Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Johan MartinssonInledningsvis nämndes att Holmberg (1997) tidigare visat att det i Sverige bland18 undersökta politiska frågor var vanligare med elitdrivna än massdrivna opinionsförändringsprocesser.Särskilt på kort sikt var elitdominansen tydlig. När opinionsbildningsprocessernaundersöktes inom varje parti för sig blev dock bilden otydligaredå det var ungefär lika vanligt med massdriven som elitdriven opinionsförändringoch det fanns färre fall där opinionen kunde sägas ha förändrats inågon av parternas riktning över huvud taget (Holmberg 1997:277f). Vi kan nutesta huruvida eliten, det vill säga i detta fall de politiska partierna, har lyckatsförändra sina sympatisörers åsikter i riktning mot partiets ståndpunkt och på såsätt även uppnått ökad åsiktsöverensstämmelse. Det bör dock framhållas att jaginte på något sätt kan säkerställa huruvida det är de politiska partiernas eventuellaopinionsbildande verksamhet som har orsakat en opinionsförändring ellerom en sådan beror på helt andra orsaker. Vad jag faktiskt kan undersöka är endasthuruvida åsiktsöverensstämmelsen har ökat eller minskat.Inom vänsterblocket ser vi av tabell 4 att vänsterpartiet ligger mest i fas medsina sympatisörers åsikter. En majoritet av v-sympatisörerna stödjer partiets linjei inte mindre än fyra av de sju frågorna: stödet för sextimmarsdagen och satsningarnapå Kunskapslyftet samt motståndet mot ökade löneskillnader och tidsbegränsningav rätten till a-kassa. Om vi jämför partiets ståndpunkt med opinionsbalansenbland sympatisörerna så visar det sig att v-sympatisörerna 1999 uppvisarbalansmått som pekar i samma riktning som partiets åsikt i samtliga de sjuundersökta frågorna. Miljöpartiet och socialdemokraterna har däremot störreproblem med sina sympatisörer. Framförallt gäller det socialdemokratiska partietdär det visar sig att en majoritet av anhängarna går emot partiet när det gällersextimmarsdagen. Dessutom har partiet problem med att sälja sina ståndpunkterom arbetsrätten och lägre ingångslöner för ungdomar till s-sympatisörer. Opinionsbalanseninom partiet pekar nämligen åt fel håll i båda dessa frågor. Miljöpartietå sin sida har vissa mindre problem med opinionen främst när det gäller partietsstöd för satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i AMS regi och fråganom lägre ingångslöner för ungdomar.Överlag är det sämre ställt med åsiktsöverensstämmelsen inom det borgerligablocket än inom vänsterblocket (Tabell 5). Dessutom kan man tillägga att utvecklingeni många fall går mot ännu sämre åsiktsöverensstämmelse för de borgerligapartierna. Det gäller för centerpartiet i frågan om tidsbegränsning av a-kassan, för folkpartiet och moderaterna i frågan om satsningar på AMS-åtgärderoch rent generellt i frågan om ökade löneskillnader. Den enda fråga där opinionenser ut att vara på väg åt de borgerliga partiernas håll är frågan om att mjukaupp arbetsrätten.298