Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Jan Stridningsvärd. Om vi indexerar public-service- och privatradiolyssande och studerarhur respektive typ av radio nyttjas i olika åldersgrupper 1996 och 1999 är mönstretnära på identiskt (figur 1). Trots att den privata lokalradion utvecklats underdenna tidsperiod har den inte ökat märkbart bland äldre, även om det möjligenfinns det en svag tendens till ökning i åldersintervallet 40-59 år.Figur 1Andelen lyssnare på public-service- respektiveprivatradiokanaler 1996 och 1999 (index)Index120Public service 1996110100949296Public service 199980696049504968402004636464234333228313120221518212214Privat 1999143392315-19 år 20-24 år 25-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-75 år 76-80 årPrivat 1996ÅlderKommentar: Indexet är gjort som en enkel addition av lyssnande på public-service-kanaler (P1-P4) resp. privatradiokanaler utan hänsyn till dubbellyssnande inom kategorin.Möjligen kan bilden av stabilitet modifieras då vi ser till enskilda kanaler. P2 iSveriges Radio har idag nästan inga lyssnare under 25 år. Här kan man möjligenana en generationseffekt. År 1997 hade P2 en procents lyssnade i gruppen mellan15 och 19 år och en procent mellan 20 och 24 år, 1998 hade P2 0 procent igruppen 15-19 men fortfarande en procent mellan 20 och 24 år medan P2 i år århar 0 procent i båda grupperna. Denna kanal är en kanal för i huvudsak klassiskmusik kompletterad med invandrarprogram. Att kanalens musikprofil inte passarungdomen är tydligt. Mera oväntat är möjligen att andelen lyssnare är ännulägre bland invandrare. Däremot lyssnar invandrargruppen i högre grad än inföddasvenskar på närradion troligen som en följd av att invandrargrupperna därkan lyssna på den egna gruppens program (jfr Wadbring och Weibull 1999).168