Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Det frivilliga biståndet?DET FRIVILLIGA BISTÅNDET?ANN-MARIE EKENGRENÅr 1968 beslutade riksdagen att biståndet successivt skulle höjas till 1 procentav bruttonationalprodukten (BNP). Ett år senare än förväntat, under budgetåret1975/76, uppnåddes det eftertraktade målet. Fram till mitten av 1990-talet befann sig de utbetalade biståndsmedlen i närheten av enprocentmålet.Därefter skedde en rejäl minskning med motiveringen att alla anslagsposter måstebidra till saneringen av Sveriges finanser. Under de senaste åren har Sverigesbiståndsanslag befunnit sig i närheten av de 0,7 procent av bruttonationalinkomsten(BNI) som är FN:s rekommendation. I december 1999 beslutaderegeringen om extra biståndsutbetalningar för att klara det uppsatta målet att0,72 procent av BNI skall gå till bistånd.Såväl anslagen till bistånd som svenska folkets biståndsvilja har följt de samhällsekonomiskatrenderna. När svenskarna förväntar sig mer gynnsamma ekonomiskavillkor, för Sverige och för det egna hushållet, har andelen biståndspositivaökat. Under åren 1981-1988, 1992-1994 och 1996-1998 ökade andelenpersoner som förväntade sig en gynnsam ekonomisk utveckling, vilket harföljts av ökande biståndsvilja. På motsvarande sätt har andelen biståndspositivasjunkit när förväntningarna på ekonomin varit låga. Under perioderna 1974-1981, 1989-1992 och 1994-1996 förväntade sig en allt större andel av svenskafolket sämre ekonomi i Sverige och för det egna hushållet och biståndsviljan sjönk(Ekengren och Oscarsson 1999). Under 1999 var den ekonomiska utvecklingenpositiv i Sverige. Tillväxt och tilltro till den svenska ekonomin ökade. I vilkenutsträckning har det följts av stigande biståndsvilja?Andelen biståndspositiva år 1999 har ökat med 10 procentenheter jämfört medår 1997, till 41 procent biståndspositiva. Återigen finner vi att biståndsviljan påaggregerad nivå väl följer den samhällsekonomiska utvecklingen. Men till SOMundersökningarnastoppnotering 1988, 54 procent biståndspositiva, återstår detfortfarande hela 13 procentenheter. Den negativa trend som karaktäriseradebiståndsviljan under förra delen av 1990-talet har dock brutits, vilket stöds avresultaten från andra studier (jfr Ekengren och Oscarsson 1999 och Opinion-99).Frågan om huruvida svarspersonerna vill minska u-hjälpen eller inte är svår attsätta i relation till nuvarande biståndsnivåer. Om svarspersonerna dessutom informerasom hur stor andel av BNI som går till bistånd hur stor andel är det dåsom vill öka, bevara eller minska biståndet? I nedanstående tabell redovisas svenskafolkets inställning till frågan att öka, bevara eller minska biståndet från 0,72 pro-355