The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek - Groove

MICHKA ASSAYASBono i samtal med Michka AssayasDAMM/EGMONTJag är glad att jag läser den här boken nuoch inte för 20 år sedan. Då hade jag aldrigförstått. Då var jag helt upptagen av Bono ochU2:s stjärnstatus.Michka Assayas är en fransk journalistsom hängt med, eller snarare befunnit sig inärheten av, Bono och U2 sedan början av80-talet. Boken handlar alltså om Bono. Omatt bilda band. Om att växa upp utan mor.Om framgång och motgång. Lite psykoanalys,eller som författaren själv uttrycker det, ettpolisförhör. Boken är skriven under tre år ochär mer en enda lång intervju. Ett formspråksom verkligen tilltalar mig. Michka Assayaskommer väldigt nära personen Bono även omdet är artisten Bono som har högsta rösten.Mest intressant är ändå Bonos engagemangi bekämpandet av Aids och schysstarehandelsavtal för afrikanska länder. Mycket avboken handlar just om detta. Att engagerasig och stå upp. Bono i samtal med MichkaAssayas handlar inte om hur The UnforgettableFire spelades in, även om jag personligenskulle ha älskat just ett sånt kapitel. Efter 322sidor har jag en annan bild av Bono. En bildav en god make, bra far, skön polare och enperson med stark gudstro och ännu starkaretro på förmågan att saker vid första anblickenkan te sig omöjliga men skam den som gersig.Per Lundberg GBBENGT ERIKSSON,MIA GERDIN,STEFAN WERMELIN99 ProggplattorALFABETA FÖRLAGEn del böcker kan man bara inte sluta läsa;en del genererar så mycket mer än baraen läsupplevelse, kan generera en lust attåtervända eller nyupptäcka saker man troddeman var klar med, saker man trodde maninte längre såg som relevant. 99 Proggplattorär en sån bok. Egentligen redan när man serförfattarnas namn och vet att det är en boksom behandlar just det titeln säger vet i allafall jag att jag inte kommer undan.Syftet med att skriva om proggplattor varatt samla ett antal som sammantaget bästkunde beskriva och förklara hela fenomenet.Även om det finns problem med avgränsningarbåde tids- och genremässigt kännsresultatet helgjutet. Här finns texter omproggens ikonplattor, om de som kom i bakvattnetmed tiden, om de som borde vara meruppmärksammade, om de som, ofta med allrätt, fallit i glömska. Huvudsaken att de bidrartill bilden av proggens tidevarv. Här finnssjälvklarheter som Nationalteatern och Hoolavia favoriter som Jojje Wadenius och FläsketBrinner till överraskningar som Kapten Zoom.Allt beskrivet utifrån sin kontext, ofta medpersonliga reflektioner från författaren (dehar skrivit om 33 plattor var, och om en plattagemensamt, alltså egentligen 100 proggplattor– alltså 33 1/3 platta var, sånt värmer ettgammalt LP-hjärta). De avslutande blänkarnaom vad gruppmedlemmar och artister göridag och om plattan finns på CD eller ej äroumbärlig information när man sjunkit in iboken. För det gör man. Och man kommerinte upp, även om man skulle vilja.Magnus SjöbergSCISSOR SISTERSTa-DahPOLYDOR/UNIVERSALMed sin glimmande och glammande discobrygdbyggd på Queen, Elton John, Bee Geesoch vaudeville/krogshowutspel leder ScissorSisters Robbie Williams-artisteriligan på poäng.Bandets väldigt brittiska popmusik kryddasmed dansande klaviaturer, pipig sång ochplastfunkigt sväng som gjort för kvällar påregnbågsklubbar och lössläppta personalfester.Emellanåt känns Ta-Dah inspirerandeoch precis så uppknäppt och frisynt mansjälv önskar vara, som i inledande I Don’tFeel Like Dancin’, men långa stunder blir detmanierade uttrycket och låtarnas flaxande barapåfrestande, som om låtarna var tillverkadeav teflon. Inte en enda melodi har fastnattrots flertalet lyssningar. Men det spelar välegentligen ingen roll, när Scissor Sisters ekarpå en klubb gissar jag att man är tillräckligtsvennig för att känna att benen börjar röra sigtill takten.Gary LandströmSOUTHAdventures in the Underground Journey to theStarsCOOKING VINYL/BONNIERAMIGODet är något magiskt och storslaget över Southspopmusik. Kanske för att jag hör en del TheChurch. Det i kombination med fantastiskalåtar som behöver tid att gro i ens undermedvetna.Men om man gör det enkelt för sig, såför det första: ett band med ett så kort ochkoncist namn kan ju inte vara annat än bra.En platta med en sån här titel måste ocksåvara skitbra. Engelska South är en trio somgör grym musik. Så är det bara.Per Lundberg GBSTONEGARDFrom Dusk Till DoomBELLS GO CLANG/BONNIERAMIGOAtt anspela på den särdeles coola filmskaparenTarantino är en god start. Då From Dusk TillDawn endast hamnar snäppet under Pulp Fictionpå sevärdhetslistan vill man såklart lyssnapå ett gäng Oslo-boende hardrockers som enligtpressreleasen beskrivs i termer av Tool möterThe Haunted. Skivbolagssnack kan det varalite hur som helst med men åtminstone i dettafall finns fog för lovorden och Stonegard haralla möjligheter att slå sig fram på den internationellametalscenen trots att de inte anammatdet gängse norska pandasminkmörkret. Oavsetthur det kommer att gå kommersiellt har de ennytillkommen beundrare i undertecknad somtycker de gör riktigt bra ifrån sig.Roger BengtssonSTRIP MUSICHollywood & WolfmanPLAYGROUNDStrip Musics nya skiva är en kollektiv seger.Här är varje liten beståndsdel jätteviktig. Alltfrån syntens ljud till Henric de la Cours sättatt uttala sugar and lime. Men framför alltär Hollywood & Wolfman en producentseger.Heikki Kiviaho har producerat detta svenskamästerverk. Han har gjort det med ena beneti det bästa av 80-talet. U2, The Sound ochChameleons värme ligger ömt över hela ljudbilden.Sakrala körer och underbara gitarrer.Det andra benet pekar mot framtiden. Tidlösheten.Något som inte går att sätta fingret på.Kanske är det Strip Musics låtar. Kanske någotannat ovidkommande i det stora hela. Vadsom är viktigt är att ett litet svenskt band gören enormt stor platta som kommer att hållai många år.Per Lundberg GBSWAN LAKEBeast MoansJAGJAGUWAR/BORDERI vissa kretsar är det här riktigt stort. DanielBejar från Destroyer och New Pornographers,Spencer Krug från Wolf Parade och SunsetRubdown och Carey Mercer från Frog Eyes gårihop och bildar Swan Lake. Och det är tokigt,storslaget, berg-och-dalbane-aktigt och gör attman nitas fast vid varje låt.Det går bara inte att sätta en genrebeteckningpå det här som ibland vagt, vagt påminnerom alt-country och som ibland luktar liteMercury Rev men som mest är lekfullt, ljudspäckatoch fantasieggande. Jag älskar BeastMoans.Martin RöshammarANNA TERNHEIMSeparation RoadUNIVERSALEfter MP3-spelaren måste Anna Ternheim havarit årets julklapp 2004 – liksom Jozé Gonzaléz2003 – och lyst upp i tusentals svenskastugor och hjärtan. Ternheim hyllades avkollegorna, sålde guld till svenska folket ochförenade indieflickor med deras mammor.Självklart står vi inför en höst när Annasläpper uppföljare och slår på stort, bokstavligttalat. Ambitionen att med Separation Road”låta riktigt pampig” ses i stråkarrangemangoch rymligare ljudbild. Inledande Intro är filmiskaTranssylvanien-stråkar och skräckfilmsromantiksmyger sig in i ödesmättade låtarsom Lover’s Dream och One to Blame. GirlsLaying Down, med dramatiskt pianohamrandei verserna och pampig refräng, är en givenförstasingel.Precis som titeln indikerar är det relationeroch separationer som avhandlas – Such a LonelySoul andas smärtsam otrohet och Tribute toLinn sörjer en förlorad vän. Ibland tänker jagcyniska tankar om Anna och folkligheten. Omhur hon enligt gamla framgångsrecept lyckasvara lättillgänglig och ändå behålla image somsvår. Men för det mesta tänker jag att Anna gjorten utmärkt uppföljare. Med större fokus ochstarkare helhet än debuten – som ger folket vadfolket vill ha. Och behöver inför hösten 2006.Matilda GustavssonTINGSEKWorld of its OwnV2/BONNIERAMIGODet har gått ett år sedan Magnus släpptesitt rosade självbetitlade debutalbum.Södra Sandby-pågen som inte olikt deflesta musikintresserade tonåringar tidigtbörjade spela och lattja till personligafavoritdängor för att sedan starta ett gängolika bandkonstellationer. Utvecklingenledde till ett otal möjligheter där detibland krävdes en veckas varsel för att lärasig att behärska pedal steel då Loosegoatsbehövde inslaget i sin turnérepertoar.Det var bara en milstolpe till kommandeerfarenheter som snyggt präntas ner i hanslivsbok för att en dag kunna imponerakommande generationer Tingsek.Att nu återkomma ett år efter det redantidigare nämna albumet kräver mod ochsjälvförtroende vilket är något som dennaskåning utan tvekan besitter. Än en gånghar han samlat ihop sina vänner frånKamraterna, Damn! och andra namnkunniga.Med alla samlade har han öppnatupp dörren till sin skaparverkstad ochUNLEASHEDMidvinterblotSTEAMHAMMER/PLAYGROUNDStabil dödsmetall som levererar. Så kan dusammanfatta Unleasheds Midvinterblot, därtitelspåret är bland de bästa.Unleashed är idag så himla mycket bättreän för femton år sen. Logiskt kanske, men intealls en självklarhet. De visar upp tekniska riffoch trumspel som håller hög klass. Dessutomhar bandet klara, lättillgängliga refränger.Perfekta låtar för publiken att sjunga med iunder kommande turné.Visst finns det tråkigheter, som Triumphor Genocide, men så blir det med ett 15-låtarsalbum. Unleashed har trots allt lyckats svettafram ett renodlat dödsmetallalbum somborde kunna göra bandnamnet ännu mer känt.Torbjörn HallgrenZION I & THE GROUCHHeroes in the City of DopeOM/BORDERHar du tur hittar du två, max tre bra låtar påen platta. Men killarna från Bay Area, Zion Ioch Living Legends frontman The Grouch harlyckats skapa ett album som håller intressetvid liv 15 spår igenom. Samarbetet mellan dessatvå west coast-hiphoppare är smart. De representerarolika stilar som tillsammans synkas bra ochlevererar ett välpackat innehåll med substanssom lutar mer åt triphop än hiphop med influenserfrån trance, drum’n’bass, och reggae.Current Affairs handlar om att vi ska struntai sensationsnyheter och massmedia. Triggerhandlar om mänskliga rättigheter och säkerhet.På Hit Em bevisar duon att de inte bara kanundergroundhiphop. Trains and Planes handlarom att vara vilsen i världen och det är dennalåt jag spelat mest. Oh så rätt budskap – jaghåller verkligen med Zion I! Chali 2na frånJurassic 5 gästar på häftiga Too Much och påMake You Fly gästar sångaren Eshtero. Tänkwow, tänk nytt, tänk inte alls. Bara njut!Therese AhlbergFler recensioner:www.groove.sepresenterat skisser med gränslös potentialsom de sedan tillsammans gjort verklig.Redan då första tonen slås på öppningsspåretGood Way of Life där vi bjuds på enduett med Emmi, kan du känna en rysningsom följer med genom den timmeslångaresan som väntar. Personligen måste jaghöja upp tolkningen av Depeche ModesShake the Disease, där han likt Johnny Cashvisar att en låt inte måste fastna i en särskildgenre.Spänn fast dig och bered dig på en resain i denna vita mans själfyllda sånger ochlyssna noga så kan du trots hans ljusa hyhöra rytmen från ett bastant afrohjärta.Samuel Olsson28 Groove 8 • 2006