Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Svenska folkets åsikter om utrikes- och säkerhetspolitikSVENSKA FOLKETS ÅSIKTER OMUTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKHENRIK OSCARSSONISverige tenderar utrikes- och säkerhetspolitiska sakfrågor att bli partipolitiseradei lägre utsträckning än andra typer av sakfrågor. Historiskt har svenska politikeroch beslutsfattare prioriterat konsensus i de viktiga utrikes- och säkerhetsfrågornapå den parlamentariska arenan framför snöd partitaktisk vinning påväljararenan. Även i situationer då enskilda partier möjligen skulle kunna ha vunnitväljarstöd har man i stor utsträckning valt att inte politisera utrikes- och säkerhetsfrågor.De enda omständigheter under vilka svenska partier har valt att aktivtprofilera sig i dessa sakfrågor är då partistrategiska vägval sammanfallit medpartiideologiska (se bl a Bjereld & Demker 1996).De utrikes- och säkerhetspolitiska spörsmålens särställning är på sätt och visbegriplig: varken kortsiktiga partipolitiska trätor eller nyckfulla opinionssvängningarbland medborgarna kan tillåtas ha någon betydelse för formandet av ennationell, långsiktig och konsekvent utrikes- och säkerhetspolitik. Samtidigt ärdet betydelsefullt att det existerar ett brett folkligt stöd för utformningen av densvenska utrikes- och säkerhetspolitiken.Ett decennium har nu förflutit sedan Berlinmuren föll och det kalla krigetändade. Mot bakgrund av Sveriges förändrade säkerhetspolitiska omgivning ärdet inte osannolikt att förutsättningarna för att partipolitisera utrikes- ochsäkerhetsfrågor har förändrats. Det är under nuvarande situation kanske inte längrelika angeläget för de politiska partierna att verka för en bred enighet och uppslutningkring neutralitetsdoktrinen. Det är alltså inte osannolikt att frestelserna attprofilera sin politik i utrikes- och säkerhetspolitiska sakfrågor har blivit större.Vårt medlemskap i den Europeiska unionen kan ha öppnat upp debatten fördeltagande också i andra internationella samarbeten, såsom exempelvis NATOeller en europeisk försvarsunion.Det saknas inte tecken på politisering av utrikes- och säkerhetsfrågorna under1990-talet. Folkpartiet har vid upprepade tillfällen profilerat sig genom en positivinställning till ett svenskt NATO-medlemskap. Moderaterna har försökt bromsade kraftiga neddragningarna av det svenska försvaret. Kristdemokraterna har försöktgöra biståndsfrågan till sin. Frågan är om dessa profileringsförsök har kunnatge något utslag i form av en generell ökning av åsiktsskillnaderna mellanpartiernas sympatisörer? 1I tabell 1 redovisas svenska folkets inställning till en uppsättning förslag som345