

hölls en supé i ratskeller där den lokale organisten 

och dirigenten reinthaler ”hyllade brahms i ett tal för 

Johannes som (dessvärre) så rörde mig att jag brast i 

tårar”. 

Det var brahms som dirigerade i bremen, men han 

höll sig mycket kritisk till sitt verk, och en månad 

senare lade han till den långsamma sopranaria som 

nu utgör femte satsen. Därmed var hans mest om- 

fattande komposition äntligen fullbordad, och den 

extremt självkritiske upphovsmannen var förhållandevis 

nöjd. i februari 1869 uruppfördes i Leipzig hela 

verket av Carl reinecke, i den form vi känner det idag. 

före årets slut hade det redan spelats i ett tjugotal 

städer i tyskland och schweiz. Det var första gången 

han skrivit ett stort verk för solister, kör och orkester, 

och detta arbete öppnade dörren för en lång rad verk 

av liknande slag, däribland schicksalslied, nänie och 

altrapsodin. 

att brahms inte använt den vanliga latinska texten 

till dödsmässan, och inte ens en översättning av den, 

hänger ihop med att han var protestant och inte alls 

särskilt religiös. men i sin ungdom hade han faktiskt 

skrivit ett par mässatser på latin. rekviet innehåller 

ytterst få rent religiösa anspelningar. Det viktiga för 


honom var att kunna kommunicera med lyssnarna. få 

stora körverk är skrivna så att texten bärs fram lika 

tydligt som i ein deutsches requiem, där många text- 

rader tas om flera gånger. Verket bygger på bibeltexter 

ur såväl gamla som nya testamentet i Luthers tyska 

översättning, samt även ur apokryferna, vilka ton- 

sättaren själv valt ut med stor omsorg och därmed 

fyllt verket med ett personligt sorgearbete av allmän- 

mänskligt värde och innehåll. Det blev ett mastodontverk, 

men samtidigt ett mycket privat och innerligt verk. 

i sin dödsmässa visar brahms inte sällan prov på 

sin stora musikhistoriska bildning. Här finns anspelningar 

på palestrinas, schütz och bachs sätt att 

komponera, inte minst är detta tydligt i den stora 

fugan i tredje satsen. 

till skillnad från den traditionella dödsmässotexten 

undviker brahms också allt tal om straff och dome- 

dag till förmån för tröst och frid – något som senare 

tonsättare som fauré och Duruflé också tagit fasta 

på i sina rekvier. Den katolska tanken om Dies irae 

(vredens dag/domedagen) då den döde ska straffas 

för sina gärningar, var honom helt främmande, men är 

centrala i dödsmässor av till exempel Verdi och berlioz. 

Han ville finna svaren på människors frågor som: Vad 

ska man göra av livet, när man ändå vet att döden 

kommer? Hur länge ska livet pågå? Han lägger också 

mycket fokus på de efterlevande och inleder hela 

verket med ”saliga äro de som sörjer, för de skola 

bliva tröstade.” sats 1-3 ger röst åt sorg och klagan 

över det jordiska livets slut, i sats 5-7 förvandlas 

sorgen till trosvisshet och glädje över det eviga livet. 

Den fjärde, mittersta, satsens skildring av paradiset 

förmedlar på så sätt verkets centrala budskap. 


51

BILJETTKONTORET 

BILJETTKONTORET 031-726 031-7265310 53 10 

BOKA 

BOKA 

PÅ 

PÅ 

NÄTET: 

NÄTET: 

WWW.GSO.SE 

WWW.GSO.SE 

ChristiAn 

zAChAriAs 

Christian Zacharias inledde sin karriär som pianist 

men är sedan många år lika mycket verksam som 

dirigent. Han utsågs till chefdirigent för Lausannes 

kammarorkester år 2000 och blev Förste gästdirigent 

för Göteborgs Symfoniker 2002. Sedan 

2009 är han Artistic Partner hos St Paul Chamber 

Orchestra i Minnesota, USA. Han debuterade som 

dirigent med Orchestre de la Suisse Romande 1992 

och inbjuds sedan dess in till Europas ledande 

orkestrar. År 2000 dirigerade han första gången Los 

Angeles Philharmonic och han debuterade med 

New York Philharmonic 2006. Han har också ett lång- 

varigt samarbete med Bambergs symfoniker och är 

konstnärlig ledare för den årliga Mozartfestivalen i 

Barcelona. 

52 

Som pianist har han hyllats för sina tolkningar av 

Haydn, Mozart, Beethoven och Schubert liksom den 

romantiska repertoaren. Förra året debuterade han 

med stor framgång i Carnegie Hall. Han är också en 

hängiven kammarmusiker som gärna spelar med 

musiker ur Göteborgs Symfoniker, Leipzigkvartetten, 

cellisten Heinrich Schiff och violinisten Frank Peter 

Zimmermann. 

Bland hans många skivinspelningar finns Schuberts 

pianosonater komplett samt Beethovens och Mozarts 

samtliga pianokonserter (EMI). Tillsammans med 

Lausannes kammarorkester har han spelat in 

symfonier och pianokonserter av Mozart, Chopin 

och Schumann (MDG). 


foto måns pär fogelberg 

53



54 


fredAg 26 oktober kl 18.00 

rAvel gåsmors sagor, sVit 18 min 

mozArt pianokonsert nr 21 ”eLVira maDigan” 29 min 

paus 

hAYdn symfoni nr 98 28 min 


Dirigent oCH soList CHristian ZaCHarias 


konserten ges ävan i Vara konserthus den 25 oktober 

mAuriCe rAvel (1875 – 1937) 

gåsmors sagor, sVit 

törnrosas pavane 

tummeliten 

Lilla fröken ful, nickedockornas kejsarinna 

samtalen mellan skönheten och odjuret 

Den förtrollade trädgården 

maurice ravels fyrhändiga pianosvit består av fem 

delar som bygger på fem sagor. namnet gåsmors 

sagor är titeln på författaren Charles perraults bok 

med insamlade folkliga berättelser från år 1697. 

förutom titeln valde ravel sagorna törnrosa och 

tummeliten ur perraults bok. De andra är skön- 

heten och odjuret, Lilla fröken ful och Den förtrollade 

trädgården. 

maurice ravel levde ogift och fick inga barn. men 

han hade ett stort nätverk av tonsättare, konstnärer 

och författare omkring sig i kulturmetropolen paris. 

flera av sina verk tillägnade han vännerna, så också 

gåsmors sagor. 

pianosviten tillägnades mimi och Jean, barnen i 

den polska konstnärsfamiljen Cipi och ida godebski. 

Hos dem fann han ett andra hem. 

från början var det meningen att gåsmors sagor 

skulle framföras av syskonen godebski på premiären, 

men det gick inte att genomföra. stycket spelades i 

stället av två andra barn, en av dem 11-åriga Jeanne 

Leleu, senare professor, musiker och kompositör. 

efter premiären var ravel översvallande nöjd med 

Leleus framförande, vilket han skrev till henne i ett brev. 

med detta verk sällade sig ravel till schumann, 

mussorgsky och Debussy, som tidigare komponerat 

musik med barndomstema. 

gåsmors sagor publicerades 1910 och transkriberades 

för solopiano samma år av vännen Jaques 

Charlot. 1911 skrev ravel om verket från piano till 

orkester och 1912 utvidgade han stycket till en balett. 

ullA m Andersson 

WolfgAng AmAdeus mozArt (1756-1791) 

pianokonsert nr 21 C-Dur k 467 ”eLVira maDigan” 

allegro maestoso 

andante 

allegro vivace assai 

17 av mozarts klaverkonserter kom till 1782-1786 när 

hans ekonomi var som bäst, det vill säga innan krig 

och andra omständigheter fick den musikglada över- 

klassen att lämna Wien eller åtminstone dra åt svång- 

remmen. mozart uppträdde mest hemma hos adels- 

och borgarfamiljer som en del av deras kvällsunderhållning. 

offentliga konserter för betalande publik 

var bara lovliga under de tider då teatrarna hölls 

stängda av religiösa skäl. under fastetiden 1785 var 

han rasande aktiv, så till den grad att pappa Leopold, 

som just då – för första och sista gången –gästade sin 

son i Wien, skrev till dottern att han blivit fullständigt 

utschasad av detta sanslösa storstadstempo med 

ständiga klavertransporter hit och dit. 

Wolfgang gav bland annat en serie abonnemangskonserter 

i en högst speciell lokal, mehlgrube (”mjölgruvan, 

”mjöllagret”). Drygt 150 abonnenter betalade en 

souverin d’or var. Det täckte fyra gånger om mozarts 

årshyra för den statuslägenhet han bebodde 1784– 

1787, den som numera är mozart-museum. Vad han 

fick betala sina medmusikanter – ”orkestern” – är inte 

bekant. Lokalen fick han billigt. 

Han var därtill gästartist på andras konserter i själva 

operahuset, Hofburg-theater, och gav en egen konsert 

där 10 mars 1785 då han premiärspelade denna C-dur- 

konsert med en ensemble tillräckligt liten för att inte 

överrösta honom vid klaveret. intäkter, enligt fadern, 

559 gulden. i annonsen stod det att han skulle 

improvisera på sitt stora forte piano pedal, ett klaver 

som innehöll taster för fotspel kopplade till en extra 

uppsättning strängar under de andra. mozart kunde 

alltså ”leka organist” – utan några pipor. 

pianokonserten ledde han nog från sitt vanliga 

anton Walter-klaver; detta var ju före podiedirigenternas 

tid. noter behövde han inga. Det var verkligen 

inget fel på mozarts minne. Han spelade säkert med 

oavbrutet för att stötta ensemblen. 

Hans handskrivna partitur har överlevt. Där saknas 

ett och annat, eftersom han undvek att låta publicera 

konserten och alltså inte behövde komplettera sådant 

som han lämnat tomt i sin egen stämma, till exempel 

de fyra takterna före den långa drillen i första satsens 

takt nr 80. några solokadenser skrev han ut åt syster 

nannerl uppe i bergen men de har kommit bort 

på vägen. 

mozarts klaverkonserter är saligen olika. i dennas 

första sats marscheras det en hel del. Helt stövelbefriat. 

finalen är full av surpriser och mellansatsen 

skänker ett underbart växelspel mellan ljus och skugga. 

så gick det 182 år från 1785. bo Widerberg gjorde 

sin film om elvira madigan och hennes officer. musik- 

läggaren Lars Hagström valde brottstycken ur denna 

mellansats för att antyda parets lycka och deras sam- 

tidigt hopplösa läge. även mozart-frånvända besökare 

mötte – med sänkt gard i biomörkret – några takter 

stor musik. 

frAnz josePh hAYdn (1732-1809) 

symfoni nr 98 b-Dur 

adagio. allegro 

adagio 

menuet: allegro 

finale: presto 


fantasi. flit. framgång. Joseph Haydn i ett nötskal. 

ordning och reda då, hur hade han med det, furst 

eszterhazys kapellmästare? bra, påstås det. ”papa” 

Haydn sade ju musikanterna. två dussin skulle han 

leda, vårda – och försvara. och den egna musiken? 

inte lätt att sköta. Han drabbades av de grasserande 

tjuvkopieringarna och tjuvtrycken. falskskyltningarnas 

mångfald. namnet Haydn skulle dra köpare förstås. 

business as usual. 

år 2012 räknar forskarna med 106 Haydn-symfonier 

(inte 104 längre). Då har man de senaste 150 

åren – med möda – lyckats skala bort 148 falskskyltade 

symfonier. Haydn gjorde egna tappra försök att 

minnas sin egen musik med stöd av trogne notkopisten 

och hjälpredan Johann elssler. De åstadkom 

en 123 sidors temauppteckning från 55 år: 

”Verzeichniss aller derjenigen Compositionen welche 

ich mich beyläufig erinnere von meinem 18ten bis 

73ste Jahr verfertiget zu haben”.* 

symfonin vi kallar ”nr 98” faller utanför Haydns 

många år som ”Hausoffizier” hos familjen eszterhazy. 

furst nikolaus ”den praktälskande” dog hösten 1790. 

Hans efterträdare skrotade det mesta av den stora 

musikapparaten. Det gick nu ingen nöd på just Haydn 

men arbetsuppgifterna krympte drastiskt. Han hade 

haft för vana att avböja anbud från andra arbetsgivare 

men nu slog han till och reste trots sina 58 år till 

London tillsammans med violinisten och konsertarrangören 

Johann peter salomon, som kommit med 


feta anbud. en chockerande annorlunda värld mötte 

före detta musiktjänaren: 

”min ankomst vållade stor uppståndelse över hela 

stan. i tre dagar skvallrades det om mig i alla tidningar. 

alla ville träffa mig. Jag har redan fått lov att spisa 

ute sex gånger, och jag skulle säkert kunna bli hem- 

bjuden varenda dag om jag ville, men jag måste tänka 

för det första på min hälsa och för det andra på mitt 

arbete… Jag skriver nu på två symfonier, eftersom 

librettot till operan ännu inte är bestämt. för att få 

arbetsro får jag lov att hyra ett rum långt utanför stan.” 

Den första av Haydns båda Londonturnéer syssel- 

satte honom halvtannat år 1791-1792. Han presenterade 

då fyra nya symfonier: nr 93, 94, 97 och 98 

enligt vår numrering och framförde ett par äldre, då 

ännu obekanta i england. 

Den nittioåttonde spelades första gången 2 mars 

1792 på den tredje av salomons konserter det året. 

konserten innehöll i övrigt en symfoni av gyrowetz, 

en cellokonsert av Dahmen, en violinkonsert av 

Janiewicz och diverse inströdda sångnummer med 

publikdragande artister. Haydn noterade i sina London- 

anteckningar att första och sista satserna fick bisseras. 

publiken visste att utnyttja sin makt; Haydns symfonier 

var sedan länge något alldeles extra för finsmakarna. 

samma symfoni spelades – ”by desire” – även på 

nästa fredagskonsert, den 9 mars, som slutade strax 

före midnatt. ”it is one of the grandest compositions 

we ever heard, and it was most loudly applauded; the 

first and last movements were encored… the 

Company were very brilliant” skrev tidningen the 

oracle. beröm för 40-mannaorkestern? snarare då 

för ”den fina publiken”! 

Vad var det orakelmannen fann ”storslaget”? första 

satsens långsamma inledning: en ”mollskugga” av det 

kommande raska huvudtemat i dur, som sedan ut- 

nyttjas maximalt? De rörliga motstämmorna i andra 

satsen? menuettens alla överraskningsmoment? 

De fiffiga omstarterna i finalen? kanske det lilla 

cembaloglittret 20 takter före slutet som Haydn 

lade till och spelade från klaveret där han satt? Han 

”dirigerade” i samarbete med konsertmästare salomon, 

som vanligt. 


*”Förteckning över alla de kompositioner som jag i 

förbigående minns att jag förfärdigat från mitt 

adertonde till sjuttiotredje levnadsår.” 

55



tidigare framföranden 

AdÈs 

Violinkonserten Concentric paths spelas för första 

gången. 

beethoven 

symfoni nr 3 ”eroican” har 

spelats 110 gånger, första 

gången redan 1905 med 

Heinrich Hammer under 

symfonikernas premiärsäsong. 

uvertyr till egmont har spelats 

83 gånger. bland dirigenterna: 

ernest ansermet (1937), nicolai 

malko (1953), Lorin maazel (1956), paul kletzki 

(1960), sir Charles mackerras (1963) och frans 

brüggen (1996). 

brAhms 

symfoni nr 3 har spelats 77 

gånger. bland dirigenterna: 

Herbert blomstedt (1955 & 

2007), sir Charles mackerras 

(1963), rafael frühbeck de 

burgos (1990) och mikko franck 

(2001). 

ein deutsches requiem har 

framförts 29 gånger. 

börtz 

kassandras spådom ur Hans namn var orestes 

framförs för första gången. 

debussY 

Havet har spelats 42 gånger. 

debussY/AbrAhAmsen 

Children’s Corner i detta orkesterarrangemang 

framförs för första 

gången. 

dohnánYi 

pianokvintetten spelas för första gången. 

hAglund 

Cellokonserten flaminis aura 

spelas för första gången. 

hAYdn 

symfoni nr 98 har spelats tre gånger. Dirigenter: 

tor aulin (1909), ferenc fricsay (1952) och Walter 

süsskind (1975). 

linde 

sonata à tre (pianotrio nr 2) har spelats en gång, 

av garciatrion (1983). 

mAhler 


gånger. 

mozArt 

pianokonsert nr 21 ”elvira madigan” har spelats 27 

gånger. bland solisterna: géza anda (1955), malcolm 

frager (1981) och stephen kovacevich (1989). 

nielsen 

Violinkonserten har spelats 23 

gånger. bland solisterna: emil 

telmányi (nielsens svärson, 1920, 

1927, 1933 & 1958), ernst glaser 

(1944), arve tellefsen (1976), 

Dong-suk kang (1987, inklusive 

skivinspelning), symfonikernas 


(1991) och nikolaj Znaider (1999). 

PÄrt 

Cantus in memoriam benjamin britten har spelats 

nio gånger. 

rAvel 

pianokonserten i g-dur har 

spelats 32 gånger. bland 

solisterna: sixten ehrling (1948), 

nicole Henriot (1950 & 1954), 

monique Haas (1959), bernard 

d’ascoli (1986), pascal rogé 

(1988), krystian Zimerman 

(1994) och Lise de la salle (2009). 

bolero har spelats 70 gånger sedan första fram- 

förandet med oswald kabasta (1938). 

svit ur gåsmors sagor har spelats 20 gånger, 

första gången 1922 under Carl nielsens ledning i 

konserthuset på Heden. 

s-d sAndström 

kyrie ur frihetsmässa framförs för första gången. 

sChubert 

pianotrio nr 2 har spelats fem 

gånger. 

sChönberg 

Lied der Waldtaube har framförts en gång, 1936. 

solist var Hertha glatz och dirigent oswald kabasta. 

sjostAkovitj 


gånger. bland dirigenterna: Carl 

von garaguly (första framförandet 

1956), Jurij temirkanov (1973), 

rudolf barshai (1981), neeme 

Järvi (1986), alexander Lazarev 

(sex gånger 1999-2006) och 

krzysztof urbanski (2010). 

WAgner 

förspel till akt iii av mäster- 

sångarna i nürnberg har spelats 

21 gånger. bland dirigenterna: 

Wilhelm stenhammar (sju gånger 

1908-1920), Carl nielsen (1918 & 

1922) och ture rangström (fyra 

gånger 1925). 

56 57

Erik Mofjell tittar med kännarblick på stenar 

och hällar och ser genast något intressant. En 

grå stenhäll med en markerad 

aprikosfärgad rand som löper 

oregelbundet längs med ytan. 

– Här är en åder i stenen 

som är yngre än själva 

stenen. Det är magma 

från jordens inre som 

har fyllt i sprickorna 

som bildades vid en 

jordbävning. Det 

hände för en 

miljard år sedan, 

när det var oroligt 

här på västkusten, 

berättar han. 

Regnet kommer 

och går. De svarta 

molnen hänger hotande 

ovanför, men håller sig i 

schack under vår lilla 

promenad. 

Det är som att trycka på en 

knapp, Erik Mofjell har massor 

att berätta. Om kyanitkvartsiten 

som är Värmlands landskapssten. 

Den som blir alldeles 

himmelsblå när det har regnat. 

Min hobby 

BAsist med 

stenkoll 

TEXT Ulla M andErsson FoTo anna hUlT & Erik MoFjEll 

För kontrabasisten erik mofjell finns ingen motsättning mellan naturvetenskap och konstnärligt 

skapande. båda intressena har följt honom genom livet, även om uttrycken har 

skiftat. I höst ställer han ut sina fotografier i konserthusets foajé. 

en droppsten - stalaktit - i genomskärning. 

Den kallas rodokrosit och kommer från 

argentina, en favorit i erik Mofjells 

egen stensamling. 

Foto erik Mofjell. 

Eller om hur man använder berylliummetall till 

motorer och raketer för att det är så lätt och tål så höga 

temperaturer. Och hur denna kunskap hölls 

hemlig under andra världskriget av 

taktiska skäl. 

Erik Mofjell är amatörgeolog 

och är med om att arrangera 

en stenmässa som hålls 

varje vår här i Göteborg. 

Genom åren har han lett 

många kurser och hållit 

föredrag i geologi och 

också varit ordförande 

i Göteborgs geologiska 

förening. 

Stenintresset fick han 

som liten med pappas 

världsatlas. Han minns 

hur han bredde ut upp- 

slaget som handlade om 

mineraler och kristaller och 

blev så fascinerad att han kunde 

sitta i timmar och bara titta. 

Intresset tog fart på allvar när 

han av föräldrarna fick boken 

Stenar i färg. 

– Då blev jag fast. När jag var 

vuxen ringde författaren till boken, 

Per Lundegårdh, till mig och 

58 59

frågade: Är det du 

som är musiker? 

Jag förstod sedan 

att han var geolog 

och mycket intres- 

serad av musik. Som 

jag fast tvärtom. Vi 

hade nära kontakt i 

flera år, innan han 

gick bort, berättar 

Erik Mofjell. 

Pojkdrömmen var 

att bli astronom. Det 

hindrade inte att han 

spelade piano under 

flera år på Forshaga 

kommunala musikskola. En 

dag blev han övertalad av en 

baslärare att prova på att 

spela bas. På ett mindre 

exemplar förstås, eftersom 

han bara var 10 år 

gammal. 

När det var dags att 

välja inriktning på gym- 

nasiet vann musiken över naturvetenskapen, 

även om det länge varit ett omvänt förhållande. 

Ända fram till studierna på Musikhögskolan i 

Göteborg spelade han både piano och bas, sedan 

tvingades han att välja. 

För Erik Mofjell är musik och färger intimt 

förknippade med varandra. Han har en förmåga 

som kallas synestesi, just nu uppmärksammad 

inom hjärnforskningen. Den innebär att han 

automatiskt kopplar samman två sinnesintryck 

samtidigt. För hans del gäller det färger och 

tonarter. 

– D-dur är för mig en mörk grön färg, medan 

B-dur är blå, förklarar han. 

Men H-dur då, är den ljusare, eftersom den 

ligger en halv ton högre än B? 

– Nej, faktiskt inte. Den är mörkare, svarar han 

genast, utan någon betänketid. 

Synestesin för honom fungerar omvänt också, 

inte bara tonart till färg, utan också färg till 

tonart. Detta är inte så vanligt, oftast fungerar 

förmågan bara åt ett håll. 

För tre år sedan köpte Erik Mofjell en Canon 

systemkamera och naturfotograferande har nu 

tagit överhanden som hobby. Under hösten kan 

en liten svart kristall av ett radioaktivt mineral undersöks med lupp. Det 

finns många svarta kristaller av olika mineral, men just denna har ett 

karakteristiskt utseende. 

LÖV i BÄCKeN 

Bäckar är ett motiv som återkommer i bilderna. De påminner om barndomens 

lek med kompisar vid bäckar i Värmland. Foto erik Mofjell. 

60 

61

Konserthusets besökare ta del av hans bilder. Ett 

antal foton kommer att hängas upp utanför 

restaurangen. 

Kanske har musicerandet och den nya hobbyn 

med synestesin att göra? Hur det nu än är, så är 

de starka färgerna i hans bilder påtagliga. Men 

bearbetning och manipulation i dator är något 

han helst inte sysslar med. 

– Jag kan arbeta med att röra på kameran mot ett 

motiv som är stilla. Eller tvärtom, att ha kameran 

på stativ när motivet rör sig. Någon gång kan jag 

lägga två bilder ovanpå varandra, för att förstärka 

skärpa eller för att göra konturerna suddiga, 

förklarar han. 

Erik Mofjell tycker om att ta extrema närbilder 

på fenomen i naturen. Droppar, grässtrån, 

skummande vatten. 

– Jag kryper omkring på magen och kollar på 

småsaker. Jag säger till ungarna ”Sätt er ner så att 

ni kommer nära”, berättar han. 

Ungarna han pratar om är 9-årige Harald, 

11-åriga Elsa och Astrid som är 13 år. Hustrun 

Märta är musiklärare och hon både målar och 

skriver dikter. Det konstnärliga har en stor plats 

i familjen. 

Fotohobbyn tillför annat i Erik Mofjells liv än 

musicerandet. 

– Det är det kontemplativa, att man tar det när 

man hinner. När jag fotograferar förlorar jag mig 

i naturen, tappar bort tiden. Ibland kan musiken 

vara kravfylld, med korta repetitionstider. Men 

att spela är ändå det roligaste jag kan tänka mig 

att arbeta med, säger han. 

ERIK MOFJELLS FOTOGRAFIER KOMMER ATT HäNGA I 

GöTAPLATSFOAJéN FRåN MITTEN AV SEPTEMBER. 

HÖStGLÖD Fotona påminner ofta om oljemålningar, med diffusa konturer och starka färger. Denna 

bild kommer att vara med på fotoutställningen under hösten i Konserthuset. Foto erik Mofjell. 

VÄLKOMMEN TILL RÖRELSEFRIHETEN. 

Nya Volvo V60 Sportswagon. Nu även med DRIVe. 

NYA VOLVO V60 KOSTAR FRÅN CA 234900:- (T3) - 397000:- (T6 AWD) EXKL LOKAL UTRUSTNING. BRÄNSLEFÖRBRUKNING BLANDAD KÖRNING 4,5 L - 10,2 L/100 KM. 

Säg farväl till begränsningarna och välkommen till 

rörelsefriheten. Med nya Volvo V60 Sportswagon 

kommer du förmodligen hitta på lite mer, lite oftare. 

62 

KOLDIOXIDUTSLÄPP CO2 G/KM 119 G (DRIV-E) - 237G (T6 AWD). MILJÖKLASS EURO5. BILEN PÅ BILDEN ÄR EXTRAUTRUSTAD. NÄR DU KÖPER EN NY VOLVO INGÅR 

Volvo. for life 

63 

VALLTID VOLVO ASSISTANS SAMT VAGNSKAE- OCH ROSTSKYDDSGARANTI. WWW.VOLVOCARS.SE

kom in! fAmiljekonsert 6 oktober kl 13. 00 & 15.00 

Hallå där, 

Petra Kloo Vik 

Du producerar en barnföreställning till hösten som 

heter Kom in! Vad är det för speciellt med den? 

– Vi har en idé om att ställa upp 60-80 husvagnar på 

Götaplatsen, med en musiker i varje. Fem barn i taget 

får gå in och prata med ”sin” musiker i 15–20 minuter. 

När gruppen med de 400 första har träffat musikerna, 

får de en fikapaus och under tiden kommer nästa grupp 

på 400. Efteråt får alla 800 tillsammans lyssna till en 

konsert med hela orkestern. 

Varför vill ni göra det här? 

– Det kom ur att jag, regissören Svante Grogarn och 

kompositören Paula af Malmborg Ward, som alla arbetar 

med barnproduktioner, funderade på hur man ska 

hantera det stora formatet. Att salen för 1200 personer 

och podiet är så långt borta för barn som sitter långt bak. 

Vi ville skapa ett närmare möte mellan barn och 

musiker och kombinera det med upplevelsen av den 

stora orkestern. Vi tror att när barnen träffat och vet 

namnet på en musiker och kan vinka till honom eller 

henne på scenen, blir det ett möte som förstärker musik- 

upplevelsen. Vi vill också att barnen ska få syn på en 

genre som annars är rätt osynlig i media, nästan en 

subkultur. 

Hur ska ni få tag på alla husvagnar? 

– En möjlighet är att vi annonserar efter privata 

sponsorer, folk som vill ställa upp sin egen husvagn på 

Götaplatsen. Sedan finns det en förening som heter 

Caravan Club som skulle kunna bidra. Och så husvagnsförsäljare 

förstås. 

Vad har varit svårast med den här produktionen? 

– Det praktiska. Det handlar om brandsäkerhet, trafiksäkerhet, 

el, vakter. Det är inget man löser på en fikarast. 

Vi är flera i huset som jobbar på att lösa detta, men 

Götaplatsen används ju ofta för evenemang, så omöjligt 

ska det inte vara. 

I år är det Barnkulturåret. Hur påverkar det Kom 

in!-föreställningen? 

– Tidigare har Konserthusets skolkonserter kostat 30 

kronor per barn, men i år är det gratis för alla skolbarn. 

64 65

TOMMIE 

HAGLUND 

TEXT sTEFan nävErMyr FoTo anna hUlT 

För tommie Haglund gäller bara en sak: musik ska väcka känslor och 

beröra, skänka nya upplevelser och insikter. i hans hierarki står poesin 

över ingenjörskonsten. 

Det var med Intensio animi för cello och 

piano den stora vändningen kom. Då 

bestämde sig Tommie Haglund för att 

enbart komponera som han själv ville, utan att 

låta sig påverkas av krav eller förväntningar. Det 

blev ett intensivt stycke musik med sällsamt 

hypnotisk förmåga. 

– Efteråt kom det fram människor som berättade 

att de blivit djupt rörda av musiken och inte kun- 

nat hålla tillbaka tårarna. Jag förstod ingenting. 

Och ändå allt: för musikens drabbande effekt 

var ingen nyhet för Tommie Haglund. Tvärtom 

– den var själva drivkraften hos honom. 

– Jag blir själv påverkad av musikens kraft, dess 

förmåga att öppna nya världar. Ibland kan det bli 

så intensivt att man blir rädd – som att balansera 

vid en farlig brant. 

För Tommie Haglund är den inre världen av 

stor betydelse. Alltsedan han som sjuåring rattade 

in AM- bandet för att lyssna på bruset från stör- 

ningarna och lekte att han reste i rymden och upp- 

levde säregna klanger från fjärran i sin ensamhet 

i sjuksalen där han låg med en livshotande mag- 

sjukdom. ”Jag tvingades vara stilla och möta en 

inre värld och förhålla mig till den med hjälp av 

fantasin”. Han blev botad, men fick senare i livet 

kämpa med ett allvarligt diskbråck som sånär 

förlamade honom från midjan och neråt. En svår 

tid med plågsamma behandlingar följde. Han 

saknar till stor del känsel i det högra benet som 

är kraftigt försvagat och orsakar besvärlig värk. 

– Jag ska egentlig använda käpp men det vill jag 

inte, jag försöker att klara mig ändå. Jag värjer mig 

bestämt mot begreppet den lidande konstnären. 

Smärtan är ett hinder och inte en hjälp i skap- 

andet, det är viktigt att poängtera, men den har 

öppnat perspektiv, gett mig erfarenheter och lärt 

mig att prioritera. 

Envishet och passion är två nyckelfaktorer i 

hans liv, med musiken som den stora kraftkällan. 

– Jag hade mina första stora musikupplevelser 

redan som tre-fyraåring och insåg snart att detta 

var det viktigaste i livet för mig. 

Han lyssnade, sög åt sig och började komponera. 

När han var elva år skrev han ett barockinspirerat 

stycke för trumpet och orgel som visar förvån- 

ansvärd mogenhet. Gitarren blev hans instru- 

ment och han studerade under flera år klassisk 

gitarr i London och på musikkonservatoriet i 

Århus. Men komponerandet lockade mer och till 

slut bestämde han sig för att kasta sig ut i denna 

oförutsägbara värld. Ett möte med Delius musik 

blev avgörande. Engelsmannen Frederick Delius 

(1862-1934) var en stark personlighet som levde 

ett stormigt och dramatiskt liv. Han kände stark 

samhörighet med det nordiska kynnet och var 

vän med Grieg. 

– Musiken drabbade mig så starkt att jag tog 

66 

67

kontakt med Delius assistent Eric Fenby som var 

kontakt professor med vid Delius Royal Academy assistent Eric of Music Fenby i London. som var 

professor Så småningom vid Royal vågade Academy jag visa of mina Music komposi- i London. 

Så tioner småningom för honom vågade och den jag stränge visa mina Fenby komposi- gav sitt 

tioner godkännande. för honom Jag och lärde den mig stränge mycket Fenby av honom. gav sitt 

godkännande. En annan inspiratör Jag lärde och mig lärare mycket var av Sven-Eric honom. 

Johanson En annan i Göteborg. inspiratör Vi och träffades lärare var regelbundet Sven-Eric 

Johansson under många i Göteborg. år och hade Vi träffades väldigt roligt regelbundet tillsam- 

under mans, många inte sällan år och med hade cellisten väldigt och roligt inspiratören tillsammans, 

Guido inte Vecchi sällan som med sällskap. cellisten och inspiratören 

Guido Det var Vecchi ingen som tvekan sällskap. om att Tommie Haglund 

hade Det slagit var ingen in på tvekan rätt väg om med att Tommie Intensio Haglund Animi. 

hade Han fortsatte slagit in med på rätt beställningar väg med Intensio från Wien, Animi. 

Han London fortsatte och Sveriges med beställningar Radio. To från the Wien, Sunset 

London Breeze uruppfördes och Sveriges 1997 Radio. i Wigmore To the Hall Sun-set i London 

Breeze med Tommie uruppfördes Haglunds 1997 forne i Wigmore lärare Hall John i Mills London på 

med gitarr Tommie i ensemblen. Haglunds Il regno forne degli lärare spiriti John beställ- Mills på 

gitarr des till i ensemblen. Medicikvar-tettens Il regno 30-årsjubileum. 

degli spiriti beställdes 

Cellokonserten till Medicikvar-tettens Flaminis 30-årsjubileum. 

Aura skrevs till vännen 

Cellokonserten John Ehde. Tommie Flaminis Haglunds Aura skrevs tidiga intresse till vännen 

för rymden John Ehde. väckt Tommie av det Haglunds mystiska bruset tidiga intresse i sjukför 

husradion rymden fick väckt här av ett det uttryck mystiska i konsertens bruset i slutdel. sjukhusradion 

Där har han fick fört här in ett delar uttryck av transkriptioner i konsertens slutdel. från 

Där elektromagnetiska har han fört in vågor delar registrerade av transkriptioner av Dr. Jeffrey från 

elektromagnetiska Thompson vid NASA:s vågor rymdprogram. registrerade av Man Dr. Jeffrey kan i 

Thompson överförd mening vid NASA:s tala om rymdprogram. sfärernas harmoni Man kan – de i 

överförd klanger som mening enligt tala Pythagoras om sfärernas och harmoni andra greker – de 

klanger som enligt Pythagoras och andra greker 

från antiken alstras när himlakropparna svävar i 

från sina antiken banor. Att alstras Tommie när himlakropparna Haglunds musik svävar kan i 

sina sätta banor. inre strängar Att Tommie i rörelse Haglunds vittnar recensionen 

musik kan 

sätta från uruppförandet inre strängar i rörelse om: vittnar recensionen 

från uruppförandet om: 

”tommie Haglunds cellokonsert Flaminis aura är 

”tommie tveklöst det Haglunds mest intressanta cellokonsert verk Flaminis Helsingborgs aura är 

tveklöst symfoniorkester det mest uruppfört intressanta på verk många Helsingborgs år. Flaminis 

symfoniorkester aura är ett stycke uruppfört som vågar på ta många stadigt år. grepp Flaminis om 

aura de stora är ett frågorna, stycke som om liv vågar och ta död, stadigt och det grepp på om ett 

de sätt stora som frågorna, är både oerhört om liv och vackert död, och påträng- det på ett 

sätt ande som svårt. är både Här samlas oerhört skärande vackert och dissonanser, påträngande 

kvartstoner svårt. Här och glissandi samlas skärande med eteriskt dissonanser, lugna 

kvartstoner episoder och och ljusa glissandi uppenbarelser. med eteriskt Musiken lugna klingar i 

episoder stora luftiga och rymder, ljusa uppenbarelser. men gång på Musiken gång samlar klingar sig i 

stora orkestern luftiga till rymder, attacker men av outsäglig gång på gång smärta… samlar en sig 

orkestern nästan självförbrännande till attacker av outsäglig intensitet.” smärta… en 

nästan (Henrik självförbrännande Halvarson, Helsingborgs intensitet.” Dagblad). 

(Henrik Halvarson, Helsingborgs Dagblad). 

Ett annat uppmärksammat verk är Röstens dotter 

Ett för annat sopran uppmärksammat och kammarensemble verk är som Röstens kompo- dotter 

för nerades sopran till och 700-årsminnet kammarensemble av den heliga som kompo- Birgittas 

nerades födelse. Det till 700-årsminnet belönades som av ”Årets den heliga mest betydan- Birgittas 

födelse. de seriösa Det verk” belönades av Svenska som musikförläggareför- 

”Årets mest betydandeeningen 

seriösa och verk” sändes av Svenska även i TV. musikförläggareför- 

Tommie Haglund 

eningen började bli och internationellt sändes även i omtalad TV. Tommie som Haglund en spänbörjade 

nande svensk bli internationellt tonsättarprofil omtalad och hans som musik en spännande 

uppmärksammades svensk tonsättarprofil vid seminarier och hans och musik på 

uppmärksammades vid seminarier och på 

festivaler. Han blev bland annat inbjuden att tala 

festivaler. om sin musik Han i blev Philadelphia. bland annat inbjuden att tala 

om – Jag sin hade musik hållit i Philadelphia. 

mitt föredrag och vid lunchen 

– efteråt Jag hade hamnade hållit mitt jag bredvid föredrag en och äldre vid man. lunchen Han 

efteråt tackade hamnade mig för föreläsningen jag bredvid en och äldre sa; man. ”Jag äger Han 

tackade för övrigt mig en för violin, föreläsningen ”The Red Violin”, och sa; ”Jag instrumen- äger 

för tet som övrigt enligt en violin, legenden ”The fått Red sin Violin”, röda färg instrumen- sedan 

tet Stradivarius som enligt tillsatt legenden lacken fått med sin röda några färg droppar sedan 

Stradivarius blod från hustrun tillsatt som lacken dött med i barnsäng. några droppar Violinen 

blod är känd från från hustrun filmen som med dött samma i barnsäng. namn där Violinen man 

är får känd följa från violinens filmen 300-åriga med samma fiktiva namn resa där genom man 

får historien. följa violinens Min dotter 300-åriga är professionell fiktiva resa violinist, genom 

historien. skulle du vilja Min träffa dotter henne?” är professionell frågade han. violinist, Javisst, 

skulle svarade du jag. vilja träffa henne?” frågade han. Javisst, 

svarade Tommie jag. Haglund blev hembjuden till familjen 

Pitcairn Tommie som Haglund visade sig blev vara hembjuden mecenater till till familjen både 

Pitcairn Curtis Institute som visade och sig Philadelphia vara mecenater Symphony till både 

Curtis Orchestra Institute (den äldre och Philadelphia mannens far Symphony visade sig för 

Orchestra för övrigt varit (den vän äldre till mannens både Delius far visade och Fenby). sig för 

för – Dottern övrigt varit Elizabeth vän till visade både Delius mig violinen och Fenby). och 

– spelade. Dottern Hon Elizabeth började visade med kadensen mig violinen från Sibelius och 

spelade. violinkonsert, Hon började både ton med och kadensen uttryck var från häpnads- Sibelius 

violinkonsert, väckande. När både vi bekantat ton och oss uttryck med varandra var häpnadsväckande. 

frågade hon När om vi hon bekantat kunde oss få med beställa varandra en 

frågade violinkonsert hon om av hon mig. kunde Ja, svarade få beställa jag, men en 

violinkonsert bara om jag får av skriva mig. Ja, den svarade på mitt jag, sätt. men 

bara Det var om alltså jag får en skriva ren slump den på att mitt violin- sätt. 

Det var alltså en ren slump att violin- 

konserten Hymns to the Night blev till. När den 

konserten var klar hade Hymns Tommie to the Haglund Night blev skapat till. en När 40 den 

var minuter klar hade lång konsert Tommie som Haglund enligt skapat många en lyssnare 40 

minuter är ett mästerverk. lång konsert Inspelningen som enligt med många Elizabeth lyssnare 

är Pitcairn, ett mästerverk. Helsingborgs Inspelningen Symfoniorkester med Elizabeth och 

Pitcairn, Hannu Koivula Helsingborgs har lovordats Symfoniorkester av recensenter och i 

Hannu England Koivula (Gramophone) har lovordats USA av (Fanfare recensenter magazine) i 

England Polen blev (Gramophone) den månadens USA klassiska (Fanfare skiva magazine) (Musyka 

Polen 21) av blev Martin den Nyström månadens i DN klassiska och Nick skiva Barnard (Musyka på 

21) Music av Martin Web International. Nyström i DN Den och senare Nick Barnard skriver: på 

Music ”Jag kan Web inte International. komma på något Den annat senare samtida skriver: 

”Jag verk kan som inte har komma lämnat ett på så något starkt annat intryck samtida på mig 

verk de senaste som har 20 lämnat åren.” ett så starkt intryck på mig 

de Tommie senaste 20 Haglunds åren.” musik fortsätter att fascinera. 

Sedan Tommie några Haglunds år görs en musik dokumentärfilm fortsätter att fascinera. om hans 

Sedan liv och några musik år där görs delar en dokumentärfilm kan ses på hans hemsida om hans 

liv www.tommiehaglund.com 

och musik där delar kan ses på hans hemsida 

www.tommiehaglund.com 

Den 12 & 13 september spelar Symfonikernas 

solocellist Den 12 & Ernst 13 september Simon Glaser spelar hans Symfonikernas 

cellokonsert 

solocellist Flaminis Aura Ernst med Simon David Glaser Afkham hans som cellokonsert dirigent. 

Flaminis Aura med David Afkham som dirigent. 

68 

69

Symfonikrysset 1 

VINN EN HELKVäLL På KONSERTHUSET! 

1. Skrev Orestien 

2. Gillar grekiska dramer 

3. Staty och trio 

4. Tommie från Halmstad 

5. Artist in residence 

6. Knäinstrument och Olle Carles signatur 

7. Dansar med vargar 

8. Poppis i Stenhammarsalen 

9. Heter också Simon 

10. Dirigerar Brahms trea 

4 

8 

10 

7 

Ledtrådar hittar du i detta magasin. 

Skicka in rätt ord (den grå lodräta raden) senast den 5 november till podiet@gso.se eller till Podiet, Göteborgs Konserthus, 

412 56 Göteborg. Vinnaren får två biljetter till en valfri konsert med Göteborgs Symfoniker och en trerätters middag för två i 

restaurangen. 

I Symfonikrysset nr tre var Stravinsky den rätta lösningen och det kunde Ingeborg Sylvén i Göteborg. I Symfonikrysset nr 4 

var sökte vi efter Atterberg vilket Ginger Medegård i Askim listat ut. Båda får biljetter och en middag som pris. Grattis! 

9 

3 

5 

6 

1 

2 

FIKASTRÅKET 

SEX LÖRDAGAR 

KL 11.00 

29 SEPTEMBER 

20 OKTOBER 

15 DECEMBER 

9 FEBRUARI 

23 MARS 

25 MAJ 

Njut av kammarmusik med kaffe och smörgås 

under avspända former i Konserthusets vackra 

Götaplatsfoajé för endast 150 kr. I samarbete 

med Göteborgs Symfonikers Vänner. 

notbiblioteket 

– rara noter får nytt hem 

TEXT Ulla M andErsson FoTo MichaEl larsson 

Den är stor, notsamlingen hos Göteborgs Symfoniker. 

Inte den största i Sverige visserligen, för den har 

Sveriges Radio. Men väl den största icke-statliga 

notsamlingen i landet, med flera rariteter i hyllorna. 

I biblioteket samsas gamla handskrivna noter med 

tryckta originalnoter, men också med en ansenlig 

mängd inhyrda. Det totala antalet verk som finns i 

arkivet är 10 000. Kammarmusik delar hylla med 

salongsmusik och musik för stråkorkester. Och cirka 

3 000 av verken är för stor orkester. Sedan branden 

1928 är lyckligtvis det mesta bevarat. 

I samlingen finns några unika dyrgripar. 

– Vi har ett partitur på Stenhammars 

Sången som är handskrivet, med fin handstil 

så som man skrev noter förr. Sedan har vi 

fyra, fem satser av Griegs Peer Gynt som 

inte finns någon annanstans än här. När vi 

gjort skivinspelningar där de satserna 

funnits med, har vi fått förfrågningar från 

andra orkestrar. Vi har visserligen 

ett visst samarbete med några andra svenska 

orkestrar, men vi brukar inte låna ut de noterna. Man 

vill ju bevara exklusiviteten, säger Kristian Karlstedt, 

som är chef för biblioteket. 

Under sommaren har hantverkare arbetat för att få 

lokalerna i skick till spelsäsongens början. Ombyggnationen 

utförs när musikerna har semester, det skulle 

annars bli svårt att repetera till ackompanjemang av 

slagborr och hammarslag. 

Renoveringen innebär ett lyft för de tre bibliotekarier 

som arbetar där. 

– Den största skillnaden är först och främst arbetsmiljön. 

Det blir bättre belysning, bättre arbetsplatser, bättre 

ventilation för oss, berättar Kristian Karlstedt. 

Personalen på notbiblioteket spelar alla själva ett 

instrument. Nancy Kaspersen, pianisten i skaran, 

började arbeta på biblioteket för 32 år sedan, bara 17 år 

gammal. Hennes far, som då var pukslagare i orkestern, 

arbetade deltid som bibliotekarie. Anna Särg är biblio- 

teksutbildad och hanterar dessutom fiol. Och så chefen 

själv, Kristian Karlstedt, som är utbildad tubaist på 

Musikhögskolan i Göteborg och i Oslo. 

Notbiblioteket är inte öppet för allmänheten men 

ibland tar man emot studiebesök. Bibliotekarierna är 

doldisar, det är inte många som vet vad de arbetar med, 

eller ens vet att de finns. Men deras arbete gör att 

medlemmarna i orkestern kan koncentrera sig på att 

repetera och slipper markera stråksättning, 

sortera noter och kopiera. Just dessa tre 

uppgifter är det huvudsakliga arbetet för de 

tre i biblioteket. 

1905 bildades Göteborgs Symfoniker och i 

samband med detta skapades ett notbibliotek. 

Idag består orkestern av 109 musiker, men från 

början var de betydligt färre. Wilhelm Sten- 

hammar blev chefdirigent för orkestern 1907 

och samarbetade då gärna med Carl Nielsen 

och Jean Sibelius. 

I notbiblioteket finns sedan den tiden en stor mängd 

originaltryckta noter med musik av Stenhammar, men 

också av Nielsen och Sibelius. Minst två hyllmeter är 

fyllda med Sibelius symfonier och större verk. 

– I ett av dem finns ett köpebrev bevarat från 1920-talet. 

Där står att Göteborgs Symfoniker har dispens att köpa 

eller äga materialet, som annars är skyddat av upphovsmannarätten 

som gäller 70 år efter tonsättarens död. 

Och det rör sig om ett flertal verk, speciellt Sibelius, 

berättar Kristian Karlstedt. 

Det ombyggda notbiblioteket blir färdigt i september. 

Men den stora invigningen får anstå till våren 2013 då 

Gustavo Dudamel ska leda orkestern nästa gång. Han 

är den tredje i raden, efter Stenhammar och Järvi, som 

ger namn åt lokaler i Konserthuset. Nytillskottet döps 

till Dudamelbiblioteket. 

70 71 

71 

Kristian Karlstedt

7 frågor 

En snabbpresentation av medarbetare på podiet eller kontoret som alla arbetar 

för att du ska få en så bra konsertupplevelse som möjligt. Den här gången tar vi 

pulsen på altviolinisten Susanne Brunström. 

Hemlig last 

Maränger med vispgrädde. Och att jag är rädd för 

hundar, fast det lyckas jag dåligt med att hålla hemligt. 

Hobby 

Just nu är det absolut min trädgård och framför allt 

grönsaksodlingen. Har läst trädgårdsböcker och frö- 

kataloger hela vintern, drivit upp tomater under våren 

och nu är det snart dags för skörd! 

min oas 

Kolonistugan i Torpa där vi bor under sommarmånaderna. 

Den fungerar också som övningsstuga under 

resten av året. 

Favoritmusik 

Älskar Mahler! Men oftast lyssnar jag på mycket äldre 

musik – barock och renässans. Eller musik från andra 

kulturer som Anouar Brahem eller Bepo Valdés. 

mitt livs överraskning 

När barnmorskan berättade att vi skulle få tvillingar. 

Nu är killarna 5 ½ år så chocken börjar klinga av. 

PAusfikA för två 

eller middAg för 

1200 Personer 

kaffe och kaka? inga problem. trerätters till festkvällen? Det fixar vi. 

middagsbokning till abonnemangets alla konserter? Då får du vara 

ute i god tid för antalet platser är begränsat! kontakta oss så ordnar 

vi lösningen just för dig, från en till 1200 personer. 

mitt tips 

Man behöver inte tro att 

det krävs en massa förkun- 

skaper för att lyssna på 

klassisk musik. Om man till exempel går på bio 

brukar man ju inte läsa på om regissörens personliga 

bakgrund innan. Man sätter sig bara i salongen, öppen 

för att se vad som kommer. På samma sätt tycker jag 

att man ska våga komma på våra konserter. För att 

bara upptäcka och uppleva. Du behöver inte vara en 

”duktig” lyssnare. 

Äter helst 

Avsmakningsmenyn på Thörnströms Kök. Och den 

äter jag lååångsamt! 

Foto: Shutterstock 

Ibland är det bra 

om det inte hörs 

Läs mer om vårt arbete på www.skf.com 

Maskindelar ska inte höras. 

Förutom energieffektiva kullager, tätningar 

och smörjsystem har SKF ett stort sortiment 

av instrument för att bland annat upptäcka 

maskinljud och vibrationer. Så idag bidrar 

våra tusentals produkter och tjänster till 

en bättre miljö, inte bara genom bättre 

hushållning med naturens resurser, utan 

även genom minskat buller. 

Att minska friktion har varit vårt mål 

ända sedan starten 1907. Att det sen 

i sin tur minskar oljud, det bjuder vi på. 

The Power of Knowledge Engineering

Det regnade fredagen den 13 januari 1928. Musikerna 

Lohengrin Cremonese och Louis Schultze hade gått över 

till Exercishuset på Heden, som då låg granne med 

Konserthuset. Efter avslutade repetitioner ville de koppla 

av med en tennismatch mitt på dagen. Knappt hade de 

höjt sina racketar förrän de hörde en upprörd röst: 

”Elden är lös, det brinner!” 

Rösten tillhörde en av Konserthusets vaktmästare. 

Tillsammans rusade de tre över till grannhuset. Utanpå 

sågs bara rök, men på trähusets vind 

hade elden hunnit ta fart. 

Trombonisten Cremonese och 

kontrabasisten Schultze, i vita 

tennisbyxor kan man förmoda, 

rusade in i biblioteket. Noterna 

och instrumenten måste räddas! 

Cremonese berättar: 

”Vi stod omväxlande på varandras axlar och ryckte 

ner alltsammans och hystade ut nothäftena genom 

fönstren. Det hade redan kommit folk som hjälpte till. 

Man hade brett ut en presenning där man travade upp 

nothögarna allteftersom dom kom neddansande”. 

Brandkåren och en ansenlig mängd åskådare var 

samlade utanför. Där stod också orkesterföreningens 

sekreterare 

Sten Broman. 

En skröna 

berättar att 

de noter som 

inte föll 

honom på 

läppen 

Året var 

1928 

kastade han tillbaka in i eldslågorna. Finsmakare som 

han var. 

En nyhetsreporter rapporterade på 1920-talsvis: 

”Det inträffar onekligen ytterst sällan att en eldsvåda 

ligger så väl till ur åskådarsynpunkt. Ett storslaget skådespel, 

skrämmande men ståtligt och brandfolkets kamp 

var spännande att åse.” 

Hur gick det med alla instrument? Jo, den rådige 

Cremonese och hans kollegor slog helt sonika sönder 

instrumentskåpen. Fioler, tubor 

och flöjter hamnade huller om 

buller. Alla hann räddas innan ett 

polisbefäl satte punkt för bärgningsarbetet. 

Tursamt nog skadades 

ingen människa. 

Ja, då var väl allt frid och fröjd. 

Inte riktigt. En av violinisterna 

hade försäkrat sin fiol till ett belopp som inte stämde 

med värdet. Han gnuggade händerna när han hörde om 

branden och väntade sig att få ut en del i försäkringspengar. 

I övermod bjöd han en av sina fiolkolleger på 

Gamle Port. Mitt i en tugga nådde nyheten honom: alla 

instrument hade räddats undan lågorna, även hans… 

När så den första konserten efter branden hölls på 

Stora Teatern fick man rätta programmet efter de noter 

som gått att få ordning på. 

Det tog sex månader att bygga Konserthuset på Heden 

och sex timmar för det att brinna ner. Huset, som enligt 

vissa påminde om ett cirkustält, var ett provisorium. 

Men alla ekonomiska turer gjorde att det blev orkesterns 

hemvist under 23 år. Ett trasigt värmeelement var 

orsaken till att allt brann ner till grunden. 

TOMORROW’S WORLD 

On land, at sea and in the air, the demands of global commercial 

transportation will continue to challenge both business and society. 

You can be sure one company with a long-term commitment to 

quality, safety and environmental care has the vision to deliver 

– Volvo Group. 

Find out more on www.volvogroup.com 

Volvo Trucks 

Renault Trucks 

Mack Trucks 

74 75 

UD Trucks 

Buses 

Construction 

Equipment 

Volvo Penta 

Volvo Aero 

Financial Services

PoPicAl: 

det bästa av två världar! 

Feist, My Morning Jacket, Sigur Rós, Ane Brun, 

Bon Iver… 

Sällan har väl så mycket basklarinetter, altvio- 

liner och marimbor hörts inom pop och rock som just 

nu! Det är inte utan att man är lite stolt över att den 

musikaliska gerillaverksamhet som jag och Henrik Ed- 

ström från orkestern drog igång 2007 – för att hitta en 

ny, ung publik till huset – plötsligt ligger helt rätt i tiden! 

Jag heter Martin Schaub, och är musikalisk arrangör 

för serien. Ett arbete som rymmer många uppgifter och 

utmaningar på vägen fram till konsert. 

Varje säsong börjar med att vi i programgruppen för- 

söker att hitta en väl balanserad mix av artister. Artister 

som vi är nyfikna på att jobba med, som har ett eget ut- 

tryck, en hög kvalité, och som är villiga att ompröva 

sound, former och uttryck vad det gäller sitt artisteri 

tillsammans med mig och orkestermusikerna. 

Nu för tiden behöver vi sällan jaga artister, för ryktet 

går. De flesta vet att en konsert tillsammans med musi- 

ker ur Göteborgs Symfoniker är en upplevelse utöver 

det vanliga. 

Säsongen 2012-2013 har vi lyckats knyta till oss så 

skiftande artister som Sofia Karlsson, Weeping Willows, 

Miss Li, Jonathan Johansson, Kristofer Åström samt 

Winhill/Losehill. 

Med ett så brett spektrum av artister ställs det onek- 

ligen en del krav på mig i min roll som arrangör, och 

jag känner att det är oerhört viktigt att jag går in i varje 

enskilt samarbete med ödmjukhet och respekt för varje 

artists vision, vilken måste vara navet kring vilket mitt 

och orkesterns arbete kretsar. Det får aldrig någonsin 

bli min show. Mitt arbete handlar till stor del om att 

dechiffrera koderna i respektive artists genre, och sedan 

hitta ett sätt att väva in orkesterns klangvärld i det ut- 

trycket. 

När jag till exempel arrangerar för Christian Kjell- 

vanders karga, lo-fi-americana måste jag likt en Anton 

Webern uppvuxen i Appalacherna väga varje ton på 

guldvåg, medan jag en månad senare känner mig som 

Wagner på gay-klubb när plötsligt uttrycket ”more is 

more” inte räcker till, och jag vräker ur mig bubbliga 

oktavbasar i fagottstämman för Universal Poplab! 

För många artister kan det förstås vara skrämmande 

att lämna över kontrollen till en arrangör som de inte 

känner, men med dagens teknik kan jag lätt skicka över 

ljudande midi-filer för att stämma av så att min tolk- 

ning ligger tillräckligt nära artistens vision. Ibland gör 

den inte det, och då blir det förstås till att skriva om 

och skriva om. Ibland in till förbannelse… 

Men alltid lär man sig något, och hellre några extra 

dagars arbete med noterna än en artist som känner sig 

obekväm på scen. 

Att hitta rätt sättning kan ibland vara en svår nöt att 

knäcka, men många artister har roliga förslag som blir 

till intressanta utmaningar. Rebecka Törnqvist ville ha 

en mjuk, mörk klangbild, varpå vi gemensamt kom fram 

till en ensemble med två kontrabasar, en cello och tre alt- 

violiner ihop med altflöjt och horn. Kultiration å andra 

sidan ville inte ha några stråkar alls, och det blev en 

klezmerorkester med tuba, tromboner, klarinetter, slag- 

verk med mera. 

Så möts då de två världarna på podiet och intressanta 

problem uppstår; till exempel att bandet plötsligt får 

feeling och under konserten lägger till en extra refräng 

på slutet vilket är helt naturligt i deras värld. Om inte 

orkestern i det läget har stora öron och följsamhet kom- 

Miss Li, Jonathan Johansson och Kristoffer Åström. Banden Weeping Willows och Winhill/Losehill medverkar 

också i den nya omgången av Popical. 

mer slutresultatet förstås inte att bli särskilt musikaliskt. 

Andra för orkestern självklara saker som bokstavs- 

beteckningar förekommer inte i popmusik där man 

istället pratar i termer av vers och stick. 

Och är downbreak och subito piano samma sak? 

Hur skall vi stämma? 440 eller 442 hertz, eller kanske Verdi- 

stämningen 432 som är den senaste trenden inom rock- 

musiken? Hur ska vi egentligen klä oss för att hitta ett 

gemensamt uttryck på scen? 

Många sådana frågeställningar har vi under vägen 

lärt oss att förutse och bygga bort, och nu för tiden kom- 

mer (nästan) alltid popartisterna i tid till repet, och 

orkestern har förståelse för att plötsliga formändringar, 

strykningar och tillägg är sådant som man i popmusik 

ägnar sig åt under repetitionstid. Ett kreativt klimat är 

kul, och det är förstås också fruktbart och stimulerande 

att orkestermusikerna dessutom bidrar med sin kunskap 

under repen. 

Sammantaget är mitt jobb med Popical-serien en dröm 

för en kille som växte upp med klassisk musik hemma 

men blev förälskad i pop när han första gången hörde Ted 

Gärdestad. I tioårsåldern lyssnade jag ihjäl mig på hans 

låtar i lysande arrangemang av James Newton Howard 

och Björn J:son Lindh. 

Senare influenser och inspirationskällor när det gäller 

orkestrering är allt från klassiker som Richard Strauss 

till storbandsarrangörer som Nelson Riddle samt för- 

stås en hel drös poparrangörer; Allt från sextiotalets 

Morricone, Burt Bacharach, Van Dyke Parks och Rob- 

ert Kirby till nutida svenska arrangörer som den under- 

skattade Anders Glenmark (lyssna på hans Eva Dahl- 

gren-produktioner!), Hans Ek och Erik Arvinder. 

När man jobbar som arrangör så blir det förstås 

mycket ensamt skrivbordsarbete. Dessa veckor sitter 

jag på mitt kontor med utsikt över Mölndalsån och för- 

söker förändra och förhöja de olika artisternas låtar på 

olika sätt. När väl den delen av arbetet är avslutat väntar 

belöningen i form av två magiska dagar på Konsert- 

huset! Alla är laddade och förväntansfulla. Det tar oftast 

lite tid att hitta ett gemensamt sound och spela ihop sig, 

men plötsligt klickar det till och orkestern låter fantas- 

tiskt. Bandet och jag ler lite fånigt, lyckliga över att få 

vara del i något så unikt och fantastiskt som Popical 

faktiskt är! 

Och slutligen står vi där igen; svettiga och glada efter 

konserten. Artisten tvingas ut på scen en gång till för 

ett extra, extra, extranummer eftersom vårt gemesamma 

material tagit slut. Sen blir det kramkalas bakom scenen 

och vart man än vänder sig hör man folk som säger till 

varandra: ”Det här måste vi göra om!” Det måste vi! 

Martin Schaub 

76 77

nefertiti på konserthuset! 

17 sept 

ritA mArcotulli trio 

Rita Marcotulli piano 

Anders Jormin bas 

Anders Kjellberg trummor 

29 okt 

JoHn scoField trio 

John Scofield gitarr 

Steve Swallow bas 

Bill Stewart trummor 

Har du inte köpt abonnemang för några av de hetaste jazzkonserterna i stan är det hög tid 

nu. Konsertserien inleds den 17 september med italienska pianisten Rita Marcotulli som 

har två ledande Göteborgsmusiker med sig: basisten Anders Jormin och trummisen 

Anders Kjellberg. De känner varandra sedan slutet av 1980-talet då de spelade in cd:n 

Oslo Party (Pony Canyon) men nu var det länge sedan de spelade tillsammans. 

– Rita Marcotulli kommer till Sverige några dagar före konserten och vi kommer att öva 

in nytt material av mig och Rita. Spelningen kommer att visa vilka nya vägar vi tagit, säger 

Anders Jormin. 

Nefertiti på Konserhuset fortsätter den 29 oktober med John Scofield Trio. Den 

amerikanske gitarristen har spelat med musiker som Gary Burton, George Duke, Billy 

Cobham och Brad Mehldau och är särskilt uppmärksammad för sitt samarbete med Miles 

Davis på 1980-talet. 

symfonikerna i sr p2 

10 dec 

lArs dAnielsson liBretto 

Lars Danielsson bas 

Tigran Hamasyan piano 

John Parricelli gitarr 

Magnus Öström trummor 

4 feb 

sHAi mAestro trio 

Shai Maestro piano 

Jorge Roeder bas 

Ziv Ravitz trummor 

Den 13 september sänds konserten från den 1 juni när Neeme Järvi 

dirigerade Sibelius tredje symfoni samt Atterbergs ”Dollarsymfoni” 

och Svit nr 3 med orkesterns Sara Trobäck Hesselink och Per 

Högberg som solister. Den 4 oktober sänds konserten från den 9 maj 

då Leif Segerstam dirigerade Sibelius Andante festivo och Sjosta- 

kovitjs sjunde symfoni, ”Leningradsymfonin”. 

Vill du veta vilka konserter som spelas in med Symfonikerna är det 

bara att kolla efter P2-loggan i anslutning till konsertpresentationerna 

i Podiet. Denna period är två produktioner aktuella: konserterna 

med David Afkham och Ernst Simon Glaser den 12 & 13 

september samt konserterna med Jukka-Pekka Saraste och Leila 

Josefowicz den 10 & 12 oktober. 

4 mars 

sPlendor 

Lisen Rylander Löve saxofon 

Fabian Kallerdahl piano 

Josef Kallerdahl bas 

Lars Källfelt trummor 

nAoko sAkAtA trio 

Naoko Sakata piano 

Anton Blomgren bas 

Johan Birgenius trummor 

6 maj 

Artist meddelAs senAre 

podiet tävlar 

i svenska 

designpriset 

Sedan vi släppte vårt premiärnummer 

av Podiet har vi fått 

många och positiva kommentarer 

från våra läsare. Det har nu 

sporrat oss till att medverka i 

tävlingen Svenska Designpriset. 

Tävlingen fokuserar på grafisk 

design och vänder sig till före- 

tag och offentliga organisationer 

som producerar tidningar, maga- 

sin, reklam och annan information. 

Du kan läsa mer här: 

www.designpriset.se 

neeme järvis vd sparkad 

Paavo i pappas spår 

Det verkar som om Paavo Järvi 

ärvt en av faderns hobbyer – att 

samla på orkestrar. Han utsågs 

nyligen till chefdirigent för NHK- 

orkestern i Tokyo, Japans ledande 

symfoniorkester, från och med 

hösten 2015. Sedan tidigare 

är han konstnärlig ledare för 

Orchestre de Paris, Frankfurts 

radiosymfoniker och Tyska kam- 

marfilharmonin i Bremen. Han 

NYTT & BLANDAT 

Nu håller vi tummarna 

för att bli nominerade av juryn. 

Om detta sker kommer du och 

alla andra att ha möjlighet att 

rösta på oss från och med 

början av september. 

Vi återkommer med besked! 

Enligt schweizisk och internationell press har vd:n för Orchestre 

de la Suisse Romande, Miguel Esteban, sparkats efter bara två 

veckor. Anledningen uppges vara stort missnöje både hos musiker 

och administrativ personal. En anonym anställd har berättat att 

”administrationen var skräckslagen”. Estebans färgstarka personlighet 

uppmärksammades också när han i våras var i Göteborg och 

lyssnade på Symfonikerna och Neeme Järvi. Varken Orchestre 

de la Suisse Romande eller Esteban har kommenterat uppsägningen, 

samtliga inblandade har tystnadsplikt. Miguel Esteban är 

amerikan med kubanskt ursprung och enligt uppgift samarbetade 

han med svenske Martin T:son Engström vid grundandet av 

Verbierfestivalen i Schweiz. Neeme Järvi är från och med denna 

säsong ny konstnärlig ledare för Orchestre de la Suisse Romande. 

var under flera år konstnärlig 

ledare för Cincinnati Symphony 

och är numera orkesterns Music 

Director Laureate. 

Internationella solister 

avlidna 

Den rumänska pianisten 

mihaela ursuleasa har 

avlidit 33 år gammal. Hon 

hittades i sin lägenhet i Wien 

och uppges ha dött av en 

hjärnblödning. Mihaela 

Ursuleasa gästade Göteborgs 

Symfoniker två gånger och 

turnerade med orkestern och 

Neeme Järvi i Holland och Tyskland 

2003. Hon var då solist i Griegs piano- 

konsert och Chopins andra piano- 

konsert. 

Den legendariske 

amerikanske violinisten 

ruggiero ricci har avlidit 

94 år gammal. Han föddes 

1918 i San Francisco och 

debuterade som konsertviolinist 

när han var 10 år. 

Ett år senare gjorde han debut i 

Carnegie Hall. Han gav under sin 

över 80 år långa karriär 5000 kons- 

erter i 65 länder. 1953 gästade han 

Göteborgs Symfoniker första gången, 

som solist i Beethovens violinkonsert, 

och det blev ytterligare fem 

gästspel under årens lopp. Vid sitt 

sista besök 1982 gjorde han en solo- 

konsert och spelade sonater av Bach 

och Bartók. 

Den svenske pianisten Jan eyron 

har avlidit, 78 år gammal. 

För en bred publik är han 

förmodligen mest känd som 

Birgit Nilssons ackompanjatör 

på Gröna lund, men han 

samarbetade också med 

Nicolai Gedda och Ingvar 

Wexell. Jan Eyron valde 

bana efter att ha gått en kurs för 

österrikaren Erik Werba, en legen- 

darisk ackompanjatör. Jan Eyron 

gästade också Göteborg, bland annat 

1981 då han framträdde i ett sång- 

och liedprogram med mezzo- 

sopranen Margot Rödin. 

78 79

göteborgs sYmfoniker 

sveriges nAtionAlorkester 

hedersdirigent 

GUSTAVO DUDAMEL 

förste 

gästdirigent 

CHRISTIAN ZACHARIAS 

chefdirigent 

emeritus 

NEEME JäRVI 

förste 

konsertmästare 

PER ENOKSSON 

SARA TROBäCK HESSELINK 

alternerande 

förste konsertmästare 

VLAD STANCULEASA 

andre 

konsertmästare 

VAKANT 

tredje 

konsertmÄstAre 

VAKANT 

violin 1 

NICOLA BORUVKA 

YURY EFIMOV 

MATS ENOKSSON 

HELENA FRANKMAR 

BENGT GUSTAFSSON 

ANNIKA HJELM 

CECILIA HULTKRANTZ 

MICHAEL KARLSSON 

HELENA KOLLBACK HEUMAN 

BERTIL LINDH 

LOTTE LYBECK PEHRSSON 

HANS MALM 

ANN-CHRISTIN RASCHDORF 

KRISTINA RYBERG 

INGRID SJöNNEMO 

violin 2 

MARJA INKINEN ENGSTRöM* 

TERJE SKOMEDAL* 

ÅSA RUDNER** 

LARS ALExANDERSSON 

MARIA ANDERSSON 

PER-OLOF APPELIN 

PERNILLA CARLZON 

CATHERINE CLAESSON 

JAN ENGDAHL 

LEONARD HAIGHT 

ANNICA KROON 

JAN LINDAHL 

ELIN STJäRNA 

INGRID STUREGÅRD 

THORD SVEDLUND 

VAKANT 

VAKANT 

viola 

PER HöGBERG* 

LARS MÅRTENSSON* 

TUULA FLEIVIK** 

SUSANNE BRUNSTRöM 

KARIN CLAESSON 

NILS EDIN 

HENRIK EDSTRöM 

BJöRN JOHANNESSON 

MAGNUS LUNDéN 

KEJO MILLHOLM 

BO OLSSON 

ELLINOR ROSSING 

VAKANT 

cello 

ERNST SIMON 

GLASER solocellist 

CLAES GUNNARSSON 

solocellist 

JOHAN STERN* 

PIA ENBLOM 

PAULA GUSTAFSSON APOLA 

ERIK HAMMARBERG 

OSCAR KLEVäNG 

KARIN KNUTSON 

PETRA LUNDIN 

ANDERS ROBERTSON 

GREGOR WYBRANIEC 

VAKANT 

kontrabas 

HANS ADLER* 

BO EKLUND* 

JAN ALM** 

CHARLES DeRAMUS 

JENNIFER DOWNING OLSSON 

MARC GRUE 

ERIK MOFJELL 

IDA ROSTRUP 

JENNY RYDERBERG 

flöjt 

ANDERS JONHäLL* 

HÅVARD LYSEBO** 

TINA LJUNGKVIST 

KENNETH WIHLBORG 

(även piccolaflöjt) 

oboe 

MÅRTEN LARSSON* 

CAROLINA GRINNE** 

NIKLAS WALLIN** 

engelskt horn 

BJöRN BOHLIN (även oboe) 

klarinett 

URBAN CLAESSON* 

SELENA MARKSON ADLER** 

(även essklarinett) 

HENRIK NORDqVIST 

RAGNAR ARNBERG 

(även basklarinett) 

fagott 

ARNE NILSSON* 

ANDERS ENGSTRöM** 

EMILY HULTMARK 

CHRISTER NYSTRöM 

(även kontrafagott) 

horn 

LISA FORD* 

VAKANT** 

KRISTINA BORG 

DICK GUSTAVSSON 

INGRID KORNFäLT WALLIN 

KRISTER PETERSSON 

trumpet 

BENGT DANIELSSON* 

PER IVARSSON* 

PAUL SPJUTH** 

BöRJE WESTERLUND** 

trombone 

LARS -GöRAN DIMLE* 

INGEMAR ROOS** 

VAKANT 

bastrombone 

JENS KRISTIAN SøGAARD 

tuba 

MORTEN AGERUP 

harpa 

MASAYO MATSUO 

piano/celesta 

ERIK RISBERG 

pukor 

HANS HERNqVIST* 

MARTIN öDLUND** 

slagverk 

ROGER CARLSSON* 

FREDRIK BJöRLIN** 

KENNETH FRANZéN 

*stämledare 

**alternerande stämledare 

Göteborgs Symfoniker tillämpar 

rotation inom stråkstämmorna 

80 81 80

nästa nummer av podiet 

kommer i november. 

82 

terje tar ton 

Möt Symfonikernas violinist Terje Skomedal 

som spelar Mozarts andra violinkonsert 

Fest För storbanDsÄlskare 

En kväll med Al Jarreau, Joe Sample, 

Nils Landgren och NDR Big Band 

FIlmspecIal: 

joHn WIllIams 80 år! 

Ett porträtt av Hollywoods 

mest framgångsrike tonsättare 

klanGer Från lapplanD 

Colin Currie är solist i Kalevi Ahos 

nya slagverkskonsert Sieidi 

tack till alla 

som gör det möjligt: 

förste huvudsponsor 

förste donator 

huvudsponsorer 

sponsorer 

fortissimo 

Concordia Maritime AB · Göteborgs Hamn AB · Göteborg & Co 

forte 

AB Gullringsbo Egendomar · Castellum AB · Higab · Prové AB · Salinity Holding AB 

mezzo forte 

Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB · Elite Park Avenue Hotel · Handelsbanken · Älvstranden Utveckling AB 

Erséus Arkitekter AB · Billes Tryckeri AB · Akzo Nobel · White Arkitekter AB · Lanark AB · Rejlers Ingenjörer AB 

Göteborgs Symfoniker – en del av

DEN SOM SER FRAMÅT MÅSTE OCKSÅ BLICKA BAKÅT 

84 

I Västra Götaland har ett gott liv många uttryck. Vår uppgift är både hälso- och sjukvård 

och hållbar regional utveckling. Men också att bygga broar. Idag är Västra Götaland en 

stark tillväxtregion. Vi bygger framtiden både på historiska arv och på nutidens kreativa 

gestaltning. Genom såväl bronsålderns hällristningar som audiovisuell spetskompetens. 

Därför är vi lika stolta över världsarvet i Tanum som världsstjärnorna i Trollhättan. 

Tillsammans bidrar de till det goda livet. 

www.vgregion.se

Back - Göteborgs Symfoniker

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?