Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Ann-Marie Ekengrenannan iakttagelse är att humanitära organisationer utför verksamheter som liggerutanför den traditionella offentliga sektorn, genom att de har identifierat ett behovav tjänster som välfärdsstaten ännu inte utför (Micheletti 1994:180f).Utvecklingen ger anledning att närmare studera svenska folkets uppfattningom relationen mellan statligt och frivilligt bistånd. I vilken utsträckning ansermedborgarna att biståndet bör skötas av frivilliga hjälporganisationer? Hur storandel av svenska folket vill att biståndet skall finansieras genom insamlingar tillideella organisationer snarare än genom skattemedel? Och i vilken utsträckningvill svenska folket att vi skall höja skatten för att kunna ge mer bistånd?Förslaget att höja skatten för att kunna ge mer bistånd är sällsynt illa omtyckt.Bara 4 procent anser att det är ett mycket eller ganska bra förslag. Över 50 procentmenar att det är ett mycket dåligt förslag. Detta stämmer väl överens medtidigare forskningsresultat om attityder till den offentliga sektorn: få vill höjaskatten men många vill ha en väl utbyggd och fungerande offentlig sektor.Svenska folket är mindre negativt inställda till förslaget om att frivilliga organisationerskall sköta biståndet respektive till förslaget om att biståndet skall finansieraspå frivillig väg. 39 procent anser att det är ett mycket eller ganska braförslag att svenskt bistånd skall skötas av frivilliga organisationer och 34 procentanser att det är ett mycket eller ganska bra förslag att biståndet finansieras påfrivillig väg. Andelen negativt inställda till att frivilliga organisationer skall skötabiståndet är 26 procent. 37 procent menar att det är ett ganska eller mycketdåligt förslag att svenskt bistånd bör finansieras på frivillig väg.Att man gärna ser att biståndet i större utsträckning än idag sköts och administrerasav frivilliga organisationer behöver inte utesluta en fortsatt statlig finansiering.Om man däremot vill att biståndet även skall finansieras på frivillig vägtorde sannolikheten öka för att man förespråkar en minskning av nuvarande statligabiståndsanslag. Frågan är om individer som är positiva till att öka eller bevarastorleken på det statliga biståndet är negativa till att biståndet bör finansieras påfrivillig väg? Analysen kan också ge svar på frågan hur stor gruppen biståndsnegativaär, det vill säga de som helst ser att både det statliga och det frivilligabiståndet minskar.Sambandet mellan inställning till omfattningen på det statliga biståndet ochhuruvida biståndet skall finansieras statligt är starkt negativt (-0.51 tau-c). Ju merpositiv man är till det statliga biståndet desto mer negativ är man till frivilligbistånd.I tabell 3 redovisas hur svarskombinationerna på frågan om omfattningenpå det statliga biståndet och frågan om frivillig bistånd fördelas. Nästan hälften,46 procent, anser att det statliga biståndet skall öka eller bevaras samtidigt somman menar att finansieringen av biståndet inte skall ske på frivillig väg. Legitimitetenför det statliga biståndet är med andra ord hög. 30 procent menar att viskall minska eller slopa det statliga biståndet och istället finansiera biståndet medfrivilliga medel. 7 procent vill både öka eller bevara det statliga biståndet och iökad utsträckning frivilligfinansiera biståndet. 16 procent är negativa till biståndoavsett om det finansieras via staten eller via frivilliga medel.360