Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Partiernas sympatikapitalPå motsvarande sätt råder goda förutsättningar för fortsatt stora väljarströmmarmellan huvudalternativen för de väljare som står klart till höger i politiken.Kristdemokraternas och moderaternas anhängare hyser starka ömsesidiga sympatierför varandra: 46 procent av moderaternas sympatisörer har kd som sittandrahandsval; 43 procent av kristdemokraternas sympatisörer har m som andrapreferens.De stora talen bekräftar att kd och m står ideologiskt nära varandra påden politiska spelplanen och visar dessutom att de två partierna slåss om mycketstora grupper av väljare. Det finns således goda förutsättningar för en intressantkonkurrensrelation mellan två partier som tillsammans vill utgöra kärnan i ettreellt regeringsalternativ och som samtidigt utgör de största hoten för varandrapå den elektorala arenan.Studier av andrapreferenser visar varifrån partierna i första hand har möjligheteratt vinna väljare och till vilka partier de i första hand riskerar att förlora väljare.Vi har till exempel kunnat konstatera att de mest intressanta konkurrensförhållandena,åtminstone sett till antalet väljare, idag råder mellan s-v och m-kd. Den naturliga följdfrågan är hur partierna egentligen skall bära sig åt för attvärja sig mot förluster och för att locka nya väljare.De statsvetenskapliga teoribildningar som vuxit sig populära i studiet av partikonkurrens,partistrategi och väljarbeteende ger relativt enkla svar på frågan omhur partier skall kunna erhålla så stort väljarstöd som möjligt (se bl a Downs1957; Budge & Farlie 1983; Enelow & Hinich 1990). Mycket enkelt uttrycktkan partierna göra två saker för att vinna fler nya väljare: 1) justera sina ståndpunkteri viktiga sakfrågor i syfte att manövrera till sig en med hänsyn tillväljarmarknaden mer fördelaktig position längs centrala åsiktsdimensioner och2) försöka väcka uppmärksamhet för sakområden där de själva uppfattar sig harelativa fördelar framför de andra partierna, det vill säga åtnjuter ett slags ’ägandeskap’.Det är med utgångspunkt från dessa föreställningar jag kommer att diskuteravilka strategiska möjligheter som ligger öppna för de olika partierna.Starka ömsesidiga sympatier mellan v- och s-sympatisörer respektive m- och kdsympatisörerbetyder att dessa partikombinationer av första- och andrapreferensersamlar många svarspersoner. Vi har därför en unik möjlighet att fördjupa analysenför dessa grupper av väljare. Vi kan exempelvis studera i vad mån m-sympatisörermed kd som andrahandsval skiljer sig från andra m-sympatisörer när det gällerolika sakfrågeåsikter. En sådan analys kan visa vilka sakfrågor som idag tycks varapartiernas starka och svaga kort i jakten på nya väljare och som just nu har potentialatt åstadkomma nya väljarströmningar mellan s-v och mellan m-kd.I tabell 3 redovisas åsiktsskillnader mellan partisympatisörer med olika andrapreferenser.Analysen är begränsad till s-, v-, m- och kd-sympatisörer. Kolumnens-v visar åsiktsskillnader mellan s-sympatisörer med vänsterpartiet som andrapreferensoch s-sympatisörer som uppgivit andra andrahandsval. Väljare med s-vkombination betraktas således som potentiella vänsterpartiväljare. Plus- respektiveminustecknen visar om det aktuella förslaget är mer/mindre populärt i grup-283