Exit och voice i offentliga kontrakt - Göteborgs universitet

utnyttjat Hirschmans idéer i en studie av brukarnas missnöjesstrategier i svensk barn-­‐ och äldreomsorg.En rad aktuella statliga utredningar tangerar vid exit/voice-­‐resonemanget i sina analyser av aspekter somsjälvbestämmande (SOU 2005:100), patientsäkerhet (SOU 2008:127) och kundnöjdhet (SOU 2008:15) irelation till valfrihetssystem inom offentlig sektor.Enligt min mening så är exit/voice-­‐modellens applicerbarhet dock inte begränsad till den individuellaanalysnivån. Tvärtom är begreppen användbara för att kategorisera möjliga reaktionssätt vid upplevdaprestationsbrister hos många olika typer av avtalsparter. Exempelvis är en av de viktigaste funktionernahos upphandlingslagstiftningen att reglera möjligheten för leverantörer att begära överprövningoch/eller rättelse av ett oriktigt anbudsförfarande. Konkurrensverket bedriver en omfattande tillsyn föratt säkerställa att regelföreskrifterna följs i detta avseende, och tillhandahåller både sammanfattandestatistik kring överträdelser och information om principiella fall.Oklarheter kring beställares handlingsmöjligheterPå samma sätt har beställare i offentliga kontraktsrelationer möjligheter att initiera omförhandling, hävaingångna avtal eller att utesluta leverantörer ur kommande upphandlingar om man anser attvederbörande inte fullgjort sina åligganden under avtalsperioden. Kunskapen kring vilken utsträckningsådana brister förekommer och vilka åtgärder som vidtas är dock inte lika systematiserad. En sannolikorsak är att avtalsinnehåll och uppföljningsprocedurer inte är lagstadgade, vilket har lett till ett fokus påetableringen av kontrakt på bekostnad av genomförandet. Likaså omfattas privata utförare inte alltid avde insynskrav som gäller för offentliga utförare. Exempel härpå är Socialstyrelsens föreskrifter om systemför klagomålshantering, anmälningsprocedurer och meddelarfrihet vid missförhållanden etc. Vissa av denämnda reglerna kan föras in som villkor i de avtal som beställare sluter med respektive utförare. Somkonstaterats av Riksrevisionen (2008) är det dock ofta oklart för olika parter vilken rättslig ställningsådana avtalsvillkor har. Skillnaderna medför också en risk för att eventuella kontraktsavvikelser inteuppmärksammas (jfr Konkurrensverket 2009).Det finns alltså goda motiv för att titta närmare på de offentliga beställarorganisationernas möjligheteroch benägenhet att reagera vid missnöje med en pågående avtalsrelation. En uppenbar anledning är attde offentliga aktörerna även i fråga om utkontakterad verksamhet har det formella ansvaret för attbefolkningens servicebehov ska tillfredsställas, och att de levererade tjänsterna är av god kvalitet (jfr t exhälso-­‐ och sjukvårdslagen 1982:763). Dåliga uppföljningsrutiner kan innebära att leverantörer kan erhållaeller upprätthålla ett kontrakt på felaktiga grunder, vilket strider mot likabehandlingsprincipen och ivärsta fall kan äventyra brukarnas rättssäkerhet.En annan, mer generell anledning till att beställares roll under avtalsfasen är intressant som studieobjektknyter an till den underliggande logiken bakom marknadsreformerna i offentlig sektor och därtillhörande antaganden om offentliga aktörers agerande. Ett av syftena med att övergå från hierarkiskstyrning till avtalsreglering är att man vill få till en tydligare resultatinriktning i användningen av deoffentliga resurserna, och samtidigt underlätta omprövning och omdirigering av medlen (SOU 2008:118).Exit och voice kan i detta sammanhang förstås som olika strategier för att bedriva kvalitetsarbete. I vilkenutsträckning och på vilka grunder omförhandling och/eller revidering av avtal initieras är därför av stortintresse för att förstå allmänna aspekter av konkurrensutsättning inom offentlig sektor.