Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Britt Börjesson och Lennart Weibullcipen om respekt för den enskilde är central i regelsystemet och samma grundsynfinns i alla pressetiska regelsystem (Nordenstreng, 1988). Restriktiviteten vidpublicering av namn i samband med brott och olyckor skall närmast uppfattassom en specificering av den mer allmänna principen. Den hänsyn som ansesrimlig omfattar inte enbart direkt inblandade personer, utan ofta i än högre gradderas anhöriga. Svensk dagspress har traditionellt lagt stor vikt vid restriktivitet idessa avseenden, även om det hade börjat ske en del förändringar i mitten av1980-talet (Weibull och Börjesson, 1995:197ff).Principen om privatlivets helgd utgår ifrån att det i samhället finns två sfärer:dels en privat, fredad sfär, dels en offentlig sfär som är öppen för insyn. Tanken äratt det skall finnas en markerad rågång mellan dessa, d v s mellan privatliv ochoffentligt liv. Under vissa förutsättningar kan rågången överträdas, om det privatapå ett avgörande sätt inverkar på det offentliga. En sådan skillnad kan manockså se i bedömningar från Pressens Opinionsnämnd över tid (jfr också Sterzel,1971). Dessa beskrivningskategorier ligger också mycket nära dem som JürgenHabermas (1984) utvecklat inom sin offentlighetsteori då det talas om privatsfärrespektive offentlig sfär; det fredade rummet skulle med hans terminologi närmastvara intimsfären (jfr Mortensen, 1975).Men de etiska reglerna talar också om personer som offentliga och privata. Deoffentliga personerna är i princip journalistikens centrala objekt, men i en tidigareupplaga av de svenska pressetiska reglerna markerades detta genom påpekandetatt även offentliga personer har rätt till en fredad, privat sektor.Det är givetvis svårt att dra någon klar gräns mellan offentligt och privat. Gränsenär inte absolut utan påverkas av händelsernas och personernas karaktär. Omvi ändå utgår ifrån en principiell skillnad mellan offentligt och privat på de tvåredovisade områdena person och plats är det rimligt att tala om en privat respektiveoffentlig sfär respektive om privatpersoner och offentliga personer. På grundvalav detta är det möjligt att konstruera en typologi, som rymmer fyra ”rum”:PrivatSfärOffentligPersonPrivat 1 2Offentlig 3 4Samhällsjournalistiken återfinner vi nästan uteslutande i ruta 4, eftersom denbehandlar personer med någon typ av offentligt uppdrag som agerar offentligt.En studie som belyste förekomsten av personer från de fyra rummen i en morgon-och en kvällstidning visade att av namngivna personer svarade offentligapersoner i offentlig sfär för ca 45 procent, medan privatpersoner i privat sfärligger på knappt 15 procent (Svensson, 1989). Vidare är det vanligare med rap-150