Grundfärger

Intermediär effektDe ovan nämnda allelerna; grå, gulmagad, tårfläckad, osv, är recessiva till vitt (A wt ) och dominantaöver svart och brunt (A a ). De är sinsemellan intermediära, dvs de är varken dominanta eller recessiva.Färgen hos ett heterozygot får blir därför en blandning av de olika allelernas effekt. Ett får medgenerna A g A t har en gen som kodar för grå och en gen som kodar för gulmagad, dvs svart med ljusmage. Resultatet blir mitt emellan, dvs ett får som är grått med ljus mage.GULMAGAD BAGGEA tA aGRÅ GULMAGAD BAGGEA tA gGRÅ TACKAA gA aA t A gGrått gulmagatlammA t A aSvart gulmagatlammA g A aGrått lammA a A aSvart lammKorsningsschema 3Korsningsschema vid parning mellan bagge somär heterozygot gulmagad (A t A a ) och tacka somär heterozygot grå (A g A a ).A ebTÅRFLÄCKADTACKAA aA t A ebBlå gulmagad,dvs grå medljus buk ochtårfläckarA t A aSvartgulmagadA g A ebGrå tårfläckadA g A aGråKorsningsschema 4Korsningsschema vid parning mellan baggesom är grå gulmagad (A t A g ) och tacka somär heterozygot tårfläckad (A eb A a ).Tabell 1. Sammanfattning av AlocusAllel UtseendeA wt Vit eller gulA g Grå eller gråbrunA t Svart eller brun med ljus buk, akterspegel, haka och ögonbrynA gt Grå eller gråbrun med ljus buk, akterspegel, haka och ögonbrynA eb Mörk med vita fläckar i tåkanalenA b Ljus med vita fläckar i tårkanalen, svart eller brun buk,akterspegel,samt grävlingsteckning i ansiktetE locusDe flesta svenska får har anlaget E + , vilket yttrar sig så att generna på A locus får fullt genomslag ochdärmed bestämmer fårens grundfärg. Vissa får, däribland enstaka svenska finullsfår, ålandsfår ochfinsk lantras kan ha genen E d . Denna gen är dominant över E + och gör att fåren blir helt svarta ellerhelt bruna oberoende av vilka gener som finns på A locus. Får med genuppsättningen E + E + får följaktligenden färg som fårets gener på A locus kodar för. Får med genuppsättningen E d E + eller E d E dblir alltid helt svarta eller helt bruna även om de på A locus kan ha genen Awt som kodar för helt vit.Dock kan sådana får givetvis vara skäckar eller ha vita tecken. Genen E d finns som redan nämntshos bl.a. enstaka svarta finullsfår, men är i övrigt ganska ovanlig bland europeiska fårraser. Ingetgutefår har ännu med säkerhet konstaterats bära denna gen. De europeiska raser som är mest kända