The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek - Groove

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 12ANTHONY MILLSGhettotranceSING SANG RECORDSHiphopen influerar hans sätt att skriva.Sången och melodierna är mer influeradeav ett gäng gregorianska munkar ochklassisk sång.Själv kallar Anthony Mills sin musik enmix av spoken word och soul. Se det likagärna som långsam suggestiv soul. Millssång imponerar i omfång och han har enhäftig falsett i arrangemang som verkligenger utrymme för hans stämma. Plattanär lite ojämn, men Lost är direkt en avlåtarna som fastnar.Mills har hunnit med mycket musik isitt liv. Den musikaliska banan startadetidigt med spirituals hemma i Ohio. Hanhar arbetat inom vitt skilda genrer ochmed artister som Harry Belafonte, Sizzla,Leela James, KRS-One, Dead Prez och MaxiPriest samt uppträtt som operasångare påCarnegie Hall. Hans erfarenheter förklararspåren av hiphop, gospel, soul och konstmusiksom finns på Ghettotrance. Titeln påalbumet är det namn som Anthony satt påsin musik. Jag vet inte riktigt vad jag skakalla den, eller hur jag ska beskriva den.Intressant passar nog bra. Men bäst är omdu lyssnar på skivan själv.Therese AhlbergMOB RULESEthnolution A.D.STEAMHAMMER/PLAYGROUNDPå tyskarnas förra skiva, Among the Godsfrån 2004 hade de plockat in lite orientaliskainfluenser i någon låt som fungeraderiktigt bra. Vill minnas att jag då närde enförhoppning om att de skulle spinna vidarepå den banan. Ett spår kallat Ain’t theOne klingar orientaliskt men mer än så hardet inte blivit denna gång heller. Kanskeinte så konstigt då den drygt 25 minuterlånga titellåten upptar halva skivan. MobRules har gått åt ett progressivare håll menutan att egentligen släppa power/heavysom grundfundament. Fortfarande harde en bit kvar innan det är intressant påallvar, men utvecklingen går åt rätt håll.Roger BengtssonMOTÖRHEADKiss of DeathSTEAMHAMMER/PLAYGROUNDMotörheads förra album beskrev jag medorden ”logdansrock”, ”hög standard” och”likadant skiva efter skiva”. Nya Kiss ofDeath gör ingen skillnad. Bra släpp, meninte bättre än något annat Motörheadgjort.Plattans mest spännande låt blir därförballaden God Was Never on Your Side. Denakustiska gitarren och Lemmy Kilmistersraspiga röst är perfekta ihop, ungefärsom när Johnny Cash framförde Hurt. Närsedan hela banden hoppar in i refrängen,med trummor och dist, hoppar bandettillbaka till ruta ett. Men vad annat attförvänta från ett band som har upprepatsitt sound sedan 20-30 år tillbaka.Torbjörn HallgrenTHE MOUNTAIN GOATSGet Lonely4AD/PLAYGROUNDTänk om det fanns en möjlighet att klivain i huvudet hos människor som vi passerar.Vad är det som snurrar runt innanförderas pannben? John Darnielle är en sådanperson som snabbt lockar till nyfikenhet.Det som skiljer John från de ovan nämndaär att han inte har några problem att delamed sig av sina tankar.Under de gångna 15 åren som handelat med sig av sina alster har han hunnitsläppa ett otal skivor, kassetter, vinyler ochannat lyssningsbart. Musiken har hunnitbyta uttryck från lo-fi till americana ochinspelningskvaliteten sträcker sig frånden gamla Panasonic boom-boxen till attarbeta helt och fullt i studion.Efter kassasuccén The Sunset Tree somfick lyssnarna att flockas för att höra detragiska självbiografiska sångerna om hansplastfarsa kommer nu Get Lonely där hanlämnar det privata för att öppna upp ögonenför ensamt tänkande. Med sin bredaberättarkonst bjuds vi in på en sagostund,där han med gitarr, stråk och en enkelpiano tar med oss in i olika situationer avensamhet.Har du letat efter ett komplement tillKurt Wagners kompositioner med Lampchopär The Mountain Goats utan tvekansvaret.Samuel OlssonMY MORNING JACKETOkonokosSONYBMGDet finns ju plattor som tar musten ur en.Det finns ju det. Här är ju då också en.Jag visste ju att My Morning Jacket kundelocka iväg ens själ till andra dimensioner,men har väl aldrig egentligen upptäckt attde gjort det, att de lyckats. Men det har de.Och när de nu släpper en dubbel-liveär det inte bara så att de lockar iväg enssjäl någonstans. Det är handgripligt, detär fysiskt. Det är utan pardon. Man sitterdär som ett tomt skal och undrar vad somhände, men inser att det inte speladenågon roll, för det är så bra. Det enda jagkan känna att jag reagerar på, och detgäller inte bara live, är att det finns någonslags aura av 80-talsrock som ligger ochlurar någonstans, att det finns en litenPsychedelic Furs-varg som nafsar ibland.Men det blir bara aningar, det blir baraparenteser.Man rycks med, man är med, man villvara med, man vill höra mer, man villse, man vill se, man vill se. Man vill varadär. Varför är man inte det, varför varman inte, inte någonsin? Man njuter ochfrustreras över att man inte omedelbartkan vara där, att man inte bara kan slängapå sig jackan och gå och se My MorningJacket. Och när det gäller liveplattor, kandet bli bättre?Magnus SjöbergLISA NILSSONHotel Vermont 609COLUMBIA/SONYBMGMin fråga till Lisa Nilsson är: Vart togBrasilien vägen Lisa?Jag vill hitta dit genom dig. Tror intejag gör det via Hotel Vermont 609. Snarareså är det Jojje Wadenius som kommer påbesök.Lisa Nilsson har en stor röst. I den rymsmycket. Men inte Brasilien. Enda låtarnasom åtminstone nosar på Ipanema är Föratt ta farväl och Var det bara regn?. Vackertorkestrerade och fina ord. Starkt av Lisa attöversätta alla dessa texter till sitt modersmål.Det måste vara som att ta en planta urjorden för att sätta den i annan kontinentoch hoppas på att det ska börja växa.Per Lundberg GBNOM DE GUERRELa La LaNOM DE GUERREDet är ett vackert band det här. Klär sigsnyggt. För sig elegant. Men låter framföralltsnyggt. Sättningen gitarr, trummor,klaviatur och Beatles-sockrade körstämmor.Loungepop som sitter kvar efterstängning. Fjärde spåret Slack vs. Lame ären väldigt trevlig låt med ett grymt bra arrangemang.Symfoniloungepop helt plötsligt.Glöm inte att kolla in de skitsnyggaskjortorna på www.nomdeguerre.se, det ärvärt hela besväret.Per Lundberg GBBJÖRN NORESTIGHello InsideA WEST SIDE FABRICATION/BORDERNär jag hör det mjuka pianot öppna uppalbumet på titelspåret Hello Inside är detett stort lugn som sköljer genom kroppen.Det ensamma pianot får sedan uppbackningav en underbar orkestrering somuppmanar kroppen att delta i det skönagunget.Köpingsonen Björn Norestig har samlatihop sina musikaliska vänner, radat uppett gäng låtar och sagt åt alla att ha roligt.När alla i sällskapet sedan får sätta sittegna personliga avtryck är det som attstoppa ner handen i en godispåse medenbart goda sorter.Musikaliskt blandar de Grieg, Dylan,Cat Stevens med gospel och loungejazzvilket resulterar i ett sound som enklastkan beskrivas som en kloning mellan JensLekman, Moneybrother, Granada och FredAstaire.När sommaren är slut i sin fysiska form,är Björn och hans lakejer alltid redo att fådet att kännas som den aldrig kommer attta slut i sinnet.Samuel OlssonDUSTIN O’HALLORANPiano Solos 2BELLA UNION/BONNIERAMIGOVackert så det bitvis svider. DustinO’Halloran isolerade sig i Italien för attklämma ur sig elva stycken opus. Enhyllning till sina hjältar Debussy ochChopin. Det här är pianostycken manälskar till. Det här är stycken man bästnjuter med sin partner, Dustin O’Halloranär även aktuell i Sofia Coppolas nya filmMarie Antoinette. Där han medverkar påsoundtracket till filmen. I mina öron är detmusik som passar årstiden. Varmt och kalltpå samma gång.Per Lundberg GBIDA OLSSONAndas solsken8NIO/DEAD FROGNu släpper Ida Olsson sin andra platta,Andas solsken. Konceptet Ida Olsson handlarom självständighet. Hon ger ut sinaskivor på det egna skivbolaget 8nio. Låtarsom Jag kan själv på skivan intygar ännumer om Idas egna förmåga. Ida Olssonkommer under våren 2007 att åka ut påturné tillsammans med låtskrivaren Mirva.Turnén heter Vi tillsammans och underden kommer man även att kunna se andraartister som också skriver och släpper sinmusik själva. Låtar som Andas solsken,Snooze och Lyser upp världen har poppigarefränger som gärna sätter sig. Detta ärmusik för de som gillade Raymond &Maria i början men som sedan insåg attman inte klarade av att höra Ingen vill vetavar du köpt din tröja en gång till. Här fårvi liknande melodier, dock i ett mindreuttröttande fodral.Alessandra Johansson CavaleraORBO & THE LONGSHOTSGenuine Handmade Rock’n’RollROOTSY.NU/BORDERRedan titeln ger en vink vad det handlarom – även om den norska kvartetten blandarupp klassisk rock med pop, rockabillyoch country. Kort sagt amerikansk musiksom utförs med en stor portion kunnande.Frontfiguren Orbo, alias Ole Reinert Berg-Olsen, sjunger med en säker stämma somdrar åt Tom Petty och har varit med ochskrivit samtliga låtar. Att plattan delvis ärinspelad i den legendariska studion Sunmärks inte på ljudet men har säkerligenskapat en stämning och gett inspiration.Kanske var de dock lite väl andaktsfulla.För trots ett högklassigt material saknas