Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Närhetens betydelse för förtroendet för riksdagenSett till en elektoral cykel tycks däremot Europaparlamentet vara en institutionsom inte inplacerar sig på ett förväntat sätt (jfr. Holmberg & Weibull i dennaantologi). Förtroendet för Europaparlamentet sjönk nämligen under valåret 1999jämfört med året dessförinnan. Andelen personer i Sverige med ett mycket ellerganska stort förtroende för Europaparlamentet minskade i och för sig bara fråntio till nio procent mellan 1998 och 1999. När dock även andelen personer medett mycket eller ganska litet förtroende beaktas i analysen – med ett s.k. balansmåttsom väger andelen mycket/ganska stort förtroende mot andelen mycket/ganska litet förtroende – är förändringen påtaglig med en minskning från –39 till–50 (Holmberg & Weibull i denna antologi).Förtroendet för valkretsens ledamöterI de följande analyserna skall vi jämföra förtroendet för den parlamentariska institutionenmed motsvarande förtroende för valkretsens ledamöter. Vi skall därmednärma oss frågeställningen om förtroendet för hela institutionen skiljer sig frånförtroendet för valkretsens representanter. För riksdagens del jämförs förtroendetför riksdagen med förtroendet för den egna valkretsens ledamöter; för Europaparlamentetsdel jämförs förtroendet för Europaparlamentet med förtroendet försvenska EU-parlamentariker. 7Figur 2 redovisar resultaten av analysen. I den övre delen av figuren återgesresultaten för riksdagen och i den undre resultaten för Europaparlamentet. I bådafallen redovisas andelen personer med mycket eller ganska stort förtroende.Medborgarnas förtroendebedömningar tycks inte styras av samma mekanismernär det gäller riksdagen och Europaparlamentet. I fråga om närhetens betydelse ärtendenserna de motsatta. När det gäller riksdagen är förtroendet högre för institutionenän för valkretsens representanter inom samtliga partier (27 procent respektive18 procent). För Europaparlamentet är situationen helt annorlunda (8 procent respektive16 procent). I det senare fallet, men inte i det förra, har således valkretsensledamöter ett högre förtroende bland medborgarna än institutionen som helhet.I tabell 1 redovisas hur förtroendet för riksdagen och den egna valkretsens ledamötervarierar mellan olika valkretsar. 8 En viss försiktighet bör iakttas när resultateni tabellen analyseras; det bör hållas i minnet att många av resultaten byggerpå ett mycket litet antal svarande och därför inte är statistiskt signifikanta. Tendensernaär dock desamma i det stora flertalet län; förtroendet är lägre för ledamöternaför den egna valkretsen än för riksdagen som helhet. 9Här är inte platsen att förklara vari orsakerna till skillnaderna i resultaten mellanolika valkretsar består. Däremot hade det varit önskvärt att något kunna utrönavarför medborgarna allmänt sett har ett lägre förtroende för valkretsens riksdagsledamöterän för riksdagen som helhet. I nuläget kan vi endast spekulerakring orsakerna. Det faktum att resultaten för Sverige skiljer sig – och t.om. går imotsatt riktning – jämfört med USA gör det rimligt att fråga sig om närhetensbetydelse har att göra med valsystemet och med medborgarnas kännedom respektivekontakter med folkvalda representanter.243