Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Pressetik i förändringPRESSETIK I FÖRÄNDRINGBRITT BÖRJESSON OCH LENNART WEIBULLNär vi 1988 började arbeta med ett forskningsprojekt om pressetikens utvecklingvar tanken att porträttera bakgrund, framväxt, innehåll och förankringbland berörda av det svenska formella etiska system av regler och övervakningsom då tycktes så väl etablerat 1 . Men vårt arbete visade sig snart bli merspännande än så. Åren runt 1990 fördes nämligen en pressetisk debatt som komatt leda till omprövning av såväl reglernas skrivning och tolkning som de övervakandeorganens organisation. Omdebatterade händelser, t ex brottsfall och olyckor,kom att medföra stora förändringar i vad som anses som rimligt i hur man skildrarenskilda människor i medierna.Frågan om förändrade principer för namnpublicering hade vid mitten av 1980-talet inte väckt någon livligare debatt på något decennium. I normalfallet rymmerbehandlingen av människor mycket få problem. Människor framträder somkällor och uppgiftslämnare, de gör saker som skapar publicitet eller de är utsattaför något som har nyhetsvärde. Problemen uppkommer emellertid då publicitetenskonsekvenser kan vålla den eller de berörda någon skada. Det är härvidlag depressetiska reglerna spelat en viktig roll. Just principerna för behandling av drabbademänniskor har alltid stått i centrum för svenskt pressetiskt tänkande, särskiltfrågan om publicering av namn och andra identifierande uppgifter vid rapporteringom brott. Särskilt frågan om namnpublicering har varit tidvis livligt debatteradunder hela seklet. I ett historiskt perspektiv nådde samtidigt publiceringen avnamn på brottslingar en miniminivå i mitten på 80-talet (Börjesson, 1988).Frågan om namnpublicering kom emellertid just vid denna tid, efter flera decennierskonsensus, på nytt i fokus. Det som skapade en ny debatt var behandlingenav dem som misstänktes för mordet på statsminister Olof Palme, särskiltnär det gällde den senare dömde och vid överklagande frikände Christer Pettersson.Pettersson namngavs inte av något svenskt medium under den halvårslångaprocess som ledde fram till åtal. Endast några få medier beskrev honom somannat än ”41-åringen” före det att domen hade fallit i tingsrätten. Detta handlingssättkom på många håll att ifrågasättas – och detta kom på olika sätt attpåverka opinionen.Enskilda händelser och fredade rumDebatten om namnpubliceringen i slutet av 1980-talet måste betraktas mot bakgrundde pressetiska reglernas stadgande om respekt för privatlivets helgd. Prin-149