Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Johan Martinssonpå exempelvis åsiktsrepresentativiteten vid vissa givna tidpunkter, utan även påhur relationen mellan väljarnas och deras politiska representanters åsikter förändrasöver tid och den eventuella interaktion som därvid äger rum, det handlarom dynamisk representation.Åsiktsöverensstämmelse mellan väljare och valda kan uppnås på olika sätt, blandannat genom två tämligen uppenbara mekanismer. För det första kan överensstämmelseerhållas genom allmänna val, det vill säga nya beslutsfattare eller partiermed åsikter som står närmare väljarnas ges den politiska makten. För detandra kan de befintliga representanterna eller beslutsfattarna anpassa sig till denallmänna opinionen (jmf Stimson, Mackuen och Erikson 1995 om policyresponsivitet).Härvid är det dock viktigt att komma ihåg att representativitet även kanuppnås genom att eliten, det vill säga representanterna, formar och förändrar denallmänna opinionen istället för att anpassa sina egna åsikter till den (Holmberg1997).I en tidigare studie om dynamisk åsiktsrepresentation och opinionsbildning iSverige har Sören Holmberg visat att det både finns fall som är kompatibla meden teoretisk modell där massan såväl som eliten gått före och bildat opinion (Holmberg1997). I undersökningen framkommer att det var något vanligare med elitdrivnaän massdrivna opinionsbildningsprocesser. De massdrivna processerna vardock relativt sett mer förekommande över längre tidsperioder, elitdominansenvar mer uttalad på kort sikt. Den elitdrivna opinionsbildningen visade sig ävenvara mer framgångsrik än den massdrivna när det gäller att skapa ökat åsiktsöverensstämmelsemellan väljare och politiker. När opinionsbildningsprocessernaoch åsiktsrepresentativiteten undersöktes inom varje parti var för sig blev dockbilden delvis en annan. För det första förekom färre tydliga fall där någon avparterna kan sägas ha gått före och bildat opinion över huvud taget. För detandra var det ungefär lika vanligt med massdriven som elitdriven opinionsbildningnär varje parti undersöktes för sig (Holmberg 1997:277f). Inom varje partidominerade således ingen av parterna opinionsbildningen på ett tydligt sätt.Syftet med denna artikel är att analysera åsiktsrepresentation och opinionsbildninginom ett politiskt område – arbetsmarknadspolitik och sysselsättning. Sysselsättningoch arbetsmarknadspolitik har alltid varit ett område som har bedömtssom viktigt av väljarna och stått högt på medborgarnas agenda. Detta kanbland annat ses av valundersökningarna vid statsvetenskapliga institutionen vidGöteborgs universitet. När väljarna själva har fått besvara en öppen fråga omvilka frågor som var viktiga för deras partival har sysselsättningen sedan 1979 vidvarje val utom 1988 varit en av de mest frekvent angivna frågorna. (Gilljam ochHolmberg 1995; Holmberg, Oskarson och Rothstein 1999) Arbetslösheten ocharbetsmarknadsfrågor är alltså ett politiskt område som upplevs som viktigt avmånga medborgare.De senaste åren har ett antal frågor med anknytning till arbetslöshetsdebattenoch arbetsmarknadspolitik ställts i de årliga SOM-undersökningarna med eko-288