Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Martin Brothéntroende) visar dock på den elektorala cykelns giltighet också för valåret 1988.Balansmåttet var +34 valåret 1988, jämfört med +28 året dessförinnan. Enallmän elektoral cykel för förtroendet för politiker indikeras också av andraundersökningar. En studie kring allmänhetens förtroende för politiker i allmänhetmellan 1973 och 1994 visar t.ex. på ett uppåtgående förtroende isamband med valen, med undantag av valet 1979 (Österman 1995:16).7 I valen till Europaparlamentet utgör Sverige som helhet valkrets. Den exaktafrågeformuleringen har således för de båda jämförelseparen varit: ”riksdagen”respektive ”riksdagsledamöter från Din valkrets” och ”Europaparlamentet” respektive”svenska EU-parlamentariker”. I samtliga fall har svarsalternativen varit:”mycket stort förtroende”, ”ganska stort förtroende”, ”varken stort eller litetförtroende”, ”ganska litet förtroende” och ”mycket litet förtroende”.8 Detta kommer i undersökningen att operationaliseras som län. Det innebäratt valkretsarna Stockholms län och Stockholms kommun i denna undersökningslagits samman till Stockholms län. Valkretsarna Malmö kommun, Skåneläns västra, Skåne läns södra respektive Skåne läns norra och östra har slagitssamman till Skåne län. Slutligen har Göteborgs kommun, Västra Götalandsläns västra, Västra Götalands läns norra, Västra Götalands läns södra och VästraGötalands läns östra valkretsar slagits samman till Västra Götalands län.9 Enligt tabellen är det endast medborgare i Kronobergs och Jämtlands länsom ger valkretsens representanter ett högre förtroende än riksdagen somhelhet. Hallänningar har lika stort förtroende för riksdagen som för valkretsensledamöter.ReferenserAndersson, H. G. (1970) Specialisering och samordning inom de politiska partiernasriksdagsgrupper, SOU 1970:16, Stockholm: Grundlagberedningen.Back, P-E. & Berglund, S. (1978) Det svenska partiväsendet, Stockholm: AWE/Geber.Brothén, M. (1998) ”Fallande förtroende för riksdagen”, i Holmberg, S. & Weibull,L., Opinionssamhället, SOM-undersökningen 1997, SOM-rapport nr. 20,Göteborg: SOM-institutet.Brothén, M. (1999) ”Stigande förtroende för riksdagen under valår”, i Holmberg,S. & Weibull, L. (red.) Ljusnande framtid, SOM-undersökningen 1998,SOM-rapport nr 22, Göteborg: SOM-institutet.Brändström, D. (1972) Nomineringsförfarandet vid riksdagsval, SOU 1972:17,Stockholm: Grundlagberedningen.Christoffersson, U. (1986) “Riksdagsledamöternas arbetsveckor”, i Folkets främstaföreträdare, SOU 1986:27, Stockholm.248