Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Partiernas sympatikapitaldag positionen som svenska folkets mest omtyckta andrahandsval (båda 19 procent).Deras potential att vinna ännu fler nya väljare är alltså fortsatt god. De harfortfarande mycket sparat sympatikapital – en slags bonus som brukar varamedgångspartier förunnat. Förhållandet att många väljare hyser andrahandssympatierför partier som befinner sig på ’extrema’ ideologiska positioner kanvisserligen vara en historisk tillfällighet. Men det skulle också, i enlighet med dettidigare resonemanget, kunna vara uttryck för att centrifugala (utåtriktade), polariserandekrafter nu utövar ett förändringstryck på det svenska partisystemet. Detskulle i så fall kunna betyda goda förutsättningar för en ideologisk polarisering isvenskt politiskt liv.Stödet i andrahandsopinionen kan användas för att uppskatta de olika partiernaselektorala potential (EP) eller, om man så vill, partiernas sparade sympatikapital.EP motsvarar det röststöd partiet maximalt skulle kunna uppnå om samtligaförsta- och andrahandssympatisörer väljer att rösta på partiet. Av de sjuriksdagspartierna har socialdemokraterna störst elektoral potential. Om alla s-sympatisörer och alla som har s som näst bästa parti valde att rösta på socialdemokraternaskulle partiet som mest erhålla 46 procent (se tabell 1). Det är socialdemokraternaslägsta EP-värde någonsin. Som läget nu är skulle alltså inte ens ensuccéartad valframgång för s räcka för egen majoritet i riksdagen.De största väljarströmmarna mellan 1994 och 1998 års val gick från socialdemokraternatill vänsterpartiet och från moderaterna till kristdemokraterna (seHolmberg 1999). Min analys visar att förutsättningarna för fortsatt stora väljarströmmarmellan v-s och m-kd är mycket goda: Ser vi till kombinationer av första-och andrapreferenser är kombinationerna v-s och m-kd idag de i särklass tvåvanligaste bland svenska folket (kombinationerna v-s och s-v samlar tillsammans22 procent och kombinationerna kd-m och m-kd 17 procent av väljarna ).Vänsterpartiet och kristdemokraterna utgör även fortsättningsvis ett reellt hotför de två största partierna i partisystemet. V och kd har, trots sina stora framgångari 1998 års val, bara utnyttjat knappt hälften av sitt elektorala potential;Som mest skulle de båda partiernas väljarstöd kunna dubbleras (34 respektive 31procent). I den politiska debatten försöker socialdemokraterna aktivt avvärjaopinionshotet från vänsterpartiet. Att kristdemokraterna och moderaterna i storutsträckning kämpar om samma väljargrupper är dock mindre uppmärksammat.Centerpartiet, folkpartiet och miljöpartiet är i dag småpartierna i partisystemet.Deras opinionsstöd är svagt såväl i förstahandsopinionen (omkring 4-7 procentvardera) som i andrahandsopinionen (9-13 procent). De tre partiernas elektoralapotential är också de klart lägsta: centerpartiets opinionstak ligger på cirka 13procent, folkpartiets och miljöpartiets på 19 procent (se tabell 1).Trots de låga talen är min tolkning att ingen av småpartierna befinner sig i akutkris när det gäller befintliga sympatireserver i väljarkåren. Inget parti saknar elektoraltutrymme att växa. För exempelvis centerpartiet, som just nu kanske är detmest utsatta av småpartierna, handlar överlevnadsstrategin om att behålla de egna281