Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Opinionsbildning inom arbetsmarknadspolitikenVad som har orsakat opinionsförändringarna kan jag här inte säga någontingsäkert om, utan enbart spekulera kring. En sådan tänkbar spekulation kan varaatt den sjunkande arbetslösheten och det förbättrade läget på arbetsmarknadengör människor mindre benägna att stödja ”tuffare” åtgärder som skulle kunnamedföra negativa följder för vissa individer även om de tror att dessa åtgärder ärverkningsfulla. Då arbetslösheten minskar tycks problemen inte längre lika akutaoch stödet för denna typ av åtgärder, som exempelvis att införa lägre ingångslönerför ungdomar eller öka löneskillnaderna får stå tillbaka. Det ökade stödet förKunskapslyftet och AMS-åtgärderna kan kanske förklaras på motsvarande sätt.Den sjunkande arbetslösheten kanske ses som ett resultat av denna typ av åtgärderoch de får ökat stöd eftersom de tros vara verkningsfulla.De politiska partierna och arbetslöshetenDå arbetslösheten de senaste valrörelserna har varit en av de stora frågorna kanman förvänta sig att de politiska partierna har intagit olika ståndpunkter ochförsökt positionera sig mot varandra inom arbetsmarknadspolitiken. Nu kommerfrågan om vilka positioner partierna intog i de arbetsmarknadspolitiska frågornaoch hur de förhåller sig till den allmänna opinionen behandlas. Sedan kommerjag även analysera vilket stöd partierna hade för sina ställningstaganden blandde egna sympatisörerna samt hur detta har utvecklats över tid. Jag kommer härvidbegränsa mig till att behandla de sju frågor som har undersökts vid flera olikatidpunkter.För att beskriva de politiska partiernas inställning till arbetsmarknadsförslagenhar jag använt mig av skriftliga källor: i första hand partiernas valmanifest, menäven material ur dagspressen samt i vissa fall enstaka rapporter eller så kalladefaktablad framtagna av de politiska partierna. 3 För att möjliggöra en analys harjag tvingat in partierna i en tämligen fyrkantig och förenklad mall. Varje parti harklassificerats som antingen för eller emot vart och ett av de politiska förslagen.Naturligtvis är jag medveten om att det säkerligen finns betydligt mer variation ipartiernas attityder gentemot de olika förslagen än denna enkla kategorisering iförespråkare respektive motståndare kan återge. Det kan således även förekommabetydande variation mellan partiernas ståndpunkter inom såväl förespråkare försom motståndare till ett förslag. Min poäng här är inte att ge en så korrekt ochnyansrik bild som möjligt av de politiska partiernas arbetsmarknadspolitik, utanenbart att åstadkomma en enkel och entydig beskrivning av deras inställning tillvissa politiska förslag som kan möjliggöra en analys av hur stort stöd, eller bristpå stöd, för partiernas politik som återfinns bland deras sympatisörer.Det är i många fall svårt att fastställa en klar partilinje under perioden. Ettillustrativt exempel på detta är socialdemokraternas hållning i frågan om huruvidarätten till arbetslöshetsersättning bör tidsbegränsas eller ej. I juni 1996 sadearbetsmarknadsminister Margareta Winberg vid en presskonferens angående re-291