The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek - Groove

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 6bart som åtminstone jag tycker att det kanverka enligt min beskrivning.De starkaste greppen tyskarna i Disillusionanvänder sig av är en väl fokuseradfantasi och idéer som de lyckas utföra. Härfinns äckligt snygga partier som får denemotionella strängen i mig att vibrera.Jag syftar då främst på gitarrspelet i Lava.Hade denna trio dragit ner på pratsångenoch ett par alldeles för förutsägbara riffhade detta varit riktigt bra.Mikael BaraniDIVERSE ARTISTERBra dagarEMINu bortgångne Totta Näslund är för miglika med Nationalteatern. Med det somutgångspunkt ger jag mig in i en hyllningtillägnad honom signerad artister somPlura, Mauro Scocco och Peter LeMarc.Den låt som direkt fastnar är dock TomasAndersson Wij och En svensk rockstjärnasdöd. Sången får tårfabrikens personal attstämpla in och köra både övertid och helg.Mikael Wiehes särpräglade röst bär framJag är en fattig stackare på ett övertygandesätt och Per ”Perssons pack” Persson låterlika småkaxig som vanligt när han repar avBortom månen & mars. Sällskapet förvaltarTottas arv med mer än värdighet.Mikael BaraniDIVERSE ARTISTERColours Are BrighterROUGH TRADE/BORDERMed en väldigt skojfrisk och brittisk samlinglåtar från (kanske inte) så skilda artistersom Franz Ferdinand, Four Tet, Belleand Sebastian, Jonathan Richman, TheKooks, Snow Patrol, Kathryn Williams ochThe Divine Comedy försöker brittiska delenav Rädda barnen, Save the Children, att setill så att fler barn får chansen till någonslags utbildning. Lovvärt utan tvekan.Och plattans undertitel är ”Songs forchildren and grown ups too” vilket ger enfingervisning om att skivan i första handvänder sig till de med rejält barnasinnekvar. Så om du känner dig skojfrisk (ellervill göra en god gärning) så köper dudenna samling.Gary LandströmDIVERSE ARTISTEROur Definition of SoulSUPERSTUDIO/PLAYGROUNDSvensksammansatt dubbel-CD med 39 skitsköntfunkiga soulspår från 70- och 80-talet(några nya också) med stora och små soulstjärnorär väl inget att tjafsa om eller? Nej,självklart inte. Det är bara att njuta. Bra attha till den chillade efterfesten också.Gary LandströmDIVERSE ARTISTERSäg att du älskar migTOPAZ/NOBLESoundtracket till Daniel Fridells ungdomsfilmSäg att du älskar mig är en reggae/reggaetonhistoria signerad Rodde frånInfinite Mass. Han och hans polare har sattsamman 18 dansgolvsfyllare med kändisarsom Dogge, Anthony B, Million Stylez, Filleoch Petter och dessutom en riktigt mesigRobyn vs Teddybears i Girliestyle. Imponerandeär annars inledande Pin Pon avkubanen El Medico och Puchoman, Doggesmjuktuffa Softa med din guzz, varmaVamos a Bailar med Rigo själv och Doggepå spanska och old schoolnoddande HushBaby med Half Pint. Ingen överraskning attvibben är skön således.Gary LandströmDIVERSE ARTISTERWorld Circuit Presents… White LabelWORLD CIRCUIT/PLAYGROUNDWorld Circuit Presents… White Label är enmassiv samlingsskiva med 28 spår, full avkubansk och västafrikanska favoriter. Deflesta känner du säkert igen från filmer,reklamer, eller kanske ett kubansk café omdu någon gång besökt ett sådant. Klassikersom förknippas starkt med Kuba, rom,linnekläder och värme. Men det finns ävenmånga låtar som är helt nya. Nya för migi alla fall.Gemensamt för alla låtar är den härligarytmen, det breda omfånget av instrumentoch sångarnas enorma glädje. Eller är detsorg? Jag kan inte riktigt bestämma mig.Har ju egentligen absolut ingen aning omvad de sjunger om.Det är svårt att välja ut någon låt ochpåstå att den skulle vara bättre än någonannan. Men det finns vissa höjdpunkter,som gitarrsolot på El Son Te Llama avOrchestra Baobab. Den andra skivaninnehåller några nyligen släppta låtarsom till exempel den åtta minuter långablueslåten Amandrai med Ali Farka Tourés.A Love Supreme är tillägnad alla jazz-huvendär ute. Det är en afro-chill-lounge-låtmed många stråkar och även inslag avhiphop med DJ Miguel Diaz.I stort är World Circuit Presents…White Label en mycket bra samling för ennybörjare som jag inom världsmusiken,men jag tror inte att skivan är något fören inbiten kännare av musiken med tankepå alla gamla klassiker. Kvar att önska ären längre sommar och fler sena kvällarutomhus.Therese AhlbergDIVERSE ARTISTERThe World is GoneXL/PLAYGROUNDUnder första spåret på skivan tänker jag”det här kan bara inte vara sant”. Tyvärrär det sant. Det här skulle kunna vara detsämsta jag någonsin hört. Star Wars-spjutljudblandas med andra förskräckliga ljudoch musiken hade inte ens passat in i detmest lågbudgeterade tv-spel jag kan tänkamig. Kanske kommer någon undergroundmusikrecensentatt hylla skivan och talaom ett eget sound men om ett eget soundinnebär att låta så här så älskar jag uttrycketmainstream.Alessandra Johansson CavaleraDOTTIEBack HomeDUSTY/BORDERVi tar det bästa först. Musiken på den härskivan är kompetent country av svenskamusiker som lirar med den rätta attacken.Traditionella instrument som steelgitarroch fiol får stort utrymme och låtarna ärför det mesta välskrivna. Åtminstone rentmusikaliskt. Betydligt värre är det medtexterna som är ihopsnickrade på dåligengelska och sjungs av Dottie med enkraftig svensk brytning. Kanske borde honhållit sig till modersmålet även om detmärks att hon verkligen vill uttrycka sigoch brinner för genren. Tjejen heter egentligenCarina Lindquist och är syster till2000-talets Siw Malmqvist, Eva Eastwood.Dessvärre saknar Dottie syrrans stämbandoch har spelat in en skiva som placerar sigi raden av halvdana svenska countryplattor.Sorry, Dottie.Robert LagerströmDREAM EVILUnitedCENTURY MEDIA/EMIDet är svårt att helt avfärda en gruppmed en klisterrefräng som i The Book ofHeavy Metal. Även om den har ett parår på nacken känns den fortfarande likaalert som aktuell eftersom jag då och dåkommer på mig själv med att smånynnapå refrängen.Att både Gus G och Snowy Shaw lämnatden onda drömmen och ersatts av MarkBlack och Pat Power är inget man funderaröver. Är man uppvuxen med Accept, Scorpionsoch Iron Maiden känner man igensig i Dream Evil även om man tvingas ståut med en hel del power metal-partier.Roger BengtssonEAGLE * SEAGULLEagle * SeagullLADO/DOTSHOP.SEEli Mardock är från Lincoln i Nebraska ochhan är hjärnan bakom Eagle * Seagull ochdet är ingen tvekan om att han har en storskivsamling och vet vad han gör. Iblandpåminner det om The Cure. Andra gångerom Arcade Fire och ja, andra stunder omett femtiotal andra artister i indie/alternativrockvärlden.Visst skapar han ochpolarna en ganska skönt mörk stämningmen jag hör inte det som fått svenskaindiebloggare att hajpa låten Photograph.Jag hör faktiskt ingenting som gör attskivan kommer göra annat än att samladamm hemma i bokhyllan.Martin RöshammarKIKI EBSENKikiPONY MEDIA/IMPORTDjurrättsaktivisten Kiki Ebsen sjunger lågmäldajazzlåtar. Musiken låter som någotsom passar i pauserna under Bingolottoeller möjligen i något morgonprogram itv. Musiken är tråkig, ointressant och inteminst likformig. Låt på låt assimilerar varandraalltför mycket. Spår nummer fem,Low Spark of High Heeled Boys, påminnerpå något vis om Maroon 5:s hit This Lovevilket inte är ett gott tecken. På covernSay a Little Prayer ångrar jag alla minaonda tankar och bestämmer mig för att geskivan en chans till. Men det går bara inte.Alessandra Johansson CavaleraFREDRIK EKBLADEn stor pojk nuFOAKLEAF RECORDSFredrik Ekblad skulle lätt kunna hamnai det tröttaste av singer/songwriterfackoch bara låta trött och trist, men det finnsnågot i de här låtarna som lyser fram ochdrar undan Fredrik från de fällor han kunnatfalla i. En mystisk ådra, ett annorlundaljud, ett överraskande instrument, ettoriginellt arrangerat trick.Bra låtar, alltid bra låtar, dock iblandundangömda i märklig mixning, iblanddovt som ett packat paket utan nyanser,och det gör också att man tvekar. Annarsär Fredrik Ekblads visrock absolut värd attupptäcka, för här finns saker att utforskahela tiden. Det är inte ofta jag håller medTorsten Flinck, men hans PR-programförklaringpå första spåret är helt adekvata.Magnus SjöbergWILLIAM ELLIOT WHITMORESong of the BlackbirdSOUTHERN/BORDERSong of the Blackbird är avslutningen aven trilogi på Southern som inleddes medHymn for the Hopeless 2003. Farmarsonenfrån Iowa refererar till Bibeln, gräver iensamhet och sjunger om hur skörden blirförstörd av hällregn. Med en whiskeyskrovligröst som låter dubbelt så härdad somsina 27 år och påminner om Tom Waits.Song of the Blackbird är en skiva somberättar en geografisk historia och, i alltfrån sydstatsdialekten till det hårda banjokompet,transporterar lyssnaren till karglandsbygdstillvaro någonstans i Amerikasbibelbälte. Starkast är countrydängan LeeCountry Flood och gospelkänslan i TheChariot som paradoxalt nog handlar omförlorad tro. Att lyssna på William ElliotWhitmore är uppfriskande, i lagom doser,och främsta behållningen ligger i Williamssjälfulla röst och texterna som mer än engång får mig att stänga av dammsugaren.Matilda Gustavsson