Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Pressetik i förändringportering om privatpersoner i offentlighet (drygt 25 procent) än med offentligapersoner i det privata (drygt 15 procent). Av icke namngivna personer återfanns,inte oväntat, de flesta i det mest privata rummet (ruta 1). Undersökningen visarsåledes i stort sett det förväntade: samma grundsyn som finns i regelsystemetdominerar även journalistiken.Tidigare studier har också visat att den pressetiska grundprincipen har en starkförankring hos allmänheten (Börjesson och Weibull, 1989, 1995). Samtidigt hardet alltså förts en debatt som ifrågasatt den restriktiva hållningen i namnpubliceringen.Den fråga som vi ställer i detta kapitel är hur allmänheten vid1990-talets slut bedömer vad som är rimliga gränser samt hur allmänhetens synsätthar förändrats över tid. Detta kommer att belysas på grundval av två frågor i1999 års SOM-undersökning: den ena gäller namnpublicering vid olika typer avhändelser, den andra namnpublicering för olika typer av personer vid en ochsamma händelse. Dessa frågor har ställts på samma sätt i ett antal tidigare SOMundersökningar,vilket möjliggör direkta jämförelser mellan 1980-talets slut och1999.Namnpublicering vid olika typer av händelserVi vet från tidigare studier att de pressetiska principer som uttrycks i de pressetiskapublicitetsreglerna värderas positivt, både bland journalister och allmänhet(Weibull och Börjesson, 1995:129ff). De under senare år omdiskuterade reglernaom namnpublicering skiljer dock ut sig något. Bedömningarna har bl avisat sig vara beroende på vilken typ av händelser det gäller.Inom ramen för SOM-undersökningarna har vi därför vid ett antal tillfällenställt frågor om hur allmänheten bedömer att publicering bör ske vid olika typerav händelser där frågor om personlig integritet aktualiseras. Ett antal tänkbaranyhetshändelser har listats, och svarspersonerna har för var och en av dem fåttmarkera dels om de överhuvud taget ansåg att en sådan nyhet vore rimlig attpublicera, dels om de berördas namn i så fall borde publiceras eller ej. I tabell 1aredovisas bedömningarna hösten 1999 och i tabell 1b redovisas jämförelsen mellande tre undersökta åren.Om vi startar med allmänhetens bedömningar 1999 är det tydligt att samtligalistade typhändelser av en stor majoritet bedöms vara av sådant slag att de börpubliceras i medierna. Enda undantaget är exemplet med vårdnadstvisten, däromkring 40 procent av de tillfrågade anser att nyheten inte alls bör redovisas. Attdet råder tveksamhet i fråga om publicering av vårdnadstvister är inte unikt för1999. Bedömningen ligger fast och det finns ingen skillnad mellan de undersöktaåren.151