The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek - Groove

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 3över i kommersialism utan håller sig justpå linjen. Jag efterlyser antingen eller.Men i det stora hela en spännande och nybekantskap för oss som fortfarande minnsdem som ett humor-band.Mikael BaraniBELLEI Am YoursTALKING MUSIC/BONNIERAMIGOHon har en vacker röst. Det kan man inteta henne ifrån. Det är med den mainstreamliknandeamerikanska musikendet är lite si och så. Ganska tunt och intetsägande.Musik gjord av bredbenta killar irutig skjorta. Men med Belles röst ovanpådetta blir det stundtals riktigt trevligt.Låtar som avslutande titelspåret som växerför varje lyssning. Mer avskalat och akustisktså kan hon gå hur långt som helst.Per Lundberg GBTHE BLACK KEYSChulahomaHEARTLESS BASTARDSAll This TimeFAT POSSUM/BONNIERAMIGOAllt sedan salige R.L. och salige Juniorgick ur tiden så har det verkat svårt förfantastiska Fat Possum att hitta rätt. Dehar få av den gamla skolan kvar. Så det bliratt förlita sig på den unga bluesen. BlackKeys gör en hyllningsplatta till sin idol ochledstjärna Junior Kimbrough. Visst, denmannen behöver hyllas jämt och ständigt.Men i mina ögon inte just nu. Duon TheBlack Keys borde istället ha satsat på ettalbum med eget material. Nu blir detvarken hackat eller malet.Lite åt samma håll landar HeartlessBastards. En trio med mer punk än svärtai blodet. Heartless Bastards gör ändå ettallvarligt försök att hålla fanan högt. Detfinns en attityd i sångerskan Erika Wennerstromsröst. Den blöder kanske inteav blues, men väl av egensinnighet. De ärdefinitivt ett band som Fat Possum och vikommer att ha glädje av i framtiden. Justnu är det enda man väntar på från detbolaget antingen när Bob Log III kommertill Sverige, T-Model ska lämna in eller omRobert Belfour ska släppa nytt.Per Lundberg GBBLACKNUSS & NORRBOTTEN BIG BANDOn TourSUPERSTUDIO/PLAYGROUNDKommer du ihåg Blacknuss? Jag gjorde detknappt, men redan första låten BlacknussIntrostuff får mig att minnas fritidsgårdenpå rasten där vi lyssnade på Last Night aDJ Saved My Life och Dinah. Det var tio årsedan r’n’b/soulbandet Blacknuss debutplattaMade in Sweden kom och gjordesouljazztörstande själar till lags. Blacknussär ett musikkollektiv som producenten/trummisen Martin Jonsson står bakom ochnästan alla soul- och jazzartister i Sverigehar någon gång spelat med bandet. Blacknussblev en banbrytare med ett konceptdär olika rytmiska musikstilar mixadesmed frontfigurerna Awa Manneh och ADL.En fusion av Blacknuss och NorrbottenBig Band är en fullständigt galen idé– egentligen mest för att det verkar såsvårt att kontrollera 19 personer på scen.Men liveskivan funkar utmärkt och ännuhäftigare lär det vara att faktiskt se ochhöra dem live.Blacknuss & Norrbotten Big BandsOn Tour är en annorlunda skiva. Meden blandning av soul, jazz, hiphop, funkoch reggae får banden fram en explosivmix med nutida beat som ger urbanavibbar á la amerikanskt manér. En stordel i detta har Tim Hagans som även är entrumpetare i världsklass och som skrivitmerparten av arrangemangen. Kombinationenbig band och r’n’b passar utmärkttill Blacknuss lysande solister. Där finnsfortfarande sångerskan Awa Manneh ochADL, och så har de hittat rapparen SwingFly vars hårda röst kontrasterar på etthäftigt sätt. Ett tips – lyssna på skivan ochdansa med!Therese AhlbergRORY BLOCKThe Lady and Mr. JohnsonRYKODISC/SHOWTIMEPå många bluesklubbar i Memphis – ja,lite överallt i den amerikanska södern, tilloch med – är det fritt fram att gå upp påscenen om man vill spela med husbandet.Men som regel brukar de avråda från det.I synnerhet turister som vill blända medskalövningar och gnida slideröret upp ochner gitarrhalsen snabbare än Stevie RayVaughan. Den sortens uppvisningar haringet med blues att göra. Rory Block bordeveta bättre. Med ett 20-tal album bakomsig är hon allt annat än en turist i bluessammanhang.Trots det låter The Lady andMr. Johnson mer som en provspelning tillmusikhögskolans deltablueslinje, än denömma kärleksförklaring till genren ochlegenden Robert Johnson den utger sig föratt vara. Det är gapigt och präktigt och detär först när hon varvar ner och jazzar tilldet som man kan ana hur bra det kundeha blivit. Men den här pastöriseradeursäkten till blues kan bara en mor – ochmöjligen antagningsenheten på bluesprogrammet– älska.Dan AnderssonBLOOMBloomROASTINGHOUSE/PLAYGROUNDTänk när man var tio år och fick vara medom sin första konsert. Ögonen var storasom hus när man skådade de häftigakillarna som stod på scen och i bredbentaposer stilade med sina instrument. Hurmusiken var i övrigt var kanske inte såviktigt, utan sättet de levererade det pågjorde att drömmen att själv stå där uppealltid skulle bestå.Bloom består av sex skåningar med entydlig lust att ta över världen med sin musik.Hänförda av den fagra skönsjungandeJohanna Stedt spänner de tillsammanssina muskler och intar den rätta posen.De har redan lyckats erövra den tyskamarknaden och önskar nu kunna övertygade egna landsmännen att deras Lambrettadoftandeskiva är något att införskaffa.Låtarna har hitpotential som skullepassa utbudet på närmsta lokala kommersiellaradiokanal. Det räcker dock inte meden blond skönhet vid mikrofonen och femkillar som äntligen kunnat byta ut NothingElse Matters mot egenhändigt gitarronaninär låtarna inte har en egen tydlig personlighet.Samuel OlssonHARLAN T BOBOToo Much LoveTRANSSOLAR/BORDERHan är en intressant bekantskap, HarlanT Bobo. En singer/songwriter som byteransikte inte bara mellan låtar utan mittuppe i dem också, som en multiartisternaskameleont.Uppenbarligen finns det en brokigbakgrund som avspeglas i musiken. Kommeremellanåt att tänka på Andrew Birdsutmärkta The Mysterious Production of Eggssom kom härom året, även om Harlaninte kommer upp i samma märkliga helhetskänsla.Ibland som en lättare, mycketlättare, version av Mark Lanegan – menaldrig egentligen i närheten. Men här finnslite mexikanska klanger, lite traditionellamericana-flirt, lite av varje av det manförväntar sig.Men här finns också saker som rör upp,som titelspåret, som både andas 60-taloch mörk gränddepression, som är en storknytnäve om ens krage och ruskar om en.Och trots att det nästan alltid känns somatt Harlan T Bobo är en lite suddig karbonkopiaav något annat lämnar Too MuchLove ändå kvar ett frö av att vilja växa. Isig själv eller i mitt sinne vet jag ännu inte,men…Magnus SjöbergBORKNAGAROriginCENTURY MEDIA/EMIAndreas ”Vintersorg” Hedlund är bevisligenen man med guld i strupen. Senast jaghörde från honom var på egna projektetFission och plattan Crater som kom förnågra år sen. Musiken där var dock inte avsamma karat och trots hans sångmässigakvalitéer kändes skivan halvtråkig.När Borknagar nu kör nästan uteslutandeakustiskt ligger slutprodukten betydligtnärmre folkmusik än något annat och jaghar allvarliga problem att undvika dvala.Vintersorg sjunger fortfarande fantastisktmen i övrigt är det föga tilltalande.Roger BengtssonSLEEPY BROWNMr. BrownVIRGIN/EMIOm man som jag endast mött SleepyBrown som fantastisk gästartist på ettantal spår och dessutom älskat Sleepys låtMe, My Baby & My Cadillac så är oddsen påatt albumet ska krossa allt soulmotståndinte höga. Otroligt tråkigt då att konstateraatt Mr. Brown är en såsig historia med fåtoppar.Inledande mantraliknande I’m Soul ochOutkast-mötet I Can’t Wait och bubblarenUnderwater Love är utöver The Neptunes-fluffigaMargarita de enda låtar jagvill nämna. Och det är för lite även ommannen har en karaktärsfull och fylligröst. Lyssningsbart är det självklart, menD’Angelo-nivån jag väntat mig av Sleepyfår komma vid ett senare tillfälle. Kanskenär han skaffat sig tyngre låtar än vadOrganized Noize levererat här.Gary LandströmBUCKCHERRY15ATLANTIC/WARNERNär vart och vartannat hårdrockande bandsom sneglar bakåt i tiden nästan uteslutandeser Black Sabbath som ouppnåeligahar Buckcherry en viktig funktion att fylla.De larmar på som om AC/DC möter Aerosmithoch de gör det riktigt bra i hälften avskivans låtar. Blir lite märkligt dock när deplockar in U2-influenser i fjärdespåret Everythingoch sen följer upp med två tristaballader. Där de mer lastgamla bandenär skapligt subtila i all sin gubbsjuka lyrikfaller dock Buckcherry pladask och det blirsnarare tarvligt och plumpt än roligt.Roger BengtssonSOLOMON BURKENashvilleSNAPPER/SHOWTIMEHan är stor och mäktig Solomon Burke.Själv har han, bokstavligt talat, utnämntsig till king of rock’n’soul och ses oftaupphöjd på en tron iförd krona under sinakonserter, ifall någon nu skulle betvivlahans utvaldhet.Detta till trots har andra artister fåttmer uppmärksamhet med hans låtar änhan själv, till exempel Rolling Stones medEverybody Needs Somebody to Love, ett intehelt ovanligt fenomen bland svarta bluesochsoulmän.Som nya skivans titel vittnar omhar han nu hittat tillbaka till countryn,varfifrån han en gång utgick, och följer