Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Lennart Weibullkomsten av en privat sektor inom radio och TV borde rimligen ha bidragit till enviss differentiering i allmänhetens syn på etermedierna. Syftet med detta kapitelär därför att mot bakgrund av den ökade fragmenteringen i mediesystemet belysaallmänhetens förtroende för några typer av medier hösten 1999.Att mäta förtroendeFörtroendemätningars är således överlag känsliga för hur frågor ställs. Det gällerbåde själva frågeformuleringen och de alternativ svarspersonerna skall ta ställningtill. I idealfallet borde svarspersonerna få bedöma samtliga medier de tar del av,men i praktiken är detta omöjligt. Det går exempelvis inte att i en enkätfråga listaalla tidningar de kan tänkas ha läst. Frågan måste istället bli en anpassning till vadsom är realistiskt. 1 Vi har därför valt att försöka skilja ut några olika typer avmedier och så långt möjligt ange exemplifieringar. För varje huvudmedium – TV,radio och dagspress – finns de tre olika typer att ta ställning till.När det gäller själva frågan har vi här valt att inte utgå från kanalen utan attlyfta fram innehållet. Frågan är ställd: Vilket förtroende har Du för innehållet iföljande massmedier? Formuleringen kan jämföras med en annan ofta använd formulering:Vilket förtroende har Du för följande massmedier? Det är i och för siginte troligt att formuleringen har någon avgörande betydelse, men tanken är attom svarspersonerna skulle börja sväva i osäkerhet om vad som skall bedömas –t ex om det är företaget eller verksamheten – skall frågan klart markera att det ärinnehållet som avses.Slutligen är utgångspunkten för 1999 års fråga att inte pressa dem som aldrigtar del av respektive medium på en förtroendebedömning genom att erbjudadetta som ett svarsalternativ (se frågans uppställning i frågeformuläret i slutet avboken). En sådan avgränsning har särskilt stor inverkan på svaren för medier somrelativt få tar del av, t ex nyheter på Internet.Medieförtroendet 1999När det gäller frågan om förtroendet för samhällsinstitutioner har det generelltvisat sig att radio-TV som institution generellt åtnjuter högre förtroende än dagspress.Mönstret har varit i stort sett detsamma under de gångna femton åren (sefigur 1 i Sören Holmbergs och Lennart Weibulls kapitel om samhällsförtroende idenna volym). När vi nu mera i detalj granskar människors förtroende för mediervisar sig bilden dock vara betydligt mera differentierad (tabell 1).Om vi först redovisar andelen med mycket stort förtroende bland samtliga svarspersonervisar sig att Sveriges Radios nationella kanaler och den lokala morgontidningenpå den egna orten ligger högst: var femte anger att de hyser myckethögt förtroende för dem. Sveriges Radios lokala kanal P4 och Sveriges Televisionkommer något lägre med 18 respektive 17 procent. Stockholms morgontidningar206