Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Martin Brothéni majoritetsvalsystem jämfört med proportionella valsystem (Holmberg 1999b:261). Det skulle kunna vara anledningen till att resultaten i Sverige och USA vadgäller förtroendet för parlamentet och valkretsens representanter skiljer sig åt.I dagsläget saknar vi material som hjälper oss att på individnivå ta ställning tilldessa tänkbara hypoteser. Med hjälp av tidigare undersökningar kan vi dock påaggregerad nivå försöka utröna om det ligger något i ett påstående om att medborgarnasbedömning av den egna valkretsens ledamöter har att göra med medborgarnaskännedom, respektive kontakter med ledamöterna.Precis som vi i tabell 1 kunde analysera andelen medborgare i vardera valkrets/län med ett mycket eller ganska stort förtroende för de egna riksdagsledamöternakan vi med hjälp av 1998 års valundersökning och 1998 års SOM-undersökningutläsa andelen medborgare i vardera valkrets med kännedom om riksdagskandidaternainför valet och andelen medborgare som haft åtminstone någon kontakt mednågon riksdagsledamot under det senaste året. Analysen visar på ett positivt sambandmellan kandidatkännedom och kontakter. I valkretsar med en hög kandidatkännedomär det också en något högre andel medborgare som har kontakter medriksdagsledamöter jämfört med genomsnittet. Däremot kan inte något sambanduppmätas mellan dessa båda aspekter av medborgarnas relationer till valkretsensfolkvalda politiker och den allmänna förtroendebedömningen som gjorts i respektivevalkrets. Det återstår dock att pröva om resultaten håller på individnivå.Avslutande diskussionDen svenska representativa demokratin tycks fungera tämligen dåligt i den meningenatt folkvalda representanter – oavsett anledningen härtill – åtnjuter ettgenerellt sett lägre förtroende bland allmänheten än riksdagen som helhet. Förden viktiga länken i den svenska representativa demokratin – valkretsens representanter– har medborgarna ett ganska svagt förtroende. Förtroendet är störreför institutionen riksdagen än för valkretsens ledamöter. I det avseendet avviker desvenska resultaten från tidigare undersökningar i USA.Att särskilt notera är att resultaten återspeglar situationen efter Sveriges förstariksomfattande personval till riksdagen. Det svenska personvalssystemet har, enligtSören Holmberg och Tommy Möller, ännu inte fått något riktigt stort genomslag.Endast en begränsad del av riksdagens ledamöter är t.ex. invalda påpersonliga mandat och andelen väljare som utnyttjade möjligheten att personröstanådde inte riktigt upp till de högt ställda förväntningar som fanns på systemet(Holmberg & Möller 1999). Om utvecklingen så småningom kommer attgå i riktning mot hur det ser ut i USA – med ett såväl mer personorienteratvalsystem som ett större förtroende för de egna kongressledamöterna än för kongressensom helhet – återstår därför att se.Om vi däremot väljer att vända blicken mot de resultat som återspeglar medborgarnasbedömningar av Europaparlamentet och dess svenska ledamöter är likhe-246