Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Förtroendet för massmedierFÖRTROENDET FÖR MASSMEDIERLENNART WEIBULLEn grundtanke i all opinionsbildning är att det inte bara är budskapet som ärdet viktiga: det handlar även om vem som framför det. Om man skall accepteraett påstående beror det i hög grad på vem som har framfört det. Det somförmedlas av Rapport får en annan tyngd än det som framförs i Hänt Extra.Ett sätt att beskriva vilken styrka ett medium har är att tala om det förtroendesom de åtnjuter hos allmänheten. Förtroendet är ett slags kapital som flyter omkringi samhället och som kan fluktuera över tid. Det är givetvis inte bara knutettill medier, utan gäller alla samhällsinstitutioner. Vi vet exempelvis att förtroendetför politiker har minskat över en trettioårsperiod i Sverige, medan förtroendetför t ex sjukvården ligger relativt stabilt (jfr Sören Holmbergs och LennartWeibulls artikel om samhällsförtroende i denna volym).Förtroendet för enskilda medier har varit föremål för en mängd undersökningaröver åren. I och med att en av mediernas viktigaste uppgifter är att förmedlainformation har det funnits ett naturligt intresse av att få en bild av vilket förtroendede åtnjuter bland allmänheten. De flesta svenska studier har visat att televisionen,särskilt Sveriges Television, har högst förtroende, tätt följd av SverigesRadio och den lokala morgontidningen. Mönstret har varit relativt stabilt under1980- och större delen av 1990-talet (Elliot, 1997).Samtidigt har utvecklingen i slutet av 1990-talet visat några delvis motsägandetendenser. Det finns således enligt en studie från hösten 1999 tecken på en vissförsvagning av förtroendet för televisionen, både Sveriges Television och TV4(Holmberg och Weibull, 1999). En annan studie vid samma tid visade på en klarökning i förtroendet för lokala morgontidningar i förhållande till televisionen,samtidigt som televisionens nyhetsprogram Rapport och Aktuellt enligt sammaundersökning ökade i förtroende (INFO, 2000).En förklaring till de synes motsägande tendenserna i en del förtroendemätningarär inte sällan skillnader i undersökningsmetodiken. Det har tidigare visat sig attsådana mätningar är känsliga för hur frågorna ställs och hur detaljerat det fenomenär som skall bedömas. Exempelvis är vi i allmänhet mer benägna att varapositiva till konkreta objekt, t ex en enskild tidning eller ett bestämt nyhetsprogrami TV, än till abstrakta, t ex dagspress eller television.Metodskillnaderna kan dock inte helt förklara svarsmönstren. En annan förklaringär då att allmänhetens förtroendebedömningar inte ligger lika fast somtidigare. Den minskade stabiliteten skulle i sin tur kunna förklaras av de förändringarsom faktiskt skett i det svenska massmediesystemet under 1990-talet. Till-205