The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek - Groove

Nummer 8 • 2006 Sveriges största musiktidningDiddyThe KillersSugarplum FairyThe PlanTingsekHammerfall • Johan Wanloo • The Martial Arts • Murdoch • The Lost Patrol BandBulletproof Cupid • Irene • Jonny Kock • Kalle J • Marcovic

PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE:WWW.NUCLEARBLAST.DEWWW.SOUNDPOLLUTION.SECHECK OUT!

Groove 8 • 2006Tingsek sidan 6Fem-i-topp sidan 6The Plan sidan 8En era är över sidan 8The Martial Arts sidan 9Murdoch sidan 10The Lost Patrol Band sidan 10Sugarplum Fairy sidan 10Bulletproof Cupid sidan 12Irene sidan 12Jonny Kock sidan 13Kalle J sidan 13Marcovic sidan 13Tre frågor till Hammerfall sidan 6Wanloo: Ner med musiken sidan 15Diddy sidan 16The Killers sidan 18Albumrecensioner sidan 21Egenproducerat sidan 22DVD-recensioner sidan 24Bokrecensioner sidan 28Groove CD 8 • 2006 sidan 31Vinn!Se allt som enutmaningKommer kulturen att slaktas nu när vihar en borgerlig regering? Frågan kankännas befogad när framgång alltmermäts i pengar. Men egentligen är detskit samma i mina ögon. Om du villbli artist har du alltid stått inför valetatt följa din inre drivkraft eller tillalla pris bara bli känd. Vi har ändå iåratal utsatts för hjärndöd kommersiellsmörja, och detta kommer inte attändras, men i den bästa av världar födsfler artister med visioner och begåvningsom kan tillgodose våra kulturellabehov. Kulturskymningen är inte öveross riktigt ännu!Kom igen tjejer! I nästa nummerav Groove pratar vi uteslutande medkvinnliga artister, om inte annat så föratt visa att det finns massvis av begåvadekvinnliga artister redo att upptäckas.I media kan de dock ha det svårtatt komma fram om de inte fläker avsig kläderna. Grooves mål är dockatt fokusera på musiken och vi tyckeratt fler tjejer borde representeras påsamma villkor som killar i media, därförsätter vi strålkastaren på tjejerna idetta nummer. Vi ser det som en startpå något. En mer jämställd bransch.Ett försök att ändra tankesätt. Därförblir även våra maj-nummer ett tjejnummer.Två nummer per år är inte förmycket, jag lovar killar –fokus blir intesnedvridet på grund av detta.Men vi vill även att fler tjejerskriver våra texter. En mer jämställdredaktion borgar för en mer jämställdtidning. Vi har de senaste månadernaanlitat fem-sex nya kvinnliga skribenter,men vi vill ha fler. Så omdu brinner för musik och är enerfaren eller begåvad skribentvill vi att du tar kontakt medoss. Kanske passar du inperfekt i Groove-familjen.Det finns i alla fall inte mycket som ärroligare än att skriva om musik…1. Cee-Lo Green (mysfarbror)Detta spejsade knubbo kan kasta planeterur sin bana med musik.2. Johnny Cash – Rose of My Heart (låt)Finaste kärleksförklaringen jag någonsinhört. Och den rösten…3. Maria Solheim – Will There Be Spring(CD) Norges bäst bevarade hemlighet,vår tids Björk?4. Selecter (band)Legendariskt ska-band med eget soundoch grym kraft.5. Plan B – Who Needs Actions When YouGot Words (CD)När ska alla fatta att Ben Drew levereraten spektakulär platta?6. Cassie – Cassie (CD)Redan förädlad ung artist under Diddysvingar.7. ¡Forward Russia! (spelning)Total frenesi hos snortajt, spännandeband – borde ses av fler.8. [ingenting] Punkdrömmar (låt)Fräschaste svenska indierocken den härsidan Ebba Grön och KSMB.9. The Roots (band)Tack för att ni finns kvar ännu, ni blirbara bättre för varje platta.10. Jara (mysig isländsk artist)Ska bli kul att träffahenne på IcelandAirwavesfestivalen.Gary Landström, gary@groove.seGroove är en oberoende musiktidningsom ges ut av Musiktidning i Göteborg AB.GrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sehttp://www.groove.sePlusgiro 18 49 12-4Chefredaktör & ansvarig utgivareGary Landström, chefred@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seAnnonserPer Lundberg G.B.,per@groove.se, 0735–43 59 66Groove-CDPer Lundberg G.B., per@groove.seGroovearbetareTherese AhlbergMats AlmegårdMikael BaraniRoger BengtssonMathilda DahlgrenMatilda GustavssonTorbjörn HallgrenLinda HanssonAnnica HenrikssonErik HjortekAlessandra Johansson CavaleraRobert LagerströmGary LandströmJohan LothssonSamuel OlssonPer Lundberg GBMartin RöshammarMagnus SjöbergMathias SkeppstedtHenrik StrömbergPetra SundhSara ThorstenssonChristian ThunarfFör icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryck STCISSN 1401-7091Tryckt på miljömärkt papper.Groove görs i samarbete med:Vi lottar ut ett par Jabra C820hörlurar, med högkvalitetsljudoch brusreducering.Tävla påwww.groove.sePrenumererapå Groove!CD med ny spännande musikmed varje nummerSätt in 319:- kronor (studenter 269:-) på plusgiro 18 49 12-4Glöm inte ange både post- och mailadress.4 Groove 8 • 2006

My ChemicalRomanceThe Black Parade.CD 179·Släpps 25 oktoberP-DiddyPress Play.CD 189·Släpps 18 oktoberJust nu på Åhléns!Välkommen in.Priserna gäller t o m 10/1 1 så länge lagret räcker.

TingsekLängtar utpå landetHan är polare med Willie Nelsonsdotter och Timbuktu, han gör encover på Depeche Modes Shake theDisease och det fanns en tid då hangick runt i utsvängda byxor och flätori håret. Nu är Tingsek här medsin andra skiva och han är mycketstolt över beatet och låtarna. Och nuär det världen som gäller.Malin LauterbachDet är sällan man träffar en musikersom är så ohämmat glad som MagnusTingsek. Han sitter på skivbolagets kontori Stockholm och sprudlar av oförställdtillfredsställelse över skivan Worldof Its Own och över livet i allmänhet.– Dagen jag blev klar med min förstaskiva började jag skriva på denna. Detenda jag ville göra var att inte stressafram den och ha tid på mig att göramycket musik och mycket låtar. Då medförsta skivan gick allt så snabbt från detatt jag fick skivkontrakt till att den varute. Jag spelade in den på en månad sånär Tingsek var färdig var jag inne i ettgrymt flow.Han har en egen studio numera iMalmö men längtar ut på landet, till etteget hus där han kan hitta lugnet på ettannat sätt.– Jag har haft ett så bra år och det är väldet jag vill säga med skivan också – äntligen!Det är antagligen det bästa året imitt liv, inte bara musikaliskt.Den största skillnaden mellan detvå skivorna är ”beatet” som MagnusTingsek beskriver det. World of Its Ownär mycket mer dansant, mycket mer souligoch svängig än den första skivan somvar mer präglad av Tingseks förflutna iexempelvis Christian Kjellvanders kretsar.Nu umgås och spelar han mycketmed Timbuktu och andra i Malmös hiphopvärld.– Jag var bara tvungen att göra det ochnär man är glad vill man inte göra ensorgsen musik med gitarr utan man villgöra något man kan röra sig till. Domlåtarna gjordes under våren och sommaren,dom få låtar som låter mer som förstaskivan kom till på hösten när det varregnigt ute. Det var skönt att göra plattanunder ett helt år, speciellt om man är somjag och är väldigt beroende av väder ochvind. Mitt psyke pallar inte riktigt medvintern, säger Magnus Tingsek.När han var 16-17 år var han djuptförälskad i disco och funk och köpte allthan kunde hitta på vinyl och gick runtmed utsvängda byxor och flätor i håret.Han beskriver det själv som att han lämnadedet bara två år senare när han blevgubbe och den lågmälda musiken kom ingenom dörren.– Så jag har tagit lite från varje periodi mitt liv och samlat till en enda verkligMagnus Tingsek. Det känns som om jaghittat min grej. Nu ska jag satsa hårt ochfå ut det här utomlands. Jag sparar såmycket pengar jag kan för att kunna åkatill USA då och då. Det ska bara ut. Det ären liten damm det här. Jag vill kunna spelahela tiden och vill kunna sprida glädje tillså många människor som möjligt.Åtminstone för dagen har Tingsek ettgigantiskt självförtroende, det verkar intesom om det finns något stopp för honom.Ett bevis på det är att han lärt kännafamiljen Nelson och ska producera WillieNelsons dotter Paula Nelsons kommandeskiva om allt går som det är tänkt.– Willie är precis som jag, han har alltidsysslat med musik och älskar musik. Senatt han är Willie Nelson och legend, detär en annan sak. Han är människa precissom vi. Paula är väldigt mycket country,rätt logiskt. Hon bor på vischan utanförAustin och har en fantastisk röst,en blandning mellan Dolly Parton ochEmmylou Harris, är enormt tonsäker ochskriver fantastiska texter. Tidigare harhon spelat in med människor som är väldigtmycket Nashville och det är tråkigt.Jag vill göra en enkel skiva där vi barakör, som man gjorde förr, spelar in i enlada. Det kan bli hur bra som helst.Martin RöshammarFem-i-topp1. högt2. på gräs3. på havet4. på klubb5. i sängenJag har fått dille på att göra listor. Det kanha att göra med att mitt liv den senasteveckan bestått av att planera den grymmaste25-års-festen jag någonsin kommer attha. Ja, det blir ju bara en och mitt mål harvarit att den ska bli enastående. Och för detkrävs listor, de flesta betydligt tråkigare änden ovan som förresten är min fem-i-topplistaöver bästa ställen att lyssna på musik.Alla dessa listor har fått mig att minnaskaraktären Rob, den totalt musik- ochlistgalne mannen i sina glada 30 som harhuvudrollen i Nick Hornbys film och bokHigh Fidelity. Visst kommer du ihåg honom?Mannen med brustet hjärta, men med ennästintill komplett skivsamling. Mannenmed skivaffären som det går sådär för.Mannen som dömer kvinnor efter derasmusiksmak och inte förstår hur man kanälska någon som har Michael Bolton påväggarna.Rob är ett bevis på att listor är bra för själen,för bearbetning och för klokhet. Enligthonom kan man lista allt, som till exempeldina fem mest minnesvärda separationereller dina fem bästa låtar att ha sex till. Fastsäkert måste låtvalet variera och byter dupartner måste du väl byta låt?Jag försöker intala mig att mitt listandeär normalt, men då min kille alltid skrattaroch säger att han aldrig skulle skrivaen lista eftersom han tar allt lite mañana,känns det så där ibland. Jag är ändå fastövertygad, precis som Rob, att listskapandeär en bra träning för hjärnan, i alla fall degånger du gör en rangordnad lista.För att kora en etta på listan över bästakonserter jag varit på måste jag ju gå igenomprecis alla konserter jag varit på. Ochför att lista de tio bästa böckerna jag lästmåste jag tänka ett jäkla tag för att kommaihåg nian.Att skriva listor är ju faktiskt samtidigten väldigt bra minnesövning och ett sätt attträna sitt systematiska tänkande genomatt rangordna det du gillar eller inte gillar.Att lista gör dessutom det lite roligare attskriva ner saker. Prova att lista maten nästagång du ska handla, kanske opraktiskt medväldigt kul. Och visst måste det vara bra förhjärnan? Vilken är viktigaste grönsaken tillmiddagen? Vilken är din fem-i-topp-listaöver arbetskamrater?Börja ditt listäventyr redan idag. Börjamed en enkel lista, som till exempel enlista över de fem bästa banden just nu.Detta numret av Groove kan säkert hjälpadig. Fortsätt med de fem bästa bandennågonsin för att sedan knäcka de fem bästalåtarna och vidare till de fem bästa gitarrsolonagenom tiderna. Och om du klarade detbusenkelt så testa tio istället. Det är kanskesvårare, men skitkul!Och förresten vilkenär din fem-i-toppöver bästa ställenatt lyssna påmusik?Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.sewww.groove.se 7

Årets succédebutant !Mannen och rösten alla pratar om‘Above all his voice with it´s own thumbprint.Hear it once and you´ll forever recognise it.”Jerry Wexler, Legendary Producer & Co-founder of Atlantic Records‘Approach with wonder’**** Q Magazine‘the real deal, a British country boy channelling the spirit of Otis Redding.’Daily Telegraph‘An extraordinary new talent…it’s as if he’s stolen the soul of an 80-year-oldblack American blues singer.’The Times‘UK music’s most expressive new voice’The Big Issue“A troubled childhood and early introduction to blues music bear glorious fruit”Sunday Times Culture‘This soul man is sharp, not blunt and sings with something like the sandpapersoulfulness of Otis Redding.’Evening Standard‘Undiscovered has the potential to be an enduring classic.’**** Heat Magazine‘There isn’t a bad track on it’The Sun‘Undiscovered may prove to be the least apposite album title for years.’**** The Times‘Demands attention’**** The Guardian live review‘Even if you don’t know James Morrison’s name you’ll know his voice’Time OutAlbumet “Undiscovered”innehåller radiofavoriten“You Give Me Something”.

MarkovicKalle JKalle Jönsson, alias Kalle J, släppte sindebutskiva i somras. Om du lyssnar nogadelade (och delar) indienationen Sverige.Det finns de som tycker att han sjungerriktigt illa och andra tycker att vissa låtarär ”närmast obehagligt självhäftande”som en skäggig recensent på landetsstörsta morgontidning uttryckte saken.Förra året hajpades Kalle J som landetsnya pophopp, åtminstone på vissa ställenpå nätet. Hans färgglada samplingstätalåtar, inte minst Ratata-samplande Baradu fick många att ta till de största avsuperlativer. När väl skivan kom, var detmed mer ”vanlig” pop, fylld med syntljud.– Jag ville bara göra en jättebra popskivamed tio låtar och jag är supernöjd. Detkunde inte bli bättre, säger Kalle Jönssonsom lämnat både uppväxtstaden Västeråsoch studiestaden Uppsala bakom sig.Nu bor han i Stockholm. Han också.Han verkar inte vara den som tar illavid sig av kritik. Han säger i alla fall atthan inte bryr sig om folk tycker att hansjunger illa. ”Det är ju bara en åsikt, ingetmer”. Lika lugn låter Kalle Jönsson närhan funderar över hajpen kring de förstalåtarna och konstaterar att det kanske var”nyhetens behag” och att det är musikensom är det viktiga. Inte att vara hajpad.– Jag är nästan alltid igång. Allt kommerinte ut inom en snar framtid. Annat kommersnart, inom ett halvår. Jag har intesläppt mina samplingar även om jag intesamplat på ett år. Jag slutade när jag blevless på att bli jämförd med andra samplingskonstellationer.När jag samplar ärdet mer besläktat med Daft Punk ochJens Lekman. Att jämföra mig med typAvalanches är fel, deras musik är mycketmer komplicerad. Men jag får se om jagkommer att släppa något mer av minasamplingslåtar, kanske på EP:s eller så. Påalbum kommer det vara ren pop även iframtiden.Kalle säger att musiken är det endaintresset han har och lägger till ett ”detkanske låter sorgligt” och att han kanverka självsäker men att allt gott självförtroendefinns i musiken. Studierna är nerlagdaoch nu satsar han allt på musiken.– Det är väl desperat pop jag håller påmed och troligen kommer jag att bli mindredesperat sen.Martin RöshammarDrottningen och Markovic breder utsig i hjärtat av Svenska Grammofonstudion.Drottningen, The Queen Neve, ärett anrikt mixerbord som användes vidinspelningen av Deep Purples klassikerSmoke on the Water. Markovic är vitalare– storslagen, känslosvällande popnärmare postrock än retro.I en svart skinnsoffa ligger trummisenAndré Lidholm och slöar. SannaSikborn Erixon, gitarr, sitter på en pall.Stämningen är lite nervös. Basisten JohnRönneklev, även anställd ljudteknikeri studion, lutar sig tillbaka i producentstolen.Sångaren Johan Berg syns inte till.Markovic själv gömmer sig i ett hörn,alltså Rebecka, keybordisten vars efternamndet ambitiösa (d)emobandet ärdöpt efter.– Vi befinner oss på tröskeln till någonting.Folk har börjat uppmärksamma vårmusik lite mer, säger John.André, som skriver de flesta av derasgrandiosa låtar, berättar från soffan.– Det ska vara snyftgrejen, den här riktiganäven i luften. Vi mot världen. Detär lättare att förmedla den känslan medstor musik.Drivkraften är att fly de trista delarnaav livet: arbete och skola.– Sådana grejer som man ser lite krasstpå. Is this it liksom, det borde finnasnågonting som är roligare, säger André.Ungdomarna i Markovic har spelatsig varma i Göteborg. ”Man går runt i encirkel och vi har gått två varv nu” sägerde. För att ta nästa steg och ha chansenatt få spela på de större festivalerna nästasommar hoppas Markovic snart få ut sinmusik.– Vi ska ju göra någonting nu, sägerSanna.Berätta.– Eller, nej det ska vi inte, säger Sanna.– Eh…– Men säg det John, du säger det så bra.– Eh, vadå?Vad ska ni göra?– Vi ska spela in och förhoppningsvis harvi nån som vill släppa det. Vi pratar ensingel eller EP. Det är inte riktigt bestämtän men det verkar väl som att det blir så.Johan Lothsson...Joacim Cans, sångare i albumaktuellaHammerfall.Hur mår du och vad händer?– Väldigt ont i ryggen. Träningsvärk. Jag harbörjat träna taekwan-do på äldre dagar.Annars är det mycket förberedande just nu.Skivan släpps i mitten av oktober. Så det ärmycket intervjuer och annat promotionarbetesom signeringar och sånt. Senhar vi gjort ett hockeyintro tillMora Hockey. Alltså koreograferathur det ska låta och se ut när degör entré till sina hemmamatcher.Det känns verkligen stort.Vi sponsrar Mora och har en egenreklamskylt i hallen.Varför är heavy metal-fansen så trogna? Omman tittar på downloadproblematiken såhar den genren varit relativt skonad.– Det finns en ärlighet i heavy metal som jaginte ser eller hör i andra genrer. Folkhemsromantikpå något sätt. Men vi har inte skonatshelt, fortsätter Joacim. Sedan 2001 har vitappat 20% i försäljning på varje platta. Denförra skivan vi släppte sålde 30.000 ex i Sverige.Så visst finns det inom vår genre också.Hur länge kommer ni att hålla på?– Nästa år är det ju 10-årsjubileum. Men viräknas fortfarande lite som nykomlingar. Fasti sommar i och med friidrotts-EM fick vi ettenormt lyft. Plus att vi spelade som huvudaktpå två festivaler. Sånt ger en högre status somband. Men jag hoppas att vi fortfarande hållerpå om tio år. Då har nog troligen både IronMalden och Black Sabbath lagt avPer Lundberg GBwww.groove.se 13

GästkrönikaNer med musiken!Får man tro de mest högljudda intresseorganisationernahåller illegal nedladdningav musik på att förinta skivbranschen.Det målas upp skräckvisioner om stackarsfattiga artister med kurrande magaroch trasiga kläder som inte längre kanförsörja sig på grund av att elaka fildelarepå pin kiv skickar MP3:or till varandra.Skivbolagsrepresentanter berättar medgråten i halsen om musiker som måstelägga av eller... snyft snörvel... skaffa sigRIKTIGA JOBB.Det används så bombastiska termeroch stora ord att man skulle kunna troatt det handlar om brinnande barnhem.I korthet lyder budskapet att skivbranschenupplever sin största kris någonsinoch om nåt inte görs snart kan det varaför sent och allt är nedladdarnas fel.Nu känner jag en och annan skivbolagssnubbevars skrytvåning, sportbiloch av gott leverne svullna kroppshyddaberättar en helt annan historia, men dethör inte hit.Säg att det hela faktiskt är sant... Vadska man göra då?Inget, säger jag. Det är hög tid attskivbranschen rasar ihop. Varför inte gåett steg längre och lägga ner det här medmusik över huvud taget? Musik är korkat.Det är dags att hitta på nåt annat.Låt fildelarna tanka sina hårddiskar stinnatills det inte längre finns nån musikkvar.Varför är det så himla självklart attjust MUSIK ska finnas i all evighet?Jag tycker det är dags att lägga”musik” på samma sophög där ”renoveragillestugan” och ”kärna smör” och ”tvättakläder med stenar i en bäck” redan liggeroch multnar. Visst, många blir gladaav musik men vad säger att man inte kanhitta på nåt annat att göra med sitt liv?Man kan sy kläder till hundar. Eller målakrukor. Eller lära sig skriva riktigt finskrivstil.Varför är det ingen som vågar ta uppmusiken som samhällsproblem?Jag känner människor i 30-årsåldernsom gått på socialbidrag sen de slutadegymnasiet. Inte för att de har nåt handikappeller missbruksproblem utan för attde är ”DJs”.Jag känner killar som aldrig haft nånnära relation med något annat än sinsamling med vinylskivor.Jag känner folk som lade grunden tillsina alkoholproblem i Medborgarskolansreplokaler eftersom det inte tydligen intefinns nåt bättre sätt att varva ner efter attha spelat svajiga Deep Purple-covers i enhalvtimme än att suga i sig hela flak medfolköl.Och jag orkar inte ens ta upp hur ruggigtjobbiga såna som faktiskt LYCKASmed sina musikkarriärer tenderar att bli.Musik leder till så mycket ren pinsamhet.Leif Pagrotsky diggar järnet pådödsmetallkonsert. Flinskalliga gubbari kortärmad skjorta spelar luftgitarr tillStones. Författare låter sig bli fotograferadei ”rockposer”. Karin Magnussonsäger ”Electro” i kulturnyheterna. Detmåste få ett slut.En gång i tiden spelade jag faktiskt iett band. Vår första och enda spelning varpå nåns slags kombinerad raggarträff/talangtävling i Borås. Jag tror det var1989. Den ointresserade publiken sitteruppflugen på ett staket och blänger. Jaglägger märke till två typer som strykeromkring. Den ene har krusig hockeyfrillaoch den andre har en flottig flintis-medhästsvans-frisyr.De har båda pilotbågadespegelsolglasögon och Miami Vice-kavajermed uppvikta ärmar. De ser gravallvarligaut och viker aldrig från varandrassida under hela dagen. Ena stunden stårde under ett träd och dricker läsk, nästasitter de bredvid varandra på uteserveringenoch röker. Någon frågar demskämtsamt ”öööh, kommer ni från skivbolageller?”.Han med flintis-med-hästsvans-frisyrenblänger ovanför kanten på sina spegelsolglasögonoch säger utan ett spår avhumor i rösten ”Kanske... Kanske inte”.Om så bara för att vår galna världhamnar en ynka liten promille på rättspår när en sån typ får SPARKEN måsteni hålla med mig om musikbranschenssotdöd är en schysst grej.text och bild: Johan Wanloowww.johanwanloo.se14 Groove 8 • 2006

DiddyVärldens störstaThe Soho Hotel med sin försiktigacharm är ett förvånansvärt lågmältval för blingande popmogulen Diddyatt belägra på sitt besök i London.Säger mina fördomar mig. Mensjälvklart är hotellet femstjärnigtoch för att träffa musikbranschensdekadente Midas måste man åka tillpenthouse-våningen.16 Groove 6 • 2006

www.razziarecords.sewww.myspace.com/razziarecordsTHE PLANWALK FOR GOLDALBUMET I BUTIK NUwww.myspace.com/theplansweden - www.theplanmusic.comSvenska Calaisa bjuder påradiovänlig popcountryi stil medThe Corrs & Dixie Chicks !Deras självbetitladedebutalbum finns ute nuoch innehåller radiohiten”Hey Girl” !

AMON AMARTHWith Oden on Our SideMETAL BLADE/BORDERJag har länge trott att Amon Amarth skulle blivår nästa riktigt stora metalexport. Och jagtror det fortfarande. Rent musikaliskt levererarnämligen Olavi Mikkonen och gänget hundraprocentigt.Nu hänger det bara på spelningar,intervjuer och backup från skivbolaget.Amon Amarths melodiska dödsmetall pendlargärna från ett kompat riff till en speedadmelodislinga. Lägg till lite effektiva tonhöjningareller tonsänkningar. Det är ganska okomplicerat.Men det är så himla snygga riff och så himlasnygga slingor att det är svårt att värja sig. Jagtycker det är genialiskt.With Oden on Our Side håller hög och jämnnivå hela vägen. Men vill du ha plattans absolutaspår föredrar jag Gods of War Arise. Jag har förmig att sångaren Johan Heggs favvo är ValhallAwaits Me. Och skivbolaget släppte Cry of theBlack Birds som förstasingel. Ingen av oss har fel.Torbjörn HallgrenBADLY DRAWN BOYBorn in the U.K.EMIPå omslaget sitter Damon Gough på ett caféoch blir papar azzifotograferad. Han serförvånad ut. Förvånad över att någon tar enbild av honom. Förvånad att någon kännerigen honom överhuvudtaget. Badly DrawnBoy lever mycket på att han är den där alldelesvanlige killen som bor granne med dinmormor har två barn och en trevlig fru. Denbilden av en artist älskar jag. Och jag älskarden musik Badly Drawn Boy gör. Det finns envärme och en ärlighet i allt. Men framförallten enkelhet som gör honom lättillgänglig ochjordnära. Typ, den låten skulle jag kunnatgöra. Eller. Den låten kan jag spela. Givetvisär det inte så lätt. Damon Gough är ändå såpass ovanlig i sin vanlighet att han ännu inteär allas egendom. Och den rösten. Lite somLennons. Mjuk och på riktigt. Väntar ocksåmed spänning på att få se de videor som alltidgörs till nya plattor. Få klår Badly Drawn Boynär det kommer till den punkten. I min smakfantastiska berättelser.Born in the U.K. skiljer sig inte så mycketfrån hans föregående album. Här finnskörerna, akustiska gitarrer och vackra texter.Men det allra skönaste är att värmen hålleri sig. Med Born in the U.K. i min CD-spelarekommer brittsommaren att bli ännu längre.Per Lundberg GBBECKThe InformationINTERSCOPE/UNIVERSALSå, då var Beck Hansen tillbaka i sina gamlahobo-hjulspår igen – vad skönt det känns!Avigheten och slackernivån är sjukt hög i bådeden kantiga ljudbilden och i hans skruvadetexter, det är nästan så man längtar tillbaka tillforntiden när man först upptäckte MTV MakesMe Wanna Smoke Crack och kvadrupelhittenLoser. Det känns som att komma hem…Beck har nämligen varit borta. Han hargjort annat på sistone, bland annat tråkigaplattorna Guero och Sea Change. Men nuhackar han sönder sin mix av country ochhonkytonk med djup muggig sång, scratchoch elektroniskt gnissel på välkänt sätt igen.Blues i nån slags krasslig och böjd modernversion. Och jag bortser glatt ifrån att felspelningaroch dålig timing gjorts med vilje för attuppnå just denna ”avslappade” atmosfär…Att Beck kopierar sig själv är heller ingetstort problem så länge det låter så här kul.Flera låtar (bland annat avmätt funkiga ThinkI’m in Love, Nausea med sitt djupa och krångelfriabluesgroove och struliga 1000 BPM) blirsnabbt favoriter, har dock svårt att se hur deska kunna leta sig upp på hög radiorotation.Men det är inte mitt problem.Gary LandströmJAY BENNETTThe Magnificent DefeatRYKODISC/SHOWTIMEThe Magnificent Defeat är produkten av ettsorgearbete. Ett sorgearbete från en man somunder kort tid förlorade fyra nära släktingar.Sätt dock inget likhetstecken mellan JayBennett och självömkan – då tänker du fel.Tänk istället Wilcos (där Jay varit medlem) gubbigaste70-talsstunder mixat med blues, pop,country och en väl avvägd experimentlusta.Freudianer världen över lär jubla om de fårhöra vad Jay åstadkommit ”tack vare” sin storasorg. För det är ett snyggt, moget och roligtgubbalbum som fötts ur omständigheterna.5th Grade är ett piggt nummer som börvälkomnas av alla med smak för lättuggade(men inte billiga) poplåtar. I The Palace at 4AMskymtas några demoner, vilka Jay tar kål påmed sin sitar. När barklinkandet från närmastesunkiga krog nalkas i Survey the Damage dränkssorgerna med en och annan sexa whisky. Ochmot slutet går solen upp i I Feel Fine, där Jaysvärsta Beach Boys-fantasier tillåts härja fritt.Med The Magnificent Defeat som ackompanjemangfår du både god terapi och enspäckad historielektion. Och viktigast av allt;en påminnelse om att ont faktiskt kan medföranågot gott.Christian ThunarfBIF NAKEDSuperbeautifulmonsterBODOG MUSIC/BONNIERAMIGOSpår sex är en cover på Metallicas Nothing ElseMatters. Kanadensiska Bif Naked gör den interättvisa. Fram till spår sex händer ingenting.Och det är nära att jag ger upp här. Men dåjävlar händer allt.Bif Naked avslutar på allra starkaste sätt.Bortblåst är alla försök att låta som Pink ochCourtney. Istället blir Elisabeth sin egen. Sinegen punkrock. Sin egen historia och framtid.Självutlämnande Henry handlar en kille somheter så och Rollins i efternamn. Bif borde havänt på hela låtordningen och skippat Metallica.Då hade Superbeautifulmonster varit enfantastisk platta. Nu är den ”bara” bra.Per Lundberg GBTHE BLACK CROWESThe Lost CrowesAMERICAN/WARNERRäfflad yta. En riktigt bra låt ska ha en räffladyta. Just därför har The Black Crowes boogierockaldrig tilltalat mig. Förvisso har jag alltidtyckt att de låter för mogna i mina öron, åandra sidan började jag gilla Led Zeppelin förnågot år sedan och referenserna till dem ärsjälvklara. Men den vuxna smaken åsido såhandlar det om att The Black Crowes skriverschyssta låtar, men de är alldeles för glatta. Detfinns inget självklart i dem att fästa sig i, ingenräfflad yta för musikhjärtat att klättra på.The Lost Crowes är ett dubbelalbum iden bemärkelsen att skivorna inte hör ihoptemamässigt utan enbart förpackningsmässigt.Plattorna är sådana som aldrig släpptes tidigaremen som nu har hittat till diskarna i gemensamförpackning. Köper man den ena måste manköpa den andra – enkel marknadslogik.Tall från 1993 är den både bredare ochlängre skivan. Den bröstar upp sig med hela16 låtar där min favorit är den lätt psykedeliskaballaden Feathers. Här finns både djup ochvariation, rock och soft. Den andra plattanBand, från 1997, känns som att klättra upp fören oljad vägg. Definitivt inga räfflor.Mikael BaraniBOX CODAXOnly an Orchard AwayGOMMA/BORDERFranz Ferdinands Nick McCarthy gör gemensamsak med polaren Alexander Wagner och släpperett märkligt album under namnet Box Codax.Märkligt i alla fall i många passager, för plattanär långt ifrån mainstream.Arrangemangen är aviga, skruvade, apartapå samma gång som de smeker, lägger tillrättaoch suger tag i en. Som en perfekt symbios avWeen och Coral, placerade i lågbudgetmiljö iövergången från punk till new wave, på allasätt, vilda gitarrer och 80-talssyntar, med enuppsjö av melodier att vraka bland. Iblandkänns det filmiskt, ibland intensivt som ensvettig källarkonsertlokal, ibland episkt drömmandeeller introvert navelskådande. Helaspektrat, hela kitet, ibland samtidigt, iblandefter varandra. Det är emellanåt genialiskt,emellanåt bara naivt och väl lekfullt. Menman kommer inte ifrån att det ändå kräversin lyssnare. Men ger man det bara chansenhittar man en värld man tidigare bara anat ellerinte besökt på länge. Befriande chosefritt,befriande bortom allt arty-farty, befriande.Magnus SjöbergBRIGHT EYESNoise FloorBORDERDet här är ett måste för alla Brigh Eyes-fan. SkivanNoise Floor är en samlingsskiva med rariteter. Häråterfinns låtar från singlar, sjuor, covers... Här ärplattan för alla oss som inte är så bra på det därmed att finna rariteter på nätet.Att lyssna på skivan är som att se ett barnväxa upp. Vi får följa Bright Eyes från det attfröet började gro 1998 till världsartisten 2005.Conor Oberst har sysslat med musik sedan ungadar och är numera en gud i många indiekidsögon. The Vanishing Act, I Will Be Greatful forThis Day, Bad Blood och Happy Birthday to Meär bara några av de underbara låtar som förgyllerskivan. Noise Floor kommer med all säkerhet atthamna på mångas bäst just nu-listor.Alessandra Johansson CavaleraDEFTONESSaturday Night WristMAVERICK/WARNERDet började en sträng vinter hos Bob Ezrini Connecticut, fortsatte genom en förloradsommar och avslutades i Malibu. Men nu ärden äntligen här, och med min förhandskopiafinns ingen information om var olika delar ärinspelade och vilka producenter som är inblandade,men jag får för mig att Ezrins genifortfarande svävar över skivan. Den kännsmer fokuserad än tidigare plattor och myckermer genomarbetad. Soundet är öppet ochfritt, men tajt och stenhårt där det behövs.Saturday Night Wrist är ett stort stegframåt, mer ångest än metal, men ändåhård så det räcker och blir över. Öppningsspåretoch första singeln Hole in the Earthär både vacker och hård på en gång och harnästan till och med lite pop över sig. Sen gårdet från ren aggro till melodiös ångestrockoch tillbaka till mitten på skivan som passandenog heter Interlude, en instrumentalbagatell, med intensivt trumspel från Abe,som vinner på flera lyssningar.CASSIECassieBAD BOY/WARNERDiddy har i Cassie hittat en diamant, och honär rätt så slipad redan. Cassie kan inte mätasig med Mary J röstmässigt (ännu) men honsjunger med en rättframhet och trovärdighetsom gör henne väldigt intressant. Man tror påhennes berättelser om matters of the heart,Cassie har också en mjuk och extremt följsamröst som passar till plattans schmoova beatssignerade Ryan Leslie. Men hon kan definitivtbita ifrån när hon vill, som i undersköna CallU Out. Cassie är ingen vän liten varelse sombara sjunger söta kärleksballader – hon harsjälvförtroende vilket hon också bör ha. Sincoola swagger tackar hon Diddy för. Om honvisar sig ha karaktär och star quality bör honkunna utmana Mariah på listorna.Skönt också att färdas genom en så härstark och inbjudande platta som bara ärbyggd på beats och Cassies välavvägda sång.Det bevisar att man inte behöver 50 rappandegästartister och 18 heta producenter för atttränga igenom r’n’b-bruset. Cassie regerar!Gary LandströmTHE CASUALTIESUnder AttackSIDEONEDUMMY/SOUND POLLUTIONDet märks att The Casualties aldrig haft någraintentioner att bli något som spelas sönderpå radio. På Under Attack hörs detta extratydligt, vilket kan få ett gammalt punkhjärtaatt klappa extra hårt.Snyggt producerat av Bill Stevensson (fördedetta Black Flag, Descendents och All), omgivetav en snygg digipack med detaljerad bok,och med ett varierat låtmaterial är det hären riktig pärla. Det är stundtals riktigt brutaltoch snabbt, men varvat med mer lättsmältamelodier utan att för den sakens skull bli förtralligt. Låtarna har som sig bör ett budskap,alla i sann samhällsfientlig anda.Detta är antagligen The Casualties starkasteplatta, kanske något ojämn men med de positivakänslor som framkallas av låtar som till exempelV.I.P. och Under Attack är detta ändå någotman inte behöver skämmas för att ha i sinskivsamling. Under Attack lämnar kvar en bittersmak av asfalt och adrenalin framkallad av viljanOch så här fortsätter plattan, nästalåt är aldrig vad man förväntar sig ochlåtmaterialet är det starkaste på länge medbetoning på melodi. Det enda som intehåller måttet är Annie Hardy från GiantDrags sång på Pink Cellphone. En annarsmusikaliskt riktigt intressant låt, mensom med Annies text hamnar någonstansmellan Porkys, Deltagänget och 2 Live Crew– riktigt pinsamt. Men bortsett från denskulle jag vilja säga att just nu är det nogden bästa platta Deftones gjort. Vi får sehur den känns om ett år.Mathias Skeppstedtwww.groove.se 21

I Japan säljs det inga CD-skivor längre, bararingsignaler. Storbolagen finansierar sig genomatt sälja reklamplatser på sina hemsidordär musiken är gratis.Fler och fler skickar oss ingen skiva utannöjer sig med en länk till deras Myspace-sida.Jag kan tycka att egenspalten kan kännas liteonödig. Det skulle ju vara upp till mig att sökaupp och vara så där himla speciell och tipsaom MP3:or istället för låtar eller grupper.Filformatet är ju som bekant det hippaste,inte det som råkar låta. Nej fanken, nu börjardet bli bittert (och bredvid skräller Cee-Lo i entelefon).Därför känns det bra att lyfta fram TinyWell-Placed Beep. Eller Lillieanne som honheter egentligen. Som ett vagt brus ifråndå, en tid då det inte spelade sådär enormtstor roll om det brusade lite för mycket sålänge som det finns något där. Just i TinyWell-Placed Beeps fall väldigt behaglig musik,som med fel produktion (annan än den somär) skulle bli nästan radiovänlig, på fel sätt.Nu innesluter framförandet visorna i ettdrömskt och vackert nostalgiskt skimmer,sommarvarmt och ljumna vindar. För detär sovrumspop på det sättet som bara enkassettporta kan åstadkomma. Och nästanalla låtarna är små, små hits. Jag tror jag blirlite kär... Kom och lyssna på Eric’s Trip någongång.Je T’aime Mon Amour är väl egentligeninte riktigt min grej men konkurrensen varkanske inte så hård den här månaden. Detsom gör att jag ändå offrar plats för dem äreposet Johnny (It’s Allright). Låtarna innanföljer en rätt horribel linje från Håkan H viaJönköping och Klaras till Gullan Bornemark.På Johnny däremot lyckas detta trallband görasymfonipop som skulle kunna härledas tillPaul McCartney eller något kanske. Fånigt ochpompöst på samma gång och för jävla lång.Bland det bästa är tjejen med den kristnavibratostämman i kören, i sammanhangethelt knäppt. Dessutom härligt hemmainspelatmed burkiga trummor och överdrivet eko. Sjuoch en halv minut vardagssurrealism.Fredrik ErikssonFör Kontakt:Tiny Well-placed Beep: tiny_well-placed_beep@hotamil.comJe T’aime Mon Amour: love@jetaimemonamour.seatt kämpa mot samhällets orättvisor i sann rebellanda.Precis som det ska vara när nitpryddaindivider med multikolorerade spretiga hårbarrgreppar instrument för att plåga livet ur dem.Petra SundhCLARKBody RiddleWARP/BORDERSå länge Richard D James släpper Analord ochannat på sin egen etikett Rephlex är förmodligenWarp oerhört glada över att ha ChrisClark kvar ombord. Visserligen har han kapatnamnet till Clark, men i övrigt bjuder hanpå högklassig IDM i samma linje som AphexTwin. Han kommer inte riktigt upp i sammaklass, och han låter heller inte identisk. Detär bara ibland som leksaksmelodierna blir välinfluerade av Cornwalls galnaste electronicaskalle.För i övrigt närmar sig Clark mer postrocksområden.Det har blivit mindre syntigtoch mer orkestralt och storslaget svepande.Inte illa alls. Även om han får stå ut med attalltid befinna sig i skuggan av den där Aphex.Mats AlmegårdCRADLE OF FILTHThornographyROADRUNNER/BONNIERAMIGONej, nej, nej. Det var min första tanke. Menefter att ha lyssnat igenom Thornography etttiotal gånger finns det ändå många ljusglimtarpå det här albumet. Idag är Cradle of Filthomöjliga att förutsäga. Det tyder på mod. Mennär ledaren visar djärvhet måste det finnasfolk som vågar vara whistleblowers. Och påThornography verkar alla ha trott på DaniDavey fullt ut. På I Am the Thorn har Cradle ofFilth samma sångeffekt som Marilyn Mansonhar på Cryptorchid. Det är modigt. Det funkar.Men i Temptation gör de en Heaven 17-cover.Det funkar inte. Och blir en fullständig katastrofnär de släpper fram karriäristen och sångerskanHarry. Hennes röst är anonymare än småsten påen grusväg. Jag skrattar hela vägen hem när honpå sin hemsida skriver ”very black metal” omThornography. Cradle of Filth spelar nämligeninte black metal. Det tycker inte ens Dani. Despelade extremmetall, men idag har de gåttvidare och närmat sig, typ, hårdrocken/thrash.Men Thornography är vacker. Den är såmelodisk och genomarbetad att lyssnarenblir bortskämd. Lyssna på de atmosfäriskaeffekterna i (annars oerhört sega) Lovesick ForMina vid 4:15 så fattar ni.Torbjörn HallgrenDEPORTEESDamaged GoodsDOLORES/EMIMed snyftiga, men ack så effektiva och pampiga,radiohitten Damaged Goods som lok hoppasnu norrlänningarna i Deportees att de ska bliminst lika folkkära som när de släppte debutplattanAll Prayed Up för två år sedan. Då hettekioskvältarsingeln Arrest Me ’til it Hurts. Ochförutsättningarna är goda till att lyckan skastå dem bi igen.För det finns ju ett flertal högkaratiga soul/pop/rock/country-låtar på nya plattan. Who isGonna Meet Me med sina ledsna stråkar ochrysningsframkallande sång är en, olycksbådandecountrysmygande Line of Fire med sinasuggestiva kvaliteter en annan. Missing You,Missing Me är en rak och okomplicerad rocklåtman lätt tar till sig och avslutande YoungestMan Alive kryper in under huden från förstatonen. Vid dessa tillfällen är Deportees magiska.Men några spår är tyvärr inte lika sugna påatt bli spelade. Då blir det nästan lite tradigt.Efter nästa platta kan bandet dock sätta ihopen fantastisk best of…Gary LandströmDJ SHADOWThe OutsiderISLAND/UNIVERSALMannen, myten, legenden som enar popfolketmed hiphopparna och alla skivgrävares käraförebild. DJ Shadow är ikonen som efter enhandfull släppta album nu provar ett nyttgrepp. Resultatet är festsprakande, elektroniskhyphy med gäster som Keak Da Sneak, E-40,Q-Tip och David Banner.Efter ett dimmigt intro sparkar plattanshöjdpunkt igång. This Time (I’m Gonna Try ItMy Way) går i sann Shadow-anda med levandetrummor och en soulrockig touch. Merpartenav de kommande spåren ger sedan garanteratlyssnaren någon av följande reaktioner:A). Lyssnaren trycker ut skivan och dubbelkollarom detta verkligen är DJ Shadow.B). Lyssnaren drar en besviken suck och konstateraratt även DJ Shadow kunde påverkasav trender.C). Lyssnaren är sedan tidigare en hyphy-nördsom nu jublar av lycka.Min invändning är egentligen inte att DJShadow börjat bryta helt ny mark. Experimenterandetär uppfinningarnas ljuva moder. Detsom är uppåt väggarna illa med The Outsiderär DJ Shadows uppenbara brist på finess ochunikhet. Om det nu är klubbmusikens elektroniskaådra och hyphy som gäller för honomidag torde han väl ändå kunna skapa dettamed det kvalitetsmärke han byggt publikkring under alla år.Backa bandet och känn efter dina musikrötterDJ Shadow. The Outsider är just en outsideroch endast grå utböling i din diskografi.Erik HjortekEVANESCENCEThe Open DoorWIND UP/SONYBMGWithin Temptation och Nightwish får ursäkta.Herre på täppan-positionen på den kullemärkt symfonisk Svensson-goth behärskasav Evanescence. Föregångaren Fallen (2003)har i runda slängar sålt fjorton miljoner exoch Amy Lee med sitt sällskap har nu kommittillbaka med ännu starkare material. Till sintredje skiva har texterna fått en något merpositiv prägel, melodierna slipats ytterliggareoch Amy Lee sjunger vackrare än någonsin.The Open Door är svår att inte tycka om.Roger BengtssonJAMELIAWalk With MePARLOPHONE/EMIKvinnan bakom hiten Superstar är tillbakaefter tvåårig tystnad. Precis som sina r’n’bkollegorChristina Millian och Mariah Careyhar hon tagit sin musik vidare och gett denen mer urban approach.Öppningsspåret och förstasingelnSome thing About You trummar igång en lugnstart som stegrar till en rockigare tappning avr’n’b-fågeln Jamelia. Det följande spåret DoMe Right slår an på en sitar och samarbetspartnernAfrica Bambaataa utbrister ett fylligt”Yeaaah!”. Det är disco som ligger närmaretidig Prodigy än nutida Britney Spears.Den största, och kanske viktigaste skillnaden,mellan Jamelia och Milian/Careyär att förnyelse och urbanitet för Jameliainte nödvändigtvis betyder hiphop. PåWalk With Me gästar varken Three 6 Mafia,Snoop eller Nelly. Istället är det skivansramverk – produktionerna – som fått sigFAD GADGETA Retrospective in Sound and VisionMUTE/EMIAtt ge ut Frank Toveys samlade videor och låtari en box är en kulturgärning nästan lika viktigsom att se till att Bibliotekstjänst fungerar.Nja, kanske inte riktigt. Men det är i alla fallen oerhört viktig box som Mute nu släpperför att hylla sin gamle electropoppare somju dog för några år sedan. Av låtarna på debåda CD-skivorna finns förvisso redan mycketutgivet på best-of-skivor och annanstans, mendet finns en del demospår.Fast det som ändå är mest intressant ärden visuella biten. Inte bara för att Fad Gadgetalltid var en mycket visuell artist som tidigtförstod att utnyttja livesituationen och attha extremt snygga promotionbilder (en ungAnton Corbijn hade ju sina fingrar med i detockså). Nej. Det är också i hög grad för att detär så mycket som jag tidigare inte sett och föratt det är ett tidsdokument samtidigt som detär en berättelse om en kille som alltid gicksin egen väg – för poppig för avantgardet ochför avantgardistisk för poplistan. Oerhört bradokumentär och roliga liveklipp! Ut och köp.Mats AlmegårdFERGIEThe DutchessA&M/UNIVERSALTrots att musiken på The Dutchess är lika äktasom Fergies ansikte och stora läppar gillar jagden faktiskt. Hon och hennes band Black EyedPeas är kvalificerade populärkulturella ficktjuvarmen på denna platta skiter jag i att honpåminner om i princip alla andra soul/r’n’bsångerskori branschen – men det är klart, omdu är allergisk mot Pink och Beyoncé är detbäst att du håller dig borta.Förvåningen hos mig själv är alltså majestätisk,The Dutchess känns riktigt spännandeoch inspirerande. Jag hade preppat mig för enrejäl sågning. Istället har jag kul. Vilken grej!Hållbarheten på låtarna känns dock vara inivå med ett ordinärt tuggummi. Men det ärgott så länge det varar. Sen spottar man ut det.Gary LandströmGUILLEMOTSThrough the WindowpaneUNIVERSALPrecis så här bra kan det bli om man sättersamman en brasiliansk gitarrist, en skotskslagverkare, en kanadensisk basist och enen fräsch modernisering. Precis som medChristina Aguileras samarbete med DJPremier lyckas Jamelia behålla sin stil och,i kanske hårda ordalag sagt, sin värdighet.Tempot och behållningen minskaraningen efter plattans första hälft och alltförShania Twain-klämmiga Beware of the Dogdrar ner ner albumets helhet. Men medhöjdpunkter som No Mores klaviatur, Ain’ta Loves breakbeatkänsla och Window Shoppingsskrapiga läte borstas bristerna lätt bort.Erik Hjortek

U2Zoo TVUNIVERSALSom livedokument kanske det inte är det allrastarkaste jag sett med Irlands finest. Här finnsde låtar du väntar dig från en U2-konsert.Det spektakulära är just att det skedde 1993.Då var detta något helt i hästväg. Tycker attmycket går förlorat genom att se det på mindator/tv. En livekonsert är svårförmedladvia annat media. Det ska upplevas live heltenkelt. Vad som verkligen sticker ut är skivanmed extramaterial man bjuds på.Under Zoo TV-turnén hade man långt föreBig Brother och Robinson så kallade bekännelserumdär allt filmades. Här har man valtatt lägga ut vad folk i sin ensamhet säger in ikameran. Och det är fruktansvärt underhållandeoch skrämmande på samma gång. Merbonusmaterial är de små ”dokumentärerna”om hur det var att göra allt det här. U2 varredan 1993 ett stort band men i och med ZooTV tog de ännu ett kliv upp.Per Lundberg GBNIGHTWISHEnd of an EraSPINEFARM/UNIVERSALVisst, Nightwish släpper en live-DVD med derasså viktiga konsert i Helsingfors oktober 2005. Detär en påkostad och professionellt gjord inspelning.Men det är den medföljande dokumentärensom är behållningen. Eller rättare sagt, vad sominte tas upp i dokumentären.Några dagar efter konserten fick sångerskanTarja sparken. Men allt det där är bortpolerat.På en DVD som släpps låååångt efter attnyheten slog ner hos fansen. Fegt. Att sedandöpa den till End of an Era (syftar på Tarjassista konsert med Nightwish) och dokumentärentill A Day Before Tomorrow (syftar påtiden med Tarja) gör bortpoleringen märklig.Istället för att visa slutet ända fram på dennaTarja-era väljer Nightwish att bygga upp dramatikeni dokumentären kring en nedräkningmot – Helsingforskonserten. Wow. Så spännande.Ska de hinna fram till konsertlokalen?Det finns ändå höjdpunkter, som internaskämt, en speedad Scorpions-trummis ochallt tjöt medlemmarna emellan. Och förresten– Tarjas pojkvän/manager Marcelo framställssom världens gulligaste kille. Han håller hennesväska när hon intervjuas i tv. Han ställer intetill bråk när killarna skämtar om att Tarja harförhud mellan tänderna. Att gruppen angavhonom som skäl till att Tarja fick sparken gerinte denna DVD fog för.Torbjörn HallgrenDIVERSE ARTISTERRoadrage 2006ROADRUNNER/BONNIERAMIGOEn videosamling med Roadrunner-artister, kandet vara något? 24 band radar upp 29 videor,inklusive fyra livespår, från sina senaste studioalbumoch då alla kommer från samma bolagbör metalskallarna redan på förhand listat utatt det finns en del hårdhet att hämta. Denstora nackdelen stavas fantasilöshet och eftertionde videon där hormonstinna, vältatuerademanliga musiker försöker se tuffa ut är mansom tittare smärtsamt övergödd.Opeth – The Grand Conjuration, Khoma– Medea och Everytime I Die – The New Blackger mig anledning att återkomma men dennalågpris-DVD lär i huvudsak samla damm.Svaret på min inledande fråga lyder alltså:ja och nej. Vilken av dessa motpoler somfår överhanden kommer vara avhängigt avprisbilden.Roger Bengtssonengelsk pianist med fullständigt olika referenser…Efter Guillemots spelning på Hultsfredsfestivaleni somras var deras Sverigesuccédefinitiv. Första singeln, Made Up Love Song#43 sätter ribban och sedan fortsätter energinpå skivan bara uppåt, uppåt, uppåt. Även i deallra lugnaste låtarna som Redwings är energinså intensiv att det inte går att fokusera på någotannat än just musiken. Jag låter helt enkelt telefonenfortsätta ringa. För den som stör underen lyssning av Through the Windowpane får heltenkelt skylla sig själv. Jag längtar mig redangalen efter att få se bandet live igen.Alessandra Johansson CavaleraHAMMERFALLThresholdNUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTIONEtt nytt Hammerfall-album men inget nyttunder solen. Hammerfall levererar sammamusik som de alltid gjort – hårt, catchigt ochladdat med fotbollskörer. Härlig hårdrock heltenkelt. Klara höjdpunkter på Threshold ärReign of the Hammer, The Fire Burns Forever,Rebel Inside och Shadow Empire – men baraför det underbara solot i den sistnämnde.När Hammerfall hemsöker Stockholm ochGöteborg borde de låtarna vara givna.Jag är däremot inte lika förtjust i emomelodiskaNatural High. Men det är bandet.Eller skivbolaget. Och det är den låten somrepresenterar albumet i form av förstasingel.Så hav tröst – om ni inte gillar den så behöverni inte spola Hammerfall för det. Threshold ärmycket mer än så.Torbjörn HallgrenISON & FILLEStolthetHEMMALAGET/BONNIERAMIGOSkärholmens ler och långhalm släpper sitttredje album efter samma tvåårsintervall somtidigare. De är båda ivriga och Ison förklaradetidigare i år entusiastiskt att ”texterna är CPoch beatsen galna”. Debutalbumet Vår sida avstan var till stor del klackarna i taket, ren festoch Fakka ur blev en signaturmelodi då ölkapsylernaöppnades. Med sin plats tryggad inomden svenska hiphopen kom sedan uppföljarenIson & Fille som visade djupare och stillsammaresidor hos de båda.Stolthet är en blandning av föregångarna.Ison & Fille är fortfarande söderorternas partypatrulldå Ge mig i ett snabbt tempo fyller dansgolvetoch Hela dan varje dag mättar belåtet bilcruisarnastillbaka lutade begär. Men samtidigtfinns också det mer tänkvärda i Flashbacks, Vadgör du med ditt liv och Hård stad.Höjdpunkten på Stolthet stavas Lägg ner dittvapen där Ison & Fille ratar våld över runda reggaetoner.Även det 80-talsklingande Kaah-samarbetetGatukändis och rövarvisan Hård stad hörtill albumets finaste stunder där duon skiner till.Produktionsmässigt har Ison & Fille alltidfungerat bäst i samarbete med Stockholmssvar på 9th Wonder – Masse. På Stolthet samsasMasses beats med bidrag från bland annat DJLarge, Filthy och Astma och resultatet är ettbetydligt bredare sound jämfört med tidigareskivor. Här ligger också det slutgiltiga problemetmed skivan; det finns definitivt något för alla,men i och med denna ökade ombytlighet ärdet också omöjligt att gilla alla spår. Jag saknarden linje och flyt som skulle kunna göra Stolthettill ett helgjutet svenskt album.Erik HjortekJANET20 Y.O.BLACK DOLL/EMIMichaels lillasyster firar 20 år i branschen somegen artist med att låta pojkvännen JermaineDupri producera en hel del, och han inleder SoExcited med att sampla Herbie Hancocks electroklassikerRockit efter att Janet i introt sagtatt hon under sin karriär tagit upp så mångabrännande frågor att hon nu bara vill ha kul.Och det har hon säkert, men det har inte jag.20 Y.O. är nämligen en riktigt seg plattadär parhästarna Jimmy Jam och Terry Lewisstår för låtarna som Jermaine inte fixar. Menproblemet med plattan är ändå att inga spårsticker ut. Allt låter likadant. Modernt och välproducerat,välfriserat och skrynkelfritt. Soulnär den är som mest självutplånande, r’n’bnär den raderat bort all karaktär och sexighet– en musikupplevelse så djupt nerpackad attmuzak känns inspirerande och nyskapandei jämförelse. Populärkultur så ansiktslyft attinga spår av särart eller identitet står att finna.Att man blir besviken på Janets försök attutplåna varje spår av sig själv är ett understatement.Musiken är så ren och desinfekteradatt ingen märker när den tonar ut. Kvar finnsbara en gnagande känsla av saknad. En saknadstörre än innan man mötte 20 Y.O.Gary LandströmJULIETTE AND THE LICKSFour On the FloorPLAY IT AGAIN SAM/BORDERDet är alltid farligt när man ska recenseraen filmstjärna som blivit musiker. Man kansällan släppa personen och koncentrera sig påmusiken och i många fall verkar det som omfolk sågar det innan de ens hört en ton. MenJuliette Lewis har nu bevisat att hon är merintresserad av musik än film och har talangenatt bli tagen på allvar, så för bandets andraplatta kan man släppa allt bagage och barabry sig om hur det låter.Och det låter bra, riktigt bra, men givetvishjälper det när självaste Dave Grohl (hur hinnerhan?) trummar sig igenom hela plattan ochdrar upp drivet flera nivåer. Men soundet ärrått och har en slapp livekänsla över sig, ochJuliettes röst är riktigt bra och passar utmärkttill musiken. Det känns också som att de kännersina begränsningar, så skivan aldrig hinnergå på tomgång utan slutar efter 33 minuter.Vilket är exakt vad en rak och rå rockplatta skagöra. Det här var en riktigt skojig överraskning.Mathias SkeppstedtKELISKelis Was HereLAFACE/EMIKelis har flyttat från Neptunes-bolaget StarTrak och använder sig på nya plattan iställetav producenter som Will.I.Am, Raphael Saadiq,Cool & Dre, Cee-Lo Green, Scott Storch (sombidrar med syntfeta Trilogy) och svenskarnaBloodshy and Avant och Max Martin. PojkvännenNas dyker också upp vid micken på BlindfoldMe utan att göra intryck, en gigantisk besvikelseför oss som hyllat honom. En del är såledesnytt men ändå på något sätt välbekant.Expressiva Kelis får ändå på Kelis Was Hereihop ett par schyssta spår, Bossy med Too $hortär skönt knixig och uppspeedade Spragga BenzsamarbetetFire lyfter sig också över medel.Och eftersom Cee-Lo är ett musikaliskt genimed gudasmekt vindpipa kan Lil Star hellerinte misslyckas, och operaexperimentet LikeYou känns faktiskt mest kul trots att det skullekunna haverera totalt. Men efter detta konstaterandeblir materialet mer anonymt. Detputtrar på utan att man märker att nya låtarkommer och går. Dessutom är plattan nästan80 minuter lång vilket säkert är en anledningtill det ljumma slutomdömet. Hade hon gjortett koncentrat av detta på 45 minuter så hadeplattan fått högsta betyg!Gary LandströmJONNY KOCKFejdFASHIONPOLICE RECORDSFastän Fejd till stor del är akustisk så är denändå en väldigt tung platta. Tunga akustiskagitarrer. En fet ljudbild.Pop och rock på svenska är stark just nu.Mycket på grund av att band som Jonny Kockfinns. Med egensinnighet och en alldeles lagomdel mainstream så går det hem i de röda stugornaockså. Texterna är hämtade ur Jonnysvardag. Funderingar över vad Keanu Reevesgör eller huruvida du ska få ett krig eller inte.Fejd gör mig inte besviken. Inte heller blirjag besviken på att de gör en egen version avNeil Youngs Heart of Gold och döpt den tillSupermandräkt. Och kanske så är inledandeJagdpanther en av årets bästa låtar.Ett faktum är att Jonny Kock borde spelapå min begravning. Det skulle bli den bästafesten du någonsin varit på. Ska kolla meddem om 40 år och se vad de håller på med då.Per Lundberg GBJIM LAUDERDALECountry Super Hits Vol. OneBluegrassYEP ROC/BORDERAmerikanen Jim Lauderdale har aldrig såltsärskilt många skivor. Däremot har han hjälpttill att föra fram americanan genom en radplattor i olika jordnära genrer samtidigt somstjärnor som George Strait, Vince Gill och GeorgeJones spelat in hans låtar. När Lauderdale nu ärpå hugget igen är det med två album på sammagång. Titeln Country Super Hits Vol. Oneär förstås en ironisk blinkning mot Nashvillessäljande sound vilket Lauderdale inte är en delav. Istället går han tillbaka till 80-talet och göruppriktig honky tonk och smårockig countrymed blödande steelgitarrer, sorgsna fioler ochtwangiga elgitarrer. Det är rappt och effektivt,låtarna är högklassiga och soundet helt rätt.Samma lovord kan också användas omsyskonalbumet Bluegrass. Det verkar nämligensom om Lauderdale kan ge sig på vilken rootsgenresom helst och samtidigt vara trovärdigoch skriva strålande låtar. Här har han sattihop ett starkt material som perfekt passarden traditionella bluegrassens dräkt och låtermusiken formas av klassiska instrument somdobro, mandolin, banjo och fiol. Låt vara attLauderdales röst passar bäst för country ochatt han kanske inte tillför bluegrass-genrennågonting nytt – men det tar han igen påinlevelse och ett kompromisslöst uttryck. JimLauderdale har gjort två jättebra skivor.Robert LagerströmSHAWN LEESoul VisaPLAYGROUNDShawn Lee har inte bara producerat och mixatalbumet utan spelar också alla instrumenten.Han har dessutom en sjukt snygg röst, med engrym falsett. Och tio fullträffar till låtar, av tio.Köp skivan med andra ord! Soul Visa är ganskasvårdefinierad. Ibland får jag vibbar från gamlaPrince-plattor, i vissa låtar förflyttas jag tillbakatill en av de bästa konserterna jag någonsin varitpå – Lenny Kravitz i Globen 2002. Det är båderockigt och funkigt, precis som Lenny Kravitz ochjag får samma varma känsla inombords. Men därfår nog jämförelserna sluta för att göra ShawnLee någon rättvisa. För han har ändå ett eget,annorlunda sound. Som är riktigt riktigt bra.Sara ThorstenssonTHE LOST PATROL BANDAutomaticBURNING HEART/BONNIERAMIGOMed plattan i powerpopmattan färdas DennisLyxzén och kompani genom ännu en platta24 Groove 8 • 2006

LJUSGLIMTAR I HÖSTMÖRKRET!Nelly Furtado • LooseEtt av årets mest kritikerrosade album. Innehållerhitsingeln ”Maneater” och nya singeln”Promiscuous”.Scissor Sisters • Ta-DahInnehåller jättehiten “I Don´t Feel LikeDancin´” samt ett flertal kommande hits !The Killers • Sam´s TownNya albumet innehåller “When You Were Young”,världens bästa låt just nu !Fergie • The DutchessInnehåller hitsingeln ”London Bridge” och nyasingeln ”Fergalicious”. Albumet gästas av blawill.I.am och Ludacris.

med okomplicerad och odistad punk fylld avcharmiga melodier som mest påminner migom KSMB. Smart punk i rockdräkt som intebehöver spänna musklerna till bristningsgränsenför att få lyssnaren att hänga med.Dussinet fullt av låtar nedstrippade ochkomprimerade till ett koncentrat av vad manbör åstadkomma med klassiska bas/trummor/gitarr/sång-sättningen. Och den explicita revolutionspropagandanär något nedtonad för attvara Dennis, vilket gör Automatic lättillgängligäven om den samtidigt blir lättviktigare. Menrock är faktiskt till stor del underhållning.Bästa spår är spattiga Little Obsession, Cityof Dead med sin bitterhet i texten, härligtrefrängstarka Doesn’t Matter och Fuckin Deaddär Dennis ser bakåt (”But some things aredead/And that’s the way it ought to be”) ochframåt (”Go ahead and start your own band”).Och snart är det ju dags för The (International)Noise Conspiracy att göra ny platta…Gary LandströmMABDDitt hjärta är en stjärnaA WEST SIDE FABRICATION/BORDERNågon gång i mitt liv så ska jag åter bo vid engrusväg. En sån där grusväg som slingrar sigsexigt in igenom skogen förbi små hus medskällande hundar och träiga gummor. Där skajag sitta nere vid mjölkbryggan och postlådanoch lyssna på MABD och känna mig merlevande än någonsin.För Ditt hjärta är en stjärna är precis så därlagom nostalgisk. Alldeles för stadig för attramla omkull bredvid fulla Ulf Lundell-fansoch alldeles lagom kokett för att få sitta medi sofforna istället för tårögda Springsteenanhängare.Här är ditt liv sjunger Matti medJonas Kullhammars sax brölande i bakgrunden,då står tiden stilla. Och ångesttyngda Nerepå parkeringen måste vara hämtad från LarsNoréns anteckningsbok. Och allt är förståsunderbart vackert, trots att det stundtals låtersvart så glimrar Matti Alkbergs texter somnorrsken. Jari Haapalainen har produceratännu ett mästerverk från Luleås nästbästaband genom tiderna. Bäst? Breach såklart!Per Lundberg GBTHE MARTIAL ARTSYour SinclairGROOVER/BONNIERAMIGOVarför The Martial Arts ger ut sin debut på ettlitet svenskt indiebolag? För att det var Grooversom hittade Paul Kelly först, så klart, och lavantarna på hans oborstade huvud i börjanav 2000-talet. Sedan dess har Kelly expanderattill en hel Glasgow-kvartett. Ett grabbgängmed glada dagar som botar måndags tristessenmed låtskrivande, ser jag framför mig. Somgör powerpop med de givna ingrediensernabrittisk 60-talsretro, skramliga gitarrer ochmycket pojkattityd. Och är ovanligt grymmapå det. Som charmar med gjutna melodieroch ett oemotståndligt driv från första stund– Murry & Audree.I mötet med gladkraftpophits börjar jagtvivla på hållbarhet och leta bäst-före-datum,vilket är onödigt. Man tackar inte nej till enenergiinjektion.Matilda GustavssonJAMES MORRISONUndiscoveredPOLYDOR/UNIVERSALJames Morrison tackade nej till en filmroll iHollywood för att kunna koncentrera sig påmusiken. Vilken tur, för han hamnade direktetta på albumlistan i Storbritannien. Och detmed all rätt. Det här är en perfekt höstplatta.Är man lite deppig kan man deppa mera. Ellerbli glad. Fast mest glad.James har en grymt skön röst, lite raspig,soulig och jazzig. Den påminner om JamieCullums röst men är mer lågmäld. Trots att detär finstämda stråkarrangemang och stundtalsnästan pampigt blir det aldrig pompöst, förmodligenför att skivan i övrigt är ganska avskalad.Singeln You Give Me Something är envacker låt, precis som hela skivan. Det finnsnog inget bättre ord att beskriva den på,vackert är vad det är.Sara ThorstenssonJOANNA NEWSOMYsDRAG CITY/BORDERFem låtar på 55 minuter. Jobbigt? Nej. Underbart?Ja. Joanna Newsoms nya är inspelad avSteve Albini och mixad av Jim O’Rourke ochBill Callahan (Smog) gästar på ett spår. Bådepå Accelerator förra året och på första skivantyckte jag att det var lite för spralligt, lite förbarnsligt och lite för mycket spelande på denstora charm Joanna Newsom bevisligen har.Men nu funkar allt. Den filmiska känslan finnsmed genom skivan och det blir verkligen aldrigtråkigt att lyssna på hennes ljusa, kaxiga rösteller harporna, stråkarna och flöjterna. Det ärmjukt men dynamiskt och skivan lever helatiden, det går liksom inte att tappa koncentrationen.Så fängslande är Ys.Martin RöshammarPAJO1968DRAG CITY/BORDERDavid Pajo har lirat med Tortoise, Royal Trux,Slint och Zwan men har även gett ut soloplattorunder olika namn som Papa M, AerialM och – sedan förra årets självbetitlade albumsom – Pajo. David Pajo har ändå gått mig heltförbi, vilket jag med 1968 (vilket även är årethan föddes) i lurarna bara kan beklaga.Plattan inleds med en mörk väldigt vackerfolkvisa där den frågvise Pajo får veta att densom knackar på dörren är djävulen och det somsläpas över golvet är hans egna döda kropp(Who’s That Knocking). I Cyclone Eye fortsätterdet morbida. En kille har blivit inlåst i källarenmed en pistol mot tinningen och det förövarensäger till sitt försvar är: ”I was born like thisI had no choice/I’m the luckiest man alive”.Allt detta ackompanjerat av en akustiskt gitarroch vackra stråkar. Pajos halvt viskande sångpåminner ibland om Elliott Smith, för att i nästalåt istället låta som Slowdives Neil Halstead,eller i Walk Through the Dark som (åtminstoneena halvan av) Simon & Garfunkel. Här finnsäven en upptempocover på Let it Be Me medmunspel istället för smäktande stråkar. Intealls tokigt. Jag tror det är en bra idé att lägganamnet David Pajo på minnet.Annica HenrikssonTHE PLANWalk for GoldRAZZIA/BONNIERAMIGOThe Plans tredje skiva är den mest ödmjukade gjort. Kanske har det att göra med att bandet,som bestod av fyra medlemmar, sedanblev två och nu bara består av en: sångarenoch låtskrivaren Theodor Jensen.Kanske har det också att göra med att JariHaapalainen varit med och producerat ochhjälpt Theodor att till slut hitta sin plan. För härbevisas det verkligen att The Plan är, och alltidhar varit, Theodors projekt. Det känns ocksåsom att det är hit han hela tiden velat komma.Som att han nu hittat målet med sin musik.Skivan är, tveklöst, en förlängning avEmbrace Me Beauty men där den saknade enkärna och något som stod ut, ersätts det, påWalk for Gold, av en ton av just ödmjukhetoch kärlek inför musiken som skapats. Det

kommer aldrig komma en ny Mon Amour(även om Walk for Gold med sin eufori ochenergi gör sitt bästa för att hamna i sammaklass) och detta har Theodor insett. Nu väntarhan bara på att hans publik också ska insedet. Och uppskatta det där andra.Som består av ett The Plan som på debutengjorde låtar som Daybreak och The Days JustGlide in, och som på denna skiva gör RuthlessEyes, Bus och Mess. Det är de låtarna som gliderfram och berättar historier i en svävandepromenadtakt. Bekymmerslösa, självklara ochstarka. Sedan kommer det alltid att finnas sådanaspår som vacklar fram på lite svagare ben ochinte fastnar förrän man verkligen ansträngersig. Melodier som, endast ackompanjerade aven sorgsam gitarr, nästan kryper fram och integör så mycket väsen av sig. Men det gör inte såmycket när helheten är så fin som den är här.Linda HanssonPUEBLODarkness Keeps On RisingTRUCKLAND MUSICTona ner all belysning i rummet. När den endabefintliga ljuskällan kommer från gatljuseneller neonskyltarna utanför känns det naturligtatt sätta sig i ett hörn och dra knäna intillkroppen och krama hårt. Märk hur du börjarandas snabbare och att tankarna mörknardå du tänker på livet, kärleken och allt annatsom bara är ämnat att misslyckas. När du nukänner dig som lägst är det dags att sträcka utbenen, dra ett riktigt djupt andetag och släppsakta ut. De asfaltsluktande, betongtungakänslorna som bara sekunder innan dragit nerdig i ett bottenlöst hål börjar ömsom luckrasupp för varje friskt andetag som insups.Med en uppsättning på tre personer stämmerden Stockholmsbaserade ensemblen sinainstrument och med mörkret som inspirationtänder de veken. De sorgbundna texterna griperförtvivlat efter tröst, då de omsorgsfullt lämnarläpparna på Patrik Johansson Bay. Kombinationenav ord och musik skapar en ljusning itillvaron då de mjukt kolliderar. Gitarrer, stråkar,piano, trummor och bas slår an sina toner ochklingar skönt på ett Rolling Stones Paint it BlackmöterEd Harcourt- och Simon and Garfunkel-vis.Lägg Pueblo på minnet, för med ett debutalbumsom detta har de framtiden för sig ochde ryggar inte från att sympatisera med dignär höstdepressionen slår in.Samuel OlssonNINA RAMSBY & MARTIN HEDEROSJazzenBONNIERAMIGOJag brukar mässa om det där med att göracovers med hjärtat och inte med hjärnan. Attdet inte är något fel på att tolka andras låtar,bara man på något sätt gör låten till sin egen.Martin Hederos och kumpanen Mattias Hellberglyckades utmärkt med det många gånger om.När The Soundtrack of Our Lives-organistenMartin Hederos samarbetade med Nina Ramsbyhärom året var jag däremot inte helt övertygadom storheten. Men jag är mäkta imponerad avJazzen och inte minst Nina Ramsbys försiktiga,självutlämnande sätt att sjunga på. De tvåtolkar Duke Ellington, Gershwin och NinaSimone men också Michael McDonald och StinaNordenstam och det görs med så mycket hjärtamen också hjärna att jag inte kan låta bli atttycka att självsäkerheten, det modiga tilltaletoch den filmiska känslan gör det här till ennärmast omistlig skiva för hösten 2006.Martin RöshammarTHE RAPTUREPieces of the People We LoveMERCURY/UNIVERSALThe Rapture ångar på som vanligt. En stordos New York-new wave från 70/80-talet, typTalking Heads. En annan dos uppdateraderytmer och digitala ljud. En portion genomträngandeLuke Jenner-sång som i bästa fallpåminner lite om David Byrne, i sämsta baralåter trist. The Rapture glömmer bort att varaegna, att ha starka låtar (satsar i stället påpost-punk-funket fullt ut) och att inte vara såängsligt besatta av sitt sound. Nej, lyssna påTalking Heads istället. Remain in Light är fortfarandemiltals bättre än denna bleka kopia.Mats AlmegårdRED SPAROWESEvery Red Heart Shines Towards the Red SunBORDERUrsäkta att jag tar i men här har ni årets platta.Red Sparowes andra är mer fokuserad ochhar mörkare utveckling än på debuten At theSoundless Dawn. Och med medlemmar frånIsis och Neurosis – hur kan det misslyckas?Det är pompöst, vackert, hårt och heltinstrumentalt, en slags postrocksversion avvad Isis och Neurosis håller på med i vanligafall doppad i lite indiepop. Den tio minuterlånga (och håll i ner nu, den här titeln är inteatt leka med) Like the Howling Glory of theDarkest Winds, This Voice Was Thunderous andthe Words Holy, Tangling Their Way AroundOur Hearts and Clutching Our Innocent Aweär så vacker att det gör ont och samtidigt såkompromisslös och hypnotisk att men glömmerbåde tid och rum.För en gångs skull så har ett band skapaten total enhet, allting är genomtänkt ochfungerar, musik, titlar, omslag, allt hängerihop och allt är ett steg i upplevelsen. Det härär en skiva som jag inte kan sluta lyssna påoch som jag knappt kan vänta på att få höralive. Och ni som inte vet vad jag pratar om,tänk Godspeed! You Black Emperor i en bataljom världsherraväldet med Explosions In TheSky medan Mogwai sitter på avbytarbänkenoch dricker Jägermeister.Just nu är Red Sparowes det intressantasteband som finns! Äh va fan, vi drar en titel till:And by Our Own Hand Did Every Last Bird LieSilent in Their Puddles, the Air Barren of Songas the Clouds Drifted Away. For Killing TheirGreatest Enemy, the Locusts Noisily ThankedUs and Turned Their Laws Towards Our Crops,Swallowing Our Greed Whole. Sug på den!Mathias SkeppstedtPETE ROCKUnderground ClassicsRAPSTER/PLAYGROUNDEfterlängtade Pete Rock är tillbaka. Äntligen!Fick tag på hans solodebut Soul Survivor från-98 för ett tag sedan och har varit nyfiken påatt få höra mer ever since. Underground Classicsär en skiva full med sköna beats, framföralltmed klassiska beats. Varken beats eller lyrikkänns särskilt 2006 och det gör absolut inget,för hiphop har enligt mig alltid varit bättreförr. Och du hör snabbt att det är gamla rävarsom ligger bakom musiken. Precis som närPete Rock agerade producent och stämpladesitt karakteristiska varumärke på produktionermed Notorious B.I.G., Public Enemy, Nas ochRun DMC har han nu släppt en skiva medsamma stuk.Lyssna på sköna Collectors Item eller WhatchaSay och njut av musik som låter exakt som denska. Jag gillar skivan! Nästan tidlös.Therese Ahlberg

MICHKA ASSAYASBono i samtal med Michka AssayasDAMM/EGMONTJag är glad att jag läser den här boken nuoch inte för 20 år sedan. Då hade jag aldrigförstått. Då var jag helt upptagen av Bono ochU2:s stjärnstatus.Michka Assayas är en fransk journalistsom hängt med, eller snarare befunnit sig inärheten av, Bono och U2 sedan början av80-talet. Boken handlar alltså om Bono. Omatt bilda band. Om att växa upp utan mor.Om framgång och motgång. Lite psykoanalys,eller som författaren själv uttrycker det, ettpolisförhör. Boken är skriven under tre år ochär mer en enda lång intervju. Ett formspråksom verkligen tilltalar mig. Michka Assayaskommer väldigt nära personen Bono även omdet är artisten Bono som har högsta rösten.Mest intressant är ändå Bonos engagemangi bekämpandet av Aids och schysstarehandelsavtal för afrikanska länder. Mycket avboken handlar just om detta. Att engagerasig och stå upp. Bono i samtal med MichkaAssayas handlar inte om hur The UnforgettableFire spelades in, även om jag personligenskulle ha älskat just ett sånt kapitel. Efter 322sidor har jag en annan bild av Bono. En bildav en god make, bra far, skön polare och enperson med stark gudstro och ännu starkaretro på förmågan att saker vid första anblickenkan te sig omöjliga men skam den som gersig.Per Lundberg GBBENGT ERIKSSON,MIA GERDIN,STEFAN WERMELIN99 ProggplattorALFABETA FÖRLAGEn del böcker kan man bara inte sluta läsa;en del genererar så mycket mer än baraen läsupplevelse, kan generera en lust attåtervända eller nyupptäcka saker man troddeman var klar med, saker man trodde maninte längre såg som relevant. 99 Proggplattorär en sån bok. Egentligen redan när man serförfattarnas namn och vet att det är en boksom behandlar just det titeln säger vet i allafall jag att jag inte kommer undan.Syftet med att skriva om proggplattor varatt samla ett antal som sammantaget bästkunde beskriva och förklara hela fenomenet.Även om det finns problem med avgränsningarbåde tids- och genremässigt kännsresultatet helgjutet. Här finns texter omproggens ikonplattor, om de som kom i bakvattnetmed tiden, om de som borde vara meruppmärksammade, om de som, ofta med allrätt, fallit i glömska. Huvudsaken att de bidrartill bilden av proggens tidevarv. Här finnssjälvklarheter som Nationalteatern och Hoolavia favoriter som Jojje Wadenius och FläsketBrinner till överraskningar som Kapten Zoom.Allt beskrivet utifrån sin kontext, ofta medpersonliga reflektioner från författaren (dehar skrivit om 33 plattor var, och om en plattagemensamt, alltså egentligen 100 proggplattor– alltså 33 1/3 platta var, sånt värmer ettgammalt LP-hjärta). De avslutande blänkarnaom vad gruppmedlemmar och artister göridag och om plattan finns på CD eller ej äroumbärlig information när man sjunkit in iboken. För det gör man. Och man kommerinte upp, även om man skulle vilja.Magnus SjöbergSCISSOR SISTERSTa-DahPOLYDOR/UNIVERSALMed sin glimmande och glammande discobrygdbyggd på Queen, Elton John, Bee Geesoch vaudeville/krogshowutspel leder ScissorSisters Robbie Williams-artisteriligan på poäng.Bandets väldigt brittiska popmusik kryddasmed dansande klaviaturer, pipig sång ochplastfunkigt sväng som gjort för kvällar påregnbågsklubbar och lössläppta personalfester.Emellanåt känns Ta-Dah inspirerandeoch precis så uppknäppt och frisynt mansjälv önskar vara, som i inledande I Don’tFeel Like Dancin’, men långa stunder blir detmanierade uttrycket och låtarnas flaxande barapåfrestande, som om låtarna var tillverkadeav teflon. Inte en enda melodi har fastnattrots flertalet lyssningar. Men det spelar välegentligen ingen roll, när Scissor Sisters ekarpå en klubb gissar jag att man är tillräckligtsvennig för att känna att benen börjar röra sigtill takten.Gary LandströmSOUTHAdventures in the Underground Journey to theStarsCOOKING VINYL/BONNIERAMIGODet är något magiskt och storslaget över Southspopmusik. Kanske för att jag hör en del TheChurch. Det i kombination med fantastiskalåtar som behöver tid att gro i ens undermedvetna.Men om man gör det enkelt för sig, såför det första: ett band med ett så kort ochkoncist namn kan ju inte vara annat än bra.En platta med en sån här titel måste ocksåvara skitbra. Engelska South är en trio somgör grym musik. Så är det bara.Per Lundberg GBSTONEGARDFrom Dusk Till DoomBELLS GO CLANG/BONNIERAMIGOAtt anspela på den särdeles coola filmskaparenTarantino är en god start. Då From Dusk TillDawn endast hamnar snäppet under Pulp Fictionpå sevärdhetslistan vill man såklart lyssnapå ett gäng Oslo-boende hardrockers som enligtpressreleasen beskrivs i termer av Tool möterThe Haunted. Skivbolagssnack kan det varalite hur som helst med men åtminstone i dettafall finns fog för lovorden och Stonegard haralla möjligheter att slå sig fram på den internationellametalscenen trots att de inte anammatdet gängse norska pandasminkmörkret. Oavsetthur det kommer att gå kommersiellt har de ennytillkommen beundrare i undertecknad somtycker de gör riktigt bra ifrån sig.Roger BengtssonSTRIP MUSICHollywood & WolfmanPLAYGROUNDStrip Musics nya skiva är en kollektiv seger.Här är varje liten beståndsdel jätteviktig. Alltfrån syntens ljud till Henric de la Cours sättatt uttala sugar and lime. Men framför alltär Hollywood & Wolfman en producentseger.Heikki Kiviaho har producerat detta svenskamästerverk. Han har gjort det med ena beneti det bästa av 80-talet. U2, The Sound ochChameleons värme ligger ömt över hela ljudbilden.Sakrala körer och underbara gitarrer.Det andra benet pekar mot framtiden. Tidlösheten.Något som inte går att sätta fingret på.Kanske är det Strip Musics låtar. Kanske någotannat ovidkommande i det stora hela. Vadsom är viktigt är att ett litet svenskt band gören enormt stor platta som kommer att hållai många år.Per Lundberg GBSWAN LAKEBeast MoansJAGJAGUWAR/BORDERI vissa kretsar är det här riktigt stort. DanielBejar från Destroyer och New Pornographers,Spencer Krug från Wolf Parade och SunsetRubdown och Carey Mercer från Frog Eyes gårihop och bildar Swan Lake. Och det är tokigt,storslaget, berg-och-dalbane-aktigt och gör attman nitas fast vid varje låt.Det går bara inte att sätta en genrebeteckningpå det här som ibland vagt, vagt påminnerom alt-country och som ibland luktar liteMercury Rev men som mest är lekfullt, ljudspäckatoch fantasieggande. Jag älskar BeastMoans.Martin RöshammarANNA TERNHEIMSeparation RoadUNIVERSALEfter MP3-spelaren måste Anna Ternheim havarit årets julklapp 2004 – liksom Jozé Gonzaléz2003 – och lyst upp i tusentals svenskastugor och hjärtan. Ternheim hyllades avkollegorna, sålde guld till svenska folket ochförenade indieflickor med deras mammor.Självklart står vi inför en höst när Annasläpper uppföljare och slår på stort, bokstavligttalat. Ambitionen att med Separation Road”låta riktigt pampig” ses i stråkarrangemangoch rymligare ljudbild. Inledande Intro är filmiskaTranssylvanien-stråkar och skräckfilmsromantiksmyger sig in i ödesmättade låtarsom Lover’s Dream och One to Blame. GirlsLaying Down, med dramatiskt pianohamrandei verserna och pampig refräng, är en givenförstasingel.Precis som titeln indikerar är det relationeroch separationer som avhandlas – Such a LonelySoul andas smärtsam otrohet och Tribute toLinn sörjer en förlorad vän. Ibland tänker jagcyniska tankar om Anna och folkligheten. Omhur hon enligt gamla framgångsrecept lyckasvara lättillgänglig och ändå behålla image somsvår. Men för det mesta tänker jag att Anna gjorten utmärkt uppföljare. Med större fokus ochstarkare helhet än debuten – som ger folket vadfolket vill ha. Och behöver inför hösten 2006.Matilda GustavssonTINGSEKWorld of its OwnV2/BONNIERAMIGODet har gått ett år sedan Magnus släpptesitt rosade självbetitlade debutalbum.Södra Sandby-pågen som inte olikt deflesta musikintresserade tonåringar tidigtbörjade spela och lattja till personligafavoritdängor för att sedan starta ett gängolika bandkonstellationer. Utvecklingenledde till ett otal möjligheter där detibland krävdes en veckas varsel för att lärasig att behärska pedal steel då Loosegoatsbehövde inslaget i sin turnérepertoar.Det var bara en milstolpe till kommandeerfarenheter som snyggt präntas ner i hanslivsbok för att en dag kunna imponerakommande generationer Tingsek.Att nu återkomma ett år efter det redantidigare nämna albumet kräver mod ochsjälvförtroende vilket är något som dennaskåning utan tvekan besitter. Än en gånghar han samlat ihop sina vänner frånKamraterna, Damn! och andra namnkunniga.Med alla samlade har han öppnatupp dörren till sin skaparverkstad ochUNLEASHEDMidvinterblotSTEAMHAMMER/PLAYGROUNDStabil dödsmetall som levererar. Så kan dusammanfatta Unleasheds Midvinterblot, därtitelspåret är bland de bästa.Unleashed är idag så himla mycket bättreän för femton år sen. Logiskt kanske, men intealls en självklarhet. De visar upp tekniska riffoch trumspel som håller hög klass. Dessutomhar bandet klara, lättillgängliga refränger.Perfekta låtar för publiken att sjunga med iunder kommande turné.Visst finns det tråkigheter, som Triumphor Genocide, men så blir det med ett 15-låtarsalbum. Unleashed har trots allt lyckats svettafram ett renodlat dödsmetallalbum somborde kunna göra bandnamnet ännu mer känt.Torbjörn HallgrenZION I & THE GROUCHHeroes in the City of DopeOM/BORDERHar du tur hittar du två, max tre bra låtar påen platta. Men killarna från Bay Area, Zion Ioch Living Legends frontman The Grouch harlyckats skapa ett album som håller intressetvid liv 15 spår igenom. Samarbetet mellan dessatvå west coast-hiphoppare är smart. De representerarolika stilar som tillsammans synkas bra ochlevererar ett välpackat innehåll med substanssom lutar mer åt triphop än hiphop med influenserfrån trance, drum’n’bass, och reggae.Current Affairs handlar om att vi ska struntai sensationsnyheter och massmedia. Triggerhandlar om mänskliga rättigheter och säkerhet.På Hit Em bevisar duon att de inte bara kanundergroundhiphop. Trains and Planes handlarom att vara vilsen i världen och det är dennalåt jag spelat mest. Oh så rätt budskap – jaghåller verkligen med Zion I! Chali 2na frånJurassic 5 gästar på häftiga Too Much och påMake You Fly gästar sångaren Eshtero. Tänkwow, tänk nytt, tänk inte alls. Bara njut!Therese AhlbergFler recensioner:www.groove.sepresenterat skisser med gränslös potentialsom de sedan tillsammans gjort verklig.Redan då första tonen slås på öppningsspåretGood Way of Life där vi bjuds på enduett med Emmi, kan du känna en rysningsom följer med genom den timmeslångaresan som väntar. Personligen måste jaghöja upp tolkningen av Depeche ModesShake the Disease, där han likt Johnny Cashvisar att en låt inte måste fastna i en särskildgenre.Spänn fast dig och bered dig på en resain i denna vita mans själfyllda sånger ochlyssna noga så kan du trots hans ljusa hyhöra rytmen från ett bastant afrohjärta.Samuel Olsson28 Groove 8 • 2006

EuropeSecret Society.CD 189·HammerfallThreshold.CD 189·Just nu på Åhléns!Välkommen in.Priserna gäller t o m 4/1 1 så länge lagret räcker.

THE MELIGROVE BAND”PLANETS CONSPIRE”(11/10)Meligrove Band kommer från Kanada, mentill skillnad från många av sina landsmänså ägnar de inte sig fullt ut åt indie-poputan har den goda smaken att blanda detbästa från pop-världen med det bästa frånrock-världen och göra något alldeles egetav detta.ISOBEL CAMPBELL”MILK WHITE SHEETS”(18/10)F.d Belle And Sebastian medlemmen IsobelCampbell hade tidigare i år stor succémed skivan ”Ballad Of The Broken Seas”som hon gjorde tillsammans med MarkLanegan. När det nu är dags för en skivahelt i eget namn är det mer folkmusik ochmindre pop men fortrarande lika brilljant.THE JAI-ALAI SAVANT”SCARLETT JOHANSSON WHYDON’T YOU LOVE ME”-EP(18/10)Suverän rock blandat med lite dub. Åretscoolaste titel? Fullängdare i början pånästa år. Missa inte dessa exklusiva spår.Live i Sverige i början på december.MIDLAKE”THE TRIALS OF VANOCCUPANTHER”-LIMITED VERSION(18/10)Av många ansedd som årets bästa platta,Innehåller singlarna ”Roscoe” och ”HeadHome”. Efter en bejublad förbandsturnétill Flaming Lips och ett antal utsålda egnaspelningar så släpps nu en limiteradupplaga med 4 nya låtar lagom till Sverigespelningarna i oktober.DUKE SPECIAL”SONGS FROM THE DEEP FOREST”(25/10)Lite Queen, lite The Ark, lite Elliott Smithoch lite musikalfeeling uppblandat med enhög hitfaktor. Allt detta sammantaget geross Duke Specials debutalbum.TINGSEK”WORLD OF IT’S OWN”(25/10)Tingsek är medlem i Helt Off, har bandetKamraterna tillsammans med Timbuktuoch har spelat tillsammans med WillieNelson och medverkat på Ane Bruns”Duets”. Nya skivan är en skön blandningav rock och soul, innehåller radiohitsen ”ILove You (Part 1)” och ”World Of Its Own”.AIMEE MANN”ONE MORE DRIFTERIN THE SNOW”(1/11)När Aimee Mann återvänder till skivdiskarnaär det med ett julalbum. Hon blandar gamlaörhangen med nyskrivet material tillsammansmed sin äkta hälft Michael Penn.HOT CLUB DE PARIS”DROP IT TIL IT POPS”(25/10)Moshi Moshi har gjort det igen, indienär den är som bäst. Redan live favorit iUK, missa dem inte på Debaser Medis 3november.UNDERWORLD”BREAKING AND ENTERING”(1/11)Nya skivan med Underworld är ett soundtrackför f lmen ”Breaking And Entering” av AnthonyMinghella som även har gjort ”Den EngelskaPatienten” och ”Cold Mountain”.30 Groove 8 • 2006

Hösten är äntligen här – jippie! Då är det dags att lyssna på Grooves CD#8. Ja, för våra prenumeranteralltså. Tillsammans med sina kompisar kan de framför brasan njuta av mängderav spännande ny (svensk) musik. För att få 10 nummer av Groove inklusive skiva hemskickad:betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!1 Julian BrandtHappy (Carl Q Lator Mix)Julian är även med i new wave-orkestern ThePaper Faces som släppt blivande hitten Discoboysom fanns med på Grooves CD #5. Denär också syntinspirerad men Happy är riktigtold school synt med svävande sång och djupaslingor. Och refrängen är massiv. Glad ochstor. Stor glädje helt enkelt.www.julianbrandt.com2 The Northern SoundzDisco Inside My HeadNästa syntdänga upp till rakning är laptopdunkandetfrån denna väl namngivna låt.Johan och Carlos, som utgör The NorthernSoundz, blandar rock- och electronicainfluensertill 207 sekunders popsvängande måbra-känslormed viss dekadent klubbvibb. Litefuturistiskt, mycket dansant.www.myspace.com/northernsoundz3 New SkinNew SkinExil-svenskarna Jen och Gil var förband tillGary Numan i USA i somras, och visst vilar detnågot mörkt och lite skrämmande över derasmusik. New Skin är byggd på tunga rytmer,tuggande gitarrer och suggestiv elektronikinspelat hemma i London. Mysig electrogothrockatt hålla i när åskan går.www.new-skin.co.uk4 Samuraj CitiesThxa1000000Lätt dramatisk sång, distad bas, melodiössyntförstärkt indierock, stompiga trumtakteroch koklocka – det är allt som behövs fördenna duo att erövra världen. Framföralltkoklockan regerar. Steget till en stökig versionav Depeche Mode är inte långt. Här finnsmycket att vänta i framtiden.www.samurajcities.com5 TummelEst-schmerz in HanoiKletzmersvänget hos sjumannabandet Tummelbrakar loss efter det inledande introtmed den hårt distade gitarren som ledsagare.Denna oväntade stilmix sätter tonen för heladenna ompa-ompande låt man inte kan slutaheadnodda till. Inspiration är ingen bristvara– live är Tummel med största säkerhet fantastiska.www.tummel.nu6 BelleYou Got MeSvenska Belle åkte till Nashville för att spelain sin nya platta I Am Yours, popcountryspåretYou Got Me med sin svävande gitarrslinga ochBelles eteriska men bestämda röst är tagetfrån den. Låten är enkelt uppbyggd men detvisar sig vara rätt medicin att inte krångla tilldet, popmusik ska ju vara välkomnande.www.bellemusic.nu7 Tractor Pulling PeopleJune Above ParDenna unga killtrio (som söker ny sologitarrist)bor i Göteborg men har rötter i Leksand.Deras vita medelklassrock känns riktigt angelägenoch välsmakande för målgruppen. JuneAbove Par byggs långsamt upp av riktigt skönmusik och avspänd sång av begåvningenMartin Johansson som ibland påminner omKurt Cobain.www.tractorpullingpeople.com8 Nom de GuerreSlack vs. LameSupercharmiga poptrion Nom de Guerrespelar som de vill och bryr sig inte om detlåter teatraliskt, symfoniskt, killfånigt elleralldeles underbart. Albumet heter La La Laoch är ett måste för dig som inte försoffatshelt ännu. Sättningen är piano, bas och trummoroch kläderna är egentillverkade. Hmmm,intressant…www.nomdeguerre.se9 Hugo LindmarkNo Good, GirlLånge, spinkige och skelögde Hugo Lindmarkkan inte sluta att sjunga om tjejer. Hans bittrasmå berättelser kompas av bandet A Bunchof Lonesome Heroes som står för någon slagspigg altcountry som faktiskt fungerar somen vitamininjektion. Att vara bitter kan ändåfunka, tydligen.www.hugolindmark.se10 The Bastås LocosWhere2 the Wild Wind BlowsÄnnu skitigare cowboyrullning skapar örebroarnai bonnagänget The Bastås Locos.Banjo och mandolin används för att kompletteraChristian Gustavssons av alkohol skrovligastämma, steelgitarren ylar mot himlentillsammans med den vilda vinden och skrönornahaglar tätt. Yiiihaaa!11 Eskju DivineHold OnÄnnu ett band byggt kring instrumentenpiano, bas och trummor, Norrköpings-bandetEskju Divine är välkända i indiekretsar mensiktar nog mot större scener med sin pompösaEskobar-poprock. Syntinslaget skaparkänslan av kompakt ljudvägg medan melodiernasmäktar likt vårvindar. Härlig dramatikfinns överallt.www.eskjudivine.com12 Shake the NationChildren of the RevolutionStockholms/Uppsala-kvintetten Shake theNation bygger upp emotionella rocklåtenChildren of the Revolution med ett pumpandedriv förlöst av stygga gitarriff. Killarna brinnerför sin feta rockpassion och detta får deverkligen ut i musiken, det rockar verkligenohämmat. ”Revolution baby” – rock on!www.shakethenation.com13 TeardriveSnowGitarrgnissel, mullrande trummor ochgrunge-sång håller Teardrive ihop. De femkillarnas mixtrande med harmonier och barrériffpassar perfekt över den granithårdarytmsektionen. André Jadeborn heter sångarensom letar efter de stora yttrycksmedlen,främst i refrängen som expanderar kraftigt.Grunge för 2000-talet.www.teardrive.com14 The ArtillerySummerYnglingarna i varbergska The Artillery snorihop rockiga poppunkstänkaren Summerdär de sjunger om stranden (Apelviken?) ochannat som gör livet värt att leva. De spelarmycket på entusiasm och röjig inspiration,förhoppningsvis skiter de i att polera sittsound, för då är det bara att börja boka inturnéerna på kontinenten.www.theartillery.net15 KampradsLaughing MatterDebutplattan heter Thoughts Never Released.De tre killarna kommer från Härnösand menhar flyttat till Örebro. De spelar uppriktigoch rättfram rockmusik med distinkta gitarreroch övertygande sång. Men det är merglittrigt vackert än brutalt. Och ändå nitasrefrängen fast i pannloben. Det gillar vi. Ochbandnamnet så klart.www.kamprads.com16 CalaisaHey GirlCalaisa låter som en lisa för själen med sinstora, öppna famn till musik. Sånginsatsenfrån de två syskonparen är överväldigandehärlig. De har roligt och verkar lyckliga – precisdet man önskar sig själv. Inte konstigt attde blev upptäckta när de var i Nashville, detaktuella debutalbumet borde kunna bli enriktig hit i USA.www.calaisa.com17 The KillersWhen You Were YoungMed en otrolig glöd, total produktionsmässiguppbackning och fantastisk sång serverarhajpade Las Vegas-stjärnorna The Killers enlåt i mastodontformat. Är detta en hit? Skiterbjörnar i skogen? Har påven en lustig hatt?Du kan hoppa upp och sätta dig på att dettaär solid rockhit om jag någonsin hört ensådan! Klockrent!www.thekillersmusic.comwww.groove.se 31

The WALKMAN ® logo and symbol are registered trademarks of Sony Corporation.Jagatt hitta nya låtarTrackID identifierar låten du just hörde på radio, och med 3G går detsnabbt att ladda ner den. Med plats för upp till 1000 låtar är det bara attfylla på med den musik du behöver. Nya W850i sätter alltid musiken först.sonyericsson.com/walkman

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 1DVDDEPECHE MODETouring The Angel – Live in MilanMUTE/EMIAtt Depeche-farbröderna ryckte upp sigoch smällde ihop Playing the Angel somfaktiskt innehöll minst fem riktigt starka,klassiska Depeche Mode-anthems varförutsättningen för deras succéartadeturné som sålt slut överallt dit den anlänt.I kombination med fansens känsla av attdet-kan-vara-sista-turnén-någonsin då.För visst börjar de se lite trötta ut, ävenom stämningen i bandet är mycket bättreän när soloskivor och glåphord hagladeomkring dem varje månad.Depeche Mode är unika av många anledningar.Dave Gahans röst, Martin Goreslåtar och Andy Fletchers byråkratiska look.Men (förutom låtarna då) framför allt föratt de varit det syntband som visat att detgår att göra konserter till något annat äntrista föreställningar där fyra robotar stårblickstilla bakom sina syntar. Det är röjigt,svettigt och på senaste turnén och dennaliveinspelning lite tröttare än tidigare.Inte konstigt. De är äldre och att se dennavideo och jämför med The World We Live inand in Hamburg från 1984 exempelvis… jadet är ju rent ondskefullt. Vi har ytterligare22 år i almanackan. Skillnaden mot denvideon är givetvis också att det finns såextremt mycket starkare låtar nu. Fråninledande A Pain That I’m Used Too tillavslutande Goodnight Lovers är det ocksåen enda lång styrkedemonstration. Medendast några få svaghetstecken: Just Can’tGet Enough (varför spelar de fortfarandeden där jävla låten?) och Martin Goresvansinnigt fula mohikanmössa.De små korta dokumentärerna är ocksåunderhållande, även om de känns liteväl mycket som reklamsnuttar för en nyfilm. Du vet, alla tycker det har varit såunderbaaart att jobba just med det härprojektet. Ärligast är väl Martin Gore somi alla fall halvhjärtat erkänner att han integillar att spela Just Can’t Get Enough varjekväll.Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTERBad Boys For Life Volume 2PEOPLE LIKE YOU/PLAYGROUNDSex energisprutande punkband filmadelive i Wien på Where the Bad Boys RockTour 2005 och inte en lugn stund! Enhelt galet sprallig inledning med Mad Sinsom visar upp sig från sin allra vildastesida, följt av U.S. Bombs, Deadline, TheGenerators, District och The Deep Eynde.Adrenalinet sprutar, publiken verkar överlyckligaoch man missar inte en sekundav konserten eller energin, allt filmat frånen svettstänkt kameralins. Med i dennalilla DVD-låda är även lite småtrevligtbonusmaterial, klipp filmat med handkamera,videor och intervjuer. Över två ochen halv timmas speltid lämnar en meden upprymd illmarig känsla i kroppen,eller möjligtvis med en diffus känsla avatt blivit överkörd av ett partytåg med 150hysteriska punkrockare ombord… Det kantyckas lite meningslöst att försöka återskapakänslan från en livekonsert hemmai tv-soffan, men det här är så nära manmöjligtvis kan komma. Är man dessutominne på denna typen av musik kan maninte göra annat än att njuta.Petra SundhVIO-LENCEBlood & DirtMEGAFORCE/PLAYGROUNDÄven om denna dubbeldisc förpackats i enbox av pärlemor, kompletterats med alltsläppt och tidigare osläppt material ochsålts för en spottstyver via hemglassbilenskulle Vio-Lence ändå vara bandet RobbFlynn (Machine Head) tidigare lirade i.Precis som Flotsam & Jetsam var JasonNewsteds gamla band och Lightforce varSteve Rowes osv.På skiva ett finns den 90 minuter långadokumentären Blood & Dirt där allt ochalla får komma till tals och den har bådesina uttömmande och underhållande partier.Den andra skivan består av liveupptagningarfrån Thrash of the Titans 2001,Live at Slims 2001 samt några spridda låtarfrån 1993 och 2003.Med en speltid på 213 minuter är Blood& Dirt en väl tilltagen thrashmunsbit fördem som uppskattar Vio-Lence. Likafulltär de för oss flesta bara Robb Flynns gamlaband.Roger BengtssonVinylBlack Art Orchestras Beatpacking (TrapezLtd/Import) är bland de mer minimalasakerna just nu. Bakom orkesternamnetstår Johan Fotmeijer och Håkan Lidbo somverkligen sett till att skala av allt in tillväsentligheterna. Sähkö-influenserna lyserigenom, men de har blivit varmare. Somden bultande basen i How it Works – fylldav varm elektronik. Oemotståndlig minimalism.På samma label får Shane BerrysFillertet 2 (Remixes) ny skrud av DominikEulberg på A-sidan och Gabriel Ananda påB. Originalet som kom i våras är guld mensärskilt Ananda lyckas polera upp det ännumer. Det gnistrar ordentligt i det psykandebreaket några minuter in i låten.På Trapez visar oerhört produktive FlorianMeindl hur man gör lekfull elektroniskdansmusik med massor av små finessersom garanterat gör att man inte kanvara annat än tokigt alert när man lyssnar.Både Milk in Tea och B-sidans Tamiflop 2hoppar och skuttar fram (Trapez/import).Lekande lätt men inte fullt så funkigtsvängande blir det på Renato Figolis LaStelle Sono Tante (Trapez/import). Trapezser alltid till att hålla hög kvalitet, mendenna tolva från Figoli är trots allt en litenbesvikelse. Den känns lite för tunn ochstatisk. Inte ens galopptechnon på B-sidankänns nödvändig.Att Traum står för hög klass är ingetnytt. Men Kenny Leavens b (Traum/import)slår ändå det mesta. Det där breaket!Det där fantastiska breaket! Breaket! Detsom känns som att springa på väggar islowmotion eller ducka kulor och varaNeo i första Matrix-filmen. Breaket somfår världen att röra sig så långsamt ochallt annat än du går på tomgång. Exakt så(nästan) känns det när Kenny Leaven dropparden feta basen och låter allt plana ut iett riktigt old school-break som vi knapptminns det från 90-talet. Fram med visselpiporoch glädjetårar! Och när vi ändågått på rejvkalas kan vi lika gärna spanain de två frustande technomonster somvuxit upp ur Dominik Eulbergs Bluetensind dem grossen Schillerfalter fremd Rmx(Traum/import). Renato Figoli gör den tillen bred fet väg asfalterad med glittrandeljud och Adam Beyer ger den en hård kantigbetongyta som bygger upp och byggerupp. Dubtechno som bara växer och växer.Martin Eyerer & Oliver Klein är tvåDJ:s med en minst sagt lång erfarenhet.Det märks också på Kairo (My Best Friend/Import). Al Quadus är rullande basgångaroch smattrande toner medan Cicada låterflummigare och mer glidande. Båda ärdock givna dansgolvsrökare. Det kan manverkligen också säga om Oliver Koletzkismix av Dasos Daybreak (Remixe) (My BestFriend/Import). Efter någon minut låterKoletzki låten gå ner i brygga i ett långsamtbreak och sen piskar han upp den påfötter igen med en riktigt stygg electrobas.Jäkligt snyggt. Skat-remixen är däremotinget att ägna tid åt.Eltrons Wirefall EP (Festplatten/import)har förvisso någon månad eller två pånacken. Men jag kan inte låta bli. Det ärden där galet pigga baskaggen i Wirefallsom peppar upp en totalt innan basenkommer smygande. Sen blir det riktigt sågtandskalasi Patcheraser. Techno att varalycklig till. Andi Teichmann gör förrestenockså det. På Refaded tolkar hans brorsaHannes, Ada och Dubmasta låtar frånAndis album Fades (Festplatten/import).Med ett sånt bra grundmaterial är detsvårt att misslyckas och det är det helleringen som gör. Adas remix av Tape påminnerdessutom finfint mycket om VectorLovers underbara droidboogie Electrosuitei kombination med något bräckligt indiepopband.Kompisar som kan nåt är bra att ha.På Mineral Musica (Import) kommer fyrakompisspår från olika artister Friends WithBenefits vol. 1. Lite spretigt och kantigt ärdet allt. Men rätt charmigt. Daniel ChavezGlitch That Bitch är en liten sambaorkesteri minimaltechno-dräkt.Miss Yetti är svag för gammal EBMsynthoch det brukar höras. Men inte såmycket på Insights RMX (Gold & Liebe/Import).André Kraml mixar fram elegantminimaltechno ur Sideways medan P.toilelåter electrobasen komma till tals i sammalåt. Men favoriten är ändå Silversurfersremix på Lovely Loneliness. Djup och mörk,men med så varma stråkar att det kännssom att sväva på moln. Snyggt bearbetadoch faktiskt helt fenomenal.David Squillace tar hjälp av Dokser påMinisketch03 (Minisketch/Import). DavidSquillace egna spår Make Me What? ären funkigt minimal sak som är helt rätt.Knarrande beats, små ljud som låter sompysande kolsyra och ett säkert hanterandeav filtereffekterna gör detta till en litendansbomb. Doksers mer envetet bedjandeMake Me Funk blir dock lite tröttande ilängden. Lite för mycket in your face.Vad lite remixande kan göra ser manpå Fingertwisters I Remember Jah (ChillosophyMusic). I originalversionen är deten reggaelåt som styr stadigt och trist somen finlandsfärja, men när Ooze sätter den igungning med en mer elektronisk dubmixblir det bättre och när sedan Solead taröver rodret slutar det med riktigt saltstänktoch fräsch techhouse. Samma sak på nästatolva från Chillosophy-bossen själv, SebastianMullaert (från Son Kite och Minilogue):Ooze feat. Trishk Random WondrousThings. Tyvärr kokar han ihop jazzsåsigtriphop som Blue States försöker räddagenom att göra om den till en 60-talslåt.Det funkar inte alls. Jesse Somfay får dockupp den på (dans)benen och sen skitarAndreas Tilliander ner den så mycket attden i slutändan har hedern i behåll. Mendet som slutgiltigt bevisar remixandetsabsoluta magi är ändå Kritical Audiostolva Krupp (Chillosophy Music). Originaletär en skön IDM-låt. Men Minilogue tarden till svettigt höga höjder i deras remix!Klockren minimal dansgolvsstänkare somsamtidigt har så mycket melodi att manblir yr och vimmelkantig. Riktigt, riktigtbra debuttolva från Uppsaladuon KriticalAudio och en fantastisk remix av Minilogue!Narcotic Syntax ger sig på att låtaprovocerande i Provocative Percussion(WIR/Import). Tyvärr provocerar de inte ettsmack. Däremot är det urtrista trumorgier

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 2de serverar. Som en sambaorkester utansjäl och hjärta – som monotont och själlöstspelar vidare utan att förstå varför.Pumpande, men med själ är detdäremot på Salz Rotten (Authentic Music/Import). Det låter som om Basic Channelmöter Adam Beyer för att jamma framhård dubtechno. Stort och mäktigt.Samma pumpande rytmer på FranklinDe Costas Butterfly EP (Defrag Sound Processing/Import)men mycket mer avskalatin på bara ryggraden. En baskagge, ett parhihats, en böjbar basgång och lite samplingarpå toppen. Defrag Sound Processingmåste bredvid Amarone-vinet vara detfinaste från Italien!Spanska Galaktika Records fortsätteratt ge ut poppig techno med charm. SwatSquads Shared och Molders All ThingsEnd EP (Galaktika/import) delar båda ensugande rytm och lätt hoppande melodier.Men där Swat Squad ändå känns litestillastående går Molder vidare och låtersig inspireras av gammal Detroit-techno.Framför allt i Green Sheeps Are Hard to Find(visst är de?).När vi ändå plöjer igenom medelhavsländernaär det väl bara att ge sig av motGrekland också? Novateks Under Pressure(Preset/Import) är en skiftande fyralåtarshistoriadär bara Simply Put håller måttet.Den är rätt aggressiv och rå medan Novateksnurrar till det för mycket i övriga spår.Paul Nazca fortsätter pumpa in seriösthöga doser trance i sin techno. Förragången var det på Boxer och Scandale EP,den här gången hos Ellen Alliens BpitchControl(Import). Nice to Be Here innehållertvå flytiga spår som är breda och djupanog både för dansgolv och hemmalyssning.Tyska Psycho Thrill är ett bolag somblickar mot både Stockholm och Detroiti val av inspiration. De bryr sig medandra ord inte mycket om att minimal ärhetast för tillfället hemma i Tyskland. Härhandlar det om muskeltechno. JoshuaHarrison lyckas sådär på Plexitest EP(Psycho Thrill/Import). All Seeing är enskönt djup låt med lite bleepljud, men iövrigt är det en rätt okänslig EP. Bättre ärClaus Bachors Wet Job_mixes. Fet bas ochriktig kraft, hittar den här rätt ställe i ettDJ-set kan den lyfta ett golv. Manager_111lyckas inte lika bra på penthouse traxx#1.0.Ändlösa loopar som inte leder någonstans.På en sidoetikett till topphemliga(men inte längre så hemliga ändå) labeln,bandet och låttitlarna Rekorder skapartopphemliga (men ändå inte längre)Kaliber låtar på bolaget Kaliber med låtarutan titlar. Och svenska Kaliber påminneren del om tyska Rekorder: även här ärdet glödande elektroniskt sound som ärhårt samtidigt som det rymmer så mycketfluffiga melodier att det känns som denperfekta kombinationen av pop ochtechno. Jo, det är så bra. Vi har nått nummerfem i serien och har väl förhoppningsvisfem tolvor kvar att vänta på: Kaliber 5(Kaliber/Import).Efter allt förhandssnack och alla spekulationerkring Audions uppföljare till hansbästa låt någonsin, Just a Man, skulle detvara så lätt att vara besviken. Och Mouth toMouth (Spectral/Import) är inte riktigt likastark som Just a Man, men det är faktisktjust precis nästan att den ändå är det. Enliknande lekfullhet i rytmerna, en galetaggressiv studsande bas och vansinnesflimrandesyntljud som hackar upp låten i ettenda inferno. Matthew ”Audion” Dear ärbland de största producenterna för tillfället!På samma bolag visar Sami Koivikkoatt Finland inte bara är Sähkö, Jimi Tenoroch Jori Hulkkonen. Koivikko gör krispig,stunsig tech-house av allra bästa slag:Pääjääsä är inte lika jä vla bra somAudion, men helt klart riktigt högklassigmusik. I titelspåret är det discoutflykt och ide båda andra blir det lite hårdare technoför oss som vill och vågar.Kanske inte på riktigt samma höga nivåsom Spectral befinner sig det lilla bolagetSushitech, men de släpper så fina saker attde snart kommer att vara där! I alla fallom världen är rättvis och alla goda får detde förtjänar. Vilket kanske inte alltid är så.Nåväl, Koljahs Leckerkuchen är oerhörtreducerad och fanatiskt bra minimaltechno(Sushitech/Import). Fyra spår med högkvalitet. Allra bäst är Mikael Stavöstrandsklaustrofobiska mix av titelspåret. På sidoetikettenSushitech Purple ger Miss Fitz totaladigitala orgier av toner som ramlar påhuvudet, voltar och slår runt. Sen ordnarhon upp sina rytmer och toner och smällerin en rak höger med minimalbomben Lickthe Tick som särskilt i Ryan Crossons mixär ren magi. She Has No Legs EP är ett givetköp.Mikael Stavöstrand gör oerhört braifrån sig på sitt nya egna bolag också. SunsetDiskos är mer klubbanpassat än hansäldre label Mitek. Först ut var labelbossensjälv tidigare i somras med My Moon EP(Sunset Diskos/Import) som bland annatinnehöll finfina poptechno-möter-trancesmycketDark Side of My Moon. Andratolvan ut är [a]pendics shuffles Framedand Defamed (Sunset Diskos/Import). Medlåtar som In Charge visar han vem sombestämmer. Gungande minitechno somsätter igång små små vågor av funk på enspegelblank yta av snygga basljud. Riktigtlysande blir det framför allt i StavöstrandsPeep Mix – avvaktande, smygande ochändå förlösande med små medel!Mats AlmegårdOne, alias Tobias von Hofsten, släpperEP:n Have a Heart på MalmöbolagetKontra-musik. Minimalistisk techno medfunkambitioner. A-sidans två spår gungarskönt, men känns inte direkt som någraklassiker. Det är B-sidans dub-expeditionKontrafunk som vinner i längden.Henrik StrömbergAlbumAGNESStrongerSONYBMGStackars Agnes blir påtvingad BWO-stompoch Barbra Streisand-ballader, modernr’n’b-light och ABBA/Robbie Williamstrevandepompösa melodier och till ochmed Ace of Base-flirtande baktakt – dettaär vad hon har att jobba med. Måste varakämpigt. Men vänta nu, hon är ju en idolmed musikkarriär istället för ett ”vanligt”liv framför sig. Då är det ju kanske inte såkämpigt i alla fall.Enda problemet är att hon byttpotentiellt fabriksarbete eller kassabiträdestjänstmot plats vid löpande bandet iannan bransch. Och låtarna är så tommaatt plattan skramlar när jag kastar den iskräppåsen.Gary LandströmA HAWK AND A HACKSAWThe Way the Wind BlowsLEAF/DOTSHOP.SEA Hawk And A Hacksaw är egentligenJeremy Barnes (en gång trummis i NeutralMilk Hotel) och violinisten Heather Trost,men på tredje skivan The Way That theWind Blows har de tagit hjälp av balkanbandetFanfare Ciocarlia. Plattan är tillstora delar inspelad i en liten rumänsk by.Och det hörs. Tom Waits och Kurt Weillhörs fortfarande i musiken, inte minstgenom varietékänslan som rinner som enflod genom hela skivan. Men nu har deverkligen hittat rätt, svänget är enormt ochde får verkligen ihop alla trådar. Energin,intensiteten och kärleken till den här musikenär så tydlig att jag bara längtar efteratt se A Hawk And A Hacksaw live och helstmed Fanfare Ciocarlia. Grejen är ändå attdet känns som om de gör sin egen grejfast med känsla för att koka ihop en läckersoppa på en massa olika influenser.Martin RöshammarALL TIME LOWPut Up Or Shut UpHOPELESS/SOUND POLLUTIONAll time low är väl att ta i men endast ettfåtal av alla de skivor som snurrat underåret har varit lika bleka och uddlösa somPut Up Or Shut Up. Att balansera längs denslaka lina som skiljer pop och punk är enkonst, en konst som denna kvartett intebehärskar. Märkligt nog är det inte direktdåligt, bara anonymt torftigt och aningenmer spännande än att hålla utkik eftertidningsutköraren på morgonkvisten.Roger BengtssonBABYLOVE & THE VAN DANGOSRun Run RudieLOVERS CHOICE/IMPORTRenodlad gladmusik är det här. Babylove& the Van Dangos sägs vara ett av Danmarksstörsta reggaeband, men för migär de mer ett ska- och rocksteadyband.”Forget your worries and your 9 to 5 anddance your troubles away” sjunger de påJump N Swing N Sway. Svenska motsvarigheterskulle kunna vara Dapony Bros ellerDick Diamond, båda kända för att varajäkligt bra på att sprida kärlek och glädjeunder sina konserter som ofta slutar meden dansande publik.Sångaren Daniel Broman är Babyloveoch det var han som formade bandet föratt kunna sprida härigheterna med skaöver världen. De låter som rocksteadyfrån 50-talet och 60-talet med härligblåssektion, men med lyrik som handlarom samhället vi lever i idag. De hyllar dengode mannen och attackerar den onde.Ganska traditionellt, men det funkar. Detär musik att tycka om och dansa till. Detfinns liksom inget annat alternativ.Therese AhlbergBOBBY BARE JR.The Longest MeowBLOODSHOT/BORDEREtt dussin låtar på ungefär lika mångatimmar. Längre tid tog det inte att spela inden här skivan. Bobby Bare Jr bjöd blandannat in folk från My Morning Jacket, ClemSnide och Lambchop till studion och speladein en hel del bra låtar. Tyvärr så spretarmaterialet lite väl mycket då de ösigarocklåtarna tar udden ur de stämningsfullaoch atmosfäriska balladerna. Men visstfinns här några guldkorn att hitta.Robert LagerströmBARENAKED LADIESBarenaked Ladies Are MeDESPERATION/PLAYGROUNDSist jag hörde Barenaked Ladies var pågymnasiet. Jag vill minnas att de höll påmed en massa tokerier då och hamnade isamma fack som Bloodhound Gang. Därförblir jag ställd när deras senaste alster är enodyssé i mjuk och mysig folkpop.Stundtals låter de till och med somLambchop, på Prozac. Deras stillsamma låtarjäser och tar tid på sig vilket ger en fineftersmak. Speciellt Vanishing. En sjö i enskog, små krusningar på vattenytan, föttersom rör vid varandra nedanför. Magiskt.Are Me tangerar på sina ställen ettalldeles för producerat ljud. Något sompå sina ställen ger en viss känsla avfrustration då det inte riktigt vill kantra

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 3över i kommersialism utan håller sig justpå linjen. Jag efterlyser antingen eller.Men i det stora hela en spännande och nybekantskap för oss som fortfarande minnsdem som ett humor-band.Mikael BaraniBELLEI Am YoursTALKING MUSIC/BONNIERAMIGOHon har en vacker röst. Det kan man inteta henne ifrån. Det är med den mainstreamliknandeamerikanska musikendet är lite si och så. Ganska tunt och intetsägande.Musik gjord av bredbenta killar irutig skjorta. Men med Belles röst ovanpådetta blir det stundtals riktigt trevligt.Låtar som avslutande titelspåret som växerför varje lyssning. Mer avskalat och akustisktså kan hon gå hur långt som helst.Per Lundberg GBTHE BLACK KEYSChulahomaHEARTLESS BASTARDSAll This TimeFAT POSSUM/BONNIERAMIGOAllt sedan salige R.L. och salige Juniorgick ur tiden så har det verkat svårt förfantastiska Fat Possum att hitta rätt. Dehar få av den gamla skolan kvar. Så det bliratt förlita sig på den unga bluesen. BlackKeys gör en hyllningsplatta till sin idol ochledstjärna Junior Kimbrough. Visst, denmannen behöver hyllas jämt och ständigt.Men i mina ögon inte just nu. Duon TheBlack Keys borde istället ha satsat på ettalbum med eget material. Nu blir detvarken hackat eller malet.Lite åt samma håll landar HeartlessBastards. En trio med mer punk än svärtai blodet. Heartless Bastards gör ändå ettallvarligt försök att hålla fanan högt. Detfinns en attityd i sångerskan Erika Wennerstromsröst. Den blöder kanske inteav blues, men väl av egensinnighet. De ärdefinitivt ett band som Fat Possum och vikommer att ha glädje av i framtiden. Justnu är det enda man väntar på från detbolaget antingen när Bob Log III kommertill Sverige, T-Model ska lämna in eller omRobert Belfour ska släppa nytt.Per Lundberg GBBLACKNUSS & NORRBOTTEN BIG BANDOn TourSUPERSTUDIO/PLAYGROUNDKommer du ihåg Blacknuss? Jag gjorde detknappt, men redan första låten BlacknussIntrostuff får mig att minnas fritidsgårdenpå rasten där vi lyssnade på Last Night aDJ Saved My Life och Dinah. Det var tio årsedan r’n’b/soulbandet Blacknuss debutplattaMade in Sweden kom och gjordesouljazztörstande själar till lags. Blacknussär ett musikkollektiv som producenten/trummisen Martin Jonsson står bakom ochnästan alla soul- och jazzartister i Sverigehar någon gång spelat med bandet. Blacknussblev en banbrytare med ett konceptdär olika rytmiska musikstilar mixadesmed frontfigurerna Awa Manneh och ADL.En fusion av Blacknuss och NorrbottenBig Band är en fullständigt galen idé– egentligen mest för att det verkar såsvårt att kontrollera 19 personer på scen.Men liveskivan funkar utmärkt och ännuhäftigare lär det vara att faktiskt se ochhöra dem live.Blacknuss & Norrbotten Big BandsOn Tour är en annorlunda skiva. Meden blandning av soul, jazz, hiphop, funkoch reggae får banden fram en explosivmix med nutida beat som ger urbanavibbar á la amerikanskt manér. En stordel i detta har Tim Hagans som även är entrumpetare i världsklass och som skrivitmerparten av arrangemangen. Kombinationenbig band och r’n’b passar utmärkttill Blacknuss lysande solister. Där finnsfortfarande sångerskan Awa Manneh ochADL, och så har de hittat rapparen SwingFly vars hårda röst kontrasterar på etthäftigt sätt. Ett tips – lyssna på skivan ochdansa med!Therese AhlbergRORY BLOCKThe Lady and Mr. JohnsonRYKODISC/SHOWTIMEPå många bluesklubbar i Memphis – ja,lite överallt i den amerikanska södern, tilloch med – är det fritt fram att gå upp påscenen om man vill spela med husbandet.Men som regel brukar de avråda från det.I synnerhet turister som vill blända medskalövningar och gnida slideröret upp ochner gitarrhalsen snabbare än Stevie RayVaughan. Den sortens uppvisningar haringet med blues att göra. Rory Block bordeveta bättre. Med ett 20-tal album bakomsig är hon allt annat än en turist i bluessammanhang.Trots det låter The Lady andMr. Johnson mer som en provspelning tillmusikhögskolans deltablueslinje, än denömma kärleksförklaring till genren ochlegenden Robert Johnson den utger sig föratt vara. Det är gapigt och präktigt och detär först när hon varvar ner och jazzar tilldet som man kan ana hur bra det kundeha blivit. Men den här pastöriseradeursäkten till blues kan bara en mor – ochmöjligen antagningsenheten på bluesprogrammet– älska.Dan AnderssonBLOOMBloomROASTINGHOUSE/PLAYGROUNDTänk när man var tio år och fick vara medom sin första konsert. Ögonen var storasom hus när man skådade de häftigakillarna som stod på scen och i bredbentaposer stilade med sina instrument. Hurmusiken var i övrigt var kanske inte såviktigt, utan sättet de levererade det pågjorde att drömmen att själv stå där uppealltid skulle bestå.Bloom består av sex skåningar med entydlig lust att ta över världen med sin musik.Hänförda av den fagra skönsjungandeJohanna Stedt spänner de tillsammanssina muskler och intar den rätta posen.De har redan lyckats erövra den tyskamarknaden och önskar nu kunna övertygade egna landsmännen att deras Lambrettadoftandeskiva är något att införskaffa.Låtarna har hitpotential som skullepassa utbudet på närmsta lokala kommersiellaradiokanal. Det räcker dock inte meden blond skönhet vid mikrofonen och femkillar som äntligen kunnat byta ut NothingElse Matters mot egenhändigt gitarronaninär låtarna inte har en egen tydlig personlighet.Samuel OlssonHARLAN T BOBOToo Much LoveTRANSSOLAR/BORDERHan är en intressant bekantskap, HarlanT Bobo. En singer/songwriter som byteransikte inte bara mellan låtar utan mittuppe i dem också, som en multiartisternaskameleont.Uppenbarligen finns det en brokigbakgrund som avspeglas i musiken. Kommeremellanåt att tänka på Andrew Birdsutmärkta The Mysterious Production of Eggssom kom härom året, även om Harlaninte kommer upp i samma märkliga helhetskänsla.Ibland som en lättare, mycketlättare, version av Mark Lanegan – menaldrig egentligen i närheten. Men här finnslite mexikanska klanger, lite traditionellamericana-flirt, lite av varje av det manförväntar sig.Men här finns också saker som rör upp,som titelspåret, som både andas 60-taloch mörk gränddepression, som är en storknytnäve om ens krage och ruskar om en.Och trots att det nästan alltid känns somatt Harlan T Bobo är en lite suddig karbonkopiaav något annat lämnar Too MuchLove ändå kvar ett frö av att vilja växa. Isig själv eller i mitt sinne vet jag ännu inte,men…Magnus SjöbergBORKNAGAROriginCENTURY MEDIA/EMIAndreas ”Vintersorg” Hedlund är bevisligenen man med guld i strupen. Senast jaghörde från honom var på egna projektetFission och plattan Crater som kom förnågra år sen. Musiken där var dock inte avsamma karat och trots hans sångmässigakvalitéer kändes skivan halvtråkig.När Borknagar nu kör nästan uteslutandeakustiskt ligger slutprodukten betydligtnärmre folkmusik än något annat och jaghar allvarliga problem att undvika dvala.Vintersorg sjunger fortfarande fantastisktmen i övrigt är det föga tilltalande.Roger BengtssonSLEEPY BROWNMr. BrownVIRGIN/EMIOm man som jag endast mött SleepyBrown som fantastisk gästartist på ettantal spår och dessutom älskat Sleepys låtMe, My Baby & My Cadillac så är oddsen påatt albumet ska krossa allt soulmotståndinte höga. Otroligt tråkigt då att konstateraatt Mr. Brown är en såsig historia med fåtoppar.Inledande mantraliknande I’m Soul ochOutkast-mötet I Can’t Wait och bubblarenUnderwater Love är utöver The Neptunes-fluffigaMargarita de enda låtar jagvill nämna. Och det är för lite även ommannen har en karaktärsfull och fylligröst. Lyssningsbart är det självklart, menD’Angelo-nivån jag väntat mig av Sleepyfår komma vid ett senare tillfälle. Kanskenär han skaffat sig tyngre låtar än vadOrganized Noize levererat här.Gary LandströmBUCKCHERRY15ATLANTIC/WARNERNär vart och vartannat hårdrockande bandsom sneglar bakåt i tiden nästan uteslutandeser Black Sabbath som ouppnåeligahar Buckcherry en viktig funktion att fylla.De larmar på som om AC/DC möter Aerosmithoch de gör det riktigt bra i hälften avskivans låtar. Blir lite märkligt dock när deplockar in U2-influenser i fjärdespåret Everythingoch sen följer upp med två tristaballader. Där de mer lastgamla bandenär skapligt subtila i all sin gubbsjuka lyrikfaller dock Buckcherry pladask och det blirsnarare tarvligt och plumpt än roligt.Roger BengtssonSOLOMON BURKENashvilleSNAPPER/SHOWTIMEHan är stor och mäktig Solomon Burke.Själv har han, bokstavligt talat, utnämntsig till king of rock’n’soul och ses oftaupphöjd på en tron iförd krona under sinakonserter, ifall någon nu skulle betvivlahans utvaldhet.Detta till trots har andra artister fåttmer uppmärksamhet med hans låtar änhan själv, till exempel Rolling Stones medEverybody Needs Somebody to Love, ett intehelt ovanligt fenomen bland svarta bluesochsoulmän.Som nya skivans titel vittnar omhar han nu hittat tillbaka till countryn,varfifrån han en gång utgick, och följer

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 4duettrenden som tycks råda just nu.Stjärnor som Emmylou Harris och DollyParton dyker upp med kvinnlig fägringoch förstärker countrykänslan. Men Burkeär trots allt soul ända in i märgen och fårinte countryn att låta country. Kanske ärdet lite så att man helst ska vara vit föratt hitta den rätta countrytonen i rösten,precis som de svarta har en speciell fallenhetför blues och soul? Men är det så nogamed genreplaceringarna egentligen?Det går inte att förneka att han har enutmärkt gospelfärgad röst som lyfter ochsprider emotioner till lyssnaren oavsettvad det är han sjunger. Man känner nästansamma allvar som i kyrkan. Burke genomsyrasav religiositet. Men hela 22 barn sägshan ha satt till livet, så det är sannerligenen vital man med oändliga krafter vi talarom.Lekfullheten som fanns med i gamlalåtar som Cry to Me kunde gärna ha fåttsprida sig in i skivstudion och lättatupp stämningen lite emellanåt. Mensoulballaden That’s How I Got to Memphis,Millionaire och bluesosande Honey Where’sthe Money Gone skulle jag tveklöst sättasom pelare uppe på kung Solomons tron.Mathilda DahlgrenCALAISACalaisaMERCURY/UNIVERSALDenna tjejkvartett gör i grunden okompliceradoch hjärtknipande countryrock somär lätt att ta till sig. Instrumenteringensignalerar också irländska influenser ochaspirationer mot popsvängen. Just de olikastilarna gör att plattan blir mycket merspännande än en standardpopplatta 2006där r’n’b-fernissan stryks på i breda lager.Det slipper vi här. En bonnaaktig känslaersätter och det är befriande.De sjunger om och med mycket känslaoch kärlek utan att det blir varken platteller fånigt. Lite naiva och nyfikna ävenfast de gått på nitar. Mycket charmigt.Calaisa borde kunna skaffa sig en riktigtstor fanbase i Sverige även om de inte ärsupertrendiga. Men vad är det för fel attvara lite vuxen?Gary LandströmSANNA CARLSTEDTDet är jag som är SannaSATELLITE/SONYBMGFick jag, efter att ha lyssnat på Det är jagsom är Sanna, lov att gissa vem Sannavar skulle jag gissat på följande: att honälskar att plocka svamp i stora, grönagummistövlar, att hon ofta går på lokalapoeseiuppläsningar samt att hon gillaratt laga stora middagar i sitt hus pålandet, lyssnandes på Bellman och StefanSundström. Nu stämmer detta, med allsannolikhet, inte alls särskilt bra, men jagtycker ändå att det kan ge ett hum om hurmusiken låter.För Sanna är en medelålders tjej, sommusikaliskt följer samma stig i den svenskavistraditionen, som så många innan hennetrampat upp. Men då majoriteten som tidigarekommit fram varit män, känns detta,på något sätt, nytt. Och även om låtarnaheter saker som Kärleksvisa i sommarregn,Ett glas vin, God morgon och Singelvisan ärinnehållet faktiskt en aning mer originellt.Dels på grund av Sannas väldigt behagligaoch uttrycksfulla röst och dels på grund avhennes texter, som är skrivna med en finömhet och en charmig glimt i ögat somkänns ovanlig. Men jag undrar ändå hurlänge man kan överleva på att göra likadanalåtar som så många artister tidigarehar gjort. Det återstår att se.Linda HanssonCARNAL GRIEFNine Shades of PainGMR/BORDERCarnal Grief har ställt till det för mig. Mittena jag gillar det här skitmycket. Mitt andrajag tycker inte det lyfter trots de godaförutsättningarna. Till slut måste jag ändåhylla det som hyllas bör. Jag, TorbjörnHallgren, älskar Carnal Grief.Vad som övertygar är framför allt trefaktorer: jämnheten, riffkompositionenoch ljudbilden. Låtar som bubblar upp liteextra är headbangande Information Feedoch stinna Epitaph. The Perpetual Greyär också en låt som väcker känslor, menkanske mest för ett fantastiskt intro.Carnal Grief kommer från Arboga/Örebrooch följer upp sin debut från 2004med det här verket. Musiken kvalar inunder melodisk dödsmetall, i samma ligasom Amon Amarth. Men för sjutton, CarnalGrief – hemläxa blir att rätta till alla stavfelpå hemsidan. Ungarna skrattar ju åt er.Torbjörn HallgrenCHRISTINA CARTERElectriceSOUTHERN/BORDERDet första penseldraget är ett krav föratt skaparens inre visioner ska kunnaöverföras från impulser i hjärnan till ettsynligt verk. Christina Carter är en konstnärsom experimenterar sig fram med det enapenseldraget efter det andra för att finnaden perfekta symmetrin eller asymmetrinför att hennes skapelser synligt ska kunnaupprepa det hon tänkt.Electrice är ett album som består av fyraspår och en speltid på fyrtio minuter. Allalåtar bygger på samma tonart men andaspå olika sätt. Första låten Second Deathbjuder in dig på en psykedelisk monotonresa in i ditt inre där all materia är somupplöst och det ända du känner är en storakustisk förvirring. Fortsatta spår ger nyaintryck, där du ena stunden kan höra allating runtomkring dig viska som om dehade ett budskap som måste förmedlas,eller känslan av hur du svävar fram medvinden och smeker vid allt du kommer åt.Samuel OlssonCASSIUS15 AgainVIRGIN/EMIAtt vara 15 bast igen innebär för Zdar ochBoom-Bass att man samplar gitarrer ochfunkbasar, lägger in lite hiphoprytmer ochantydan till små rapförsök och sen spärman ut det med en rejäl dos pophouse iuppspeedat tempo. Det är rakt igenomvidrigt och är det så här det känns att bli15 igen är jag oerhört glad över att jaglämnat puberteten bakom mig för evigt.Mats AlmegårdCEE-LOThe CollectionSONYBMGKnubbiga mysfarbrorn Cee-Lo Green frånAtlanta har äntligen nått stjärnstatus trotsatt han egentligen är lite för udda ochflummig för att passa in i popstjärnemallen.Men tillsammans med Danger Mousehar hans Gnarls Barkley exploderat påde flesta marknader. Deras magnifikaplatta St. Elsewhere är en sån man gärnaåtervänder till så ofta det går och Cee-Losextraordinära röst en självklar anledningtill framgången.Därför släpps nu denna samling. Betänkatt Cee-Lo endast släppt två soloplattor.Detta material baseras The Collectionpå. Visst är det skrattretande. Maken tillgenomskinlig pengaknyckarmentalitet fårman leta efter. Bättre då att köpa karlnstvå plattor som båda är sprudlande bevispå Cee-Los genialitet rakt igenom.Visst, två Goodie Mob-spår och en DungeonFamily-låt finns med här också, mende är en tvivelaktig anledning till att köpaThe Collection. När det gäller Cee-Lo är detbättre att skaffa allt mannen gjort iställetför att nöja sig med småsmulor – så köpGnarls Barkley, Goodie Mob och DungeonFamilys plattor också. Och bli lyckligare!Gary LandströmCHERISHUnappriciatedCAPITOL/EMIInnan jag ens satt på plattan har jagredan skapat mig en uppfattning omCherish. Plattans omslag visar fyra tjejer i20-års-åldern som ser så där halvkåta ochtillgängliga ut. Lite som Brandy i börjanav hennes karriär, lite som Mary Marymed deras oskyldiga uppsyn. Men så därkan jag ju inte tänka, fy Tess, och faktisktså gillade jag ju Brandys senaste. Ochvisst finns det många likheter med redannämnda artister, men jag vågar ändå påståatt Cherish visar sig vara snäppet vassare.På Moment in Time sjunger tjejerna naivtom söt kärlek. Deras röster är genomgåendevackra på denna låt. På resten avskivan märks deras olika karaktärer mer.Det finns en sexig, en sensuell, en coolareoch en grov röst. En röst för alla att gilla.Och i symbios funkar rösternas olikheterbra. Och tur är väl det annars hade plattankanske blivit tråkig. Begär bara inte att jagska veta vem som är vem av Cherish fyraväldigt lika systrar.Jazze Pha-producerade Stop CallingMe handlar om just det titeln föreslår.Alltså när du råkar ge bort ditt nummertill någon som du kanske inte tänkt gedet till och killen ringer ner dig. That Boi,som också är en Jazze Pha-produktionmed hans karaktäristiska intro, handlar imotsats om när du vill ha en kille och hanlåtsas som om att han inte ser dig.Cherish är inga nybörjare inom musiken.De debuterade redan 2003 med sittJermaine Dupri-producerade album. Pådetta albumet har de skrivit all text själv,tidigare har någon annan gjort det. Jagkan tänka mig att de kommer få asmånga18-åriga fans. Jag är inte helt impad, mentycker i alla fall att den garanterade hitenDo it to it med Sean Paul från AtlantasYoungbloodz är riktigt het.Therese AhlbergCHINGYHoodstarSLOT-A-LOT/EMIPonera att du på en kristen kongress råkarbli redlöst berusad, klär av dig naken påpodiet, dansar Running Man till Chingyoch sedan av misstag raglar hem till dinsvärmors lägenhet och stupar. Morgonenefter vaknar du med världens tyngsta ångest…över att ha dansat till Chingy.Ungefär så känner jag inför stora delarav Hoodstars innehåll. Det här är riktigtgenant. Trots ett på pappret lovandekoncept att dela in detta tredje album i tvådelar – det personliga ”Hood Side” och detmer klubbiga ”Star Side” – faller allt ack såplatt. Båda sidor är nämligen bil-, brudarochbooze-gapande egomusik. Till ochmed i vår tid då übersexistisk klubbmusikses som någonting charmigt och ironisktfinner jag inget användningsområde förChingy. Det är varken lättsamt gångbarteller roligt.“Damn girl, how you get all of that inthem jeans…/I bet you had to jump upn down just to put em on”. Refrängen tillDem Jeans får sätta pricken över mitt i.Erik Hjortek

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 5CONVERGENo HeroesEPITAPH/BONNIERAMIGOBoston-bandet gör en platta som är enenda lång in andning. För efter dryga 40minuter får man pusta ut, gastkramandehardcoreromantik med den gamla skolansom förebild. Inledningsvis låter det liteväl mycket Dillinger Escape Plan. Som ensorts friformhardcorejazz. Men No Heroestar form. Mycket på grund av att denknappt har någon luft mellan låtarna, detskruvar upp intensiteten. På spår åtta (av14) slutar plötsligt Jacob Bannon att skrikasina stämband lila. Istället skönsjungerhan nio minuter långa doomballaden GrimHeart/Black Rose. Oväntat och bra från ettband som kört på i samma hjulspår i 15 år.Per Lundberg GBTHE CUMSHOTSJust Quit TryingBIG DIPPER/TMCDet första som slår mig när jag konfronterasmed tonerna från The Cumshots JustQuit Trying är att det klingar ungefär likailla som deras bandnamn. De har jämförtsmed band som Anthrax, Slayer och Motörhead,vilket är mig totalt främmande. Detenda som kan stämma i detta är att gitarrernaär distade och trummorna hårdasom blyblandad betong, men kvalitetsmässigtfinns det inte många likheter, tyvärr.De fyller en viss funktion adrenalinmässigt,och kanske kan de slå an en viss vemodigsträng hos den välvilligt inställde, menannars är materialet högst ojämnt.Det kan hända att produktionen sänkerintrycket, det är ganska tamt och passarinte alls ett metalband av den kaliber somThe Cumshots förväntas ha. Man slungasmellan dessa stenhårda riff, som de faktisktstundtals lyckas ganska hyfsat med,och sorgsna snälla melodier, vilket gör attman lämnas i förvirring när lyssningennått sitt slut. Och visst finns det otaligaexempel på band som använder sig avsamma sorts koncept och lyckas fantastisktbra med det, men jag nås helt enkelt inteav budskapet här, om de nu har någotsådant.Petra SundhDAMDedicationRED CIRCLE MUSIC/BONNIERAMIGODAM är det största hiphop-hoppet i Palestina.Där kommer musiken att stanna.Albumet handlar om protest, att överlevaoch om fred i konfliktens Israel och Palestina.Dedication innehåller kritik mot detarabiska samhället. Men det vet jag baraför att jag läst på. All musik är på arabiskaoch efter tre låtar har jag slutat lyssna påspråket för att istället fokusera på beatsen,eftersom jag ändå inget förstår. Ochbeatsen är okej. Aningen onyanserade,men ändå okej. På låten Change Tomorrowhar DAM hyrt in ett dagis som sjungerrefrängen – hrm!Det är egentligen som med vilketutländskt band som helst som sjungerpå sitt originalspråk. Det är kul att höraen grekisk låt eller en italiensk låt, menen hel skiva jag inte fattar känns tråkigoch ganska irriterande. Det är bara attkonstatera att arabiska är ett hårt språksom kräver hårdare hiphop, inte mjukaoch nästan fega beats. Jag vet ju inte vadde sjunger om, men det känns som omatt det inte finns någon känsla i det. Jagfastnade för Endroits som är ett samarbetemed franska rapgruppen La Caution mensom säger väldigt lite om resten av skivan.Therese AhlbergLARS DANIELSSONMélange BleuACT/BONNIERAMIGOLars Danielsson tillsammans med BuggeWesseltoft och Nils Petter Molvaer skaparpå Mélange Bleu ett ljudlandskap somligger i gränslandet mellan jazz och electronica.Det som gör det mer intressant änannat är sättet allt byggs upp på. För härfinns så mycket utrymme för alla att spelapå, att det sällan är självklart vart manär på väg. Från punkt A till punkt B elleri cirklar eller på väg mot någon utmarkingen trampat tidigare. Det är alltid tillbakalutatoch avspänt, ibland nästan lite förmycket, så pass att man tappar koncentrationenoch låter de verka utan ens egennärvaro och vetskap. Men plötsligt finnerman varandra igen, plötsligt finns någotsom tar en tillbaka till den där världen,den där platsen. I de mest minnesvärdaminuterna finns ett påtagligt släktskapmed exempelvis milstolpen Avalon Sutraav Harold Budd, eller Björn J:son Lindhsoch Staffan Schejas Europa-sviter. MélangeBleu är kanske inte främst för vare sigaktiv eller passiv lyssning. Men man kännersig mycket fattigare om man inte görnågotdera.Magnus SjöbergSCOTT DA ROSOne Kind of Dead EndENDEMIK MUSICAlla låtar börjar antingen med att någonsjunger i slow motion, att någon pratarutan musik eller att någon pratar till enljudmatta av elektroniskt klink-klonk.Det tar ungefär två minuter, minst,innan låtarna kommer igång på riktigt.Om de ens gör det, vissa låtar låter som ettenda långt intro. Jag väntar hela tiden påatt något ska hända, och så helt plötsligtär låten slut. Fast för det mesta kommerjag inte till slutet, jag byter spår efter tiosekunder och byter spår efter tio sekunderigen. Det här är inget album för personermed dåligt tålamod, som mig.Jag trodde att det skulle vara en hiphop-platta,experimentell visst, men dethär låter som filmmusik till någon dåligskräckfilm som utspelar sig år 2206.Sara ThorstenssonTHE DATSUNSSmoke & MirrorsHELLSQUAD/BONNIERAMIGOJag trodde aldrig att jag skulle få sådana aversionermot en Datsuns-platta, men Smoke& Mirrors är så urbota trist och helt fri frånsuggestiva infall att den blir till en ren plågaatt lyssna på. Det känns trist att behöva konstateraatt flera av de band som dök upp ochförgyllde våra liv i början av millenniet intelängre är så mycket att räkna med. Tyvärr ärdet ju så det brukar vara. Ruset har lagt sig.Nyhetens behag är borta. Så även med nyazeeländska The Datsuns.Platta nummer tre är blek och rutinjobbmässig.Visst, de har experimenteraten aning när de anlitat ett par gospelsångerskor,men inte blir det skoj för det.De flesta låtarna är snabba, ösiga och– tomma. Som det så passande mässaspå albumets sista spår, det är ”too muchsmoke, too little fire”. Tiden är för knappför att slösas bort på sånt här.Annica HenrikssonDETEKTIVBYRÅNHemvägen EPDANARKIADe är svåra att placera in, Detektivbyrån.Musiken är filmisk, energisk och lekfulloch det märks att värmlänningarna somnumera bor i Göteborg spelar överallt därde får chansen, på gator och torg och påalla scener de får chansen att lira på.När jag googlade Detektivbyrån ramladejag på en blogg, en Emelie skriver denfjärde augusti:”Jag får inte lyssna på Detektivbyrån närmamma är hemma, hon blir psykad ochhon tror att jag ska blir psyk om jag lyssnarpå det! Jag förstår inte varför vissa blirrädda av den här sortens musik, det låterlite pling-plong och speldosa, okej detfinns ofta med i skräckfilmer. Men snälladet är faktiskt vacker musik”. Bättre beskrivningkan jag inte åstadkomma. Det ärlite pling-plong och speldosa och väldigt,väldigt bra.Martin RöshammarDEVASTATIONSCoalBEGGARS BANQUET/PLAYGROUNDBerlin-inflyttade aussietrion Devastationslåter som en korsning mellan NickCave och Leonard Cohen, unga men likadramatiska och episka i det musikaliskaupplägget. Conrad Standish står för detcaveska croonandet men det är helhetensom är alldeles njutbar i sin hudlöshet. Derasvisor smeker och sliter mitt i kärlekensminfält, stämningar falsas ut och spänningartrappas upp. Coal är bitvis sanslösthärlig i sina känslosvängningar, som sämstär den inspirerande. Som bäst är den… ja,helt enkelt bäst. Lyssna på aggressiva TakeYou Home som är utmanare till årets favvospår.Väldigt fina akvareller i booklettendessutom. Full pott!Gary LandströmDIABLO SWING ORCHESTRAThe Butcher’s BallroomGILLIOUTINE GROOVESRock med operasång av AnnlouiceLögdlund. Egentligen räcker det så. Förfrustande metalgitarrer och opera ärkanske kul, men bra är det inte. Visst,genreöverskridande och utforskande avnya musikaliska världar är väl fint ochmysigt, men i Diablo Swing Orchestrastappning blir det i alla fall bara knasigtoch snudd på olyssningsbart. Egentligenborde två teatraliska musikformer kunnamötas och bli till en enda storslagen ochpampigt maffig musikshow, inte minst närman också skojar till det med mexikanskagitarrer men jag kommer inte bortomorden knasigt och krystat. Det blir ingenmer lyssning för mig. Sorry, Diablo SwingOrchestra.Martin RöshammarDIRTY FACESGet Right With GodBRAHDe spelar verkligen ”bang-up rock’n’roll”.Dirty Faces är från Pittsburgh i Pennsylvaniaoch det är hårt, galet, smutsigt, råttoch avigt. Från första till sista ackordet.De kallar sig för T Glitter, Tricky Powers,Tweekit och Leadfoot Powers, Sweet WilliePowers och Bloody H Powers och ävendet är helt logiskt. De här typerna älskarrockmyten och de dundrar ihop allt deavgudar till en enda brottartung orgie itung punkdoftande rock.Som vanligt med den här sortens musikhar låtarna en tendens att gyttja ihop sigoch jag tror att Dirty Faces är helt fantastiskalive. Ta hit dem!Martin RöshammarDISILLUSIONGloriaMETAL BLADE/BORDERDet är gitarrerna som bär upp Gloria. Detriffas i stackato, det riffas tungt, det riffasdiskret… det riffas ta mig fan överallt. Ochom det är gitarrerna som bär upp skivanär det änglakörerna som ramar in den.Innehållet i tavlan är dyster sång och enallians mellan metal och elektronik, ochöverraskande nog är det inte så förutsäg-

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 6bart som åtminstone jag tycker att det kanverka enligt min beskrivning.De starkaste greppen tyskarna i Disillusionanvänder sig av är en väl fokuseradfantasi och idéer som de lyckas utföra. Härfinns äckligt snygga partier som får denemotionella strängen i mig att vibrera.Jag syftar då främst på gitarrspelet i Lava.Hade denna trio dragit ner på pratsångenoch ett par alldeles för förutsägbara riffhade detta varit riktigt bra.Mikael BaraniDIVERSE ARTISTERBra dagarEMINu bortgångne Totta Näslund är för miglika med Nationalteatern. Med det somutgångspunkt ger jag mig in i en hyllningtillägnad honom signerad artister somPlura, Mauro Scocco och Peter LeMarc.Den låt som direkt fastnar är dock TomasAndersson Wij och En svensk rockstjärnasdöd. Sången får tårfabrikens personal attstämpla in och köra både övertid och helg.Mikael Wiehes särpräglade röst bär framJag är en fattig stackare på ett övertygandesätt och Per ”Perssons pack” Persson låterlika småkaxig som vanligt när han repar avBortom månen & mars. Sällskapet förvaltarTottas arv med mer än värdighet.Mikael BaraniDIVERSE ARTISTERColours Are BrighterROUGH TRADE/BORDERMed en väldigt skojfrisk och brittisk samlinglåtar från (kanske inte) så skilda artistersom Franz Ferdinand, Four Tet, Belleand Sebastian, Jonathan Richman, TheKooks, Snow Patrol, Kathryn Williams ochThe Divine Comedy försöker brittiska delenav Rädda barnen, Save the Children, att setill så att fler barn får chansen till någonslags utbildning. Lovvärt utan tvekan.Och plattans undertitel är ”Songs forchildren and grown ups too” vilket ger enfingervisning om att skivan i första handvänder sig till de med rejält barnasinnekvar. Så om du känner dig skojfrisk (ellervill göra en god gärning) så köper dudenna samling.Gary LandströmDIVERSE ARTISTEROur Definition of SoulSUPERSTUDIO/PLAYGROUNDSvensksammansatt dubbel-CD med 39 skitsköntfunkiga soulspår från 70- och 80-talet(några nya också) med stora och små soulstjärnorär väl inget att tjafsa om eller? Nej,självklart inte. Det är bara att njuta. Bra attha till den chillade efterfesten också.Gary LandströmDIVERSE ARTISTERSäg att du älskar migTOPAZ/NOBLESoundtracket till Daniel Fridells ungdomsfilmSäg att du älskar mig är en reggae/reggaetonhistoria signerad Rodde frånInfinite Mass. Han och hans polare har sattsamman 18 dansgolvsfyllare med kändisarsom Dogge, Anthony B, Million Stylez, Filleoch Petter och dessutom en riktigt mesigRobyn vs Teddybears i Girliestyle. Imponerandeär annars inledande Pin Pon avkubanen El Medico och Puchoman, Doggesmjuktuffa Softa med din guzz, varmaVamos a Bailar med Rigo själv och Doggepå spanska och old schoolnoddande HushBaby med Half Pint. Ingen överraskning attvibben är skön således.Gary LandströmDIVERSE ARTISTERWorld Circuit Presents… White LabelWORLD CIRCUIT/PLAYGROUNDWorld Circuit Presents… White Label är enmassiv samlingsskiva med 28 spår, full avkubansk och västafrikanska favoriter. Deflesta känner du säkert igen från filmer,reklamer, eller kanske ett kubansk café omdu någon gång besökt ett sådant. Klassikersom förknippas starkt med Kuba, rom,linnekläder och värme. Men det finns ävenmånga låtar som är helt nya. Nya för migi alla fall.Gemensamt för alla låtar är den härligarytmen, det breda omfånget av instrumentoch sångarnas enorma glädje. Eller är detsorg? Jag kan inte riktigt bestämma mig.Har ju egentligen absolut ingen aning omvad de sjunger om.Det är svårt att välja ut någon låt ochpåstå att den skulle vara bättre än någonannan. Men det finns vissa höjdpunkter,som gitarrsolot på El Son Te Llama avOrchestra Baobab. Den andra skivaninnehåller några nyligen släppta låtarsom till exempel den åtta minuter långablueslåten Amandrai med Ali Farka Tourés.A Love Supreme är tillägnad alla jazz-huvendär ute. Det är en afro-chill-lounge-låtmed många stråkar och även inslag avhiphop med DJ Miguel Diaz.I stort är World Circuit Presents…White Label en mycket bra samling för ennybörjare som jag inom världsmusiken,men jag tror inte att skivan är något fören inbiten kännare av musiken med tankepå alla gamla klassiker. Kvar att önska ären längre sommar och fler sena kvällarutomhus.Therese AhlbergDIVERSE ARTISTERThe World is GoneXL/PLAYGROUNDUnder första spåret på skivan tänker jag”det här kan bara inte vara sant”. Tyvärrär det sant. Det här skulle kunna vara detsämsta jag någonsin hört. Star Wars-spjutljudblandas med andra förskräckliga ljudoch musiken hade inte ens passat in i detmest lågbudgeterade tv-spel jag kan tänkamig. Kanske kommer någon undergroundmusikrecensentatt hylla skivan och talaom ett eget sound men om ett eget soundinnebär att låta så här så älskar jag uttrycketmainstream.Alessandra Johansson CavaleraDOTTIEBack HomeDUSTY/BORDERVi tar det bästa först. Musiken på den härskivan är kompetent country av svenskamusiker som lirar med den rätta attacken.Traditionella instrument som steelgitarroch fiol får stort utrymme och låtarna ärför det mesta välskrivna. Åtminstone rentmusikaliskt. Betydligt värre är det medtexterna som är ihopsnickrade på dåligengelska och sjungs av Dottie med enkraftig svensk brytning. Kanske borde honhållit sig till modersmålet även om detmärks att hon verkligen vill uttrycka sigoch brinner för genren. Tjejen heter egentligenCarina Lindquist och är syster till2000-talets Siw Malmqvist, Eva Eastwood.Dessvärre saknar Dottie syrrans stämbandoch har spelat in en skiva som placerar sigi raden av halvdana svenska countryplattor.Sorry, Dottie.Robert LagerströmDREAM EVILUnitedCENTURY MEDIA/EMIDet är svårt att helt avfärda en gruppmed en klisterrefräng som i The Book ofHeavy Metal. Även om den har ett parår på nacken känns den fortfarande likaalert som aktuell eftersom jag då och dåkommer på mig själv med att smånynnapå refrängen.Att både Gus G och Snowy Shaw lämnatden onda drömmen och ersatts av MarkBlack och Pat Power är inget man funderaröver. Är man uppvuxen med Accept, Scorpionsoch Iron Maiden känner man igensig i Dream Evil även om man tvingas ståut med en hel del power metal-partier.Roger BengtssonEAGLE * SEAGULLEagle * SeagullLADO/DOTSHOP.SEEli Mardock är från Lincoln i Nebraska ochhan är hjärnan bakom Eagle * Seagull ochdet är ingen tvekan om att han har en storskivsamling och vet vad han gör. Iblandpåminner det om The Cure. Andra gångerom Arcade Fire och ja, andra stunder omett femtiotal andra artister i indie/alternativrockvärlden.Visst skapar han ochpolarna en ganska skönt mörk stämningmen jag hör inte det som fått svenskaindiebloggare att hajpa låten Photograph.Jag hör faktiskt ingenting som gör attskivan kommer göra annat än att samladamm hemma i bokhyllan.Martin RöshammarKIKI EBSENKikiPONY MEDIA/IMPORTDjurrättsaktivisten Kiki Ebsen sjunger lågmäldajazzlåtar. Musiken låter som någotsom passar i pauserna under Bingolottoeller möjligen i något morgonprogram itv. Musiken är tråkig, ointressant och inteminst likformig. Låt på låt assimilerar varandraalltför mycket. Spår nummer fem,Low Spark of High Heeled Boys, påminnerpå något vis om Maroon 5:s hit This Lovevilket inte är ett gott tecken. På covernSay a Little Prayer ångrar jag alla minaonda tankar och bestämmer mig för att geskivan en chans till. Men det går bara inte.Alessandra Johansson CavaleraFREDRIK EKBLADEn stor pojk nuFOAKLEAF RECORDSFredrik Ekblad skulle lätt kunna hamnai det tröttaste av singer/songwriterfackoch bara låta trött och trist, men det finnsnågot i de här låtarna som lyser fram ochdrar undan Fredrik från de fällor han kunnatfalla i. En mystisk ådra, ett annorlundaljud, ett överraskande instrument, ettoriginellt arrangerat trick.Bra låtar, alltid bra låtar, dock iblandundangömda i märklig mixning, iblanddovt som ett packat paket utan nyanser,och det gör också att man tvekar. Annarsär Fredrik Ekblads visrock absolut värd attupptäcka, för här finns saker att utforskahela tiden. Det är inte ofta jag håller medTorsten Flinck, men hans PR-programförklaringpå första spåret är helt adekvata.Magnus SjöbergWILLIAM ELLIOT WHITMORESong of the BlackbirdSOUTHERN/BORDERSong of the Blackbird är avslutningen aven trilogi på Southern som inleddes medHymn for the Hopeless 2003. Farmarsonenfrån Iowa refererar till Bibeln, gräver iensamhet och sjunger om hur skörden blirförstörd av hällregn. Med en whiskeyskrovligröst som låter dubbelt så härdad somsina 27 år och påminner om Tom Waits.Song of the Blackbird är en skiva somberättar en geografisk historia och, i alltfrån sydstatsdialekten till det hårda banjokompet,transporterar lyssnaren till karglandsbygdstillvaro någonstans i Amerikasbibelbälte. Starkast är countrydängan LeeCountry Flood och gospelkänslan i TheChariot som paradoxalt nog handlar omförlorad tro. Att lyssna på William ElliotWhitmore är uppfriskande, i lagom doser,och främsta behållningen ligger i Williamssjälfulla röst och texterna som mer än engång får mig att stänga av dammsugaren.Matilda Gustavsson

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 7ELTON JOHNThe Captain & The KidMERCURY/UNIVERSALDet finns en del riktigt stora låtar som harElton John som upphovsman, de som pånågot sätt tyvärr fortfarande definierarhonom som artist. För ingen av de därriktigt minnesvärda klassikerna är yngreän 15-20 år. Inte för att han gjort så därherrans många bottennapp sedan dess,men aldrig egentligen snuddat vid detklassiskt genialiska, det minnesvärda, detoemotståndliga.Med det i åtanke känns The Captain &The Kid också som ett försök att återvändatill de markerna, där storhet kan födasur en daggdroppe, ur ett ögonblick, enlidnersk knäpp, ett möte. På papperetintressant och lovvärt, men, i verkligheten,med resultatet i lurarna, känns allt liteväl valhänt och utstuderat, med verbalareferenser till tidigare storheter; lite föruppenbart, lite för självklart. Speciellt somdet emellanåt bara blir arenapoppen somglömmer sig kvar, utan melodier, utan låtar,bara det tomma skal som ändå kunnatfylla stadion efter stadion genom historien.Kanske inte av Elton själv, men av andraartister och grupper. Skal, innehållslösa,bara med formen kvar som yta, poleradoch tillgjord. Visst finns här en och annanschysst låt, men när allt ovan spelar inkänns det helt enkelt lite för urvattnat föratt alls röna intresse.Magnus SjöbergESTTuesday WonderlandACT/BONNIERAMIGOJag har alltid varit svag för Esbjörn Svenssonssätt att få sånger att samtidigt flytafram och bli dramatiska. Som en stillasommarbäck i ett åskväder; ibland samtidigt,ibland omärkligt skiftande, alltid medfull fokus och med en melodi i centrum.Gillar det gränsöverskridande anslaget, detsom gör att det inte är helt lätt att kategorisera,även om det hela tiden handlar ompianojazz med lätt anslag.Därmed inte sagt att det lätta anslagetgör musiken lätt och flyktig, det kan likagärna locka en vill med lämpor ellersötsaker som lämna en kvar kontemplerande.Det enda jag kan tycka är synd medTuesday Wonderland är att det låter precissom man tror och tycker det ska göra. Eftersomjag uttryckt mig som jag gjort ovanhar jag givetvis inget emot det, men hadegärna sett någon liten avvikelse från denSvenssonska normen. Å andra sidan dugerdet bra.Magnus SjöbergEVANUnder Your SpellMARIANNE/WARNERMed ett utseende som får var tredje kvinnaatt dregla av upphetsning och ett vibratosom får var man att häpna bjuder Evan indig som lyssnare till hans andra fullängdare.Med hjärtat kvar i 80-talets syntvåghar han byggt upp albumets puls eftersamma tidsepok.Det är säkert få av er som missatden redan välspelade eurobeatdänganUnder Your Spell där han tydligt utmanarAlexander Bard i dansant syntpop. Pianooch syntar fungerar som aptitretare tillden omänskliga rösten som lätt skullekunna krossa alla sorters hinder för att nålyssnarens öron.Samuel OlssonEVERGRACEEvergraceULTERIUM RECORDSSex herrar från Edsbyn lystrar till namnetEvergrace och har så gjort sedan starten2001. Att debuten dröjt så länge brukarinte vara så dumt då det sållats hårdare imaterial samtidigt som musikernas individuellaprestationer slipats in ytterliggare.Mixat av Per Ryberg (Tad Morose, MorganaLefay) och artwork av ProgArts MattiasNorén (Sabaton, Kamelot) ger en fingervisningom vilka band de kan liknas vid. Ävenfans av Nocturnal Rites och Dream Evil börkolla upp Evergrace vars genomarbetadeoch välbalanserade heavy metal har storpotential.Roger BengtssonCHRISTIAN FALKPeople SayBONNIERAMIGOChristian Falk gillar alltid att blanda influenserfrån här och var. När han ställde tillmed den saliga Quel Bordel-röran belönadeshan med en Grammis för bästa album.Det intressanta med honom är också atthan verkar så bred i sin musiksmak. Närhan kickar igång albumet med BrighterDays och låter som S’Express är det baraen av alla små roller och sound som Falkkommer att ikläda sig innan resan äröver denna gång. Det är snyggt och tajthoplimmat.Men för snyggt. Allt låter så snällt, sålagom och så anpassat. Som om tankenvarit att få ett nytt fint pris. För det häralbumet har jättechans på en Grammisockså. Men det är trist att hela den därröran av influenser slutar i urvattnadmittfåra. Det borde ha fått svänga lite meråt alla möjliga håll. Kanske kommer detatt göra det om han tar albumet på turné?Mats AlmegårdLUPE FIASCOFood & LiquorATLANTIC/WARNERSom nämnts i recensionen av Lupe Fiascosaptitretare Chi Town Guevara är denna23-åring det största sedan formfranskanoch den man som förutspås bli hiphopensWayne Gretzky. Superlativen haglar ochmed lite hjälp av förtidspensionerade Jay-Zhar debutalbumet nu landat och den massivahypen skola klarna för alla undrandesjälar.Höga förväntningar är en tung ryggsäckatt bära. Det där lilla extra måste skjutastill och Lupe Fiasco har i några hänseendengjort ett idogt arbete. Tidsenliga texterom terrorism, rasism och lagbalkar får allautrymme och istället för bikinis och bärsär det Lupes tydliga fäbless för skateboardssom sedan får lätta upp stämningen. NärKick, Push II kommer på försvinner allatidigare onda tankar. De råbarkade trummornapressar hårt bakåt och jag trycker iren förtjusning på repeat.Lupe Fiasco är i sitt fält en frisk brissom rappare. Till skillnad från Jay-Z leverhan inte på pensionspoäng och till skillnadfrån Kanye West luktar det inte lika fräntfrån framgångsmaskinen. Lupe är modernutan att bli alltför trendigt anpassad ochsamtidigt personlig utan att bli självgod.Men efter att ha packat ihop albumets allakomponenter och slagit ihop paketet ärhelhetsmissen ett faktum. ”Det där lillaextra” har lagts till för mycket. Less is moreoch överarbete blir aldrig lyckat. FaddernJay-Z lägger en gästvers i Pressure och slårdärmed spiken i kistan kallad överdådigarenahiphop. Rocky Balboas mötemed The Verves Bitter Sweet Symphonyspampighet blir för mycket. Det är klinisktrent och all råhet är som bortblåst. Påandra änden av skalan återfinns ett MikeShinoda-producerat försök till mer organiskhiphop. Tyvärr slutar The Instrumentalendast i lägereldsvänlig softrock à laFlipsyde.Slutkänslan av Food & Liquor är intebittersöt och lyckad. Den lämnar snarareirritation över att allt innehåll inte går iKick, Push II:s anda. Den är svulstig ochåskådliggör en begåvad rappare som ännuinte kan leverera en bra slutprodukt.Erik HjortekFINGERSPITZENGEFÜHLHappy DoomsdayKOOLJUNKNääästan. Dessa stockholmare är så näraatt få till det. Det enda som fattas är flermelodier, det går att höra just där deborde ha kommit in. Jag vill sammanställaen lista och skicka in till bandet. Annars ärFingerspitzengefühls andra album en äktastonermacka med klassiska hårdrocksinslagoch till och med en gnutta popsensibilitet.En intressant blandning som skaparhård och samtidigt lättsmält musik.Sagarmatha får mig att tänka på passagerur Entombeds fenomenala To Ride,Shoot Straight and Speak the Truth. Gitarrernai följande Doomsday Rising är ocksåriktigt snygga. Ja det är faktiskt så att desista spåren inte bara är ”nääästan” utanbang on target.Mikael BaraniDAVE FISCHOFFThe CrawlSECRETELY CANADIAN/BORDERDu vet den där känslan av att riktigt brinnaför någonting, idéer och tankar flygerkors och tvärs letandes efter inspirationoch material som kan skapa perfektion tillditt projekt. När samlandet är klart sätterdu dig svettig av upphetsning och försökerbygga ihop det som enbart dina visionerlyckats med så långt.Med utflykter till musikavdelningen påChicago Public Library har Dave Fischoffkontinuerligt sökt inspiration från klassiskaartister och deras musik. Beach Boys,Burt Bacharach och många fler har varitmed och byggt upp grunden till The Crawl,där syntar och samplingar vävs ihop till ettnöjesfältsliknande landskap. Om BrightEyes hade tagit sitt album Digital Ash in aDigital Urn och ingått äktenskap med ThePostal Service Give Up hade det bara saknatsen byggsten för att kunna återskapadenna imponerande byggnation. Den sistaviktiga ingrediensen sitter i stämbandenhos kreatören, för när han öppnar sin munoch låter poesin flöda får han likt SamuelBeam i Iron and Wine stenar att mjukna.Samuel OlssonFROIDStreetpet EPSOUND POLLUTIONFörsta låten, Airwaves, på Froids skiva hardet. En snygg slinga som går i bakgrunden,ett pumpande samspel mellan trummoroch bas samt sång och gitarr som tripparovanpå. Samma recept som gjorde Kent tillett av Sveriges största band. Ser jag till EP:ns resterande fyra spår har de inte sammaskruvande finess som inledningen. Det gåratt höra att bandet så gärna vill att det skavara så. Men de når inte ända fram.Mikael BaraniRORY GALLAGHERLive at MontreuxEAGLE/PLAYGROUNDDet finns en passage i samlings-DVD:n avgamla brittiska Old Grey Whistle Test därRory Gallagher är med. Där programledarnaberättar om den otyglade vildhetoch spelglädje som fanns hos honom. Hurhan kunde resa runt till festivaler i sinminibuss och önska att få spela. Inslagetmed honom visade samma sak, en energisom passade som hand i handske tillbluesrocken han framförde. På något sättkändes det som att det var energin snarareän musiken som gjorde det bra.Hela det intrycket finns kvar, och detkänns också lite förstärkt i det att låtarna

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 8kommer från fyra olika tillfällen, från 1975till 1985. Det känns som att det tapparglöd, tappar den där råa, otyglade energin,och att musiken går på tomgång, påsparlåga. Ibland kan det gnistra till, mensällan så det håller en hel låt. Och då blirdet också lite mycket med en hel spelning,tyvärr. Vill också minnas att mycket av Gallaghersutspel gav mer näring åt musiken.Kanske DVD-utgåvan ger en bättre bild.Magnus SjöbergGIRIGiriROASTINGHOUSE/PLAYGROUNDSitarslingan i inledande Do it låter somAustin Powers-jinglar, lite skoj så där ochannorlunda med sitar, men låten fortgårtyvärr i någon slags amerikansk collegerocksom är svår att uthärda. Överlag påplattan kan det börja med ett helt okejriff, versmelodin kan också funka men såkommer de: de pompösa hockeyrefrängernasom inte säger någonting. Collegerockenär så refrängkåt att den egentligeneftersträvar låtar som bara är uppbyggdaav refränger. Det spelar inte någon roll vadsom sjungs, huvudsaken att det finns någonform av refräng. Giris Million Miles tillexempel inleds med ett klassiskt rockriff,sångaren låter cool och lite farlig – tillsrefrängen kommer och kör ned låten rakti helvetet. Däremot överraskar Giri meddansanta Shadow of a Doubt som lutaråt new wave och The Rapture. Det är dethär spåret jag skulle önska att de fortsatteutforska. Och lämna collegerocken därhän.Annica HenrikssonGOD DETHRONEDThe Toxic TouchMETAL BLADE/BORDERPå senaste skivan sneglar God Dethronedbåde på In Flames och Night In Gales. Dekompakta riffen och den galet skrikanderösten till trots låter bandet ana att detfinns mer än vad örat uppfattar vid enförsta lyssning. Bakom den hårda fasadendöljer sig en mjuk sida. En sida med känslaför melodier som bryter av mot strömmenav stygga ackordkombinationer. Det ärbåde skönt och behövligt. Att bara köra pårå aggression och imponera med teknisktkunnande har gjorts om och om igen. Härfinns fler nyanser. Framförallt på balladaktigaAway From Emptiness, vilket är precisden kurs som God Dethroned håller. Enkurs som gör The Toxic Touch intressant.Mikael BaraniGOOSEBring it OnSKINT/SONYBMGDave Martinj har turnerat med Soulwax.Det här är hans eget band. I det spelarhan och tre andra grabbar musik sominfluerats av AC/DC och Daft Punk. Dehade aldrig gjort det om inte Soulwaxfunnits. Deras patenterade rockelectroär egentligen det Goose vill göra, menjag antar att Dave blygs lite väl inför sitttidigare turnésällskap för att erkänna detfullt ut. Nåväl, vad är AC/DC här? Riffen?Nej, i så fall en ganska fullt-på-attityd somför några sekunder döljer faktumet att dethär är stendött. Sen hämtar man sig frånfrontalattacken och inser att det här ärren smörja. Daft Punk? Dra inte in dem idet här.Mats AlmegårdNINA GORDONBleeding Heart GraffitiWARNEREnligt Nina Gordon är Bleeding Heart Graffitiett konceptalbum, där låtarna speglarde olika stadier man går igenom i ettförhållande, från början till slut. Texternasinnehåll spänner över ett brett känsloregister,och är ackompanjerat av denför tillfället rådande sinnesstämningenpassande musikaliska arrangemang. Detär vackert, lite i samma anda som exempelHeather Nova och i viss mån Fiona Apple.Man hör att 70-talets mer romantiskasinger/songwriter-damer i stil med JoniMitchell och Linda Rondstadt har inspireratdenna donna som en gång i tiden varmedlem i power-grunge-kvartetten VerucaSalt, vilket däremot inte hörs lika tydligt.Med hårdrocksgiganten Bob Rock somproducent och under inspiration av änglarnasstad har Nina Gordon lyckats knåpaihop en lättsmält trevlig popplatta medlåtar som fastnar likt en lättsockrad trevligkaramell i bakhuvudet, och genererar enmysig atmosfär.Petra SundhTHE GOTHIC ARCHIESThe Tragic TreasuryNONESUCH/WARNERHär kommer ett album som är baserat påde populära ungdomsböckerna A Seriesof Unfortunate Events av Lemony Snicket.Böckerna handlar om de tre syskonenBaudelaire och historien utspelar sig efterderas föräldrars tragiska bortgång.Stephin Meritt, tidigare medlem igrupper som The Magnetic Fields och The6ths, har under pseudonymen The GothicArchies tagit sig an uppgiften att tolkade tretton böckerna genom lika mångasånger. Varje låt är sagolikt uppbyggd ibåde musik och lyrik och med StephinsNick Cave-möter-Leonard Cohen-fylligaröst når det en perfekt sagomystik. Atthan sedan får uppbackning på dragspel avsjälvaste Lemony Snicket gör att projektetnår perfektion.Albumet är intressant sammansatt ochlikheterna till The Pogues är inte alltförlångt borta. Att skivan bygger på ett litterärtverk bör inte hindra intresseradefrån att utforska detta fascinerande verksignerat den högt beundransvärda StephinMeritt.Samuel OlssonGRAND CENTRAL WINTERSilent StormTELEPHONE/BONNIERAMIGOVrid om nyckeln, dra igång motorn, tryckin skivan, vrid upp volymen och lägg ibacken. Märk hur pulsen försiktigt ökaroch att du blir ett med bilen, vägen ochomgivningen.Med bakgrund som studiomusiker fören handfull musiker som Ane Brun, EvaDahlgren, Monica Starck och Yukon AKvet de här killarna hur deras instrumentska brukas för att tillgodose andras behov.Det känns därför naturligt att kommatill en punkt där det egna skapandet fårutrymme.Albumet bjuder med dig på en roadtripdär dina sinnen får härja fritt. Det går attana en strategi när Paul Börjesson suttitner och påtat ihop materialet, att varjesång ska kunna gripa tag i lyssnaren ochfå dig att kännas tillfreds med att vara dendu är, där du är. Att alla i bandet sedanväxt upp med alt-country klingande ibakhuvudet gör inte saken sämre.Är du en av dem som kan finna digsjälv nynnandes på Michael Learns toRocks The Actor eller bara längtar efter enlugn stund i fåtöljen avnjutandes en koppkaffe till tonerna av The Jayhawks, MarcKnopfler eller Elin Sigvardsson då vet dunästa köp.Samuel OlssonWAYNE HANCOCKTulsaBLOODSHOT/BORDERDet var som om gamle Hank Williams haderest sig upp ur graven och spelat in enplatta. Så pass retro var Wayne Hancocksskivdebut Thunderstorms and Neon Signssom gavs ut för tio år sedan. Rösten lätprecis som legendens och det musikaliskauttrycket kom direkt från Williams 40-tal.Sedan dess har Hancock spelat in enhandfull album och utvecklat sin stil ävenom låtarna nästan kunde vara skrivna förmer än ett halvsekel sedan. Det kännsdock inte alls som om sångaren, gitarristenoch låtskrivaren anstränger sig för att låtaretro, utan som om han helt enkelt intekan göra musik på något annat vis.Tulsa är Hancocks första album på helafem år och förmodligen hans bästa. Somvanligt är låtarna välkomponerade ochbandet tajtare än någonsin.Traditionalisten Hancock väver inelement från jazzmusiken och har faktisktskapat en egen stil. Men ärligt talat lyssnarjag hellre på Lefty Frizzell och Hank Williams.Något måste det väl ändå ha häntpå 60 år?Robert LagerströmMIHO HATORIEcdysisRYKODISC/SHOWTIMEDet här är nog den konstigaste musik jagnågonsin hört. Det är som att man samlatalla konstiga ljud som finns och spelar uppdem samtidigt. Massa bjällror och olikaslagverk fast ändå digitalt och elektroniskt.Lite som Hare Krishna goes pop. Inget somjag varken vill se eller höra i verkligheten.Det är nog tänkt att vara någon slagsvärldsmusik och det skulle kunna bli cooltom man tonade ner det mesta och fokuseradepå färre ljud i en och samma låt. Nuär det mest, just det: konstigt. Musik skavara njutbart, men jag får huvudvärk eftertyp tre låtar. Men Miho ska ha cred för atthon gjorde ett tappert försök i alla fall, detär inte lätt att skapa helt ny musik.Sara ThorstenssonTHE HAUNTEDThe Dead EyeEMIThe Haunted gör mig schizofren. Jag gillarallt det musikaliska. Det är fantastiskt.Varenda gitarriff är som väl genomtänktapenseldrag. Men jag gillar inte det entonigagapet. Särskilt inte i refrängerna. Detär för enkelt, och saknar finess.Men det här tjatade jag om redan pårEVOLVEr, och det är synd att upprepasig. Jag tänker istället lyfta fram TheMedication, som fungerar som ventil i minvredeshantering. Den hade inte fungeratutan Peter Dolvings gap. Mina absoluta favoriterär dock de lugnare The Fallout ochThe Failure, som jag tycker är albumetsfemmor. Särskilt outrot på The Failure.På The Dead Eye börjar (nästan) allalåtar med ”the” följt av ett substantiv.Det ser snyggt ut, särskilt med tanke påbandnamnet The Haunted. Andra gruppersom experimenterat med sina låttitlarpå liknande sätt är Magnetic Fields ochMinistry. Musikaliskt är banden dock långtifrån varandra.Torbjörn HallgrenNISSE HELLBERGSnackbar BluesBONNIERAMIGOAtt tycka om Wilmer X har aldrig varitriktigt godkänt i mer trendiga kretsartrots att vi är rätt många. De senaste årenkänns det dock som om de trampat vattenäven om skivorna inte varit dåliga. Det ärbara något som saknats, gnistan kanske?Samtidigt har Pelle Ossler gått från så kallladklarhet till klarhet med sin solokarriär.Det är faktiskt en tragedi att hans skivor ärså bortglömda och underskattade eftersomhan har något unikt i svenskt musikliv, ettalldeles eget språk både musikaliskt ochtextmässigt. Men det är ju Nisse Hellbergs

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 9tredje soloskiva det ska handla om ochi pressreleasen säger Nisse att ”Den härgången var tanken att återvända tillkärnan av rock’n’roll genom att bilda ettlitet kompakt band med ståbas i centrum”.Det lilla kompakta bandet består av AlfÖstlund på ståbas, Janne Lindén på gitarroch trummisen Marcus Källström.Men, no offence Nisse, det mesta ärsig likt. Det är mest mysigt faktiskt ävenom det gungsvänger helt okej. På förrasoloskivan Xtrem som kom för sex år sedanhade han än en gång kärat ner sig riktigtgammal blues och jag tycker att det funkadebättre då än det gör på nya SnackbarBlues. Problemet är exakt det samma sompå Wilmers senaste skivor. Det känns somom Nisse Hellberg är lite för trygg, lite förovillig att släppa sargen ordentligt. Attgöra en cover på Lyckliga gatan är inteheller helfestligt. Inte heller tolkningenav Trettifyran ändrar mitt intryck av attdet var en rakt igenom trevlig inspelningmen att det inte bidde så mycket mer änmysigt. Det finns ett undantag, En man förvarje öppet hak är lysande, det är ocksåden mest poppiga låten på hela skivan.Där och då känns det som om han verkligenmåste få ur sig det han sjunger.Martin RöshammarTHE HERITAGE ORCHESTRAThe Heritage OrchestraBROWNSWOOD/BONNIERAMIGOBland det första som slog mig när jaglyssnade på The Heritage Orchestra var hurman nu skulle katalogisera detta. En fånigtanke, jag vet. Men denna 43 man tungaengelska orkester har en väldigt breddpå sitt material. Den lugna, ofta filmiskastråkensemblen går från klassisk musik tillatt varva in jazzsång och brassinstrument.Kompositionsmässigt är The HeritageOrchestra av varierande kvalitet. Tell MeStories är lysande med sin långsammauppbyggnad där Natalie Williams medsjälvsäker stämma gör ett avbrott efter tvåminuter. Även Liz Swain är ett välbehövtelement då hon i Sky Breaks kompletterardet som tydligt saknades på spåret. Dehelt instrumentala låtarna faller däremotofta på sin lågmäldhet. Det blir en formav bakgrundsmusik utan några kullar ochdalar.Det är till stor del tack vare Ninja TunetrummisenChris Bowden och de bådasångerskorna som The Heritage Orchestrabehåller lyssnaren. Det som är rena julaftonför den stråkfanatiske lyssnaren blirutan deras insats efter hand intetsägandeför den medelstore musikkonsumenten.Erik HjortekHINDERExtreme BehaviorUNIVERSALJag och min flickvän hade en amerikanpå besök nyss. Han berättade att hansfrus favvoband just nu är Hinder. För osssvenskar är det ett relativt okänt band,men i USA är Hinder – och den sortensrock de spelar – populära. Det ledandebandet inom genren, som ibland kallaspostgrunge eller modern rock, är Nickelback.Och då borde de flesta veta vad detrör sig om.Oklahoma-baserade Hinder slogigenom med balladen Lips of an Angel.Den har lett till att bandet fick tusentalsbesökare till sina hemsidor, och om nisurfar dit måste ni se deras Catfight. Där,precis som på snyggast.se, gäller det attvara mest hot. Jag lämnar det okommenterat.Det intressanta med Hinder är derassena ankomst till allmänheten, när bandsom Puddle of Mudd och Nickelback ärpå dekis. Det kan liknas vid Skid Rows likasena ankomst till sleazen, som bandetbara drog fördelar av. Tills grungen la sleazeni frysboxen några år senare. Betyderdet att en ny stor undergroundgenre är pågång nu?Torbjörn HallgrenTHE HUMAN ABSTRACTNocturneHOPELESS/SOUND POLLUTIONThe Human Abstract är ett sådant bandman kan gå och se bara för att se hur deklarar av allt det tekniska live. Här går detundan. Gitarristernas fingrar hade antagligenåkt fast i polisens fartkontroller ochdömts till dryga böter. Sångaren NathanEllis har en brutal röst som fungerar klockrentbland snabba stopp och längre avsnittmed mangel. Frågan om att inte barakunna spela utan att även kunna göralåtar löser bandet lätt. Melodisk hardcore.Blanda inte lite av den varan så blir detprogressiva mer lättillgängligt. De medeltidaakustiska styckena gör sin del de medoch hade gärna fått dyka upp oftare.Mikael BaraniDIE HUNNSYou Rot MePEOPLE LIKE YOU /SOUND POLLUTIONDenna konstellation bestående av blandandra Corey Parks från Nashville Pussyoch Duane Peters från U.S. Bombs, låterinte alls som man skulle vänta sig. Skitigpunkrock’n’roll hade väl varit det mer logiska,med tanke på medlemmarnas bakgrund,men det är faktiskt intressantareän så. Visst finns det spår av detta, de stårändå ganska stadigt i dessa rötter, mendrar det hela åt det lite mörkare hålletmed en ganska tjusig fingertoppskänsla.Kanske blir materialet något ojämnt, vilketmöjligtvis beror på att sången delas upplika mellan just Corey Parks och DuanePeters. Vilket å andra sidan också kangöra det hela mer intressant. Detta är enmer vuxen form av punkrock’n’rollattityd,helt enkelt, och det är riktigt bra. Minerfarenhet av bandmedlemmarna ger migdessutom en viss aning om att det här kanvara extremt bra live.Petra SundhI AM GHOSTLovers’ RequiemEPITAPH/BONNIERAMIGOGillar du HIM kommer du inte att lämnasoberörd av I Am Ghost. Antingen blir duupprörd över likheten, eftersom detta ärpå sätt och vis samma genre. Men densom ger I Am Ghost en chans kommer attkunna urskilja deras små egenheter ochspeciella nyanser som gör dem till ett bandmed potentialDet handlar om någon form av gotiskmetall med hardcoreinslag. Vi har blivitganska frekvent matade med dennarelativt nya genre kallad goth metal desenaste åren, och I Am Ghost kan säkertrida på den vågen och knipa åt sig diverseanhängare. Personligen tröttnar jag efterbara någon minut, då detta pampigaatmosfäriska sound känns vansinnigt överpretentiöst.Men kan man se förbi detta,eller kanske rent av tilltalas av det, harman säkert många fina stunder framför sigmed Lovers’ Requiem som sällskap.Petra SundhJETShine OnWARNERMånga har nog bilden av Jet som ett reklamband.Deras första skiva sålde ordentligtnär Are You Gonna Be My Girl, hittigslyngelrock med handklapp, användes föratt kränga både mobilabonnemang ochmp3-spelare världen över. Australiensarnahar fler nyanser. Ett par är tydliga: Oasis,på den vägen också Beatles. Å andra sidanden mer hårdriffande boogierocken.I blandningen av softa ballader ochtestosteronutbrott lyckas Jet låta okonstlat,med en självklar finess. Kvalitativ klassiskrock som varken är mer originell ellermindre hängiven.Johan LothssonDENISE JAMESPromisesRAINBOW QUARTZDet har bara släppts två plattor värda attnämna – eller betala för, för den delen– i år. Den ena är BMX Bandits My Chain.Den andra är Denise James Promises.Men där upphör likheterna dem emellan.För medan Duglas T Stewart och hansrövarband reser sig ur askan med ettlika hjärtknipande som skrattretandeseparationsalbum – tweepopens egenBlood On the Tracks – är James tredje destolättsinnigare. Enkel pop i rakt nedåtstigandeled från Lesley Gore och en uppsjöandra popsångerskor från tidigt 1960-talinnan The Beatles gjorde bandformatet tillnormen. Det är förstås inget avancerat. Trevanliga ackord i självklara kombinationeroch kärlek navelskådad i alla vinklar – besvikelser,förhoppningar, saknad – mendet är också den uppenbarelsen man gångefter annan kommer fram till: den bästapopmusiken är inte mycket mer än treackord och lite kärlek. Och det är inte oftalåtar av den kvaliteten staplas lika tätt somde gör på Promises.Dan AnderssonDAMIEN JURADOAnd Now That I’m in Our ShadowSECRETLY CANADIAN/BORDERJag tänker mig Damien Jurados platta somfilmmusik. Jag sitter i min favoritfåtöljpå mitt favoritcafé på Odengatan ochallting känns som en film. Folket utanförsom möts och skiljs. Ungarna som intefår nog av att springa fram och tillbaka.Personalen som serverar kaffekopp efterkaffekopp. Damien Jurado framkallar alladessa känslor och jag vill inget hellre änatt hösten ska komma fort. Jurado är lagombitter, på ett fint sätt. På ett sätt somgör att man önskar att allt ska gå bra förhonom, precis som i de där filmerna därman är på skurkens sida. På What Were theChances sjunger han ”Does your husbandknow I call you sweetheart?/Do not leaveme dancing alone” och allt jag vill är atttjejen ska lämna sin man för Jurado. Ipressreleasen står det att han efter tio årsom artist fortfarande inte omnämns i enenda artikel om amerikanska singer/songwriters. ”Is he destined to be lostforever…”? Och det är just där tjusningenmed Jurado ligger.Alessandra Johansson CavaleraTHE KILLERSSam’s TownISLAND/UNIVERSALDet är imponerande på något sätt, att ettgäng snubbar från Las Vegas kan vara sågalet inne på brittisk 1980-tal. The Killershar svalt allt. Till och med dialekten. Nu påandra skivan är det storslaget och pompöstsom gäller efter att totalt ha överdoseratpå det mer syntigt brittiskpoppiga pådebutskivan. Det är faktiskt så klumpigtpompöst att jag tappar intresset efter någraminuter. Det känns tillgjort, sökt och ointressantsamtidigt som det är helt självklartatt Anton Corbijn har tagit bilderna tillskivkonvolutet. Förstås är det svartvitt ochförstås ser de drömmande ut och förståsär det ödsliga västernlandskap som gäller.Man undrar om det har hänt någonting iAnton Corbijns värld sedan 1987. Eller i TheKillers värld för den delen?Martin Röshammar

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 10DIANA KRALLFrom This Moment onVERVE/UNIVERSALJag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Harabsolut inget emot Diana Krall, men närhon ger sig på samma projekt som allaandra i den allt mindre upplysta världenoch tacklar den stora amerikanskasångboken känner jag en lite avog känslai maggropen. Berlin, Porter, Gershwin,absolut, några av låtarna är underbara,det vet jag utan att ha lyssnat, och det vetjag åter efter att ha lyssnat. Och det är välhär min tvekan tar sin början. Efter att hahört Roddan och andra ge sig på de härlåtarna måste det väl ändå erkännas attDiana fixar det riktigt bra, det finns etthelhetsanslag på plattan som känns bra,men börjar man inte känna att det är branu. Jag har alltid gillat storbandsjazz, croonersoch allt det där, men ibland blir jagrädd när jag gäspar mig igenom nån låt påFrom This Moment on… Det är ju inte sådet ska behöva vara. Överdos eller vad detmå vara, jag känner en motvilja att höradet, trots att jag på ett intellektuellt plankan förstå att det är rätt schysst. Och närjag hör extraspåret Boulevard of BrokenDreams känner jag mig bara matt, tyvärr.Och säger Marianne Faithful. Period.Magnus SjöbergBEN KWELLERBen KwellerSONYBMGVad hände egentligen med huvudkaraktärenWilliam när sluttexten rullat klart iCameron Crowes Almost Famous. Fortsattehan med skrivandet för Rolling Stone Magazineeller återgick han till skolan för attsatsa på en annan karriär? Den här fråganhar inte på något sätt gnagt mig, men närjag såg skivomslaget till detta album såstod han där, dock med snowboardåkarenShaun Whites frisyr – men ändå.Musiken utspelar sig precis som filmeni en tidig 70-talsmiljö där 60-talets influenserförsöker överleva. När han slår an sinatre/fyra ackord som är uppbyggnaden tillalla låtar spritter det euforiskt i hela kroppenpå honom vilket tydligt märks när hanså kärleksfullt låter melodierna sprudla utur munnen.Detta fjärde album från Kweller harhög potential och med det material somlevereras hade han lätt platsat på scen1973 bredvid Todd Rundgren, Elton Johnoch The Who.Samuel OlssonLAMB OF GODSacramentEPIC/SONYBMGDe hette tidigare Burn the Priest. FrånRichmond i Virginia kommer Lamb ofGod med sin heavy metal-, trash- ochhardcorehybrid. Enligt den romantjockabiografin som skivbolaget skickar med såska de visst vara grymma musiker. Så braatt man tappar hakan. Riktigt så är detgivetvis inte. Lamb of God bryter ingen nymark. Vare sig inom hardcore eller trash.Så Machinehead kan känna sig tämligenohotade av dessa snubbar åtminstone inågot år till. För visst finns det antydningartill att Lamb of God kan bli något störreutanför Richmond. Sjunde spåret Blackenthe Cursed Sun har en jävligt bra refräng,sing-a-long-vänlig hardcore med ett roligtarrangemang. Mer sånt killar så ordnar detsig säkert.Per Lundberg GBTHE LANCASTER ORCHESTRANever Cried Once When I Could HaveROOTSY/BORDERMed en sån albumtitel vet man nästan hurdet ska låta. Skivan är inspelad på vischani Sebbarp i Skåne och det är passande påalla sätt och vis. Carl Mathson som är densom egentligen är The Lancaster Orchestra,älskar den amerikanska altcountryn ochdet hörs. Själv blir jag lite varm i hjärtat,dels av musiken – mer om den strax – menockså av att Carl Mathson, nu malmöit, ärfrån Vetlanda från början. Jag tillbringademina barndoms somrar där i trakternaoch skulle mina nostalgiska tillbakablickartonsättas är det nog inte omöjligt att detskulle låta så här, lite sorgset, vemodigtmen hoppfullt.På The Lancaster Orchestras andraskiva har Carl Mathson med sig medlemmarfrån Logh och det är logiskt, de harprecis som Carl känsla för att inte göra deamerikanska influenserna till parodi, dehåller sig på rätt sida gränsen hela tiden.Och de ger låtarna kraft och en stuns somjag gillar. Never Cried Once When I CouldHave är ingen omistlig skiva men TheLancaster Orchestra har en beundransvärdförmåga att bygga upp stämningar ochskapa bilder med sina låtar. Sånt gillar jag.Martin RöshammarAMOS LEESupply and DemandBLUE NOTE/EMIAmos Lee är en underbar, underbar man.Han har turnerat med Bob Dylan, sommaren2003 besökte han Sverige i NorahJones sällskap och han har på sina tidigareplattor samarbetat med Chris & Thomas.Lees fjärde album, Supply and Demandbestår av elva välproducerade, minimalistiska,akustiska låtar. Influenser som NeilYoung och Stevie Wonder märks på skivan.Amos Lees kraftfulla röst är precis somfolksoul-soundet väldigt utmärkande.Alessandra Johansson CavaleraTHE LEMONHEADSThe LemonheadsVAGRANT/UNIVERSALJag tillhörde aldrig Evan Dandos försvararedå när grungen var som störst och TheLemonheads var de tippade arvtagarna tillNirvana. Det blev aldrig så även om EvanDando hade allt på sin sida, han såg braut, var kaxig och hade förmågan att sägarätt saker vid fel tillfälle, eller om det vartvärtom. Kontroversiell var han i alla fall.Sedan dess har han harvat i ett töcken avdroger och halvtaskiga soloförsök.Nu kallar han bandet för The Lemonheadsigen men precis som när det begavsig är The Lemonheads samma sak somEvan Dando och det mesta är sig likt. Jagfår erkänna att jag blir lite imponerad avEvan Dandos målmedvetenhet, han tyckerfortfarande att den energiska, gitarrspäckadepoppen är den bästa trots utflykternatill americana och singer/songwritervärlden.Det är klockrena melodier ochextremt noga uttänkt gitarrmangel och...jag gillar det. Det låter inte mossigt. Barakompromisslöst.Martin RöshammarSEAN LENNONFriendly FireCAPITOL/EMIMed underskön barnastämma trollbinderannars vuxne Sean Lennon återigen. Ochhan gör det utan att försöka specielltmycket, begåvningen sitter väl till viss deli generna – hans pappa kunde ju ocksådet här med popmusik. Och att luta sigtillbaka med en gitarr i handen verkar varaSeans melodi. Men denna gång funkar dettyvärr inte hela vägen fram.Låtarna är nämligen alldeles för otydliga,de flyter på utan att man kommerihåg dem i efterhand. De formar en musikaliskmassa som ligger som en klumppå CD-skivan. Det enda som finns kvar hoslyssnaren är längtan efter Seans sprödaoch smått feminina sång som emellanåttangerar Thom Yorkes. Trots detta liggerSean Lennon hästlängder före de flesta isinger/songwriter-genren, lyssna bara påhans solodebut Into the Sun från 1998 ochbli kär!Gary LandströmTHE LIPTONESIn EnglishAMTY/SOUND POLLUTIONBeställ in en pint malt och humle, blås avskummet och ta en stadig klunk. Låt sedankroppen gå i den riktning dina oxblodsfärgadeDr Martens pekar. Märk väl hur snyggdu känner dig när du gungande tar digframåt uppslukad av alla vackra kvinnorsblickar.Självironin är stor hos Falköpingsextettensom både andas och fiser schackrutornär de ställer sig på scen. Låtarna harskrivits ihop mer för att underhålla än attvara poetiska och när inspirationen till attskriva ironiska låtar om sig själva tagit slutfår man dra till med diverse olika temansom rymdutflykter, vampyrmöten ochbesök i Sahara.Trots att musiken känns välrepeterad,och har du hört en låt har du hört alla,rycker det lite i lemmarna. Mo Brodén bördock fundera en eller två gånger på vilkenbrittisk accent han försöker leverera, förden svengelska han har känns rätt fånig.Samuel OlssonLUDACRISRelease TherapyDEF JAM/UNIVERSALCris fortsätter segertåget för den kommersiellahiphopen i USA med nya hitalbumetRelease Therapy där de vanliga gästernadyker upp. Ämnena är sex, pengar ochannat skryt (även om glädjande nog någraspår är politiska eller har en social nivå),beatsen är moderna och tajta och Ludacrisär verkligen på toppen av sitt game vidmicken. Låter detta som en diss? Jovisst,men det råkar vara så att Release Therapyfunkar trots att man inte uppfinner hjuletigen. Humor, begåvning, studiotid medschyssta producenter samt stark drivkraftär allt som behövs för att ta plats i högstahiphopdivisionen. Och där befinner sig Cris& crew. Även om han inte slagit igenom påEminem-nivå i Sverige ännu.Gary LandströmLULLABYE ARKESTRAAmpgraveCONSTELLATION/BORDERToronto-duon Lullabye Arkestra låteribland som ett slöare White Stripes medtungt, mörkt och imponerande storslagetmangel. Jag fastnar inte första gången menför varje lyssning charmas jag mer och merav de tvära kasten mellan desperation ochinslagen av läcker call-and-response-sångmellan Justin Small och Katia Taylor. Härfinns souliga flirtar som Y’Make Me Shakemen också Bantar-Björn-tunga Bulldozer ofLove. Möjligen finns risken att Ampgrave ärlite för spretig och lite för fattig på enklarockrökare för att verkligen slå men jagtycker att Lullabye Arkestra är ett älskvärtlitet band. Och jag blir bara mer och mersugen på att åka till Kanada!Martin RöshammarLUOMOPaper TigersHUUME/DOTSHOP.SEVare sig han gör djup ambient som VladislavDelay, mörk dub som Uusitalo ellermelodiös techhouse som Luomo är det ensak som utmärker Sasu Ripattis alla alias:ljudbilden. Hans feta och fylliga sound låterlika bra i abstrakta stämningssjok somdet gör när det backar upp en jazzmelodidär Johanna Iivanainen sjunger vemodigtvackert (Iivanainen sköter största delenav sången på Paper Tigers). Däremot är

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 11musiken inte riktigt lika bra. Av alla hansalias är det Vladislav Delay som kännsmest personligt och angeläget. Att han senskapat ett av årets bästa album under sittUusitalo-namn i och med Tulenkantaja ären annan historia. Luomo slutligen är högkvalitativtoch oerhört genomarbetat. SåPaper Tigers är vackert, välproducerat ochfinurligt. Men det är samtidigt ett albumsom inte biter sig fast lika mycket som ettDelay- eller Uusitaloalbum.Mats AlmegårdMAD MAXIn White EPBORDERSoftade bilder på tyskar i blekt hår, vitakläder och att de heter Mad Max. Jag fårstarka The Kelly Family-vibbar. Japp, dethär är lika blaskigt och smaklöst som enkopp te serverat av snåljåpar som användersamma tepåse 25 gånger. Men gillar dumycket smör på mackan så är det bara attinförskaffa. Riktigt kletigt.Mikael BaraniAIMEE MANNOne More Drifter in the SnowSUPER EGO/BONNIERAMIGOAimee Mann gör inte som man ska i denalternativa skolan. Julskivor finns inte medpå listan över saker man ska göra om mansysslar med rock i singer/songwriter-facket.Men här tolkar hon klassiker som WinterWonderland och White Christmas men görockså en ny egen jullåt och en som hennesman Michael Penn skrivit.Problemet är väl det väntade egentligen.Det blir aldrig mer än gosigt ochmysigt och visst kan låtarna funka påjulafton, i bakgrunden. Men Aimee Mannsegna låtar är alltid värda mer än så, dekräver koncentration och gör att lyssnareninte kan slita sig från musiken. Här ärdet… mest charmigt. Synd. Ändå är det enbra julskiva. För att vara julskiva alltså.Martin RöshammarTHE MARY ONETTESLostLABRADOR/BORDERDet var en gång en regnig kväll i Jönköping,det var festival och på scen stodPicket med sångaren Philip Ekström icentrum. Som nöjesreporter på lokalamorgontidningen var jag där och imponeradesav honom och viljan att lyckas ochförmågan att fånga en publik. Musikenvar rätt dassig indie men att det fannspotential, det var tydligt.Själv har jag inte satt min fot i Jönköpingpå sju år och kollen på musiklivet istan har jag inte längre. Inte alls. Men detär kul när folk från den tiden dyker upp iolika sammanhang. Som Karl Martindahlsom då var överkaxig sångare i ett bandsom snackade vitt och brett om skivkontrakti Italien och allt vad det var. Ochsom Philip Ekström. Han lirade gitarr medBroder Daniel på senaste turnén och TheMary Onettes släppte en rätt trist EP påstorbolag förra året.Men nu är bandet tillbaka på Labradoroch det låter mycket mer spännande nu.Det är inget nytt under solen egentligenmen det storslagna ljudlandskapet funkarperfekt ihop med Philips drömskt självsäkraröst. Det låter väldigt mycket Echo& The Bunnymen och tidigt 1980-tal ochdet skulle kunna vara trist som aldrig förrmen det finns så mycket liv, så mycket själoch så mycket pondus i musiken att TheMary Onettes kommer undan. I min bok ärfortfarande Ian McCulloch en av de storahjältarna och han skulle nog gillaLost.Martin RöshammarMASTODONBlood MountainWARNERUtan tvekan är Blood Mountain en ännubättre platta än hyllade Leviathan från2004. Och det är en stor glädje.Jag har inlett varje morgon senastedagarna med att vakna till Colony ofBirchmen. En beroendeframkallande låtmed Josh Homme på stödsång och med enspöklik refräng. Men redan i de tre öppnandespåren släpper Mastodon fördämningarnatill sitt effektiva sångskrivande.Mastodons musik kan vara ett rentvirrvarr ibland. En sorts matematisk metali riffuppbyggnad, som i Capillarian Crest.Men efter några lyssningar blir det uppenbartatt det finns ett system i kaoset.Musiken växer.Blood Mountain är en temaplatta på enstory bandet själva kokat ihop. Texternahandlar om en strävan att bestiga ett berg,för att hitta en kristallskalle. Med den blirman en bättre människa. Vi får hoppasatt det inte är på bekostnad av musikalisktalang.Torbjörn HallgrenCERYS MATTHEWSNever Said GoodbyeROUGH TRADE/BORDERTidningen Melody Maker presenterade försex år sedan en lista över rockens värstabråkmakare. Kurt Cobain toppade listanföljd av Shaun Ryder och Keith Moon.Åtta kom Courtney Love. På nittonde platsdundrade Cerys Matthews in.Kommer ni ihåg henne? Hon frontadewalesiska Catatonia i slutet av 1990-taletoch var väl egentligen enda anledningenatt lyssna på dem. 2003 kom hennessolodebut Cockahoop, en skiva som intesatte några djupare spår även om den fickhyfsad kritik. Nu är hon tillbaka och det ärcountrypoppigt och tämligen mjukt. Menockså helt utan taggar och kraft. Det ärinte dåligt. Bara fullständigt genomskinligtoch tamt. Bråkmakaren Cerys Matthewsmåste ha bestämt sig för att bli snäll. Jagvill ha mer snällhet och godhet i världen.Men när snällheten blir menlöshet, då blirjag trött.Martin RöshammarMARIA McKEELive: Acoustic Tour 2006COOKING VINYL/BONNIERAMIGOMaria McKee spelar gitarr och piano, ochsjunger som en fullblodig folksångerska(tänk Joan Baez blandat med JoniMitchell). Hon sjunger om hjärtan, själar,vänner och religion. Gitarren är inte alltidhelt rent stämd, vilket givetvis bidrar tillden gemytliga, äkta känsla som förmedlaspå hennes första livealbum. Det är riktigtmysigt att lyssna till hur Maria samtalarmed åhörarna mellan låtarna, som ärtagna från hennes tidigare soloalbum,bandet Lone Justice som hon spelat med,och enstaka covers.Som bakgrund fungerar det, menmusiken kommer aldrig riktigt till skott.I slutändan är det mest Marias småpratoch uppriktiga intresse av att underhållapubliken som är behållningen.Christian ThunarfDAVID MEADTangerineTALLULAH!/DOTSHOP.SEDavid Mead överraskar mig faktiskt. Det ärlänge sedan, i alla fall sedan Brendan Bensonsdebut, jag hörde någon eller någraröra sig så ledigt mellan Beatles-pastischeroch XTC-tongångar utan att egentligenhålla sig kvar vid någon av dem tillräckligtför att fastna. Struntar i att det kanske ärett uttjatat koncept, struntar i att tänkapå att något ligger nära något annat, attnågot skulle kunna betraktas som stöld.För det spelar ingen roll, David Meadär sig själv och den styrkan och densjälvkänslan räcker för att övertyga. Medoanat blås, med oväntade arrangemang;många snygga poplåtar, en del kanske väleleganta, väl uppklädda. Men de som hållersig på jorden, som inte kräver loungerför att klinga fram, räcker nog för attväcka den popgen som åtminstone liggerlatent hos alla som bör höra, lyssna och taTangerine till sitt hjärta.Magnus SjöbergTHE MENReturnPLAYGROUNDNär The Men från Lund bjuder upp tilldans är det svårt att inte ryckas med.Jag önskar så att jag kunde dansa snygg60-tals-dans som matchar deras musik.Beatles-stämmor och körer symboliserarmännens svängiga skiva. Endast en gångpå skivan blir det lite för mycket och detär under låten The Cannonball Girl då manönskar att det fanns åtminstone en pausatt andas ut i. Sångaren Sven Köhlers röstpassar musiken utmärkt och singeln If ICan’t Have You visar bra vad som bjuds påresten av skivan.Alessandra Johansson CavaleraMERCURY REVThe Essential Mercury Rev – Stillness Breathes(1991–2006)V2/BONNIERAMIGOMercury Rev var bandet som dansade ensommar. Efter två fullängdare onjutbartsymfoniskt skrammel tog JonathanDonohue över sångmikrofonen och gjordeett album med de ljuvaste låtar det sena1990-talet hade att erbjuda – i konkurrensmed Flaming Lips – innan de tappadegreppet och drog med sig publiken neri en avgrund av likstel symfonisk pop.Det blir extra tydligt när trion nu släpperdubbelsamlingen The Essential Mercury Rev– Stillness Breathes (1991–2006) och magiskaGoddess On a Hiway radas upp jämteungdomssynder och sentida luftslott.Andra halvan tas upp av singelbaksidor,radioinspelningar och coverversioner,men det är bara ren kuriosa. Det endahandfasta argumentet att skaffa TheEssential Mercury Rev, och inte bara nöjasig med sitt gamla ex av Deserter’s Songs,är obskyra tidiga poppärlan Car WashHair – och det är, ärligt talat, inget särskiltstarkt argument.Dan AnderssonSUZANNE MICHELLEMy RootsHOME/BONNIERAMIGOKanadensiska Suzanne Michelle träffadesvenske Anders Kronlund på en pilgrimsvandringi Spanien för några år sedan.Det ena ledde till det andra, och Suzannebor numera i Östersund, tillsammans harde nu sammanställt hennes debutplatta.På något sätt känns det rätt naturligtnär man vet det. För det finns så mycketsom minner om det, i större mening,amerikanska arvet, på samma gång somdet finns, inte ofta, men emellanåt, en litekärv norrländsk touch på låtarna. I detstora låter det dock amerikanskt, mycketcountrykänsla, av det där emellanåt liteväl överexponerade och ibland lätt tradigaakustiska lunkandet. Men här känns detfräscht och funkar. Lite närhet till andranordamerikanska band och artister, typ BeGood Tanyas och Michelle Shocked. Förvånansvärtöverraskande och starkt. Ochframför allt emellanåt riktigt, riktigt bra.Magnus Sjöberg

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 12ANTHONY MILLSGhettotranceSING SANG RECORDSHiphopen influerar hans sätt att skriva.Sången och melodierna är mer influeradeav ett gäng gregorianska munkar ochklassisk sång.Själv kallar Anthony Mills sin musik enmix av spoken word och soul. Se det likagärna som långsam suggestiv soul. Millssång imponerar i omfång och han har enhäftig falsett i arrangemang som verkligenger utrymme för hans stämma. Plattanär lite ojämn, men Lost är direkt en avlåtarna som fastnar.Mills har hunnit med mycket musik isitt liv. Den musikaliska banan startadetidigt med spirituals hemma i Ohio. Hanhar arbetat inom vitt skilda genrer ochmed artister som Harry Belafonte, Sizzla,Leela James, KRS-One, Dead Prez och MaxiPriest samt uppträtt som operasångare påCarnegie Hall. Hans erfarenheter förklararspåren av hiphop, gospel, soul och konstmusiksom finns på Ghettotrance. Titeln påalbumet är det namn som Anthony satt påsin musik. Jag vet inte riktigt vad jag skakalla den, eller hur jag ska beskriva den.Intressant passar nog bra. Men bäst är omdu lyssnar på skivan själv.Therese AhlbergMOB RULESEthnolution A.D.STEAMHAMMER/PLAYGROUNDPå tyskarnas förra skiva, Among the Godsfrån 2004 hade de plockat in lite orientaliskainfluenser i någon låt som fungeraderiktigt bra. Vill minnas att jag då närde enförhoppning om att de skulle spinna vidarepå den banan. Ett spår kallat Ain’t theOne klingar orientaliskt men mer än så hardet inte blivit denna gång heller. Kanskeinte så konstigt då den drygt 25 minuterlånga titellåten upptar halva skivan. MobRules har gått åt ett progressivare håll menutan att egentligen släppa power/heavysom grundfundament. Fortfarande harde en bit kvar innan det är intressant påallvar, men utvecklingen går åt rätt håll.Roger BengtssonMOTÖRHEADKiss of DeathSTEAMHAMMER/PLAYGROUNDMotörheads förra album beskrev jag medorden ”logdansrock”, ”hög standard” och”likadant skiva efter skiva”. Nya Kiss ofDeath gör ingen skillnad. Bra släpp, meninte bättre än något annat Motörheadgjort.Plattans mest spännande låt blir därförballaden God Was Never on Your Side. Denakustiska gitarren och Lemmy Kilmistersraspiga röst är perfekta ihop, ungefärsom när Johnny Cash framförde Hurt. Närsedan hela banden hoppar in i refrängen,med trummor och dist, hoppar bandettillbaka till ruta ett. Men vad annat attförvänta från ett band som har upprepatsitt sound sedan 20-30 år tillbaka.Torbjörn HallgrenTHE MOUNTAIN GOATSGet Lonely4AD/PLAYGROUNDTänk om det fanns en möjlighet att klivain i huvudet hos människor som vi passerar.Vad är det som snurrar runt innanförderas pannben? John Darnielle är en sådanperson som snabbt lockar till nyfikenhet.Det som skiljer John från de ovan nämndaär att han inte har några problem att delamed sig av sina tankar.Under de gångna 15 åren som handelat med sig av sina alster har han hunnitsläppa ett otal skivor, kassetter, vinyler ochannat lyssningsbart. Musiken har hunnitbyta uttryck från lo-fi till americana ochinspelningskvaliteten sträcker sig frånden gamla Panasonic boom-boxen till attarbeta helt och fullt i studion.Efter kassasuccén The Sunset Tree somfick lyssnarna att flockas för att höra detragiska självbiografiska sångerna om hansplastfarsa kommer nu Get Lonely där hanlämnar det privata för att öppna upp ögonenför ensamt tänkande. Med sin bredaberättarkonst bjuds vi in på en sagostund,där han med gitarr, stråk och en enkelpiano tar med oss in i olika situationer avensamhet.Har du letat efter ett komplement tillKurt Wagners kompositioner med Lampchopär The Mountain Goats utan tvekansvaret.Samuel OlssonMY MORNING JACKETOkonokosSONYBMGDet finns ju plattor som tar musten ur en.Det finns ju det. Här är ju då också en.Jag visste ju att My Morning Jacket kundelocka iväg ens själ till andra dimensioner,men har väl aldrig egentligen upptäckt attde gjort det, att de lyckats. Men det har de.Och när de nu släpper en dubbel-liveär det inte bara så att de lockar iväg enssjäl någonstans. Det är handgripligt, detär fysiskt. Det är utan pardon. Man sitterdär som ett tomt skal och undrar vad somhände, men inser att det inte speladenågon roll, för det är så bra. Det enda jagkan känna att jag reagerar på, och detgäller inte bara live, är att det finns någonslags aura av 80-talsrock som ligger ochlurar någonstans, att det finns en litenPsychedelic Furs-varg som nafsar ibland.Men det blir bara aningar, det blir baraparenteser.Man rycks med, man är med, man villvara med, man vill höra mer, man villse, man vill se, man vill se. Man vill varadär. Varför är man inte det, varför varman inte, inte någonsin? Man njuter ochfrustreras över att man inte omedelbartkan vara där, att man inte bara kan slängapå sig jackan och gå och se My MorningJacket. Och när det gäller liveplattor, kandet bli bättre?Magnus SjöbergLISA NILSSONHotel Vermont 609COLUMBIA/SONYBMGMin fråga till Lisa Nilsson är: Vart togBrasilien vägen Lisa?Jag vill hitta dit genom dig. Tror intejag gör det via Hotel Vermont 609. Snarareså är det Jojje Wadenius som kommer påbesök.Lisa Nilsson har en stor röst. I den rymsmycket. Men inte Brasilien. Enda låtarnasom åtminstone nosar på Ipanema är Föratt ta farväl och Var det bara regn?. Vackertorkestrerade och fina ord. Starkt av Lisa attöversätta alla dessa texter till sitt modersmål.Det måste vara som att ta en planta urjorden för att sätta den i annan kontinentoch hoppas på att det ska börja växa.Per Lundberg GBNOM DE GUERRELa La LaNOM DE GUERREDet är ett vackert band det här. Klär sigsnyggt. För sig elegant. Men låter framföralltsnyggt. Sättningen gitarr, trummor,klaviatur och Beatles-sockrade körstämmor.Loungepop som sitter kvar efterstängning. Fjärde spåret Slack vs. Lame ären väldigt trevlig låt med ett grymt bra arrangemang.Symfoniloungepop helt plötsligt.Glöm inte att kolla in de skitsnyggaskjortorna på www.nomdeguerre.se, det ärvärt hela besväret.Per Lundberg GBBJÖRN NORESTIGHello InsideA WEST SIDE FABRICATION/BORDERNär jag hör det mjuka pianot öppna uppalbumet på titelspåret Hello Inside är detett stort lugn som sköljer genom kroppen.Det ensamma pianot får sedan uppbackningav en underbar orkestrering somuppmanar kroppen att delta i det skönagunget.Köpingsonen Björn Norestig har samlatihop sina musikaliska vänner, radat uppett gäng låtar och sagt åt alla att ha roligt.När alla i sällskapet sedan får sätta sittegna personliga avtryck är det som attstoppa ner handen i en godispåse medenbart goda sorter.Musikaliskt blandar de Grieg, Dylan,Cat Stevens med gospel och loungejazzvilket resulterar i ett sound som enklastkan beskrivas som en kloning mellan JensLekman, Moneybrother, Granada och FredAstaire.När sommaren är slut i sin fysiska form,är Björn och hans lakejer alltid redo att fådet att kännas som den aldrig kommer attta slut i sinnet.Samuel OlssonDUSTIN O’HALLORANPiano Solos 2BELLA UNION/BONNIERAMIGOVackert så det bitvis svider. DustinO’Halloran isolerade sig i Italien för attklämma ur sig elva stycken opus. Enhyllning till sina hjältar Debussy ochChopin. Det här är pianostycken manälskar till. Det här är stycken man bästnjuter med sin partner, Dustin O’Halloranär även aktuell i Sofia Coppolas nya filmMarie Antoinette. Där han medverkar påsoundtracket till filmen. I mina öron är detmusik som passar årstiden. Varmt och kalltpå samma gång.Per Lundberg GBIDA OLSSONAndas solsken8NIO/DEAD FROGNu släpper Ida Olsson sin andra platta,Andas solsken. Konceptet Ida Olsson handlarom självständighet. Hon ger ut sinaskivor på det egna skivbolaget 8nio. Låtarsom Jag kan själv på skivan intygar ännumer om Idas egna förmåga. Ida Olssonkommer under våren 2007 att åka ut påturné tillsammans med låtskrivaren Mirva.Turnén heter Vi tillsammans och underden kommer man även att kunna se andraartister som också skriver och släpper sinmusik själva. Låtar som Andas solsken,Snooze och Lyser upp världen har poppigarefränger som gärna sätter sig. Detta ärmusik för de som gillade Raymond &Maria i början men som sedan insåg attman inte klarade av att höra Ingen vill vetavar du köpt din tröja en gång till. Här fårvi liknande melodier, dock i ett mindreuttröttande fodral.Alessandra Johansson CavaleraORBO & THE LONGSHOTSGenuine Handmade Rock’n’RollROOTSY.NU/BORDERRedan titeln ger en vink vad det handlarom – även om den norska kvartetten blandarupp klassisk rock med pop, rockabillyoch country. Kort sagt amerikansk musiksom utförs med en stor portion kunnande.Frontfiguren Orbo, alias Ole Reinert Berg-Olsen, sjunger med en säker stämma somdrar åt Tom Petty och har varit med ochskrivit samtliga låtar. Att plattan delvis ärinspelad i den legendariska studion Sunmärks inte på ljudet men har säkerligenskapat en stämning och gett inspiration.Kanske var de dock lite väl andaktsfulla.För trots ett högklassigt material saknas

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 13det en aning glöd och jävlar anamma. Medandra ord känns låtarna alltför välputsade.Robert LagerströmOXFORD COLLAPSERemember the Night PartiesSUB POP/BORDERDet är så oerhört upplyftande att dennagamla grunge-etikett fortfarande spottarur sig intressant och fräsch musik. OxfordCollapse är precis lika intressanta ochsmåkonstiga som bandnamnet antyder.Det är ömsom rakt på sak och ömsomsvävande ofta med en sång av den gällareoch smått raspiga varianten. Med en tjockpastellkrita drar jag paralleller till Built ToSpills naiva indierock som alltid innehålliten grym mix av allvar och humor. Sammasak gäller här.Och konvolutet som innehåller enmassa technicolor-liknande bilder är heltfenomenalt.Mikael BaraniPAPA ROACHThe Paramour SessionsGEFFEN/UNIVERSALOrdet ”sessions” i albumstiteln tyder påatt bandet idag är en grupp musiker. Ochdet märks i The World Around You. Detmärks dock inte i lejonparten av gruppenspartajiga tuggummirock. Bandet satsarhelst på kontraster, lugna verser medfeta refränger, men eftersom temat är sååterkommande blir det gäspigt hur mycketenergi de än sprudlar av.Jag får intrycket av att Papa Roachförsöker vara tuffare och coolare än de hartäckning för. När jag intervjuade sångarenJacoby Shaddix hade han inte läst MötleyCrües The Dirt, men hävdade att han medsäkerhet har gjort allt som står i boken.Som om det var ett viktigt mål att görasamma saker bara för att leva upp till enmedial bild av vad rock är.Men det kanske bara är jag som ärfördomsfull? Trots detta – visst är My Heartis a Fist en fin titel, och Time is RunningOut en ganska svängig dänga.Torbjörn HallgrenPERNICE BROTHERSLive a LittleONE LITTLE INDIAN/BORDERHan ger ut skivor under olika namn iungefär samma genre. För vare sig dethandlar om Joe Pernice, Pernice Brotherseller Chappaquiddick Skyline handlar detom bländande popmusik med lätta dragav Morrissey och Beach Boys. Joe Perniceär hela tiden en lysande låtskrivare somsjunger med en melodisk och smått viskanderöst vilken emellanåt påminner omDavid Bowies. Men på Live a Little vill detsig inte riktigt. Det beror inte på låtarnautan på den jämntjocka produktionen, detväna soundet, som efter ett tag förvandlarmaterialet till en jämntjock gröt. Det finnsinte tillräckligt mycket som sticker ut. Syndpå så rara ärtor. Men själv fortsätter jag attlyssna på Joe Pernice genom ChappaquiddickSkyline och Scud Mountain Boys.Robert LagerströmBENOIT PIOULARDPrécisKRANKY/BORDERHan heter Thomas Meluch, är från Michiganmen kallar sig för Benoit Pioulard ochdet han pysslar med här är riktigt, riktigtbra. Åtminstone stundtals. Det är distat,atmosfäriskt, inte sällan samplat och helatiden med en poppig känsla. Electronicaoch lågmäld gitarrpop i ett eller gammaltoch nytt i en salig blandning, kan manockså säga. Faktiskt är det inte alltför långtfrån det fransmannen Syd Matters (JonathanMorali) pysslar med och eftersom hansskivor är bland de mest underskattadede senaste åren tycker jag att du inte fårmissa Précis.Martin RöshammarPOETS OF THE FALLCarnival of RustPLAYGROUNDVårt grannland i öst har under de senasteåret verkligen exploderat rent musikmässigtoch visat att de kan leverera bandsom tål att exporteras. Poets of the Fallöverraskar och kommer antagligen inteatt hamna i samma skivhyllor som deraslandsbröder erövrat. Detta behövs för attfå en bild av det finska musiklivet somlite mer mångfacetterat, jag tror att denkanske lite mognare publiken kan kännasig lockade av detta.Det är musikaliskt väldigt snyggt,ganska tidlöst, även om man lite elaktskulle kunna tycka att de inte ”hängt med”i utvecklingen utan kanske skulle gjortstörre succé för tio år sedan. Det handlarom en romantisk ganska snäll form avrock, kanske med en ådra av amerikanskradiorock, som faktiskt växer i takt medantalet lyssningar. Det känns överhuvudtagetväldigt amerikanskt, på ett positivtsätt. Öppningsspåret Fire kan däremot fåen att tvivla, men materialet på plattan iövrigt är fullt godkänt, det tenderar iblandatt bli lite småtråkigt, men de klararändå att balansera upp det hela med enoidentifierbar känsla som gör att mangärna slänger i plattan i CD:n igen. Kanskeberor detta på att medlemmarna i Poets ofthe Fall är duktiga musiker, och de kommersäkert att få den uppmärksamhet deförtjänar.Petra SundhKID KONGO POWERSSolo CholoTRANSSOLAR/BORDERDet finns en rå och subtil enkelhet hosKid Kongo Powers jag gillar. Och även omdet inte alltid är helt lätt att ta till sig,finns det där råa, det där autentiska alltidväldigt närvarande. På något sätt som enFoetus extra light eller ett Cop Shoot Coplight. Som en bluesigare introduktion tillett land av Twin Peaks-karaktärer, en ytasom bara nuddar vid vad som finns, vadsom eventuellt döljer sig bakom tonerna,bakom den aldrig putsade fasaden. Iblandsom ett soundtrack till en obehaglig dröm,ibland som ett soundtrack till ens liv; ettsoundtrack man egentligen inte vill höra,eftersom gränslinjen verkar så spröd, såtunn. Ena stunden smekande och trevande;alltid på gott humör, gott och tryggt,för att brista ut i hån, spe och mörkahemligheter och avarter, alltid utan direktförvarning. Kanske just därför. Som någonsa: det är som surströmming för oinvigda;det verkar otäckt och äckligt, men till sistkan man inte låta bli att älska det.Magnus SjöbergRHAPSODY OF FIRETriumph or AgonyPLAYGROUNDEtt band i genren power metal, tidigarekänt som enbart Rhapsody, som låterexakt som de förväntas göra. De basunerarut att tillägget av de två orden i derasbandnamn skulle innebära en nytändning,men vart denna ägt rum är mig en gåta.Dessa italienska allvarliga män levererarmuskler, överpretentiösa melodier med ensmått infantil förkärlek för krigsromantik,kastratsång, pampiga keyboardslingor ien enda stor kletig sörja. Det är värdelösttråkigt, och det känns som samma låtupprepas gång på gång. Triumph or Agonyär enligt de själva tänkt att ta dem till dethögsta skiktet av metalhimlen, och visst,nog kan det bli så. Tillsammans med bandsom Manowar kan de säkert sitta och tittaner på den lilla skara power metalfanssom finns att tillgå.Petra SundhLIONEL RICHIEComing HomeISLAND/UNIVERSALDen är smörig, söt och innehåller mycketlove. Coming Home är en moodare. Ärdu på deppigt humör när du sätter påskivan garanterar jag att fler depp-känslorkommer dyka upp. Är du däremot lyckligkommer säkert fler pirr och spritt i benenkännas av. Det går ju inte att komma ifrånatt Lionel Richie är och alltid kommer attvara Lionel Richie – mannen som slog igenommed The Commodores debutalbumMachine Gun för typ 30 år sedan. Jag älskarLionels Hello.Hans kanske bästa låt någonsin Say YouSay Me fick ett ton utmärkelser. Men vadLionel inte fattade då var att han bordelagt av när han var på topp. På 90-taletförsökte Lionel hotta upp sin musik påplattorna Time och Louder Than Words föratt hänga med – viket resulterade i fiasko.På senaste plattan Renaissance återgickhan så till sitt gamla jag med musik somlät ungefär likadan som när han varsom mest poppis. Coming Home är ettmellanting. Hans texter handlar givetvisfortfarande uteslutande om kärlek, vadannars? Det sorgliga är att den 55-årigasoullegendens låttitlar fortfarande heterUp All Night, eller handlar om att han intevet vad kärlek är, som på I Call it Love. Nej,det här funkar inte Richie. Lägg ner ellerbörja skriva vuxna ballader om att åldrasihop istället.Therese AhlbergRIOTArmy of OneMETAL HEAVEN/BORDERRiot från Brooklyn har spridit distorsionomkring sig sen mitten av 70-talet ochär nu aktuella med sitt trettonde album.Tycker först det är märkligt att jag aldrigstött på dem tidigare. Efter tolv låtar därRiot varvar friskt mellan andraklassensNWOBHM, de värsta pophårdrocksblundrarnaur Kiss-repertoaren och svajig AORförstår jag varför våra vägar inte korsatsförr.Roger BengtssonROOTS CIRCUSThe Roots CircusSWINGKIDS/BORDERJag hörde Roots Circus redan innan sommaren.Deras sköna If You Love Somebodyavslutar Gillis reggaepropaganda där deflesta svenska reggae-akter finns med,framförallt akter släppta på Swingkids.Nu släpper Roots Circus sitt självbetitladedebutalbum The Roots Circus. Skivan visarupp ett moget debutband med fokus påmelodier som sätter sig direkt och intelämnar dig. De har ett mäktigt sound, intedirekt likt något annat från Swingkids.Det jag gillar mest är att de har starka ochvarierade låtar. Skivan är inspelad i Live itUp Studio och mastrad av en av Europasvassaste reggaeproducenter, Andreas”Mastah L” Larsson. Andreas har verkligenjobbat hårt med att få fram Roots Circusmusikaliska kvaliteter utan att kompromissamed det tunga fräscha sound som hanannars är så känd för. Resultatet är fet basoch sköna melodier. I like! Håll utkik eftersingeln Ups and Downs där Linda Gladsröst är helt oemotståndlig.Therese AhlbergRUFFIANSDesert of TearsMETAL HEAVEN/BORDERÄnnu ett band som hållit på sen tidigt 80-tal, lagt ner verksamheten och återkommitunder 00-talet. I Ruffians fall är det kul att

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 14de plockar upp handsken igen. Hederligoch stabil heavy metal med, en för genren,utomordentlig vokalist i Rich Wilde.Kommer på mig själv med glåpord motsynthare på tungan vilket jag tolkar somett positivt betyg på Desert of Tears.Roger BengtssonSAIDIANPhoenixMETAL HEAVEN/BORDERTyskars musiksmak är ett kärt ämne närdet ska skämtas på andras bekostnad.Saidian är inte bara tyskar, de anammardessutom själva urtypen av den melodiska(power) metal som – fullt förståeligt – drartill sig en och annan belackare.Vi snackar dominerande keyboards,en överambitiös sångare som inte skämsför skitnödiga falsettsprång och att detengelska språket då och då kläds i tyskuttalsdräkt.Summa summarum är Phoenix en kulskiva, men kul på fel vis.Roger BengtssonSAMIAMWhatever’s Got You DownBURNING HEART/BONNIERAMIGOYouth Groups Skeleton Jar är i mitt tyckeen av 2004 års bästa plattor. Fortfarandeöverraskar låtarna och de strålandemelodierna kan med lätthet förgylla livetnärhelst skivan plockas fram. Samiam ärinte på något sätt identiska med YouthGroup men då och då blir jag lika förstummadav de superba melodierna som dessapunkrockare får ur sig. Synd då att deinte kickat Jason Beebout och plockat innågon mer skönsjungande individ. Hurjag än vrider och vänder på Whatever’s GotYou Down ser jag i huvudsak kakmonstretframför mig.Roger BengtssonGÖRAN SAMUELSSON29/30FERGUS/CDAPå ett sätt får man ju ändå se honom somen veteran, Göran Samuelsson, trots atthan inte speciellt ofta fått bryta igenom tillde allmänt kända. Han har ju varit medett tag, det har blivit uppemot tio plattor,och med tanke på hur det låter känns detändå lite märkligt att han inte är ett störrenamn än han är på riksplanet. Välgjord,mogen ibland rockbluesigt tillbakalutad,lugnande, vislik, seren musik – GöranSamuelsson hade mer än en musikalisknärhet till Totta Näslund. InledningsspåretBlommig blå syrén är hans hyllning tillTotta. Musikaliskt finns det få saker attanmärka på, även om det ibland kännslite ojämnt i framförande, ibland intensivt,ibland väl distanserat, ibland på något sättavmätt. Som på rutin. Där tappar Göranmycket av det som kunnat vara så mycketmer.Magnus SjöbergJOSEFINA SANNERJosefina SannerPROMISING/CDADet känns svårt att inte tänka på ElinSigvardsson när jag hör Josefina Sanner.Allt från omslagets snirkliga illustrationer,till munspelen som dyker upp på fleralåtar, påminner om Elins debut. Och jaggillade Elin Sigvardsson när hennes skivakom, även om jag nu, något år senare, kantänka att en del av låtarna var lite väl enklaoch enformiga. Men det som Elin hade iform av en behaglig och speciell röst, samtett personligt tilltal, har jag svårt att hittapå denna skiva. Det finns ingen intimitet,varken i Josefinas röst eller i produktionen,och låtarna lunkar på i samma takt som såmånga före henne, som befinner sig i densvenska singer/songwritergenren. Nej, detbehövs lite mer inspiration och innovationän så här för att komma fram i dagensmusikklimat.Linda HanssonNIKOLA SARCEVICRoll Roll and FleeBURNING HEART/BONNIERAMIGODet måste vid det här laget vara ett faktumatt väldigt många frontfigurer drömmerom att någon gång göra en solokarriär.Och det kan man förstå. Att hitta en annansida av sin musikalitet och att, tack varesitt bands (eventuella) framgångar, ha enchans att göra verklighet av de låtar manskrivit på sängkammaren. Det känns somen naturlig utveckling att gå. För vissafungerar det väldigt bra. Om man sertill Sverige känns Jenny Wilson, KristoferÅström och kanske till och med HåkanHellström som utmärkta exempel. Förandra går det okej. Som för Dennis Lyxzénoch hans sidoprojektet The Lost Patrol.Jag kan inte låta bli att placera punkrockbandetMillencolins sångare, NikolaSarcevic, i samma kategori som Lyxzén.Förutom att ge ut sina skivor på sammabolag, började båda med att göra lugnaresinger/songwriterskivor, för att sedan, påuppföljarna, höja tempot en aning samtaddera blåsinstrument till de enkla arrangemangen.Vid lyssningen av Nikolas andrasoloskiva är det ett ord som förföljermig; stompigt. För det här är en skiva därstompiga trummor och direkta blås ståri centrum. Uppblandat med lunkandegitarrer och Nikolas entoniga röst. Menav skivans elva spår känner jag att det ärsex låtar för mycket. Det blir inte mer änjust gitarrer, blås och sång. Inget djup ochingen mening. Och som så många andraskivor i denna kategori kunde jag likagärna klarat mig utan den.Linda HanssonSEAFOODPaper Crown KingCOOKING VINYL/BONNIERAMIGOÄnnu ett överflödigt band i en redanöverflödig fåra av musik. Seafood kommerknappast att göra intryck på någon annanän polarna i innersta kretsen.Jag skulle vilja se den reklamkampanjsom försöker sälja Seafood med positivaargument. Det är lättare att hitta på argumentmot att lyssna på dem: smyghårdaemogitarrer utan finess och inspiration.En sångare helt befriad från utstrålning,karaktär och mening. Verser som låtersom refränger och refränger som låter somverser. Som ett Interpol utan äkta mörker.Som en trött valkampanj utan substans.Smakrikt som en färsk maträtt när man ärförkyld. Uppiggande som ljummet kaffe.Etcetera etcetera.Christian ThunarfSELASEERunRUNNING DREAM/IMPORTFödd i Ghana gick bagaget till Colorado viaUtah och Kalifornien. Selasee Atiase har nutagit steget från sin world music-grupp tillsolodebuten Run.Av elva låtar är det inledande titelspåretRun som ger störst behållning med sinstillsamma trubadurreggae med blås ochguppande whop-whop-kör. Under skivansgång gör alla influenserna sedan att detblir alltmer osammanhängande. En skvättAngelique Kidjo, en hel del Jack Johnson,ett uns rap-sjungande Wyclef. Run är worldmusic i dess ordagranna betydelse; 1000intryck och känslor inklämda på ett endaalbum. Det blir fort ganska trångt.Erik HjortekTHE SHADOWSGreatest Hits LiveEAGLE/PLAYGROUNDTja, vad säger man? The Shadows, engång Cliff Richards kompband, har hållitigång i 40 år, och håller igång än. Den härliveplattan är inspelad 2005. Och på ettsätt får man ju ändå säga att med tanke pådet låter det förvånansvärt vitalt. Men oftamärks det också att det går lite långsamt,att det såsar ihop sig, att det inte finnsden energi som egentligen behövs omman av andra skäl än nostalgiska ska sökauppskatta den här plattan. För det blir rättbara rutin. Även om det finns en vilja avett skönt skimmer över versionen av Don’tCry for Me Argentina så går det inte mångasekunder innan man tröttnar och ledsnar.Att det sedan tar 26 spår innan ledmotivetApache dyker upp, även den lite väl trött,gör det inte bättre. Som sagt, nostalgi,men inte mycket mer.Magnus SjöbergSILICONE SOULSave+Our+SoulsSOMA/DOTSHOP.SENär låten Fearmakers sätter tonen i inledningenpå SOS är det nästan så man kantro att Leftfield rest sig ur graven. Flytandesyntmattor, orientklingande melodier ochen mässande röst som hypnotiskt leder ossrakt in i ett album om vårt samhälle. Hadesedan följande spår, Damascene Moments,låtit lite fläskigt fylligare så hade det varitLeftfield, men det gör den inte. Den låterrätt tunn i sin ekande cowboyutstyrsel.Resten av skivan håller inte heller i jämförelsen.Silicone Soul må ha gjort sitt mestgenomarbetade album någonsin, men deträcker inte så långt som att bli en klassikersom Leftism.Mats AlmegårdSKRÖMTAGrejhojta!TONGÅNGPå något sätt känns det både härligt ochlite vemodigt, lite avundsjuk är man juändå på det järngrepp Jämtland haft sommodern svensk folkmusiks inspiration. Attdet nu när Skrömta vidgar Sverige på breddentill att omfatta även Ångermanland idet folkmusikaliska förutom bandnamnoch albumtitel saknas de här särpräglade,vassa, ibland obegripliga, men ackså viktiga, märgfulla och glädjegivandedialektala uttrycken. Det är framför alltdet jag känner när jag lyssnar. För ävenom musiken inte är ångermanländsk i sigså känner jag det hade gett en sån mycketstörre fyllighet och gyllenhet till musiken.Okej, nu är det att ge sig in i hela Skrömtasvarande, och det vill jag inte. Men jag saknardet. Rent musikaliskt är det ändå ensvensk, allmän, ursvensk, ton som ligger ibotten, vilket låtskrivare Matti Norlin skaha all heder och ära av. Men ofta kännsdet lite väl fyrkantigt, utan det där otvugnaflytet, utan det naturliga drivet, även omspelglädjen finns där. Sammantaget, i allafall på skiva, känns det lite stelt. Kan trooch hoppas att det är bättre live. Och kulatt folken lever och verkar vital i Ångermanland.Inte längre bara natta i Näsåker.Magnus SjöbergPF SLOANSailoverHIGHTONE/BORDERAlla har vi säkert hört Eve of Destruction,men då med Bobby McGuire eller kanskeJohnny Thunders. Mannen bakom klassikernheter PF Sloan. Efter 30 år kommerhan tillbaka och tar hjälp av bland annatLucinda Williams, och det kan behövas fördet är sannerligen en blek och medtagenman som träder fram ur skuggan.

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 15Många countryrockmän blir bättre medåren men inte Sloan. Skivan berör mig intedet minsta. Sloan når inte Bob Dylan tillknäna, för att göra en tydlig jämförelsemed en man ur samma tradition. Röstenär matt och när sista låtens sista ton dörut lämnar den inte ens en känsla efter sig.Det enda som fastnar är Lucinda Williamslivsbejakande sång i inledningsspåret Sinsof a Family. Egentligen är det inget felpå låtarna, det är bra melodier men deframförs på ett sällsynt tamt och tråkigtsätt. Med rätt person vid mikrofonen hadeskivan kunnat väckas till liv, men nu lämnarden mig oroväckande likgiltig. Sloanborde hålla sig till att komponera åt andraistället för att sätta krokben för sig själv.Han lägger till och med en matt dimmaöver sina egna hits. Måste han kommatillbaka och förstöra för sig själv? Jag blirså trött… Gäsp…Mathilda DahlgrenSLOWLIFEWhat You Fear is What You GetWORSTON/BASSTONESå fort något band sjunger om att leka Gudblir jag skeptisk. Finns det inga nya temanatt sjunga om? Djävulen bjuder på ost ochvin eller något? Okej, Slowlife lirar rockighardcore. Till sin fördel har de att de faktisktanvänder sig av lite schyssta melodieri bakgrunden. Ibland låter de till och medsom Foo Fighters plus en injektion av jävlaranamma. Men det känns inte särskiltpiggt. Ett decennium för sent för att detska kännas intressant och fräscht.Mikael BaraniSODASTREAMReservationsHAUSMUSIK/DOTSHOP.SESedan Karl Smith och Pete Cohen vallfärdadetill indiemecka Melbourne i slutet av90-talet har de släppt tre fulländare. Derasfjärde, Reservations, har alla förutsättningaratt fälla mig. Jag faller nämligen förmedhårsstrykande pop med lagom doserstråk och blås bakom feminina mansstämmor,gång på gång.Antingen har Reservations otur ochkommer i vägen precis när mitt softpopmåttär fyllt eller också är det så tråkigtsom det låter. Välproducerat, sofistikeratmen oengagerat.Jag läser att “Reservations is the soundof a Melbourne winter” och kanske finnsförklaringen till den ganska platta deppambitioneni att Melbourne saknar riktigvinter. Åtminstone i betydelsen konstantgråslask, minusgrader och CanadianGoose–kopior.Reservations har definitivt ljusglimtar,som countrydrivna Twin Lakes med sinsprudlande dubbelbas och pianobaseradeAnniversary, men däremellan är det mestlattemusik. Som varken berör eller störoch får mig att längta efter Kings of Convenience.Matilda GustavssonMARIA SOLHEIMWill There Be SpringKKV/IMPORTUnga norska skribenten och stjärnskottetMaria Solheim släpper vid 24 års åldersin fjärde platta och i höst kommer ävendebutromanen. Så livet står inte stilla fördenna småstadstjej. Och Will There BeSpring är en riktigt underbar liten singer/songwriter-pärla. Lågmäld, finkänslig menglödande och otroligt levande trots sinsparsamma instrumentering.I känsla påminner hon om StinaNordenstam. Eller andra lite aviga artistersom Karin Dreijer eller Anna Ternheim.För musiken är lite mystisk samtidigt somMaria Solheims smygande röst smeker digmedhårs. Resultatet blir ytterst njutbart.Ibland påminns jag till och med om hurbra Björk kan vara. Speciellt i glasklaraWhere Do People Go? Som dock rockar losspå ett sätt som isländskan aldrig gjort.Gary LandströmSQUAREPUSHERHello EverythingWARP/BORDERTom Jenkinson verkar haft som övergripandeprincip att just säga hej till alltpå Hello Everything. Det börjar i småttlyckorusiga låtar som Hello Meow sompumpar igång skivan med knorrandeacid-basar och spretiga klanger ellerTheme From Sprite som luktar funkjammed glimten i ögat. Men precis när det ärläge att tänka saker som ”Squarepushersöppnaste och piggaste skiva hittills” vriderhan om reglagen totalt. Sex minuter långaVacuum Garden är ett ljudexperiment iPan Sonics kölvatten – med statiskt långsammadrones som inte hittar någon vägut. Sen tillbaka i mer bekanta Squarepusher-omgivningarmed snabba och tvärabasrunkande breakbeatkast i The ModernBass Guitar innan det är dags att avslutamed ett industrimusik-experiment sominte skulle ha skämts för sig på en scenmed Einstürzende Neubauten. Tveklösten udda samling låtar. Lika mycket utantvekan att Tom Jenkinson faktiskt gjort sittbästa album någonsin.Mats AlmegårdPAUL STANLEYLive to WinNEW DOOR/UNIVERSALJa, vad ska man säga när gamla hjältarblir senila. En gång i tiden när Paul sjöngDetroit Rock City var han tuffast i världen.Nu är han en selleristjälk av sitt forna jag.På samma vis Jon Bon Jovi skulle gå ensamförsöker den gamle Kiss-charmören gåsolo. Men där Jon lyckades så går Paul bet.Vet inte vad det beror på. Dåliga låtskrivarekanske. Det hela blir fläskpannkaka.Per Lundberg GBSTRIKE ANYWHEREDead FMFAT WRECK CHORDSDetta är den fjärde fullängdaren fråndessa energisprutande amerikaner, ochkanske dessutom deras bästa. Med mindreaggro och mer punk-känsla gör detta tillen riktig fullträff.Sångaren Thomas Barnett har fortfarandevett att skrika lika kraftfullt som enöverviktig femåring med överdimensioneradestämband som blivit utan julklapparpå julafton. Musikaliskt dansar gitarrernafram på ett lagom brutalt sätt som gör attdet stundtals blir nästintill omöjligt attförsöka stå still. Snygga samspel mellanstränginstrumenten och snabbt pumpadetrummor, till ömsom lättillgängliga melodier,ömsom inspirerande stämbandsmördandeskrik. En snäll form av hardcore,helt enkelt. Ibland får man nästan känslanav gammal Bad Religion, fast i en väldigtmycket mer modern form.Petra SundhSTEFAN SUNDSTRÖMFabler Från BällingebroNATIONAL/BONNIERAMIGOStefan Sundström är en av de få artisterman vill ha som de alltid är. Man vet atthan hade stövlar på sig till och med i studion.Man vet att håret blir bångstyrigareför varje dag som går och man vet att detär melodisk visrock det handlar om. Medåren har man lärt sig hur han skriver sinatexter, det är en blandning av rakt-uppoch-ner-historierfrån Sverige och minstsagt syrliga sågningar av samma land. Ochdet är så jag vill ha honom med vinglig,pratig och skrovlig röst.På nya Fabler från Bällingebro fårjag förstås allt det där. Kryddat med enväldigt vacker duett med skivaktuellaNina Ramsby. En näve näring är blanddet finaste Stefan Sundström spelat in.Även kärleksförklaringen till sommarhuseti släktens Dalarna i Vikmanshyttetrallär fin, okonstlad och faktiskt stillsamtrusig av förälskelse. I 1900 gör han enlååååååååååååååååång betraktelse av1900-talet, den är mer än 16 minuter långoch det blir lite för svamligt, lite för litemelodi och lite för ofokuserat.Men som alltid har Stefan Sundströmgjort en skiva som säger väldigt mycketom det land vi lever i. Imponerande ärändå ordet. För övrigt är Charlie EngstrandSommar min nya idol. Han har skrivit textoch musik till Haren och nyss nämndaEn näve näring. Det är en man som sitteruppe i hälsingeskogarna och skriver musik.Och som han gör det. Landsbygden lever. Iallra högsta grad.Martin RöshammarSWOLLEN MEMBERSBlack MagicTVT/BONNIERAMIGOAlbumet har hela 21 spår men det gårsnabbt och jag trycker direkt på repeatknappenutan att tveka. Det här är rakoch skön hiphop, ganska old school. Mitthuvud har svårt att vara stilla, och vill gåpå konsert. Det är liksom svårt att lyssnautan att bli engagerad, även om skivan ärlättlyssnad. Men den skulle aldrig funkasom lite skön bakgrundsmusik på väg tilljobbet, den är för mycket in your face fördet.Det är ett ganska rått och hårt sound,men skönt. Kanske just därför som detär skönt. Det är så enkelt på något sätt,genomarbetat men inte tillkrånglat. Jagvågar inte gå så långt som att säga att dethär är hiphop när den är som bäst, mendet är inte långt ifrån. I like a lot!Sara ThorstenssonTAKE 6Feels GoodBHMDenna könlösa och välansade gospelblir snabbt ointressant för en ateist somundertecknad. Denna extrema gudfruktighetförvandlas lätt till mesigt fåneri ifina kläder. Take 6 står för den modernagospeln som snarare försöker nå till r’n’bmusikensterritorier än tillbaka till kyrkansrum. Mammon är inblandad gissar jag.Gary LandströmRYAN TEAGUECoins & CrossesTYPE/DOTSHOP.SEEfter förra årets sparsmakade Six Preludesåtervänder Ryan Teague med en skivasom i jämförelse fått svälla som en fluffigmaräng. Men inte i betydelsen sliskigt ochsött. Bara större och luftigare. Fortfarandehörs Steve Reich-influenserna när ungeherr Teague komponerar – vare sig det är idatorn med elektroniska ljud eller om detär när han låter Cambridge Philharmonicsläppa på för fullt i stråkseglen. Men detär när han bråkar loss med skrapandedatorljud i Accidia som de rätt pompösastråkarna får lite motstånd att jobba emot.Coins & Crosses är vacker, pastoral och svävande.Men den hade vunnit på att varalite mer oslipat rå. Six Preludes är trotsde höjda ambitionerna här fortfarandefavoriten.Mats AlmegårdSANDI THOMSmile… it Confuses PeopleSONYBMGSandi Thom är tjejen som hela sommarenlyckats fylla ut radioskvalet, sjungandes IWish I Was a Punkrocker (With Flowers in

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 16My Hair). Denna uppnosiga låt, där Sandisröst står i fokus och där instrumenteringenendast består av percussion och körer, väldigtcatchig och lättnynnad till en början,men något irriterande efter ett tag. Minaförväntningar på skivan var att låtarnaskulle visa prov på samma uppnosighet,men att det skulle ha tagits ett steg längre.Men förväntningarna infrias bara till endel.Det är trevligt på de låtar där Sandi försökervara en modern Joni Mitchell. Medsvängiga låtar fyllda av handklapp ochoooh-ande körer tar hon kommandot ochvisar var skåpet ska stå. Men när tempotsänks och instrumenteringen tonas ner blirdet, om inte ointressant, så lite tråkigareoch mer intetsägande. Och där I Wish IWas a Punkrocker var naiv och charmig blirmycket av det andra bara naivt. Och sägerinte så mycket. Som just radioskval.Linda HanssonTOKYO DRAGONSCome On Baby EPESCAPI/SOUND POLLUTIONCharmiga Tokyo Dragons från Londonsläpper en stödmacka i väntan på nästastudioalbum. Bandet har beskrivits sompojkrumsrock och den beskrivningen ärfortfarande passande. Alltså – ett pojkrummed planscher, kläder och tapeter från70-talet.På Come On Baby EP finns futtiga trenya låtar att imponera med. Stilen ärfortfarande AC/DC möter gamla Kiss, alltsåinget nytt under solen. Tokyo Dragons ärlångt ifrån pretentiösa och långt ifrån wannabes.Det vinner de på. Roligaste låten ärHigh on Hate, som också har en spännandetext.Torbjörn HallgrenPETE TOWNSHENDAll the Best Cowboys Have Chinese EyesDeep End – LiveAnother ScoopWhite CitySPV/PLAYGROUNDÅterutgivningen av Pete Townshendssoloutflykter fortsätter med fyra av detveklöst sämsta plattorna i The Who-gitarristens40-åriga karriär. White City är hanskanske pretentiösaste och ointressantastetemaalbum. Med rockstjärneperspektivpå ghettovåldet och sömnpillret DavidGilmour från Pink Floyd på gitarr är detsvårt att stå ut med ens de två låtar somändå håller måttet. Deep End – Live är enpräktig liveplatta med, typ, husbandeti Allsång på Skansen, medan AnotherScoop är Townshends andra dubbel meddemoinspelningar och trots en eller tvåaha-upplevelser är det uppenbart att hangjorde av med de verkliga godbitarna påförsta Scoop. Inte blir det bättre av att hanfokuserar på kasstagningar från The Whossista dödsryckningar i början av 1980-talet.I det sammanhanget framstår halvmesyrenAll the Best Cowboys Have Chinese Eyes somrena mästerverket. Trots att tiden tagit utsin rätt på 1980-talsproduktionen hyserden faktiskt några av hans bättre solospår.Inte minst popversionen av Bob DylansNorth Country Girl förtjänar ett bättre ödeän att buntas ihop med den här tristaåterutgivningen.Dan AnderssonKT TUNSTALLAcoustic ExtravaganzaRELENTLESS/EMISkotskan KT Tunstalls debutplatta Eye tothe Telescope sålde i miljoner. Jag blev intevidare såld. Tyckte mest att den var dussinmaterial,med enstaka ZTV-hits.Acoustic Extravaganza spelades inunder två dygn på ön Skye och innehålleren blandning av upphottade akustiskaföredettingar, B-sidor, en Beck-cover ochnågra nya skapelser. Samt en DVD somdokumenterar inspelningen. Trots attAcoustic Extravaganza mest känns somett sätt att blidka fansen i väntan på nyafullängdaren, som beräknas landa nångång 2007, föredrar jag den framför Eyeof the Telescope. Det jag tidigare mesttänkt var mainstreampop á la Dido doftarplötsligt snygg country och folk. Dessutomär det flera melodier som sätter sig, hårt.Girl & the Ghost är originell och jag diggarCranberries-känslan i Gone to the Dogs.Men som mest glad blir jag av skivansinledande countrygung som följs av Katesstarka röst deklarerandes ”I am a pain inyour ass” – sällan har ordet ass uttalats såattraktivt.Matilda GustavssonTYCloserBIG DADA/DOTSHOP.SEDe flesta stilarna ryms på detta album,trots att det är en hiphopskiva. Ty blandarfriskt rap med ganska mycket funk (somi old school med blåsarrangemang), litepop, electropop och dancehall. Det skullelätt kunna bli spretigt men det blir detfaktiskt inte. Han lyckas hålla ihop detoch blandningen gör det här till ett sköntvarierat album.Ty har tidigare sysslat med spokenword, vilket man kan tänka sig. Han spottarfram de ganska kluriga texterna medenorm frenesi och jag kan tänka mig atthan är bra live. Det finns många bra låtarpå albumet, till exempel The Idea med DeLa Soul som lika gärna skulle kunna varamed på någon av deras skivor. Lugnaresingeln Closer och Oh! höjer sig också övermängden.Den här skivan är inte fantastisk menbra är inte så dåligt det heller ibland.Sara ThorstenssonUFOThe Monkey PuzzleSPV/PLAYGROUNDTillbaka i nygammal sättning. Phil Moggbakom mikrofonen och Vinnie Moore pågitarr. Det hela låter tragiskt förutsägbart.Gubbrock när den är som allra sämstkanske. Tänk alla miljoner kronor skivbolagenskulle kunna lagt på att brottat neddownloadmonstret med vettiga betaltjänsterredan för tio år sedan eller gett ut ettutsvultet och skitbra band. En del av migblir rasande när jag tänker på det. Övrigadelar av mig rycker bara på axlarna åtskivor som The Monkey Puzzle.Per Lundberg GBDOUGLAS UNGERLeave Me OutSATELLITE/SONYBMGOfta kan man ursäkta, och enkelt se förbi,en artists exempelvis dåliga engelska uttaleller triviala texter (och så vidare) om dettydligt finns en känsla eller en ton i musikensom tilltalar. Om det finns något därsom står ut och känns. Men så är inte falletmed Douglas Ungers debut. Här känns detnämligen svårt att ursäkta både det enaoch det andra.Enligt intervjuer och pressrelease skaDouglas ha gjort Leave Me Out som enrevansch. För sig själv och mot andra. Föratt visa upp den nya Douglas som lyckatsbanta bort en massa kilon och därmedkommit ur svåra depressioner. Men vetman inte om detta, är det enda man hörsjälvömkande texter, till musik som oftastgör sitt bästa för att härma rocklegendersom Waits, Springsteen och Dylan. Ochde få gånger man tror sig urskilja Ungersjälv räcker inte långt. Trots kompetentamusiker och Ungers speciella, ”rockiga”röst blir det tomt och förutsägbart. Ochdet lämnar efter sig en känsla av irritationoch frustration över att vem som helst kansläppa en skiva idag. För det här falleralldeles platt.Linda HanssonLEE VAN DOWSKI & QUENUMAs Told On the Eve of…SOMA/DOTSHOP.SELee van Dowski har vi kunnat njuta avpå bland annat Bpitch Control tidigare.Hans dubanfäktade minimaltechno bjuderalltid på lite överraskande vändningaroch framför allt ett rejält gung. Det ärinte första gången han slår påsarna ihopmed Quenum, de samarbetade redan påtvå år gamla tolvan Extension. Men denhär gången handlar det om ett album. Delär ha packat väskorna och dragit till enstuga i de schweiziska alperna i två veckor.Inte för att det hörs på soundet. Det finnsinga smältande istappar eller gnistrandesnö här. Bara en lång rad underbart dubbigatechnolåtar som sprakar mörkt ochmelodiskt.Mats AlmegårdWALLS OF JERICHOWith Devils Amongst Us AllROADRUNNER/BONNIERAMIGOWalls Of Jerichos låtar är som att varafotsoldat i det militära. Det finns ingenplats för reflektion utan bara köra stenhårtframåt utan att tänka. Framåt tills framåtinte längre existerar utan enbart galenskapackompanjerat av granatregn ochsvepande kulspruteeld. Just när jag tror attmina öron håller på att balla ur kommerballaden No Saving Me. En Evanescenceliknandebit som inte alls passar in påskivan. Sen två snabba låtar i följd.Det går snabbt i alla fall.Mikael BaraniDONATO WHARTONBody IsolationsCITY CENTRE OFFICES/DOTSHOP.SETillsammans med Anita Leib har DonatoWharton tidigare gjort en del videoinstallationerpå muséer i Tyskland. Denna gångstår hans musik på egna ben, men det ärinte svårt att tänka sig detta album somytterligare ett soundtrack till konstnärligtgryniga filmer. Det handlar om stillsamtskiftande stämningslägen snarare ommelodier. Själv nämner han Mogwai,Radiohead och Vladislav Delay som inspirationskälloroch det är inte utan att dethörs. Rent musikaliskt ligger det närmastDelays ambient – utan att vara lika fet ochmassiv som denne, snarare handlar det omkrispigt tunna ljudskulpturer. När Whartonockså öppnar munnen och sjunger förstårman Radiohead-influenserna. Vill manha vackert stillastående dagar i höst ärBody Isolations ett soundtrack som passarperfekt.Mats AlmegårdTONY JOE WHITEUncoveredMUNICH RECORDSDen mystiskt stencoole swampblues-manneni den svarta hatten har efter denlyckade Heroines fortsatt med en relativtlågmäld och medioker skiva för att varaTony Joe White. På Heroines var det duettermed kända kvinnliga artister som dominerade,här är det manliga kollegor somsamspelar med White – bland andra EricClapton, JJ Cale och Mark Knopfler. Resultatetblir lite klent, men ambitionen tycksinte vara så hög heller. Vänner tittar förbiWhites hemstudio och man spelar in låtarsom minnen av fina stunder i goda vännerslag, istället för att fylla fotoalbumet.Riktigt stark är dock Not One BadThought, där Mark Knopler nästan smältersamman med White. Ibland blir ett plusett något mer än två och det skulle jag

Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 17vilja säga är precis vad som händer meddessa två storheter. De har båda sammagåtfullhet och värme i sitt uttryck och öserur ett sensuellt djup. Man känner i luftenatt White har oändliga krafter, men hansparar lite för mycket på energin, vilket görmig något frustrerad när jag tidigare hörthans häftiga utspel som i Feeling Snakey, IWant You och Don’t Steel My Love. Whites”funky guitar sound” är dessutom uniktoch borde tillåtits växa ut mer.Förutom duetterna dyker ett par gamlaWhite-klassiker upp, bland annat RainyNight in Georgia. Visserligen en utmärktmelodi, men vad gör den här? Covers påsig själv efter årtionden är sällan en braidé. Speciellt inte när, som här, inget nyttoch intressant tillförts. Det gör bara intrycketav kreativitetsstagnation. Nej Tony,utveckla hellre samarbetet med Knopfleroch låt dynamiken flöda…Mathilda DahlgrenKIM WILDENever Say NeverEMIKim Wilde är tillbaka. Fast att både honoch producenterna gjort sitt bästa för attfå det att verka som att hon aldrig varitborta. Inte nog med att sex av spåren ärnya versioner av hennes tidigare hits somKids in America, Cambodia och You KeepMe Hanging on, de övriga låtarna bestårav samma hittiga syntrock som alltid signeratsKim Wilde, bara att här har låtarnahottats upp en aning med discobeats ochännu fler fräcka syntslingor. Samt att Wildenu är över fyrtio år gammal. Och fast attdet är ett tråkigt argument, är det ettfaktum att hon har åldern emot sig för attlyckas denna gång.För det finns absolut ingen trovärdigheti musiken när en medelålders kvinnasjunger textrader som ”I’m ready to loveyou/let’s go all the way”. Och även omdet inte är meningen att texterna ska ståi centrum krävs det lite mer än så här. Attsedan låtarna är hittiga och skrivna avproffs råder det inget tvivel om, men detkänns så gjort! För Kim Wildes del i allafall. Det låter hårt att säga att det är patetisktmen jag vet inte om det finns någotsnällare ord. Töntigt?Linda HanssonANDRE WILLIAMSMovin’ On With… Andre WilliamsVAMPISOUL/BONNIERAMIGORedan på 50-talet levererade Andre Williamssmutsiga rockblueshits i samma fårasom Screaming Jay Hawkins. Och Andrevar också en bad boy, han var svår på brudarnaoch sa sällan nej till en fest, vilketslutade med att hans läppar under 80-taletvar fastklistrade vid en crackpipa. Men hankom tillbaka med en ny platta 1996 ochsen dess har han fortsatt göra musik.Movin’ On With… är en skön platta på28 spår som tar oss med på en musikaliskresa mellan 1956-1970 där inspelningarnai början är skönt råa (som i Bacon Fat) föratt sedan bli mer orkestrerade och kontrolleratfunkiga. Andre speglar alltså denmusikaliska utvecklingen för svarta artisteri USA rätt väl. Detta gör Movin’ On With…ännu mer intressant.Gary LandströmKATHRYN WILLIAMSLeave to RemainCAW/BORDEROtroligt försiktigt navigerar sig KathrynWilliams genom sina låtar, akustiskagitarren är främsta följeslagaren. Hennesviskande röst är som låtarnas sammetsöverdrag,den skänker stöd och tröst genomsitt djup och allvar.Och även om den här typen av kvinnligsinger/songwriter-följsam musik har hörtsförr gör Kathryn ett bestående intryck. Jagkan också förstå att hon använder låtarnanär hon försöker lugna ner sin bäbis, jagkänner mig själv redan mer harmonisk.Gary LandströmWONDERBOYSStronger Than YouROASTING HOUSE/PLAYGROUNDWonderboys gör riktigt bra låtar. Detkänns, och det är det första man reagerarpå, och det första man bör påpeka. Detsom dock känns lite trist är att de förpackasi lite väl förutsägbara arrangemang.Inte alltid, men emellanåt. För ofta kännsdet som att om en låt kan kläs i klassiskpopdräkt måste den det, som att förstärkaintentionerna, och det är lite trist. Menibland kan man hamna i en hybrid av60-talspop, modern pop, tidlös rock ochamericana av klassiskt countrysnitt, och dåkänns det som himlen öppnar sig. Faktiskt.Lite för fantasilöst arrangerat för att detskulle kunna kännas som den underbarapopplatta den förmodligen i grunden är.Men riktigt bra ändå.Magnus SjöbergXELAThe Dead SeaTYPE/DOTSHOP.SEI en av Lucio Fulcis filmer blir ett gängarkeologer från Kanada attackerade avandarna från döda nunnor som varitbegravda i 500 år på Sicilien. Liknandefilmer med samma högkaratiga manushar George Romero och Dario Argentoproducerat och regisserat. Filmer som ärroliga, men som aldrig är särskilt skrämmande,även om de främst är tänkta somskräckfilm.Såna filmer och liknande böcker, somHP Lovecraft och Edgar Allen Poe (betydligtmer skrämmande på riktigt än sina yngrekollegor från Italien) har John ”Xela”Twells låtit sig inspireras av för sin tredjeskiva – tillika den första på hans egnabolag Type. Twells har nog helt missat denkomiska aspekten av (i alla fall) filmerna.The Dead Sea är ingen B-skräckismusik.Oerhört seriöst blandar han akustiska ochelektroniska element till en mörk väv avdysterhet. Ibland glittrar en vacker meloditill i det döda havet, men oftast handlardet om mattsvart och grafitgrått.Mats AlmegårdYOUNG DROBest Thang SmokinGRAND HUSTLE/WARNERAtlantarapparen Young Dro är förmodligenett original bara på grund av faktumetatt han inledde sin karriär inspirerad avpojkduon Kriss Kross. Efter några smärreframgångar på hemmaplan ringde hanupp den föga blygsamme kungen avsödern, T.I., och skivkontraktet hos GrandHustle var snart ett faktum.Debutalbumet Best Thang Smokinsförsta singel Shoulder Lean spelas flitigt påradion. Detta samarbete med T.I. är ocksåYoung Dros tillfälle i solskenet. Utöverbastuban till det tunga presentationsspåretThey Don’t Really Know Bout Dro ärspänningskurvan till Best Thang Smokinlite som en död mans EKG. Den lugna ochmer hjärteblottande Hear Me Cry är enhöjdpunkt i sin kontext, men egentligenen högst medelmåttlig gangsterromantiskbalansvikt till resterande innehåll.Best Thang Smokin kommer lite för tidigtför att helt ratas som något omoderntoch överspelat, men samtidigt också försent för att anses vara något nytt… ellernågot berikande till sin överbefolkadegenre överhuvudtaget. Slätstruken utfyllnadkort sagt.Erik HjortekZAN CLANKickz the Livin Shit… Outta StockholmCity!!!PERRIS/BORDERNär jag var tolv år förbannade jag ödetatt jag inte hade ett s i mitt namn – för dåkunde jag inte byta ut det mot ett z somvar så mycket tuffare. Samma fascinationför z har Zinny J Zan haft. Utan att växaifrån den.Nu släpper han och polaren Chris Laneyen liveplatta. Jag har svårt att se behovetav den. Visst, den låter ohyggligt mycketlive, och visst, det är kul med introsnacktill låtarna, men jag vill hellre se en nystudioplatta.Mycket mer finns det inte att säga omdetta. Den största gruppen köpare finnsbland de fans som var på Klubben i Stockholmnär plattan spelades in. Den kvällenvar tillägnad saknade Dave Lepard, och ettinköp av Crashdïets debutplatta istället förKickz… är mitt råd.Till zizt - Zinny Zans riktiga namn är BoStagman. Det är fan zå mycket hårdare.Torbjörn HallgrenZOXThe WaitSIDE ONE DUMMY/SOUND POLLUTIONZox är rätt så bra. Men med tanke på attjag hör spår av favvoband som Sublimeoch Fountains of Wayne är det förvånandeatt The Wait inte är bättre. Kanske pågrund av att man även hör U2 och Waterboysklinga i både fram- och bakgrunden.Bandet har svetsats samman efterotaliga spelningar och det hörs, låtarna ärsinnessjukt tajta och melodierna sitter där.Och Eli Millers lite bräckliga sångröst övergroovet som kryddas med fiol- eller gitarrsolonär perfekt om man har 80-talsabstinens.Jag dras dock mellan att gunga medoch att sucka av längtan till bättre artistersalster, det kan vara riskabelt att ha ettuttryck som kan härledas alltför tydligt tillandra artister.Gary Landström