The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek - Groove

I Japan säljs det inga CD-skivor längre, bararingsignaler. Storbolagen finansierar sig genomatt sälja reklamplatser på sina hemsidordär musiken är gratis.Fler och fler skickar oss ingen skiva utannöjer sig med en länk till deras Myspace-sida.Jag kan tycka att egenspalten kan kännas liteonödig. Det skulle ju vara upp till mig att sökaupp och vara så där himla speciell och tipsaom MP3:or istället för låtar eller grupper.Filformatet är ju som bekant det hippaste,inte det som råkar låta. Nej fanken, nu börjardet bli bittert (och bredvid skräller Cee-Lo i entelefon).Därför känns det bra att lyfta fram TinyWell-Placed Beep. Eller Lillieanne som honheter egentligen. Som ett vagt brus ifråndå, en tid då det inte spelade sådär enormtstor roll om det brusade lite för mycket sålänge som det finns något där. Just i TinyWell-Placed Beeps fall väldigt behaglig musik,som med fel produktion (annan än den somär) skulle bli nästan radiovänlig, på fel sätt.Nu innesluter framförandet visorna i ettdrömskt och vackert nostalgiskt skimmer,sommarvarmt och ljumna vindar. För detär sovrumspop på det sättet som bara enkassettporta kan åstadkomma. Och nästanalla låtarna är små, små hits. Jag tror jag blirlite kär... Kom och lyssna på Eric’s Trip någongång.Je T’aime Mon Amour är väl egentligeninte riktigt min grej men konkurrensen varkanske inte så hård den här månaden. Detsom gör att jag ändå offrar plats för dem äreposet Johnny (It’s Allright). Låtarna innanföljer en rätt horribel linje från Håkan H viaJönköping och Klaras till Gullan Bornemark.På Johnny däremot lyckas detta trallband görasymfonipop som skulle kunna härledas tillPaul McCartney eller något kanske. Fånigt ochpompöst på samma gång och för jävla lång.Bland det bästa är tjejen med den kristnavibratostämman i kören, i sammanhangethelt knäppt. Dessutom härligt hemmainspelatmed burkiga trummor och överdrivet eko. Sjuoch en halv minut vardagssurrealism.Fredrik ErikssonFör Kontakt:Tiny Well-placed Beep: tiny_well-placed_beep@hotamil.comJe T’aime Mon Amour: love@jetaimemonamour.seatt kämpa mot samhällets orättvisor i sann rebellanda.Precis som det ska vara när nitpryddaindivider med multikolorerade spretiga hårbarrgreppar instrument för att plåga livet ur dem.Petra SundhCLARKBody RiddleWARP/BORDERSå länge Richard D James släpper Analord ochannat på sin egen etikett Rephlex är förmodligenWarp oerhört glada över att ha ChrisClark kvar ombord. Visserligen har han kapatnamnet till Clark, men i övrigt bjuder hanpå högklassig IDM i samma linje som AphexTwin. Han kommer inte riktigt upp i sammaklass, och han låter heller inte identisk. Detär bara ibland som leksaksmelodierna blir välinfluerade av Cornwalls galnaste electronicaskalle.För i övrigt närmar sig Clark mer postrocksområden.Det har blivit mindre syntigtoch mer orkestralt och storslaget svepande.Inte illa alls. Även om han får stå ut med attalltid befinna sig i skuggan av den där Aphex.Mats AlmegårdCRADLE OF FILTHThornographyROADRUNNER/BONNIERAMIGONej, nej, nej. Det var min första tanke. Menefter att ha lyssnat igenom Thornography etttiotal gånger finns det ändå många ljusglimtarpå det här albumet. Idag är Cradle of Filthomöjliga att förutsäga. Det tyder på mod. Mennär ledaren visar djärvhet måste det finnasfolk som vågar vara whistleblowers. Och påThornography verkar alla ha trott på DaniDavey fullt ut. På I Am the Thorn har Cradle ofFilth samma sångeffekt som Marilyn Mansonhar på Cryptorchid. Det är modigt. Det funkar.Men i Temptation gör de en Heaven 17-cover.Det funkar inte. Och blir en fullständig katastrofnär de släpper fram karriäristen och sångerskanHarry. Hennes röst är anonymare än småsten påen grusväg. Jag skrattar hela vägen hem när honpå sin hemsida skriver ”very black metal” omThornography. Cradle of Filth spelar nämligeninte black metal. Det tycker inte ens Dani. Despelade extremmetall, men idag har de gåttvidare och närmat sig, typ, hårdrocken/thrash.Men Thornography är vacker. Den är såmelodisk och genomarbetad att lyssnarenblir bortskämd. Lyssna på de atmosfäriskaeffekterna i (annars oerhört sega) Lovesick ForMina vid 4:15 så fattar ni.Torbjörn HallgrenDEPORTEESDamaged GoodsDOLORES/EMIMed snyftiga, men ack så effektiva och pampiga,radiohitten Damaged Goods som lok hoppasnu norrlänningarna i Deportees att de ska bliminst lika folkkära som när de släppte debutplattanAll Prayed Up för två år sedan. Då hettekioskvältarsingeln Arrest Me ’til it Hurts. Ochförutsättningarna är goda till att lyckan skastå dem bi igen.För det finns ju ett flertal högkaratiga soul/pop/rock/country-låtar på nya plattan. Who isGonna Meet Me med sina ledsna stråkar ochrysningsframkallande sång är en, olycksbådandecountrysmygande Line of Fire med sinasuggestiva kvaliteter en annan. Missing You,Missing Me är en rak och okomplicerad rocklåtman lätt tar till sig och avslutande YoungestMan Alive kryper in under huden från förstatonen. Vid dessa tillfällen är Deportees magiska.Men några spår är tyvärr inte lika sugna påatt bli spelade. Då blir det nästan lite tradigt.Efter nästa platta kan bandet dock sätta ihopen fantastisk best of…Gary LandströmDJ SHADOWThe OutsiderISLAND/UNIVERSALMannen, myten, legenden som enar popfolketmed hiphopparna och alla skivgrävares käraförebild. DJ Shadow är ikonen som efter enhandfull släppta album nu provar ett nyttgrepp. Resultatet är festsprakande, elektroniskhyphy med gäster som Keak Da Sneak, E-40,Q-Tip och David Banner.Efter ett dimmigt intro sparkar plattanshöjdpunkt igång. This Time (I’m Gonna Try ItMy Way) går i sann Shadow-anda med levandetrummor och en soulrockig touch. Merpartenav de kommande spåren ger sedan garanteratlyssnaren någon av följande reaktioner:A). Lyssnaren trycker ut skivan och dubbelkollarom detta verkligen är DJ Shadow.B). Lyssnaren drar en besviken suck och konstateraratt även DJ Shadow kunde påverkasav trender.C). Lyssnaren är sedan tidigare en hyphy-nördsom nu jublar av lycka.Min invändning är egentligen inte att DJShadow börjat bryta helt ny mark. Experimenterandetär uppfinningarnas ljuva moder. Detsom är uppåt väggarna illa med The Outsiderär DJ Shadows uppenbara brist på finess ochunikhet. Om det nu är klubbmusikens elektroniskaådra och hyphy som gäller för honomidag torde han väl ändå kunna skapa dettamed det kvalitetsmärke han byggt publikkring under alla år.Backa bandet och känn efter dina musikrötterDJ Shadow. The Outsider är just en outsideroch endast grå utböling i din diskografi.Erik HjortekEVANESCENCEThe Open DoorWIND UP/SONYBMGWithin Temptation och Nightwish får ursäkta.Herre på täppan-positionen på den kullemärkt symfonisk Svensson-goth behärskasav Evanescence. Föregångaren Fallen (2003)har i runda slängar sålt fjorton miljoner exoch Amy Lee med sitt sällskap har nu kommittillbaka med ännu starkare material. Till sintredje skiva har texterna fått en något merpositiv prägel, melodierna slipats ytterliggareoch Amy Lee sjunger vackrare än någonsin.The Open Door är svår att inte tycka om.Roger BengtssonJAMELIAWalk With MePARLOPHONE/EMIKvinnan bakom hiten Superstar är tillbakaefter tvåårig tystnad. Precis som sina r’n’bkollegorChristina Millian och Mariah Careyhar hon tagit sin musik vidare och gett denen mer urban approach.Öppningsspåret och förstasingelnSome thing About You trummar igång en lugnstart som stegrar till en rockigare tappning avr’n’b-fågeln Jamelia. Det följande spåret DoMe Right slår an på en sitar och samarbetspartnernAfrica Bambaataa utbrister ett fylligt”Yeaaah!”. Det är disco som ligger närmaretidig Prodigy än nutida Britney Spears.Den största, och kanske viktigaste skillnaden,mellan Jamelia och Milian/Careyär att förnyelse och urbanitet för Jameliainte nödvändigtvis betyder hiphop. PåWalk With Me gästar varken Three 6 Mafia,Snoop eller Nelly. Istället är det skivansramverk – produktionerna – som fått sigFAD GADGETA Retrospective in Sound and VisionMUTE/EMIAtt ge ut Frank Toveys samlade videor och låtari en box är en kulturgärning nästan lika viktigsom att se till att Bibliotekstjänst fungerar.Nja, kanske inte riktigt. Men det är i alla fallen oerhört viktig box som Mute nu släpperför att hylla sin gamle electropoppare somju dog för några år sedan. Av låtarna på debåda CD-skivorna finns förvisso redan mycketutgivet på best-of-skivor och annanstans, mendet finns en del demospår.Fast det som ändå är mest intressant ärden visuella biten. Inte bara för att Fad Gadgetalltid var en mycket visuell artist som tidigtförstod att utnyttja livesituationen och attha extremt snygga promotionbilder (en ungAnton Corbijn hade ju sina fingrar med i detockså). Nej. Det är också i hög grad för att detär så mycket som jag tidigare inte sett och föratt det är ett tidsdokument samtidigt som detär en berättelse om en kille som alltid gicksin egen väg – för poppig för avantgardet ochför avantgardistisk för poplistan. Oerhört bradokumentär och roliga liveklipp! Ut och köp.Mats AlmegårdFERGIEThe DutchessA&M/UNIVERSALTrots att musiken på The Dutchess är lika äktasom Fergies ansikte och stora läppar gillar jagden faktiskt. Hon och hennes band Black EyedPeas är kvalificerade populärkulturella ficktjuvarmen på denna platta skiter jag i att honpåminner om i princip alla andra soul/r’n’bsångerskori branschen – men det är klart, omdu är allergisk mot Pink och Beyoncé är detbäst att du håller dig borta.Förvåningen hos mig själv är alltså majestätisk,The Dutchess känns riktigt spännandeoch inspirerande. Jag hade preppat mig för enrejäl sågning. Istället har jag kul. Vilken grej!Hållbarheten på låtarna känns dock vara inivå med ett ordinärt tuggummi. Men det ärgott så länge det varar. Sen spottar man ut det.Gary LandströmGUILLEMOTSThrough the WindowpaneUNIVERSALPrecis så här bra kan det bli om man sättersamman en brasiliansk gitarrist, en skotskslagverkare, en kanadensisk basist och enen fräsch modernisering. Precis som medChristina Aguileras samarbete med DJPremier lyckas Jamelia behålla sin stil och,i kanske hårda ordalag sagt, sin värdighet.Tempot och behållningen minskaraningen efter plattans första hälft och alltförShania Twain-klämmiga Beware of the Dogdrar ner ner albumets helhet. Men medhöjdpunkter som No Mores klaviatur, Ain’ta Loves breakbeatkänsla och Window Shoppingsskrapiga läte borstas bristerna lätt bort.Erik Hjortek