Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Starka skiljelinjer i åsikterna om sextimmarsdagmars arbetsdag varierat mellan 34 procent (1976) och 54 procent (1994). Blandde moderata männen har andelen positiva varierat mellan 17 procent (1991) och37 procent (1997). Största skillnaden mellan andelen positiva kvinnor och andelenpositiva män har varit 28 procentenheter. Det var 1996 då 54 procent av m-kvinnorna och 26 procent av m-männen var positiva till förslaget om införandeav sextimmarsdag.En enkel effektkontroll av köns- och partitillhörighet visar också att det underhela tidsperioden finns oberoende effekter av de båda variablerna, det vill säganär den ena faktorn prövas under kontroll för den andra (se exempel från detförsta och det senaste mättillfället i tabell 7). 14Tabell 71976Andel positiva till sextimmars arbetsdag efter köns- ochpartitillhörighet (procent)Effekts m av partikvinnor 63 34 29män 53 24 29Effekt av kön 10 101999Effekts m av partikvinnor 71 53 18män 59 30 29Effekt av kön 12 23Kommentar: Effekten av parti erhålles genom att för kvinnor respektive män räkna ut differensenmellan de socialdemokrater och de moderater som är positivt inställda till sextimmars arbetsdag.(Exempel 1976: effekten av partitillhörighet bland kvinnor: 63-34=29.) Effekten av könerhålles genom att för socialdemokrater respektive moderater räkna ut differensen mellan dekvinnor och de män som är positivt inställda till sextimmars arbetsdag. Data från valundersökningen1976 och SOM-undersökningen 1999.Kontrollen visar att effekterna av köns- och partitillhörighet till viss del har varieratöver tid, men inte heller här återfinns något regelbundet mönster. Tendensenär dock att den genomsnittliga effekten av parti är starkare än den genomsnittligaeffekten av kön, vilket också eta-värdena indikerat. Vid åtta av mättillfällena (1985,315