Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Johan Martinssonternas anhängare (tabell 4). Hos samtliga fem partier som är mot sextimmarsdagensvänger alltså opinionen i partiets riktning under valåret 1998, för att sedansvänga tillbaka mot utgångsläget 1996 igen. En tolkning av detta är att partiernasintensifierade politiska propagandaverksamhet under valåret har påverkatsympatisörernas åsikter. När den opinionsbildande verksamheten efterhand återgårtill det normala gör dock även åsikterna detsamma. Det är alltså inte fråga omen över tid ökande åsiktsöverensstämmelse vad gäller inompartiopinionerna i fråganom sextimmarsdagen. Någon valårseffekt kan dock inte ses hos vänster- ochmiljöpartisterna, det vill säga de två partier som förespråkar reformen. Deras sympatisörerstödjer inte partilinjen vad gäller sextimmarsdagen i högre grad undervalåret 1998.Resultaten när det gäller den andra arbetsmarknadsfråga som har mätts vid tretillfällen, uppmjukning av arbetsrätten, är inte lika enkla att tolka. Huvudsakligenmenar jag dock att det även i denna fråga finns tecken på en valrörelseeffekti form av ökad åsiktsöverensstämmelse. Till exempel uppvisar vänsterpartiet ettmönster som tyder på att partiets sympatisörer närmar sig partiets ståndpunkt ivaltider, men att opinionen sedan åter drar sig mot utgångsläget. Socialdemokraternatycks däremot inte ha lyckats lika bra med opinionsbildningen bland sinasympatisörer under valåret. För de fem partier som i någon mån förespråkar enuppmjukning av arbetsrätten har samtliga partier större stöd för sin politik blandsympatisörerna under valåret 1998 än under 1996, vilket överensstämmer medtolkningen att det handlar om en valrörelseeffekt. När det gäller arbetsrätten ärdet dock inte så att stödet för partilinjen kraftigt minskar igen året efter valet.Det finns visserligen tendenser i denna riktning, men förändringarna är då i allmänhettämligen små, dock med fp-sympatisörer som undantag. Mp- och c-sympatisörer uppvisar däremot även 1999 fortsatt stigande stöd för partilinjen.Att uttala sig om en eventuell valrörelseeffekt bland de fem frågor som endasthar mätts vid två tillfällen, 1998 och 1999, är inte lika enkelt. Någon jämförbaropinionsmätning före valet finns inte i dessa fall. Jag ämnar nu ta ett samlat greppom arbetsmarknadspolitiken för att undersöka huruvida det finns en valårseffekti form av ökad åsiktsöverensstämmelse och starkare stöd för partilinjen.Det finns alltså tecken på att åsiktsöverensstämmelsen inom partierna vad gällerarbetsmarknadspolitiken generellt sett var bättre under valåret 1998 än 1996och 1999. Valårseffekten kan dock inte ses hos v eller mp och är tydligast blandde borgerliga partierna (tabell 6).Då vilka frågor som ingår i analysen har stor betydelse för det genomsnittligainterna opinionsstödet för partierna är en jämförelse mellan 1996 och 1998 betydligtmer otillförlitlig än en jämförelse mellan 1998 och 1999. 5 Det vi kankonstatera av tabell 6 är att det finns en tendens till lägre stöd för partilinjen1999 än valåret 1998.300