Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Johan Martinssongeringens och centerns gemensamma sysselsättningspaket att ”Vi har kommit tillinsikt om att det behövs en bortre parentes för att utveckla arbets- och kompetenslinjenoch för att motverka ensidigt bidragsberoende” (SvD 960612). Den totalaersättningstiden var då enligt socialdemokraterna och centern tänkt att maximerastill tre år. Därefter skulle ett då ännu icke specificerat särskilt åtgärdsprogramträda in istället. Nästföljande sommar blev det dock så att den socialdemokratiskapartikongressen beslutade, mot partistyrelsen och arbetsmarknadsministernslinje, att det inte skulle finnas någon bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen(SvD 970912). Samme arbetsmarknadsminister Winberg uttalar ett halvår senareföljande: ”Så länge jag får bestämma blir det ingen bortre parentes i a-kassaneller någon nedtrappning av arbetslöshetsersättningen” (NA 980119).Poängen är här att jag för att klassificera partierna med avseende på deras ståndpunkterinte blint kan se på själva formulering av frågorna som har ställts i SOMundersökningarna,utan jag måste jämföra varje partis ståndpunkt med de andrapartiernas inställning och på så vis få fram en mer eller mindre tydlig skiljelinje ifrågan. På detta sätt kan jag få fram en klassificering där jag kan dela in partiernai exempelvis en grupp som på ett tydligare eller mer långtgående sätt är för respektiveemot en tidsbegränsning av rätten till a-kassa. Det blir dock fråga om tolkningarfrån min sida och jag kommer därför i görligaste mån tydligt tala om varför jagklassificerar partierna som jag väljer att göra. Av utrymmesskäl kan jag dock intevara fullständig utan endast ge några exempel på uttalanden från partirepresentantereller utdrag ur skriftligt material från partierna samt redovisa de källor somi övrigt ligger till grund för min klassificering. Vad gäller just tidbegränsningen ava-kassan och den bortre parentesen är min tolkning att socialdemokraterna inteville använda en tidsbegränsning för att öka incitamenten för den enskilde arbetssökande.Moderaterna däremot är mycket tydliga med att det för dem handlarom att säkerställa ”de incitament som krävs för ett aktivt sökbeteende” medanKristdemokraterna vill ha en stegvis nedtrappning av ersättningsnivån från 80procent till 60-70 procent (Moderaternas rapport ”En bättre arbetsmarknad förfler jobb”, mars 1996; Kds rapport ”Massarbetslösheten kräver nytänkande”,990409). Trots att Kristdemokraterna uttryckligen säger i sin rapport att ingenbortre parentes bör finnas anser jag att de är mer positivt inställda till att tidsbegränsaarbetslöshetsersättningen då de vill se en tydlig nedtrappning av nivån.Det handlar här om en tidsbegränsning av rätten till full a-kassa. Skiljelinjen liggeri inställningen till vikten av tydliga incitament a-kassan för arbetsökande isamt en nedtrappning av ersättningsnivån. Samtliga partier säger dock att a-kassanendast bör vara en omställningsförsäkring och inte en permanent försörjning.När det gäller frågan om sextimmars arbetsdag föreligger inga större problem.Även om många partier ger uttryck för en positiv inställning till arbetstidsförkortningoch ibland ser det som ett långsiktigt mål är det endast vänsterpartietoch miljöpartiet som tydligt har drivit frågan och har siktat på en generell arbetstidsförkortningför alla samt har varit beredda att använda lagstiftning för detta.292