Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Pressetik i förändringEn första iakttagelse är att benägenheten att publicera namn på människor, därpubliceringen kan vålla skada, är förhållandevis låg. När vi betraktar svenskkriminaljournalistik i ett sekellångt perspektiv är det uppenbart att huvudtendensenär att utvecklingen gått mot en minskad namngivning av brottsmisstänktapersoner. Det är troligt att samma tendens gäller offentliga personer.Även om det saknas direkt jämförbara data är det ett mycket rimligt antagandeatt namnpublicering är mindre förekommande i Sverige än i andra jämförbaraländer. Principen om försiktighet med namn är, som framgått av redovisade analyser,även väl förankrad i den svenska journalistkåren.Å andra sidan visar samtliga indikatorer att det sedan slutet av 1980-talet sketten omsvängning. Benägenheten att publicera namn på brottsmisstänkta personerhar ökat mellan 1985 och 1992. Detta gäller i första hand i samband medvåldsbrott, men även i andra fall, främst narkotikabrott, har det inom flera tidningarfunnits en uttalad policy till ökad namnpublicering. Journalistkårens ochallmänhetens bedömningar visar att benägenheten att publicera namn på offentligapersoner som begått brott är större 1994 än 1989.Bilden är emellertid inte enhetlig. De mönster som redovisas gäller en svagtökande acceptans för namnpublicering som ’skampåle’. Däremot finns det snarasten ökad kritik bland allmänheten för vad som kallats exploatering av oskyldigamänniskor. Med detta menas hur uppgifter om olycks- och brottsoffer publiceras.Argumentet är att enskilda människor som beroende på olyckliga omständigheterhamnat i offentligheten inte skall drabbas två gånger.Något tillspetsat kan påstås att hur medierna behandlar enskilda människorsom hamnat i offentligheten av allmänheten uppfattas som det stora etiska problemet,medan journalister varit mera upptagna av frågan om hur mycket somkan redovisas om offentliga personers privatsfär. Länge tycks journalistiken inteha uppfattat publicering av uppgifter om brotts- och olycksoffer som ett problem.De senaste årens debatt förefaller dock ha påverkat journalistkåren till enstörre etisk medvetenhet i sådana fall.Även om namnpubliceringen ännu så länge är begränsad talar mycket för atttrenden håller på att förstärkas, åtminstone då det gäller brottsmisstänkta personeroch personer i offentligheten. Frågan är då vad som kan tänkas ligga bakomen sådan förändring. Åtminstone tre omständigheter torde ha bidragit till attpåverka utvecklingen sedan andra hälften av 1980-talet.För det första är det rimligt att peka på ett förändrat opinionsklimat. 1980-talets nyliberala strömningar satte den enskilde individen i centrum samtidigtsom de ifrågasatte de politiska institutionernas makt. Offentliga personer var intelängre skyddade av sina institutioner. Det är samma mönster som framkommer istudier av människors samhällsförtroende: de politiska institutionerna har intelänge samma tyngd som tidigare (jfr Holmbergs och Weibulls artikel om samhällsförtroendei denna bok). Att låta offentliga personer skylta med namn ansesdärmed mera legitimt.159