Ladda ner (14 MB) - Vattenmyndigheterna

Översikt av väsentliga frågor för förvaltningsplan 

i Bottenvikens vattendistrikt med 

Torneälvens avrinningsområde 2008 - 2009 

SAMARBETE FÖR 

BÄTTRE VATTEN 

SAMRÅDSHANDLING

Samrådshandling 

Planeringen av vattenförvaltningen i Bottenvikens 

vattendistrikt 2008-2009 

Samrådstiden är från 1 februari 2008 till 1 augusti 2008. Samrådshandlingen Översikt 

av väsentliga frågor skall ha inkommit senast den 1 augusti 2008 till Vattenmyndigheten. 

Lämna gärna ert remissvar via Vattenmyndigheternas webbenkät som finns 

tillgänglig på Vattenmyndigheternas hemsida från och med mitten av mars, eller 

skriftligen till: 

Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt 

Länsstyrelsen i Norrbottens län 

971 86 LULEÅ 

Skicka gärna också ert svar med e-post till: 

vattenmyndigheten(at)bd.lst.se 

För mer information, kontakta: 

Bo Sundström, telefon: 0920 – 96 335 

Samrådshandlingen finns tillgängligt på länsstyrelserna och på varje kommun samt på 

Vattenmyndigheternas hemsida www.vattenmyndigheterna.se

Vill du påverka vattnet i din närmiljö? 

Är du intresserad av hur vattnet mår i sjöar, vattendrag, grundvatten 

och kustvatten där du bor, arbetar, har din verksamhet 

eller fritid? Då bör du engagera dig i vattenförvaltningen i Bottenvikens 

vattendistrikt ! 

Denna översikt av väsentliga frågor för Bottenvikens 

vattendistrikt syftar till att översiktligt beskriva vilka områden 

och frågor vattenförvaltningen ska arbeta med i distriktet fram 

till år 2009. Vattenförvaltningen, som är det svenska genomförandet 

av EU:s vattendirektiv, innebär att Sverige skall kartlägga 

och analysera alla vatten, fastställa mål/kvalitetskrav och 

upprätta åtgärdsprogram för vattenmiljöerna i Sverige samt 

övervaka dem. Syftet är att uppnå målsättningen ”god vattenstatus” 

i alla vatten senast år 2015. 

Vattenförvaltningen skall ge möjlighet för berörda att kunna delta i arbetet, genom att de kan få 

information och kan lämna synpunkter på kvalitetskrav, åtgärdsprogram och andra produkter som 

görs. Översikten av väsentliga frågor beskriver översiktligt vilka vattenområden som är viktiga i 

distriktet och vilka kända problem som finns i dessa vattenmiljöer. Det beskrivs också vilka formella 

beslut som kommer att tas och vilka produkter som skall tas fram, när man kan delta i arbetet och 

lämna synpunkter på innehållet i olika beslutsunderlag. 

Översikten sänds på bred remiss inom vattendistriktet under 6 månader under första halvåret 2008. 

Vi vill särskilt ha svar på: 

• Är det tydligt hur du får den information du vill ha? 

• Är det tydligt hur och när du kan påverka arbetet? 

• Är det tydligt vilka vattenmiljöer och vattenproblem som är viktiga? 

• Ge förslag på egna vattenområden eller vattenproblem som du anser 

vattenförvaltningen bör arbeta med ! 

• Ge förslag på förbättringar av arbetet i vattenförvaltningen ! 

Per-Ola Eriksson, Landshövding i Norrbottens län 

Ordförande för Vattendelegationen i Bottenvikens vattendistrikt

Vad är Översikt av Väsentliga Frågor? 

Sveriges länsstyrelser har ett gemensamt ansvar för att förvalta kvaliteten på vattenmiljön i 

hela landet. Fem länsstyrelser är utsedda till vattenmyndigheter och ansvarar för beslut och 

samordning inom sina respektive regionala ansvarsområden, vattendistrikt. Arbetet innebär 

att Sverige ska kartlägga vattenmiljöer, fastställa mål/kvalitetskrav samt upprätta åtgärdsprogram 

där det behövs och övervaka vattenmiljöerna för att uppnå målet god vattenstatus till år 

2015. Förvaltningsplanen för vattendistriktet, som ska beslutas av distriktets vattendelegation 

i slutet av 2009, är en sammanfattning av hur det ser ut och vad man planerar att göra för vattendistriktets 

vattenmiljöer fram till 2015. 

Denna Översikt av Väsentliga Frågor är det andra steget i arbetet med att ta fram en Förvaltningsplan 

för vattendistriktet. Syftet är att översiktligt beskriva: 

• vilka viktiga vattenområden och vattenfrågor vattenförvaltningen ska arbeta med i 

distriktet fram till år 2015, 

• hur medborgare och andra intressenter kan påverka arbetet och dess innehåll. 

Hur du berörs 

Arbetet inom vattenförvaltningen i Sverige ska vara öppet och ske i dialog med alla berörda. 

Det är även viktigt att bästa tillgängliga kunskap används om tillstånd i och användning av 

vattenresurserna samt om vilka möjliga åtgärder som finns och fungerar. Därför måste arbetet 

så långt möjligt bedrivas i bred samverkan mellan alla berörda. Alla kan påverka besluten 

genom att delta i samverkan, samråd och dialog. 

Friluftsintresserade, som t ex 

sportfiskare, seglare eller paddlare, kan 

komma att påverkas. Är du engagerad 

och deltar har du större möjligheter att 

påverka besluten. 

Jord- och skogsbrukare som 

använder och påverkar vattnet 

kan beröras på ett flertal sätt 

av vattenförvaltningens beslut. 

Det kan avse vattenuttag, vattentillgång, 

vattenreglering och 

vattenflöden, utsläpp, nyttjande 

av växtnäringsämnen eller bekämpningsmedel. 

Din medverkan 

är viktig! 

Boende och fastighetsägares 

närmiljöer kan påverkas av beslut i 

vattenförvaltningen. Det kan innebära 

inskränkningar i nyttjandet av 

mark- och vattenområden och det 

kan ställa krav på förändringar av 

vattenuttag och utsläpp. 

Företag och verksamhetsutövare 

kan påverka vattenmiljön genom 

fysiska ingrepp, vattenuttag eller utsläpp 

av föroreningar. Finns särskilda 

motiv kan undantag göras från de 

kvalitetskrav vattenmyndigheten skall 

uppnå. Vi behöver ditt deltagande i en 

diskussion om detta. 

Kommunen har många roller, bl a skall 

man tillhandahålla rekreationsmiljöer och 

bra dricksvatten samtidigt som man är 

utförare av vattentjänster med vattenuttag 

och föroreningsutsläpp. Kommunen har 

ett planerings- och tillsynssansvar för vattenresurserna 

och är därför en viktig part i 

vattenförvaltningen. 

IV

Översikt av väsentliga frågor 

inför förvaltningsplan 

22 dec 2007 

Beslut om förvaltningsplan 

med kartläggningsresultat 

kvalitetskrav och åtgärdsprogram 

22 dec 2009 

2015 

22 dec 2008 

Förslag till förvaltningsplan med 

kvalitetskrav och åtgärdsprogram 

FÖRVALTNINGSCYKEL 2 

God kemisk och 

ekologisk status 

SAMRÅDSPERIOD 

Bilden visar på Vattenförvaltningens olika dokument och då Vattenmyndigheterna vill ha dina synpunkter i ett samråd. Röda områden 

symboliserar samrådstillfällen. Samverkan är en kontinuerlig process under hela verksamhetsperioden. För en mer detaljerad tidtabell se 

den distriktsspecifika delen. 

Informationsspridning och samverkan 

Ett viktigt mål för vattenförvaltningen är att involvera samtliga organisationer och medborgare 

som berörs av vattenfrågor i förvaltningsprocessen. Alla kommer att ges tillfälle att yttra 

sig över de planer och program som tas fram genom offentliga samråd och kungörelser. 

Vattenmyndigheterna och länsstyrelserna kommer även att bedriva ett informations- och 

kontaktarbete genom olika möten och aktiviteter i syfte att åstadkomma en långsiktig samverkan 

mellan berörda aktörer inom lämpliga avrinningsområden. I dessa samverkansarbeten 

kommer kommunerna, sektorsföreträdare och branschorganisationer, vattenvårdsorganisationer 

och enskilda att ha en viktig roll. Samverkan på regional och lokal nivå kommer delvis 

att ske i organiserad form genom bildande av s.k. vattenråd, ett samverkansorgan för ett eller 

flera avrinningsområden. 

Hur du påverkar 

Du kan påverka genom att svara skriftligt under något samrådsskede, som t ex detta för 

Översikt av Väsentliga Frågor, genom att yttra dig på informationsmöten om vattenförvaltningen 

som arrangeras i ditt avrinningsområde, genom personliga kontakter med tjänstemän 

vid länsstyrelserna och vattenmyndigheter eller genom kontakter med ledamöter av referensgrupper 

eller i vattenråd. Där vattenråd finns är de den bästa vägen att delta i vattenförvaltningen. 

Vattenråden kan kontaktas direkt eller via din länsstyrelse eller vattenmyndighet. 

I vattendistrikten finns även referensgrupper till vattenmyndigheten, som då representerar 

olika branscher eller samhällssektorer i distriktets vattenförvaltningsarbete. Det kan då vara en 

bra väg att kontakta ”din” representant i denna grupp. Vill du veta vilka referensgrupper som 

finns, kontakta din länsstyrelse eller vattenmyndigheten.

Hur vattenförvaltningen fungerar 

Sverige har, jämfört med övriga Europa, relativt stora vattentillgångar och jämförelsevis god 

vattenkvalitet. Men trots goda utgångspunkter är vattenförhållandena långtifrån bra överallt 

i Sverige och vi står inför en rad utmaningar. Med den grundläggande inriktningen att vi ska 

försöka uppnå hållbara och naturlika förhållanden för våra vattenmiljöer – god ekologisk och 

kemisk vattenstatus – så har vi en bra bit att vandra för att nå målet. Det kommer att krävas 

mycket arbete och resurser. Men det ska även göras en avvägning mot andra samhällsintressen, 

som energiförsörjning, jordbruk och andra näringsgrenar, infrastruktur, vattenförsörjning 

m m, så att vi får en integrerad vattenförvaltning. 

God vattenstatus – ett nytt långsiktigt mål för vatten i 

hela EU 

Inom EU samarbetet antog alla länder år 2000 det s k ramdirektivet för vatten. Riksdagen och 

regeringen beslutade om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken 

och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt organisation för den 

svenska vattenförvaltningen. Vattendirektivet har sin grund i en djup insikt om att Europas 

invånare måste vårda sina vattenresurser bättre om inte framtida generationer ska få sänkt levnadsstandard. 

Vidare en insikt om att vatten är gränslöst, och att vi, om vi ska kunna försäkra 

oss om en god tillgång på bra vatten, måste samarbeta över nationsgränser såväl som andra 

administrativa gränser. 

Vilka vatten omfattas? 

Vattenförvaltningen omfattar alla sjöar, vattendrag och grundvattenförekomster inom Sverige, 

oavsett storlek eller andra egenskaper. Av praktiska skäl kommer man emellertid att få 

sätta en nedre storleksgräns vid beskrivningen och typindelningen av våra vattenförekomster. 

Vattenområden inom en sjömil (1852 m) utanför kustens och skärgårdarnas yttersta skär och 

kobbar (den s.k. baslinjen) omfattas också av vattenförvaltningen. Det öppna havet ingår 

alltså inte, men det pågår ett arbete inom EU för gemensamma arbetssätt och regelverk även 

för havsmiljön. 

I vattenförvaltningen ska alla inlands-, kust- och grundvatten kartläggas. I detta ingår att 

beskriva både hur det ser ut idag och vilken påverkan som vattnen utsätts för. Naturvårdsverket 

och Sveriges Geologiska Undersökning har utvecklat en ”verktygslåda” för hur detta ska 

ske samt hur denna information ska lagras och bearbetas av länsstyrelser och vattenmyndigheter. 

Underlaget kommer att rapporteras till EU Kommissionen. 

Vattenförvaltningen arbetar på vattnets villkor 

Vattenförvaltningen arbetar utifrån målet att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god 

vattenstatus år 2015. Vattnets väg från land till sjö eller hav är grunden för hur vi ska förvalta 

våra vattenresurser och dess värden. Vattenförvaltningen organiserar arbetet inom avrinningsområden. 

I dessa områden rinner allt vatten, via sjöar och vattendrag, ut i havet. I arbetet ska 

vattenresurserna betraktas både som ett naturvärde men även som en social och ekonomisk 

resurs. Ett samordnat vattenförvaltningsarbete där alla aktörer arbetar mot samma mål utifrån 

ett avrinningsområdesperspektiv kallar vi integrerad vattenförvaltning. 

VI

Hur organiseras vattenförvaltningen? 

Den svenska vattenförvaltningen är uppbyggd kring länsstyrelserna. Fem länsstyrelser är utsedda 

till vattenmyndigheter och ansvarar för samordning inom sina respektive vattendistrikt. 

Länsstyrelserna genomför huvuddelen av det operativa arbetet och bidrar med kunskapsunderlag 

och expertkompetens till samverkansarbetet. Det beslutande organet på varje vattenmyndighet 

är vattendelegationen. Naturvårdsverket och Sveriges Geologiska Undersökningar 

har ansvar för att utveckla föreskrifter och handböcker för hur arbetet ska bedrivas. Genom 

vattendirektivet har Sverige åtagit sig ett ansvar gentemot EU Kommissionen och övriga 

internationella samarbetsparter. 

REGERING 

VATTENMYNDIGHETEN 

DISTRIKTSANSVAR 

NATURVÅRDSVERKET 

SVERIGES GEOLOGISKA 

UNDERSÖKNING 

Bottenviken 

Vattendelegationen 

beslutar 

Vägleder vattenmyndigheter och länsstyrelser 


beslutar 

Bottenhavet 

LÄNSSTYRELSERNA 

Bidrar med kunskapsunderlag och expertkompetens 

KOMMUNERNA 

N. Östersjön 


beslutar 

VATTENRÅD 

Lokal kunskap och förankrning 

S. Östersjön 


beslutar 

Regeringen har det övergripande ansvaret för vattenförvaltningen. Landet har 

indelats i fem vattendistrikt där en vattenmyndighet har ansvar för genomförandet. 

Naturvårdsverket (NV) och Sveriges Geologiska Undersökning 

(SGU) vägleder vattenmyndigheterna och landets länsstyrelser och kommuner 

bidrar med kunskapsunderlag. Beslut i viktiga frågor, som förvaltningsplan 

med kvalitetskrav och åtgärdsprogram, tas av vattenmyndighetens ”styrelse” , 

vattendelegationen. 

Västerhavet 


beslutar 

VII

God vattenstatus 

Utifrån nuläget ska det beslutas om mål, dvs kvalitetskrav för alla vattenområden. Uppgiften 

de närmaste åren är att verka för att vatten med sämre vattenmiljöer ska bli bättre, medan 

vatten som redan är bra ska bevaras. Målet är att nå god kvalitet, eller god status, på vattnet 

överallt till år 2015. God vattenstatus ska avvägas mot andra samhällsintressen. Det kan ibland 

leda till att det sätts andra – lägre – mål för vissa vattenförekomster som anpassats till de 

rådande förhållandena, t ex i vattendrag som är utbyggda för vattenkraft. I andra fall kan det 

innebära att man sätter ett högre kvalitetsmål för vissa vattenförekomster, t ex om det finns 

särskilt värdefulla vattenmiljöer eller arter. 

Åtgärder för bättre vattenmiljöer 

I de vattenområden som inte har god status eller riskerar att försämras ska åtgärder vidtas. Ett 

Åtgärdsprogram ska tas fram och det ska översiktligt beskriva vilka kostnadseffektiva åtgärder 

som krävs för att nå målen. Det blir sedan en uppgift för andra myndigheter - kommunala 

och statliga - att se till att åtgärderna genomförs med egen insats eller via andra aktörer t ex 

verksamhetsutövare. 

Utforma 

förvaltningsplan 

och rapportera 

VIII

Förvaltningsplanen redovisar hela vattenförvaltningsarbetet 

Förvaltningsplanen blir en sammanställning av kunskap om vattnen i distriktet och en analys 

av vad som behöver göras för att nå vattendirektivets mål om god vattenstatus. Processen 

med att utarbeta förvaltningsplanen, liksom planen i sig, förväntas bli de huvudsakliga verktygen 

för information och kommunikation mellan myndigheterna och alla som på något sätt 

berörs av vattenfrågorna i distriktet, alltså i princip alla som bor och lever där. 

Förvaltningsplanen ska förnyas minst vart sjätte år och blir en rullande verksamhetsberättelse 

och ett sätt att ge underlag för myndigheternas planering samt att informera och rapportera 

om vattenförvaltningen i distriktet. Det är där man kan få en bild av hur det står till med 

vattnet och vattenmiljön – förvaltningsplanen ska spegla helheten: tillstånd och användning, 

påverkan samt mål/kvalitetskrav, åtgärder och övervakning av våra vatten. 

VattenInformationsSystem för Sverige (VISS) 

och Vattenkartan 

För att effektivisera arbetet och underlätta samverkansprocessen genom goda möjligheter till 

insyn i arbetet med olika kunskapsunderlag, utvecklar länsstyrelserna och vattenmyndigheterna 

tillsammans olika verktyg för att öka tillgången till information om alla våra vatten. Underlaget 

som används för kartläggning, analys, övervakning, kvalitetskrav och åtgärder för alla 

vatten samlas i en nationell databas kallad VISS (www.viss.lst.se). Det är en öppen databas där 

man kan hitta klassificeringar och motiveringar. Vattenkartan (www.gis.lst.se/vattenkartan) är 

en kartapplikation på internet där mycket underlagsmaterial finns samlat och du kan hitta de 

vatten som du är intresserad av. 

Översikt av Väsentliga Frågor för vattenförvaltningen 

i ett nationellt perspektiv 

För den svenska vattenförvaltningen finns flera övergripande frågor som nationellt är 

väsentliga för att vattenförvaltningens mål ska kunna uppnås och därmed kunna bidra med 

mervärden för det svenska samhället. Vattenvärden och vattenproblem är i huvudsak lokala 

och regionala frågor som behöver värnas eller åtgärdas. 

Historiskt har olika samhällssektorer drivit på förändringen av sjöar, vattendrag, kustvattenområden 

och grundvattenförekomster i landskapet, ofta baserat på sektorslagstiftning. 

Det har inte funnits någon samlad statlig politik för vatten, kanske därför att vattenresurserna 

i Sverige inte har bedömts som en begränsad resurs. Idag finns dock en rad reella vattenproblem 

som behöver lösas om vi menar allvar med att skapa ett uthålligt samhälle. För att åstadkomma 

detta behöver vi skapa bättre institutionella, juridiska, administrativa och ekonomiska 

förutsättningar. 

IX

Integrerad vattenförvaltning kräver helhetssyn och 

samverkan 

Genomförandet av vattenförvaltningen förutsätter att ett sektorsövergripande synsätt 

genomsyrar arbetet, dels för att uppnå målet god vattenstatus, men även för att kunna göra 

avvägningar mot andra samhällsbehov och uppnå hög effektivitet. Vattenförvaltningen blir 

därigenom ett redskap för att uppnå vattendirektivets mål såväl som vattenanknutna miljökvalitetsmål 

och skapar förutsättningar för ett hållbart nyttjande av vattenresurserna och 

därigenom ett hållbart samhälle. Ett effektivt arbete för bättre vattenmiljöer kräver att alla 

parter arbetar mot gemensamma mål, och på likartade sätt. En integrerad vattenförvaltning 

innebär att man behöver bygga in vattenförvaltningens nya angreppssätt i redan etablerade 

system. Det kräver ökat myndighetssamarbete liksom ökad samverkan mellan många andra 

berörda samhällsaktörer. 

Bättre statlig samordning och tydligare ansvar 

Sverige behöver en tydligt sammanhållen vattenförvaltning och en väl samverkande statsförvaltning 

- juridiskt, förvaltningsmässigt och ekonomiskt - både för att genomföra vattendirektivet 

samt kommande vattenrelaterade direktiv för havsmiljön och översvämningsfrågor. 

Detta innebär bl a att Regeringen bör fastställa tydligare ramar för relevanta myndigheters 

ansvar för den integrerade vattenförvaltningen. Den nationella samordningen av vattenförvaltningen 

behöver också stärkas liksom Naturvårdsverkets och Sveriges Geologiska Undersöknings 

arbete med föreskrifter och handböcker. 

Inom svensk förvaltning hanteras vattenfrågor på flera olika nivåer och styrs av olika 

lagstiftningar. Samtidigt finns det i grunden en enskild vattenrätt/enskilt vattenägande. Vattenförvaltningen 

har införts som en ny förvaltningsnivå i samhället utan att tydligt genomlysa 

hur målen ska uppnås eller de målkonflikter som kan uppstå mellan olika intressen. Den administrativa 

samordningen på nationell nivå, liksom samordningen mellan nationell, regional 

respektive lokal nivå, är inte tillräcklig och kan äventyra Sveriges internationella åtagande mot 

EU. Prioriteringen och avvägningen på nationell nivå av inriktning och intressekonflikter kan 

därför försvåras och är ofta inte heller direkt överförbara till lokal nivå. Konstruktionen av 

vattenförvaltningen bortser ifrån att varje vattendistrikt inkluderar flera beslutsmässigt ”självständiga” 

länsstyrelser och kommuner. För att uppnå vattenförvaltningens mål och genomföra 

de motiverade åtgärderna krävs att ett stort antal myndigheter och organisationer agerar i 

linje med Vattendelegationens beslut för att nå kvalitetskraven. 

Modern lagstiftning 

Genom en successiv utveckling av nationella och regionala mål inom miljöpolitiken, antog 

riksdagen de övergripande miljökvalitetsmålen, av vilka närmare hälften berör olika vattenmiljöer. 

Eftersom miljökvalitetsmålen inte har en tillräckligt tydlig juridisk ställning, kommer 

dessa inte att kunna omsättas effektivt i myndigheternas och kommunernas förvaltning och 

nå önskvärd effekt. Miljökvalitetsmålens genomslagskraft i miljöarbetet blir därmed begränsad 

där det inte finns omsättande förordningar och föreskrifter, regeringsuppdrag eller 

särskilda medel avsatta. Miljösektorn är, utifrån vattenförvaltningens behov, alltför sektorsindelad 

med inarbetade arbetssätt och perspektiv baserad på rättspraxis.

De regelsystem för vattenmiljön som finns i Sverige och tillämpas av olika sektorer, kommuner 

och myndigheter, måste harmoniseras bättre med Miljöbalken och vattenförvaltningsförordningen. 

Avrinningsområden, kuststräckor eller grundvattenmagasin bör vara 

grunden för ett förvaltningsansvar med samordning av insatser. Insatserna som behövs löper 

tvärsektoriellt genom samhällets breda kompetens, och involverar centrala verk, länsstyrelser, 

kommuner, branschorganisationer och enskilda. Miljökvalitetsnormernas och Åtgärdsprogrammens 

status bör förtydligas och preciseras. Det måste också tydliggöras hur dessa ska 

styra myndigheter, kommuner och enskilda. 11 kapitlet i miljöbalken bör moderniseras så att 

synen på vattenverksamhet överensstämmer med vattendirektivets principer och övriga delar 

av miljöbalken. 

Effektivare miljödataförvaltning 

Bra och lättillgängliga data om vattenmiljöerna och deras egenskaper är centralt i vattenförvaltningens 

arbete. Det behövs tydligare styrmedel för insamling av miljödata från olika 

aktörer, så att datainsamlingen sker med mer standardiserade metoder och att bättre och 

kvalitetssäkrade data tillgängliggörs. Ett utvidgat datavärdskap för miljödata bör inrättas för 

ansvariga myndigheter. 

Bättre ekonomiska styrmedel och finansiering av 

miljöåtgärder 

För att alla vatten ska bevara eller uppnå god status eller liknande ska åtgärder föreslås i 

Åtgärdsprogram för varje vattendistrikt. Grundprincipen är att förorenare eller användare ska 

betala. I många fall kommer det att vara svårt att identifiera en ansvarig beroende på att det är 

oklara ansvarsförhållanden, ”gamla synder”, många olika verksamheter eller diffusa källor. Att 

identifiera och komma fram till åtgärder i dessa fall kommer att kräva omfattande administrativt 

och juridiskt arbete med små förbättringseffekter av varje åtgärd, dvs det kommer inte att 

vara förvaltningsmässigt kostnadseffektivt. För att dessa åtgärder ska genomföras i praktiken, 

behövs ett finansiellt stödsystem som kan finansiera eller stimulera aktörerna till olika kostnadseffektiva 

åtgärder. För att finansiera stödsystemet och åstadkomma åtgärder inom olika 

områden behövs ekonomiska styrmedel. 

XI

Mellangrundsbrotten, norra Kalix. Foto: Mats Bergkvist 

BOTTENVIKENS VATTENDISTRIKT 

Översikt av väsentliga frågor för kvaliteten av 

vattenmiljön 

Bottenvikens vattendistrikt utgör den nordligaste delen av Sverige och omfattar hela Norrbottens län samt större 

delen av Västerbottens län. I söder går gränsen mot Bottenhavets vattendistrikt i och med den södra gränsen för 

Umeälvens och Öreälvens avrinningsområden. Distriktet karakteriseras av många sjöar, landhöjningskust, bräckt 

havsvatten, stor och tung basindustri samt gles befolkning. Totalt finns ca 42 000 sjöar och kusten omfattar närmare 

7 000 öar. Här finns ca 500 000 invånare, i huvudsak bosatta i kustområdet och älvdalarna. 

Utifrån vattenförvaltningens övergripande och långsiktiga mål om att allt vatten ska ha god status finns ett antal 

olika konkreta vattenproblem som behöver lösas om vi menar allvar med att skapa ett uthålligt samhälle. Inom 

vattenförvaltningen i Bottenvikens vattendistrikt arbetar länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten för närvarande 

med en detaljerad kartläggning av alla sjöar, vattendrag, kustvattenområden och grundvattenförekomster. Den 

kommer att slutföras under 2008 men de huvudsakliga resultaten kan redan nu sammanfattas. 

I ett internationellt perspektiv har Bottenvikens vattendistrikt stora vattenresurser och vattenkvaliteten är överlag 

god. Det innebär dock inte att vattnen är opåverkade från mänskliga aktiviteter. Viktiga problem i distriktets vatten är 

olika typer av fysisk påverkan, påverkan från miljögifter samt den långsiktiga påverkan som ett storskaligt skogsbruk 

medför. Försurning är en aktuell fråga i de södra delarna av distriktet där man även arbetat länge med kalkning i 

försurningskänsliga områden. Övergödning i Bottenviken är inte ett problem på samma sätt som i Östersjön även om 

delar av fjärdar kan vara känsliga för övergödning. Särskilt grunda och skyddade havsvikar med dåligt vattenutbyte är i 

riskzonen, men i dagsläget saknas här information på en så detaljerad nivå. Tillgången på dricksvatten är inget stort 

problem i distriktet, men däremot är skyddet av dricksvattenförekomster bristfälligt. Många av distriktets vattentäkter 

saknar ett formellt skydd. 

Vattenmyndigheten bedömer följande frågor som preliminärt väsentliga för det fortsatta arbetet i vattenförvaltningen 

i Bottenvikens vattendistrikt: 

• Fysiska skador 

• Miljögifter 

• Diffus belastning 

• Försurning 

• Bristande skydd av dricksvattentäkter 

1

Fysiska skador 

För att vinna mark, för att förbättra produktionen inom jord- och skogsbruk, för att möjliggöra bebyggelse, skapa 

sjötrafikleder och utvinna energi etc, har människan under generationer förändrat vattenlandskapet. Ingrepp i 

vattenmiljön såsom sjösänkning, dämning, utdikning, muddringar har också varit vanligt. Förutom de positiva 

effekterna för produktion och samhälle, har förändringarna också medfört allvarliga konsekvenser för den ekologiska 

statusen i vattnen och förändrat tillståndet i sjöar, vattendrag och hav. Tiderna har också förändrats, vissa 

vattenanläggningar fyller idag inget syfte, men utgör ofta ett hinder för att uppnå naturligare förhållanden och en 

bättre vattenekologi. Många av de fysiska störningarna utgör idag det största hindret för att uppnå god ekologisk 

status i våra vatten. Mindre åtgärder görs och har gjorts för att förbättra förhållandena, men det krävs betydligt större 

insatser för att förändra tillståndet generellt. 

Åtta av distriktets älvar är mer eller mindre utbyggda för vattenkraft med sammanlagt 56 kraftverk motsvarande en 

utbyggd effekt på ca 25 TWh, vilket motsvarar ca 40 % av Sveriges totala vattenkraftsproduktion. Förutom att 

utbyggnaden totalt har förändrat vattendragens karaktär med sina dammar, torrlagda vattendragssträckor och 

förstörda lek- och uppväxtområden för fisk, så utgör kraftverken även definitiva vandringshinder för bland annat lax 

och havsöring. En diskussion kring vad som kan göras i dessa vatten för att fastställa den så kallade ekologiska 

potentialen (bästa möjliga status) ska ske i vattenförvaltningsarbetet. 

Skogsbruket är omfattande i distriktet och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande 

skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. I nästan alla skogsälvar har en 

omfattande flottning bedrivits och många vattendrag är fortfarande påverkade av dessa rensningar och dammar som 

bland annat förstört lek- och uppväxtområden samt tryckt tillbaka arter som exempelvis flodpärlmusslan och 

vandringsfisk. I ett flertal vatten har omfattande återställningar genomförts så att så naturliga förhållanden som möjligt 

återfåtts. 

Miljögifter 

Gruvverksamhet för metallutvinning bedrivs och har bedrivits i stor skala inom flera delar av vattendistriktet, och 

påverkan från detta kan hittas på många ställen. Många åtgärder har genomförts som begränsat belastningen av 

metaller på vattenmiljön, men lokalt finns fortfarande områden med för hög belastning. 

Riskområden för påverkan av metaller och organiska miljögifter finns särskilt i närheten av tätorter, hamnar och 

industriområden. Organiska miljögifter och höga halter av tungmetaller är skadliga för vattenlevande organismer och 

kan påverka överlevnaden men också ge upphov till missbildningar och påverka fortplantningsförmågan. I ett flertal 

områden i distriktet har olika studier visat på förhöjda halter av metaller och miljögifter. 

Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i syd-nordlig riktning längs kusten upp till 

Bodens kommun. Detta har sin orsak i såväl stora globala utsläpp samt utsläpp av kvicksilver inom närområdet. 

Många kustnära vatten i framför allt Norrbotten och norra Västerbotten, ligger i områden med gammal havsbotten 

som är rikt på sulfidhaltiga jordar. Som en följd av att dessa marker dikats ut, drabbas vattnen här periodvis av kraftiga 

sänkningar av pH. I samband med detta frigörs också stora mängder av tungmetaller och aluminium som då kommer 

i omlopp i kustvattnen. 

2 

Ålnate, Potamogeton perfoliatus. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten

Diffus belastning 

Diffus belastning är all belastning som inte kommer från en specifik punktkälla utan har sitt ursprung från många 

olika håll, exempelvis näringsläckage från jord- och skogsbruk, många enskilda avlopp i glesbygd eller långväga 

transporterade ämnen från utsläpp till luften i andra delar av landet eller i andra länder. 

De areella näringarna domineras i distriktet av det storskaliga skogsbruket, och dess påverkan i form av utökat 

näringsläckage, slamtransport i samband med avverkningar samt en långsam ökad försurning i och med de planterade 

skogarnas monokultur av barrträd och med ett utökat nyttjande av alla delar av träden. 

Jordbruksnäringen är inte omfattande i distriktet och övergödningspåverkan är generellt låg. Däremot kan 

näringsläckaget från jordbruket lokalt ha stor påverkan på vattnen med övergödningseffekter i form av algblomning 

och igenväxning. Det är framför allt i kustsjöar och i innerfjärdar i kusten som dessa problem kan uppstå. 

Försurning 

Försurning av ytvatten är främst en effekt av försurande svavelnedfall. Problemen uppträder främst i samband med 

högflödesperioder och vanligtvis är vattendragen mer drabbade än sjöarna. Trots att svavelnedfallet minskat kvarstår 

försurningsproblem främst i de östra delarna av Västerbottens län. Fortsatta kalkningsinsatser för att stärka 

buffringskapaciteten i de känsligaste områdena kommer att behövas i många år ännu. 

Många sjöar och vattendrag i kusten i framför allt Norrbotten och norra Västerbotten ligger i områden med 

gammal havsbotten som är rik på sulfidhaltiga jordar. Dessa marker är ofta utdikade och som en följd av detta 

drabbats vattnen periodvis av kraftiga sänkningar av pH. I vissa områden har sjöar och vattendrag drabbats av 

omfattande försurning som en följd av detta. 

Bristande skydd av dricksvattentäkter 

Det är viktigt att grundvattenförekomster skyddas till en tillräcklig nivå. I dagsläget är de grundvattenförande 

formationerna i sig själva inte skyddade utan skyddet är istället utformat som vattenskyddsbestämmelser för länets 

kommunala grundvattentäkter. Många kommunala vattentäkter, speciellt de mindre, saknar i dag ett tillfredställande 

skyddsområde. Det är viktigt att både befintliga och framtida tänkbara grundvattentäkter skyddas. Detta kan uppnås 

med tillräckliga skyddsområden och föreskrifter som utgår ifrån riskinventeringar. Dessutom kan områden som är av 

betydelse ur naturvärdessynpunkt, behöva beskrivas och i vissa fall skyddas. 

Klintviken, Västerbottens län. Foto: Anneli Sedin 

3

N Letto, Norrbottens skärgård. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten 

Övrigt 

Några övriga vattenrelaterade problem i Bottenvikens vattendistrikt är bland annat främmande arter och eventuella 

effekter som en följd av klimatförändringarna. 

En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som med människans hjälp har spridits 

utanför sitt naturliga utbredningsområde. Detta kan ha skett avsiktligt genom utplanteringar eller av misstag. En del av 

dessa nya arter ställer till problem i våra hav, sjöar och vattendrag och på land, andra gör det inte. Det går aldrig att 

förutse vad som kommer att hända om en främmande organism får fäste i en ny miljö. I några av distriktets vatten 

har utsättningar av bäckröding och kanadaröding gjort att de inhemska fiskbestånden har trängts undan. Bäckröding 

och kanadaröding kan även reproducera sig i svenska vatten och kan i vissa fall bilda hybrider med inhemsk röding. 

Andra arter som ställer till med problem i våra nordsvenska vatten är mink, signalkräfta och växten vattenpest. 

Havsborstmasken, Marenzelleria viridis, har kommit till svenska vatten via barlastvatten i fartyg och har spridit sig 

explosionsartat i Östersjön och Bottenhavet. Arten är på väg norrut och har även påträffats i norra Bottenviken. 

Att världen genomgår en klimatförändring är det få som betvivlar idag, men det är svårt att förutspå i vilken 

omfattning vi kommer att påverkas och hur snabbt förändringarna kommer att ske. Med klimatförändringarna 

förutspås flera intensiva regnperioder som medför höga vattenflöden i sjöar och vattendrag. Samtidigt kommer 

årstidsvariationen att flacka ut och vi får våtare vintrar och något torrare somrar. De troliga scenarierna med ökad 

nederbörd vintertid, medför större näringstillförsel till inlands- och kustvatten samt fler översvämningar. Även 

intensiva regn under sommarhalvåret kan ge stora översvämningar. Med klimateffekterna förutspås även en högre 

havsnivå och det är framför allt flacka kustområden som kan komma att påverkas. Detta medför också att 

vattendragen och sjöarna i inlandet kommer att kunna få högre vattennivåer, då havet kan utgöra en broms för det 

utströmmande vattnet. Konsekvenserna med översvämningar kan bli stora för infrastruktur, bebyggelse och 

verksamheter nära vatten. 

4

Haparanda hamnområde. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten 

Miljöekonomisk beskrivning av vattenanvändningen i Bottenvikens 

vattendistrikt 

Bottenvikens verksamhetsstruktur består till 60 % (baserat på förädlingsvärdet) av tjänstesektorn som främst är 

lokaliserade i Umeå, Skellefteå och Luleå. Därefter i storleksordningen befinner sig övrig tillverkningsindustri, se 

tabellen nedan. Bottenvikens vattendistrikt har över åren 1995-2004 ökat sitt ekonomiska bidrag till BNP. Mätt i fasta 

priser har den kemiska industrin ökat sitt förädlingsvärde mest, med 168 %. Tjänstesektorn har ökat sitt 

förädlingsvärde med 4 %, vilket är minst i distriktet. I Bottenviken ligger andelen sysselsatta högst inom tjänstesektorn 

som även bidrar mest till bruttoregionprodukten i form av förädlingsvärdet (ca 77 miljarder kronor eller 60 % av hela 

distriktets förädlingsvärde). De vattenintensiva branscherna (metall, pappers och kemisk industri samt el och 

värmeverk) står för 11 % av förädlingsvärdet och för 82 % av totala vattenuttaget, motsvarande nära 3 

miljarder m 3 /år. Det använda vattnet består av både eget uttaget vatten (från egen täkt) och en mindre del vatten från 

kommunala vattenverk. 

I Bottenvikens vattendistrikt står de vattenintensiva branscherna till stor del för egen rening av avloppsvatten. 2005 

hanterade och renade de vattenintensiva branscherna 47 % av allt avloppsvatten i distriktet. Det är relativt låga utsläpp 

av närsalter som kommer ifrån den vattenintensiva industrin, men de står för nästan 90 % av allt utsläpp av 

syreförbrukande ämnen. Naturligt nog är det den vattenintensiva industrin som har högst andel miljöskyddskostnader 

för att minska vattenpåverkan. Under 2005 stod industrin för 68 % av vattenrelaterade miljöskyddskostnader, eller 

118 miljoner kronor. Kommunernas kostnader för distribution och hantering av vatten och avloppsvatten låg 2004 på 

725 miljoner kronor. I Bottenvikens vattendistrikt ligger kostnaden för distribution av vatten marginellt högre än 

kostnaden för hantering och rening av avloppsvatten. Intäkterna låg något högre än kostnaderna under 2004. Av det 

kommunala vattnet används drygt 50 % av hushållen som även betalar drygt hälften av distriktets miljöskatter eller ca 

2,4 miljarder kronor. Det innebär att i snitt går ca 3 % av inkomsten till olika typer av miljöskatter. Miljöskatterna 

består till stora delar av energiskatter. 

Både vattenuttagen och antalet sysselsatta har legat på samma nivå under tidsperioden 2000 till 2005 medan 

miljöskyddskostnaderna har ökat med drygt 40 %. Då tillväxten ökat under samma period visar detta på att 

produktionen har ökats utan en motsvarande ökning i vattenuttag. Då Bottenvikens vattenintensiva branscher faller 

under statistiksekretessen på en mer detaljerad branschnivå, redovisas utvecklingen av utvalda variabler endast för 

gruppen som helhet i diagrammet nedan. Variablerna är vattenuttag, förädlingsvärde, sysselsättning och 

miljöskyddskostnader. De stora punktkällorna i Bottenvikens vattendistrikt motsvarar en dryg tiondel av hela rikets 

miljöpåverkan i form av fosfor och kväve. De vattenintensiva branscherna står naturligt nog för den största andelen 

av miljöpåverkande substanser. Av åtgärdskostnader i Bottenviken kan nämnas att tillverkningsindustrin stod för ca 

8 % av rikets sammanlagda miljöskyddskostnader eller 736 miljoner kronor av totalt 9 miljarder kronor. 

5

Miljöekonomisk statistik för Bottenvikens vattendistrikt år 2005, absoluta tal 

Jord-, 

skogsbruk 

och fiske 

Vattenintensiv 

industri 

Tillverk. 

industri Vatten + 

övrigt 1 Rening Tjänster Hushåll Övrigt Totalt 

Förädlingsvärde 2 (milj kr) 4 032 14 634 17 518 372 76 741 . 14 827 128 124 

Inrikes omsättning (milj kr) 3 068 14 499 6 210 230 250 867 . 234 275 108 

Antal arbetsställen 18 185 191 2 987 83 29 974 . 6 769 58 189 

Antal sysselsatta 3 5 630 7 573 29 493 . 174 188 . 2 657 219 541 

Folkmängd . . . . . . . 489 662 

Antal hushåll (familjer 20+ 

år) 258 376 258 376 

Hushållens inkomst (milj kr) . . . . . 78 604 . 78 604 

Totala miljöskydds-kostnader 4 

(milj kr) -- 388 348 -- -- -- -- 736 

Vattenrelaterade 

miljöskyddskostnader 4 (milj 

kr) -- 118 55 -- -- -- -- 173 

VA kostnader . . . . . . . 725 

VA intäkter . . . . . . . 727 

Totala miljöskatter 2 (milj kr) 270 705 96 13 1 209 2 395 12 4 699 

Vattenuttag 5 (1000 m 3 ) 1 950 297 982 8 051 49 083 -- 4 324 -- 361 390 

Användning av kommunalt 

vatten 6 (1000 m 3 ) -- 3 808 2 847 10 239 7 6 789 25 420 -- 49 102 

Hantering och rening av 

avloppsvatten 8 (1000 m 3 ) -- 63 760 18 022 55 067 2 -- -- -- 136 849 

Utsläpp av fosfor (ton) -- 47 1 28 0 -- -- 76 

Utsläpp av kväve (ton) -- 377 564 1 929 0 -- -- 2 871 

Utsläpp av BOD 7 (ton) -- -- -- 1 272 -- -- -- 1 272 

Utsläpp av COD Cr (ton) -- 25 918 -- 3 025 -- -- -- 28 943 

1: Exkl 21, 24, 27. 2: Avser år 2004. 3: Vatten och reningsverkens sysselsatta ingår i redovisningsgrupp Tjänster. 4: ingår i vattenintensiva industrin. 5: Endast jordbruk i 

redovisningsgrupp Jord-, skogsbruk o fiske. Totala uttaget (kommunalt och egen vattentäkt) inklusive havsvatten. 6: Användning av kommunalt vatten, exkluderar egen vattentäkt. 

7: Verkets egen vattenanvändning samt läckage. 8: Vatten och avlopp till kommunala reningsverk. Renat vatten som släpps ut. För branscherna 10-40 avses utsläpp med egen rening 

i egen regi. 

Vattenförvaltning och vattenråd 

Vattenmyndigheterna i Sverige arbetar aktivt för att skapa lokala sammanslutningar av vattenintressenter inom ett eller 

flera större avrinningsområden. Det är mycket viktigt för såväl demokrati som effektivitet i vattenförvaltningen att ett 

system med väl fungerande och aktiva vattenråd bestående av nätverk av vattenintressenter kan utvecklas. 

Bottenvikens vattendistrikt har inom ramen för projektet Vattensamverkan Norr utarbetat ett förslag att skapa 13 

vattenråd inom distriktet. Av dessa förslås två vara kustvattenråd med ansvar för kustvattenområden i Bottenviken 

och övriga ha ansvar för sjöar och vattendrag samt grundvatten i distriktet i övrigt. En rad möten har hållits med 

kommuner och andra intressenter som exempelvis skogs- och vattenkraftsföretag, jordbruk, naturvård och fiske, och 

intresset har varit stort att delta i arbetet och bilda så kallade interimistiska arbetsgrupper med syfte att få igång 

nätverken. Arbetet med bildandet av vattenråden fortsätter under 2008. I denna beskrivning av väsentliga frågor 

kommer text och kartor för söt- och kustvatten att redovisas enligt de 13 föreslagna vattenråden 

6

Utströmning av grundvatten i Slengmyran, en källa i morän med typisk turkosaktig färgton. Foto: Länsstyrelsen i Norrbotten 

Grundvatten i Bottenvikens vattendistrikt 

Ett rent och friskt grundvatten är av stor vikt för både samhället och naturen. Grundvattentillgången i bergoch 

jordarter styr även i hög grad ett områdes vegetation och djurliv. En stor del av grundvattentillgångarna 

används som dricksvattentäkter eller så sker uttag av industriellt processvatten. En grundvattentillgång 

klassificeras utifrån dess uttagskapacitet samt dess fysikaliska och kemiska status. Finkorniga täta jordar som 

leror har mycket låga uttagskapaciteter, i morän och berg är uttagskapaciteten generellt sett låg men kan i vissa 

fall överstiga 5 l/s. Goda uttagsmöjligheter finns i grovkorniga isälvsavlagringar och åsbildningar, speciellt i 

älvdalarna under högsta kustlinjen, där uttagskapaciteter på 25 till >125 l/s inte är ovanliga. Även 

grusavlagringar som är täckta av täta jordar kan ha hög uttagskapacitet. 

En hög uttagskapacitet innebär att föroreningar transporteras snabbt och långa sträckor, man säger att 

grundvattenförekomstens sårbarhet är hög. Sårbarheten utgör ett mått på ett mark- och vattenområdes 

motståndskraft mot föroreningar. Begreppet sårbarhet är nära relaterat till marklagrens beskaffenhet 

(kornstorlek, struktur m.m.) och avståndet till grundvattenytan. Hög sårbarhet har t ex grusåsar medan 

lerområden har låg sårbarhet. Därför är det olämpligt att bedriva miljöfarlig verksamhet på 

grundvattenförekomster. Desto fler och större potentiella föroreningskällor desto större är den potentiella 

föroreningsbelastningen. Det är viktigt att idag oexploaterade grundvattentäkter som kan vara tänkbara som 

framtida dricksvattenuttag skyddas från potentiellt miljöfarlig verksamhet. Många grundvattentäkter, speciellt 

där uttagen är betydande och där de betjänar ett större antal personekvivalenter, är idag försedda med ett 

skyddsområde. Vattentäkter med mindre uttag saknar i högre grad skyddsområden. 

Eftersom grundvattenförekomsterna täcker stora områden är i många fall kunskapen om vattnets 

kemiska status dålig, något som även gäller vissa grundvattentäkter där endast ett fåtal parametrar analyseras. 

För att få så god kunskap som möjligt är det viktigt att alla dricksvattentäkter registreras i DGV, SGU:s 

digitala grundvattenregister. Alla analysresultat kommer då att registreras direkt från analyslaboratoriet vilket 

ökar den övergripande kunskapen om statusen på våra grundvatten. Parallellt kommer ett utökat 

kontrollerande provtagningsprogram att ta form senast under 2008 med fokus på tungmetaller och vissa 

syntetiska ämnen, som vi idag har bristfällig kunskap om. Denna provtagning kommer att visa på områden 

som kan behöva en kontinuerlig operativ övervakning för att följa miljötillståndet i områden med sämre 

status. 

Det finns många faktorer som kan påverka grundvattnet. Försurning är en av dessa, men även naturligt 

förekommande ämnen i berggrunden som radon, uran och arsenik kan påverka grundvattnet negativt. Om 

grundvattnet blir försurat sjunker pH-värdet och halten av aluminium- och kadmium ökar. Radon i 

grundvatten förekommer i områden med uranrik berggrund men då främst i borrade brunnar. Uran finns 

naturligt i berggrunden, främst i vissa graniter och pegmatiter, men höga uranhalter kan även förekomma i 

andra bergarter. Sverige har förhållandevis höga halter av uran och andra radioaktiva ämnen i dricksvatten. 

Uranrika områden finns runt Arjeplog, Storuman och Skellefteå men radon i grundvattnet förekommer även i 

distriktets övriga kommuner. Ett annat ämne som finns naturligt i berg och jord och som kan förekomma i 

dricksvatten är arsenik. Halterna i Sveriges berggrund är som regel mycket låga. Det kan finnas spår av arsenik 

i grundvattnet, men värdena ligger vanligen långt under gränsvärdet. I Skellefteåfältet och runt Piteå 

förekommer dock förhöjda halter i borrade brunnar på grund av den sulfidrika berggrunden. Höga halter i 

bergrunden avspeglas i form av höga halter i närliggande moräner, som exempelvis i Jokkmokksområdet. 

7

Potentiell grundvattenbelastning i Bottenvikens vattendistrikt 

Tecken förklaring 

Bottenvikens vattendistrikt 

Huvudavrinningsområden 

E Riskobjekt Emir A B, Mifo 1 2 

Huvudvägar 

Potentiell grundvattenbelastning 

Stor 

Måttlig 

Låg 

E 

E 

E 

E 

E 

E E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

E EE E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

E 

EE 

E 

E 

E 

E E 

E 

E 

EEE E E 

E 

EEE 

E 

E 

E 

E 

E 

EE 

E E 

E 

E 

EEE 

± 

0 30 60 120 Km 

E 

E 

E E EEE 

E 

E 

E 

E E 

EEE EE 

©Lantmäteriet och SMHI 2007. Ur GSD-produkter. Ärende 106-2004/188BD 

8

Torneälvens vattenrådsområde 

Muonioälven. Foto: Lisa Lundstedt 

Torneälvens avrinningsområde delas av Sverige, Finland och Norge och sträcker sig från de nordliga 

fjällområdena i Sverige och de nordvästra delarna av finska Lappland till Bottenvikens kust i söder. 

Torneälven är sammanbunden med Kalixälven via bifurkationen Tärendöälven. Området består 

huvudsakligen av skogsmark, men också av stora våtmarkskomplex i områdets centrala delar. Ungefär två 

tredjedelar av avrinningsområdet ligger i Sverige, en tredjedel i Finland och endast en liten del ligger i Norge. 

Älvens huvudfåra är oreglerad och Torneälven är utpekad som en av Sveriges fyra nationalälvar. 

Vildlaxbestånden i Torneälven är ett av landets mest betydelsefulla och hela avrinningsområdet har pekats ut 

som värdefullt för fisk och fiske. Det finns tre vattendrag som hyser flodpärlmussla, ett i Sverige och två i 

Finland. Inom avrinningsområdet finns 18 vatten som pekats ut som skyddsvärda naturmiljöer. Torne och 

Kalix älvar med dess biflöden har pekats ut till ett Natura2000-område och är skyddat mot 

vattenkraftsutbyggnad. 

De verksamheter som påverkar vattnet i området är gruvverksamheterna i Kiruna och Svappavaara, 

flygplatserna i Pajala och Kiruna samt fem större avloppsreningsverk. Längs vattendragen finns även ett 

garveri, ett större jordbruk samt ca 14 torvtäkter varav de flesta ligger i Finland. Stålverket i Tornio, Finland, 

bidrar till diffus metallbelastning på kustnära vatten via luften. I Finland finns även fyra fiskodlingar. I 

avrinningsområdet har nio förorenade områden med känd eller sannolik påverkan på vatten hittats. Fyra av 

dessa ligger i anslutning aktiva verksamheter såsom gruvorna. 

Kända vattenproblem är Luossajoki och Lombolosjöarna i Kiruna kommun som är kraftigt påverkade av 

näringsämnen och metaller, främst kvicksilver. Liukattijoki-systemet påverkas av näringsbelastning samt 

tungmetaller från gruvindustrin i Svappavaara. Tupojoki i Pajala kommun påverkas av metallutsläpp, främst 

krom, från garveriverksamhet. 

Torneälvens nedre delar är naturligt näringsrika och i kombination med jordbruk, dikningar och enskilda 

avlopp kan övergödningseffekter uppstå, exempelvis algblomning i sjöar. Många sjöar har dessutom sänkts 

vilket ger gör dessa sjöar känsligare för hög näringsbelastning. Hirvijärvi, Rantajärvi och Armasjärvi i 

Övertorneå kommun är exempel på sjöar där algblomning förekommit. Taakajärvi i Kangos har 

övergödningsproblem och är påverkad av en gammal fiskodling. 

Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande 

skogsdiken och fellagda vägtrummor. I älvens biflöden har omfattande dikningsverksamheter utförts, främst i 

områdets nedre delar. Dessa dikningar har kraftigt påverkat vattnen och de djur och växter som lever där. Det 

finns två vattenkraftverk i Puostijoki i Armasjokis vattensystem, Övertorneå kommun, och dessa utgör 

vandringshinder för bland annat lax och havsöring. Nästan alla forsavsnitt har rensats för flottningen under 

1900-talet. Älven har dock ett flackt lopp med få forsar och är mindre rensad jämfört med många andra 

vattendrag. I avrinningsområdet har 85 dammar inventerats och av dessa är nio definitiva vandringshinder för 

bland annat fisk. De flesta av dammarna är gamla flottningsdammar. 

9


10

Sangisälven. Foto: Sara Elfvendahl 

Sangisälvens vattenrådsområde 

Keräsjoki och Sangisälven 

Keräsjoki och Sangisälven utgörs av två mindre kustnära avrinningsområden mellan Torne och Kalix älvar. 

Sangisälvens avrinningsområde är utpekat som värdefullt för fisk och fiske. Källträsket och Mjöträsket 

öster om Sangis och Pikkabäcken är utpekade som värdefulla vatten med avseende på naturmiljön. 

Förekomst av utter har dokumenterats inom både Keräsjoki och Sangsälvens avrinningsområden. Inom 

området finns Moån som är ett av Norrbottens få limniska naturreservat. Moån har ett högt naturvärde, 

bland annat på grund av dess artrikedom där 96 olika arter av bottenlevande djur har dokumenterats. 

Det finns inga utsläppskällor eller förorenade områden som berör Keräsjoki och Sangisälven, men det 

finns områden med höga halter av näringsämnen. Stålverket i Tornio, Finland, bidrar till diffus 

metallbelastning via luften. Förhöjda kromhalter har påvisats vid undersökning av mossa men belastningen på 

sjöar och vattendrag i området är oklar. Området runt sjön Miekojärvi har naturligt höga halter av 

näringsämnen vilket lätt kan leda till övergödningspåverkan i kombination med annan verksamhet såsom t ex 

jordbruk eller fiskodling. Även tillflödena till Miekojärvi, sjöarna Raitajärvi och Posjärvi, har höga halter av 

näringsämnen. 

Det finns 25 möjliga dammlägen i vattenområdet, de allra flesta är gamla flottningsdammar. Av dessa 

utgör två definitiva vandringshinder för bland annat lax och havsöring. 

I Sangisälven finns det ett kraftverk i Taipale, som är byggd i slutet av 80-talet. Kraftverket är ett definitivt 

vandringshinder för bland annat fisk utom vid höga vattenflöden då vatten kan rinna i den gamla vattenfåran 

som annars är torrlagd. Uppströms kraftverket är vattnen kraftigt kanaliserade. 

Keräsjokis nedre delar är rikt på sulfidleror. Detta tillsammans med dikningsverksamhet har lett till 

påskyndade av naturliga processer vilket kan leda till perioder med surt vatten och utlakning av metaller. 

11

Jokkfall. Foto: Patrik Olofsson 

Kalixälvens vattenrådsområde 

Kalixälven och Töreälven 

Kalixälven är en av de större älvarna i Norrbotten och har sitt ursprung i fjälltrakterna runt Kebnekaise och 

rinner ut i Repskärsfjärden i kusten. Kalixälven får en stor del av sitt vatten från Torneälven som den är 

sammanbunden med via bifurkationen Tärendöälven. Kalixälvens avrinningsområde domineras av skog, 

våtmarker och fjäll. Töreälven är en utpräglad skogsälv och dess avrinningsområde är betydligt mindre än 

Kalixälvens. 

Kalixälven är oreglerad och är utpekad som en av Sveriges fyra nationalälvar. Båda älvarna är utpekade 

som värdefulla för fisk och fiske och laxbeståndet i Kalixälven är ett av landets mest värdefulla. Inom 

Kalixälvens avrinningsområde finns sju kända bestånd av flodpärlmussla och här har man även dokumenterat 

förekomst av utter. I Töreälven finns en känd förekomst av flodpärlmussla. Tolv av Kalixälvens vatten har 

pekats ut som värdefulla vatten med avseende på naturmiljön. Hela Kalix älv med biflöden är skyddat mot 

vattenkraftsutbyggnad och hela avrinningsområdet har pekats ut till ett Natura2000-område. 

Ett flertal vatten i Kalixälven är påverkade av metallbelastning från gamla och pågående 

gruvverksamheter. Det finns tre större reningsverk längs älven samt en flygplats. I området finns också ett par 

sågverk och fyra torvtäkter vars påverkan på vatten inte är utredd. Man har funnit tio förorenade områden 

som påverkar vattnet, varav nio ligger i Gällivare kommun och ett i Kalix kommun. I Gällivare finns bland 

annat den nedlagda gruvan i Nautanenområdet som läcker metaller, främst koppar, till nedströms belägna 

vattendrag. 

I höjd med Överkalix, finns ett område med naturligt näringsrika marker, som sträcker sig ned mot 

Sangisälvens avrinningsområde. I kombination med jordbruk och dikningar och enskilda avlopp kan 

övergödningseffekter uppstå, exempelvis algblomning. Sjöarna Lansjärv och Sandsjärv visar tecken på ökad 

näringsbelastning, men orsaken till detta är ännu oklar. Eventuell påverkan från torvtäkter och dikningar bör 

utredas. 


skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. I många av vattendragen i 

de båda älvarna har en omfattande flottning bedrivits och många är fortfarande påverkade av rensningar som 

bland annat förstört lek- och uppväxtområden för fisk samt tryckt tillbaka flodpärlmusslan. 129 möjliga 

dammlägen har inventerats i Kalixälven, de allra flesta är gamla flottnings-dammar som utgör vandringshinder 

för lax och havsöring. Av dessa är 28 definitiva vandringshinder för fisk. 

Ett flertal av kustsjöarna påverkas periodvis av surt vatten och höga metallhalter som lakas ut från 

omgivande jordar med högt innehåll av sulfidleror. Detta förlopp kan ha påskyndats genom exempelvis 

dikning. 

Töreälven är inte utsatt för någon betydande punktbelastning eller förorenade områden och det finns inga 

kända dammar som kan utgöra vandringshinder. 

13

Luleå och Råneå älvdalars vattenrådsområde 

Luleälven, Råneälven, Vitån och Altersundet 

Luleälven vid Svartlå. Foto: Sara Elfvendahl 

Luleälven sträcker sig från fjällen ner till kusten och dess vidsträckta avrinningsområde domineras av skog, 

fjäll och våtmark. Råneälven och de mindre vattendragen Vitån och Altersundet är utpräglade skogsälvar även 

om Vitån har en större andel jordbruk än de övriga. 

Alla de fyra vattnen är utpekade som värdefulla för fisk och fiske och laxbestånden i Råneälven är ett av 

landets mest värdefulla. Inom Luleälvens avrinningsområde finns 15 kända bestånd av flodpärlmussla. Även i 

Råneälvens avrinningsområde har man hittat flodpärlmussla och här finns även flodkräfta. Förekomst av 

utter är dokumenterad i Lule- och Råne älvar samt inom Vitåns avrinningsområde. Persöfjärden är utpekad 

som värdefull naturmiljö. Även i Lule- och Råneälvens finns flertalet vattendrag som pekats ut som värdefulla 

vatten med avseende på naturmiljö. Hela Råneälven med biflöden samt Stora Luleälven uppströms 

Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure, Pärlälven är skyddade mot 

vattenkraftsutbyggnad. Hela Råneälven med biflöden är utpekade som Natura2000-område. 

Det finns några större punktkällor längs vattendragen, bland annat två avloppsreningsverk, två sågverk 

och en fiskodling samt stålverket i Luleå som bidrar till diffus metallbelastning på kustnära vatten via luften. 

Man har funnit fyra förorenade områden i Jokkmokks kommun och fyra i Bodens kommun, varav tre är 

anläggningar för träimpregnering. För några av dessa är påverkan på vatten inte klarlagd, men ett område i 

Jokkmokk har trolig zinkbelastning på ytvatten och ett område i Boden ger sannolikt påverkan av arsenik. I 

Luleå kommun finns många punktkällor och förorenade områden som har påverkan på kustvattnen. 


skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. Problem med 

övergödning finns i Vittjärvsträsket samt i Bodåns vattensystem från Buddbyträsket och nedströms. 

Svartbyträsket i Boden har samma problematik p g a tidigare näringsbelastning från snötippar. Innerfjärdarna 

i Luleå och några andra kustnära vatten är belastade av näring som följd av jordbruksverksamhet, dikningar 

och att området är tättbefolkat. Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i sydnordlig 

riktning från södra delen av länet upp till Boden. 

Uppgifter om 190 möjliga dammar fanns i vattenområdet, de allra flesta är gamla flottningsdammar. 

Luleälven är kraftigt reglerad med 15 vattenkraftanläggningar med 32 tillhörande dammar och 

regleringsmagasin, som utgör definitiva vandringshinder för bland annat lax och havsöring. Det finns 

ytterligare 14 dammar som är definitiva vandringshinder för fisk i Luleälvens avrinningsområde. I Råneälven 

har man hittat sex vandringshindrande dammar. I hela området, med undantag av ett par små kustmynnande 

vattendrag har en omfattande flottning bedrivits och många vatten är fortfarande påverkade av dessa 

rensningar som bland annat förstört lek- och uppväxtområden för fisk samt tryckt tillbaka flodpärlmusslan. 

Området runt Persöfjärden i Altersundets avrinningsområde, nedre delen av Vitån och innerfjärdarna i 

Luleå är exempel på områden som periodvis påverkas av surt vatten och höga metallhalter som orsakas av 

omgivande jordar med högt innehåll av sulfidleror. Detta förlopp kan ha påskyndats genom exempelvis 

dikning eller sjösänkning. 

15


16

Ale Kvarn i Aleån. Foto: Rolf Gustafsson 

Alterälvens vattenrådsområde 

Aleån, Rosån och Alterälven 

Aleån, Rosån och Alterälven är tre mindre kustnära vattendrag mellan Luleälven och Piteälven. Alla tre 

avrinningsområdena domineras av skog men har även en del jordbruksmark i de nedre delarna. 

Alterälvens avrinningsområde har pekats ut som värdefullt med avseende på fisk och fiske bland annat för 

flodkräfta. Förekomst av utter har dokumenterats inom Alterälvens avrinningsområde. 

Aleåns nedre delar påverkas av näringstillförsel från jordbruksverksamhet. 

Rosåns nedre delar, från Sjulsmark och nedströms drabbats emellanåt av kraftiga surstötar. Det beror på 

att omkringliggande mark är rikt på sulfidjordar vilket tillsammans med dikningar kan orsaka sura vatten och 

utlakning av metaller. Samma problematik påverkar periodvis några kustsjöar. 

Nära utloppen av Rosån och Alterälven finns två reningsverk som tillför näringsämnen till vattendragen 

och kustområdet. Det finns inga förorenade områden inom avrinningsområdena som anses påverka vattnet. 

Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i syd-nordlig riktning från södra delen 

av länet upp till Boden. 


skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. 

Det finns 15 dammlägen i Aleåns avrinningsområde varav tre är definitiva vandringshinder för bland 

annat lax och havsöring. Av dessa är flera flottningsdammar men det finns också några gamla kvarndammar. I 

Rosån finns ett definitivt vandringshinder och Alterälven har 14 kända dammar, varav en av dammarna är ett 

definitivt vandringshinder. 

17

Piteälvens vattenrådsområde 

Piteälven, Lillpiteälven, Rokån och Jävreån 

Benbryteforsen i Piteälven. Foto: Lisa Lundstedt 

Piteälven har sitt ursprung i Arjeplogfjällen och rinner ut i Svensbyfjärden där den tillsammans med 

Lillpiteälven och Rokån till sist mynnar ut i Bondöfjärden. Strax söder om denna mynnar Jävreån. Piteälvens 

avrinningsområde består till största delen av skog, våtmarker och fjäll. I Lillpiteälven, Rokån och Jävreån 

domineras omgivningarna av skog. 

I Piteälven finns Storforsen, Europas högsta obundna vattenfall, och Piteälven är en av Sveriges fyra 

nationalälvar. Piteälven och Lillpiteälven är utpekade som värdefulla vatten med avseende på fisk och fiske. I 

Piteälven finns flodkräfta, flodnejonöga, havöring, ursprungliga lax och harrstammar. Laxbestånden i 

Piteälven är ett av landets mest värdefulla. I Lillpiteälven finns bland annat flodpärlmussla, flodkräfta, 

nejonöga och havsöring. Även i Piteälvens avrinningsområde finns dokumenterad förekomst av 

flodpärlmussla i huvudälven samt i 21 biflöden. Förekomst av utter har dokumenterats inom båda 

avrinningsområdena. Nitton vatten i Piteälven och två vattendrag i Lillpiteälven har pekats ut som värdefulla 

vatten med avseende på naturmiljö. Piteälven samt dess biflöden är utpekade till ett Natura2000-område. Hela 

Piteälven med biflöden är dessutom skyddat mot vattenkraftsutbyggnad. 

De verksamheter som kan påverka vatten är ett sågverk, ett avloppsreningsverk samt en avfallsanläggning i 

Älvsbyns kommun. I trakterna kring Piteå finns många punktkällor och förorenade områden som har 

påverkan på kustvattnen. I Lillpiteälven, Rokån och Jävreån finns inga stora punktkällor eller förorenade 

områden. Inom Piteälvens avrinningsområde finns två förorenade områden bland annat nedströms en 

nedlagd gruva där det uppstått problem med läckage av metaller, främst koppar och zink samt en 

träimpregneringsverksamhet. Förhöjda halter av kvicksilver i gädda har uppmätts i sjöar i ett stråk i sydnordlig 

riktning från södra delen av länet upp till Boden. Skogsbruket är omfattande i området och kan lokalt 

medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande skogsdiken, fellagda vägtrummor samt körskador i 

bäckar och strandnära områden. 

I Sikfors i Piteälvens nedre del finns ett vattenkraftverk. Även Lillpiteälven är reglerad och har två kraftverk 

som är definitiva vandringshinder för bland annat havsöring och lax. I många vatten i älvarna har en 

omfattande flottning bedrivits och många vattendrag är fortfarande påverkade av dessa rensningar som bland 

annat förstört lek- och uppväxtområden samt tryckt tillbaka flodpärlmusslan. Pite älvs ekonomiska förening 

har genomfört omfattande återställningar av vattendragen efter flottningens rensningar. Projekt Pite älvdal 

som drivs av Världsnaturfonden kommer också att bidra med restaurering av våtmarker i skogslandskapet. 

Det finns uppgifter om 187 möjliga dammlägen i de fyra vattendragen, de allra flesta är gamla 

flottningsdammar. Av dessa utgör 29 definitiva vandringshinder för fisk. 

Några av kustsjöarna påverkas periodvis av kraftiga surstötar. Det beror på att omkringliggande mark är 

rikt på sulfidjordar vilket tillsammans med dikningar kan påskynda naturliga försurningsprocesser och 

medföra utlakning av metaller. Särskilt Rokån påverkas periodvis av surstötar i samband med 

högvattenflöden, och även utan nedfall av försurande ämnen skulle ån vara naturligt sur. 

19

Åbyälven. Foto: Patrik Olofsson 

Byskeälvens vattenrådsområde 

Åbyälven, Byskeälven och Kågeälven 

Byskeälven och de två mindre Åbyälven och Kågeälven är utpräglade skogsälvar där avrinningsområdena för 

de två förstnämnda delas mellan Norrbotten och Västerbotten. 

Hela Åby- och Byskeälvens avrinningsområde är utpekade som värdefulla för fisk och fiske. 

Flodpärlmussla finns på ett flertal lokaler i Byskeälven medan det i Åbyälven endast finns några svaga bestånd 

av arten. Utterbeståndet i Åbyälven är starkt, och finns spridd längs stora delar av Byske älvdal. Hela 

Åbyälven och Byskeälven med biflöden är Natura2000-områden och bägge är skyddade mot 

vattenkraftsutbyggnad. 

Risk för läckage av metaller och miljögifter inom området härrör främst från nedlagd och pågående 

träimpregneringsverksamhet samt från gruvverksamhet. 

Risk för övergödning finns främst i nedre delen av Kågeälvens avrinningsområde. Ringletsjöarna i 

Arvidsjaur är påverkade av näringsämnen från orenat avloppsvatten på 1960-talet samt en gammal soptipp. 

Ingen storskalig reglering för vattenkraftsproduktion finns i området, men i Åbyälven stänger ett mindre 

kraftverk av huvudfåran i Hedfors. Stora delar av vattendragen har använts till flottning och är påverkade av 

rensningar och rätningar. Många dammar, främst gamla flottningsdammar, utgör vandringshinder för bland 

annat lax och öring i samtliga vattendrag. 

Försurning i samband med snösmältning och perioder med högflöde kan förekomma i nedersta delarna av 

Byskeälvens avrinningsområde. Även nedre delen av Åbyälven bedöms som måttligt till kraftigt påverkat av 

försurning medan Kågeälven bedöms vara en av de bäst buffrade skogsälvarna i Västerbottens län. Kalkning 

bedrivs i alla avrinningsområdena. 

Många kustnära sjöar och mindre vattendrag påverkas periodvis av surt vatten och metallbelastning som 

lakas ut från jordar med högt innehåll av sulfidleror där den naturliga försurningsprocessen kan påskyndas 

genom t ex dikning. 



21

Gublijaure. Foto: Mats Bergkvist 

Skellefteälvens vattenrådsområde 

Skellefteälvens källföden återfinns i Arjeplogfjällen och älven mynnar så småningom i Skelleftebukten. 

Skellefteälvens avrinningsområde är ett av de stora i Bottenvikens vattendistrikt och delas mellan Norrbottens 

och Västerbottens län. Området domineras av skogsmark, fjäll och våtmarker och har en förhållandevis hög 

andel sjöar medan andelen jordbruksmark är mycket liten. 

Inom Skelleftälvens vatten finns sju kända förekomster av flodpärlmussla. Utter förekommer i biflöden 

inom hela området. Tre områden med storvuxna och ursprungliga röding- och öringstammar finns utpekade 

som värdefulla vatten med avseende på fisk och fiske. Källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes 

samt Malån är skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Svansele dammängar, Vajsjön och Malå-Storforsen är 

Natura2000-områden och naturreservat. 

De övre delarna av området finns bara ett fåtal verksamheter som kan påverka vatten. Längre ner finns 

omfattande gruvverksamheter och därmed risk för metallpåverkan, främst från bly, zink, koppar och 

kadmium. Vid kusten ligger större industrier med risk för uttransport av dioxiner och metaller. I Skellefteå 

finns ett förorenat område där det är stor risk för uttransport av dioxiner och metaller. 

Näringsbelastningsproblem som förhöjda fosforhalter och/eller algblomning finns i vissa sjöar och 

vattendrag, främst vid kusten. Tydligt förhöjda fosforhalter förekommer i Brubäcken, Bjurån och Finnforsån. 

Även ett par sjöar vid Glommersträsk påverkas av näringsämnen. 

Skellefteåfältets bergarter gör att Skellefteälvens huvudfåra är välbuffrad med genomgående hög 

alkalinitet. Försurning är därmed ett mycket begränsat problem i området. Kalkning bedrivs dock sedan 1988 

i en liten sjö vid Bastuträsk. 

Skellefteälven är kraftigt reglerad. Inom avrinningsområdet finns 18 regleringsdammar och 15 

vattenkraftverk. Under flottningsepoken mellan 1880 och 1970 bedrevs flottning från Hornavan och 

nedströms. Ca 20% av den totala vattendragslängden har utnyttjats som allmän flottled. Ett åttiotal dammar 

har inventerats i Västerbottens län, varav 31 bedömts utgöra definitiva vandringshinder. I Norrbotten har 118 

möjliga dammlägen inventerats varav 23 utgör definitiva vandringshinder. 



23

Tavlefjärden. Foto: Patrik Olofsson 

Mellanbygdens vattenrådsområde 

Bureälven, Mångbyån, Kålabodaån, Rickleån, Dalkarlsån, Sävarån 

och Tavelån 

Området mellan Skellefteälven och Umeälven består av de sju mindre kustnära avrinningsområdena 

Bureälven, Mångbyån, Kålabodaån, Rickleån, Dalkarlsån, Sävarån och Tavelån. Hela området domineras av 

skogsmark men de kustnära områdena ligger i ett jordbrukspräglat landskap. Kålabodaån är distriktets mest 

jordbruksintensiva huvudavrinningsområde. 

De större sjöarna i Bureälvens avrinningsområde har ett rikt djurliv med förekomst av bland annat 

flodkräfta, gös, nors och olika ishavsrelikter. Rickleån har en mycket värdefull havsöringspopulation med 

länets högsta tätheter av årsungar. Utter och flodpärlmussla förekommer främst i delar av Bureälven, 

Rickleån, Sävarån och Tavelån. Laxbeståndet i Sävarån är skyddsvärt och har ett högt nyttjandevärde 

beroende på närheten till Umeå. Sävarån med biflöden är skyddad mot vattenkraftsutbyggnad och dessutom 

klassat som Natura2000-område. Bland övriga skyddade vattenområden kan nämnas Gärdefjärden, 

Tavlefjärden, Jättungsmyran, Vitträsket och Åströmsforsen. 

Försurning är ett generellt problem för hela vattenområdet, särskilt i de mindre kustvattendragen. 

Förutom att vattnen är naturligt sura, är episodförsurningen i samband med snöavsmältning lokalt kraftig. I 

områden med sulfidleror kan markanvändning som sänker grundvattennivåerna bidra till försurningen. 

Kalkning bedrivs sedan länge inom hela området. 

Övergödningsproblem uppträder i flera sjöar och vattendrag i de jordbrukstäta områdena kring 

Kålabodaån, Mångbyån, Bureälven och Tavelån. 

Risk för läckage av metaller och miljögifter inom området härrör främst från ett flertal nedlagda och 

pågående träförädlingsverksamheter. 

Rickleån och Bureälven är måttligt reglerade för vattenkraftsproduktion. Småskalig vattenkraft 

förekommer i Sävarån och Tavelån. De större vattendragen i hela området har utnyttjats hårt som flottleder, 

och har många kvarstående ingrepp i den fysiska miljön. Delar av Bureälven, Rickleån och Sävarån är dock 

återställda. Sammanlagt finns cirka 180 dammar i området. Av dessa utgör 86 vandringshinder. 



25

Umeälven. Foto: Anneli Sedin 

Ume- och Vindelälvens vattenrådsområde 

Ume- och Vindelälven rinner från fjällen och ner till kusten och dess vidstäckta avrinningsområde domineras 

av skog, fjäll och våtmarker. Umeälven har, beroende på vattenkraften, avsevärt reducerade naturvärden. Det 

finns dock biflöden med mycket höga värden, exempelvis Paubäcken som har ett av länets mest värdefulla 

bestånd av flodpärlmussla. I hela avrinningsområdet har ett åttiotal delområden, sträckor eller mindre objekt 

pekats ut som värdefullt vatten med avseende på naturmiljö. Laxbeståndet i Vindelälven brukar räknas till ett 

av landets mest värdefulla, trots problem med upp- och nedvandring till havet. Vindelälven har även andra 

betydande naturvärden som havsöring, flodpärlmussla, utter och en rik och varierad flora. 

Ett flertal forsar, Abborravan, Grössjön och Umeälvens deltaområde är naturreservat. Hela Vindelälven 

med biflöden, Paubäcken, Umeälvens delta och akvatiska miljöer i Vindelfjällsreservatet är Natura2000- 

områden och hela Vindelälven är skyddad mot vattenkraftverksutbyggnad och är en av Sveriges fyra 

nationalälvar. I Umeälven är Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken samt Tärnaforsen mellan 

Stor-Laisan och Gäuta skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. Biotopvårdsplaner har också gjorts för ett antal 

vattendrag bland annat inom projektet Skog för vatten. Dessa visar ett stort behov av att åtgärda olika typer 

av vandringshinder, varav merparten är fellagda vägtrummor. 

Ett flertal sjöar och vattendrag i avrinningsområdet påverkas av pågående eller nedlagd gruvverksamhet. 

Stor-Laisan, Laisälven och Vindelälven påverkas av metaller, främst bly och zink. Även Aisjaur, Hornavan 

och Skellefteälven påverkas av gruvverksamhet. Kristinebergsgruvan utgör en stor risk för läckage av 

metaller. Hornträsket har konstaterat förhöjda halter av metaller inom mineraliserat område med nedlagda 

gruvor och markavvattning. I Umeälven nedströms Umeå finns ett område med förorenat sediment som 

innehåller kvicksilver och PCB. Förhöjda näringshalter uppträder lokalt i vissa sjöar och vattendrag med hög 

andel angränsande jordbruksmark. I de kustnära området är stora delar påverkat av jordbruk och tätort. 

Umeälvens och Vindelälvens huvudflöden är välbuffrade och har aldrig påverkats av försurning. Kraftig 

försurning i samband med snösmältning och högflöden bedöms endast förekomma i områdets östra del, det 

vill säga i vattendrag och mindre sjöar inom Umeå och Vännäs kommuner. Kalkning bedrivs eller har 

bedrivits inom tio åtgärdsområden, varav de flesta i kustlandet. 

Umeälven är kraftigt reglerad med 18 kraftverk jämnt fördelade längs hela sitt lopp och med åtta stora 

regleringsmagasin i övre loppet. Vindelälvens huvudfåra är oreglerad och utan kraftverk, men påverkas i sin 

nedersta del av Stornorrfors dämningsområde. I biflödena Giertsbäcken, Åman och Hjuksån finns mindre 

kraftverk. 

Vattendragen i de skogklädda delarna av avrinningsområdet har till stor del utnyttjats som flottleder. I 

Vindelälven har dock en stor andel av de flottningspåverkade sträckorna återställts. Skogsbruket är 

omfattande i området och kan lokalt medföra påverkan på vattenmiljöer genom mynnande skogsdiken, 

fellagda vägtrummor samt körskador i bäckar och strandnära områden. 

27


28

Södra Västerbottens vattenrådsområde 

Hörnån och Öreälven (Bottenvikens vattendistrikt) 

Leduån och Lögdeälven (Bottenhavets vattendistrikt) 

Öreälven vid Bjurholm. Foto: Mats Johansson 

Ett förslag finns att Hörnån, Öreälven, Leduån och Lödgeälven skall utgöra Södra Västerbottens 

vattenrådsområde. Detta innebär att vattenrådsområdet skär över distriktsgränsen mellan Bottenvikens och 

Bottenhavets vattendistrikt. I dagsläget är beslutet ännu inte taget men det tänkta vattenrådsområdets 

väsentliga frågor redovisas här tillsammans. Öreälven och Lögdeälven dominerar detta skogsdominerade och 

glesbefolkade område. Norrut ingår även Hörnån och alla mindre kustvattendrag till och med Norrmjöleån 

och söderut omfattas Leduån och ett antal mindre kustvattendrag ner till länsgränsen. 

Öreälven och Lögdeälven har flera likartade naturvärden. Skyddsvärda bestånd av lax och havsöring finns 

i bägge älvarna, flodpärlmussla finns i de nedre delarna av vattendragen och utter förekommer i hela området. 

I Hörnån pågår sedan 2003 ett projekt för att återetablera en livskraftig havsöringstam. Hela Öreälven och 

hela Lögdeälven med biflöden ingår i Natura2000 och är dessutom skyddade mot vattenkraftsutbyggnad. 

Biflödet Balån i Öreälven är studie- och demonstrationsobjekt inom EU Life-projektet ”Forests for Water”. 

Här har förstudier av samverkan och karaktärisering genomförts och en långtidsstudie av skogsbrukets 

påverkan på vattenmiljön igångsatts. 

Försurning är ett generellt problem för hela vattenområdet, särskilt i de mindre vattendragen. Förutom att 

vattnen är naturligt sura, är episodförsurningen i samband med snöavsmältning måttlig till lokalt mycket 

kraftig. Längst i sydost kan även basflödesförsurning förekomma. I områden med sulfidleror kan 

markanvändning som sänker grundvattennivåerna bidra till försurningen. Kalkning bedrivs sedan länge inom 

hela området. 

Övergödning är inget generellt problem i området, men näringsbelastade sjöar förekommer lokalt i de 

jordbrukstäta områdena kring Ängerån och Norrmjöleån. Risk för läckage av metaller och miljögifter finns 

främst vid ett antal pågående och nedlagda industrier vid kusten, men även vid nyetablerad gruvverksamhet i 

de nordvästligaste delarna av området. 

Inget vattendrag i området är storskaligt reglerat för vattenkraftsproduktion, men två kraftverk stänger av 

och dämmer Öreälvens huvudfåra (Agnäs och Storforsen). De större vattendragen i hela området har 

utnyttjats hårt som flottleder, och har många kvarstående ingrepp i den fysiska miljön. Delar av Lögdeälven 

och Öreälven är dock återställda och i Hörnån planeras restaurering komma igång inom de närmaste åren. 

Sammanlagt finns cirka 120 dammar i området. Femtio av dessa utgör vandringshinder. 



29

Pattapeken, Piteå och Luleå skärgård. Foto: Mats Bergkvist 

Kustvattenråd Norr 

Norra Bottenvikens kustområde 

Norra Bottenvikens kustområde sträcker sig från Torneälvens mynning i norr till Jävreåns mynning vid Piteå 

kommuns södra gräns. Området är grunt i stora delar och har en utbredd skärgård med över 3000 öar. 

Landhöjningen är upp till 9 mm/år, vilket gör att nytt land snabbt bildas längs de låglänta stränderna. 

Vattenmiljön präglas av det nordliga läget och har sjöliknande särdrag – vattnet är färgat, har mycket låg 

salthalt och djur- och växtlivet är artfattigt med inslag av många sötvattensarter. 

Många vattendrag mynnar i området och flera av dem är lax- och havsöringsförande. I norra Bottenviken 

finns 24 Natura2000-områden som har utpekade marina naturtyper. Många av dessa är naturreservat. Den 

marina undervattensmiljön har dock inte ett tillfredsställande skydd idag, men arbetet med 

kunskapsuppbyggnad och säkerställande av dessa områden har ökat under de senaste åren. 

Norra Bottenviken belastas av näringsämnen via älvarna och från de kustnära reningsverken och 

industrierna. I dagsläget är övergödning inget stort problem i området. Det bekräftas av SMHI:s modellering 

av vattenkvaliteten, där endast två havsvikar i Piteå får måttlig status med avseende på näringsämnen. Delar 

av fjärdar kan dock vara övergödda, men i dagsläget saknas information på en så detaljerad nivå. Särskilt 

grunda och skyddade havsvikar med dåligt vattenutbyte är i riskzonen. I sådana känsliga områden kan även 

enskilda avlopp, avrinning direkt från land och mindre reningsverk orsaka en lokal övergödning. 

Organiska miljögifter och höga halter av tungmetaller är skadliga för vattenlevande organismer. De kan 

påverka överlevnaden men även ge upphov till missbildningar och påverka fortplantningsförmågan. I 

närheten av tätorterna finns tung industri för produktion av massa och papper samt metallprodukter. Större 

hamnar är lokaliserade i anslutning till industriområdena. Oljedepåverksamhet finns i anslutning till hamnarna 

i Luleå och Piteå. Riskområden för påverkan av förorenande ämnen finns särskilt utanför dessa tätorter och 

större hamn- och industriområden. Det finns också strandnära områden i Luleå som är förorenade av bland 

annat tungmetaller och före detta träimpregneringsanläggningar har förorenat marken med dioxiner i Kalix. 

Stora delar av kusten nyttjas för bebyggelse, hamnar och industrier. Fastlandskusten har en 

exploateringsgrad på 28-38 %. Med ökad exploatering följer andra ingrepp som muddringar, pirar och kajer. 

Särskilt i grunda och skyddade vikar hotar denna fysiska påverkan överlevnad och fortplantning hos fiskyngel 

och bottenfauna. Underhåll av farleder och hamnar har också en påverkan genom att muddringar kan frigöra 

giftiga ämnen ur sedimenten. Exploateringstrycket är hårt på kusten idag och för en hållbar förvaltning krävs 

en långsiktig kustzonsplanering. 

Fartygstrafiken kan ge upphov till spridning av främmande arter. En del av dessa invandrande arter utgör 

ett hot mot de ursprungliga organismsamhällena och kan även få ekonomiska konsekvenser. De arter som 

klarar av de speciella förhållandena i Bottenviken kan få starkt genomslag i den artfattiga miljön. Ett exempel 

på en främmande art är havsborstmasken Marenzelleria viridis, som härstammar från nordöstra Amerika. Den 

har spridit sig söderifrån i Östersjön och återfinns nu även allra längst upp i norra Bottenviken. 

31

Örefjärden. Foto: Anneli Sedin 

Kustvattenråd Söder 

Södra Bottenvikens och Kvarkens kustområde 

Ett förslag finns att Södra Bottenvikens och Kvarkens kustrådsområde ska sträcka sig från Åbyälvens 

mynning i norr ner till länsgränsen i söder. Detta innebär att området ingår i både Bottenvikens och 

Bottenhavets vattendistrikt. I dagsläget är beslutet ännu inte taget men det tänkta områdets väsentliga frågor 

redovisas här tillsammans. Kusten är öppen och exponerad mot havet och har lite skärgård. Den omformas 

kontinuerligt genom landhöjningen och då skapas ny mark och grunda områden som är biologiskt värdefulla 

livsmiljöer. Huvuddelen av de större vattendragen som mynnar här är både lax- och havsöringsförande och 

området har flest vattendrag i Sverige med naturlig reproduktion av lax. Kvarken har en unik sammansättning 

av arter och många marina arter har sin nordliga utbredningsgräns här. I området finns 16 naturreservat längs 

kusten och många av dem har även utsetts till Natura2000-områden. 

Ämnen som exempelvis metaller och organiska miljögifter är ofta skadliga eller giftiga för vattenlevande 

organismer och kan leda till missbildningar samt påverka deras överlevnad och fortplantningsförmåga. 

Riskområden för påverkan av förorenande ämnen finns särskilt i närheten av tätorter, hamnar och 

industriområden. I många av riskområdena har olika studier bekräftat att halterna av metaller och miljögifter 

är förhöjda. Det finns verksamma och nedlagda pappersindustrier och impregneringsanläggningar som är en 

källa för dioxiner. Hamnområden innehåller bl a organiska tennföreningar och vid Umeå och Skellefteå 

hamnar finns även oljedepåer. Smältverket vid Skelleftehamn bidrar till belastningen av metaller till 

Bottenviken och Kvarken och det finns även höga halter i sedimenten som en följd av tidigare utsläpp. 

Stora delar av kusten nyttjas av människan genom fritidsbebyggelse, hamnar och industrier. Fastlandskusten 

har idag en exploateringsgrad mellan 33 och 48 %. Med en ökad exploatering följer även andra ingrepp som t 

t ex muddringar, pirar och kajer, något som påverkar kustområdets natur- och kulturvärden. Särskilt i grunda 

och skyddade vikar hotar denna fysiska påverkan överlevnad och fortplantning hos fiskyngel och bottendjur. 

Vandringshinder i kustmynnande vattendrag försämrar dessutom kustfiskbeståndens möjligheter att nå 

lämpliga lekområden. Det råder ett hårt exploateringstryck på kusten och för att få en hållbar förvaltning av 

den krävs en långsiktig kustzonsplanering. 

Övergödning är inget stort problem längs denna kuststräcka. Detta bekräftas av SMHI:s modellering av 

vattenkvaliteten, där samtliga fjärdar fick god eller hög status med avseende på näringsämnen. Delar av fjärdar 

kan dock vara övergödda, men i dagsläget saknas information på en så detaljerad nivå. I grunda havsvikar 

med sämre vattenutbyte är risken för lokal övergödning större. Näringsbelastningen beror då främst på dålig 

rening i mindre reningsverk och utsläpp från jordbruk och fritids- och glesbebyggelse. Robertsfors och 

Skellefteå kommuner har en del kustnära jordbruk. 

Fartygstrafiken har påverkan bland annat genom spridningen av främmande arter. En del av dessa 

invandrande arter kan utgöra ett hot mot de ursprungliga organismsamhällena och även få ekonomiska 

konsekvenser. De arter som klarar av de speciella förhållandena kan få starkt genomslag i den artfattiga 

miljön. Ett exempel på en främmande art som lyckats etablera sig och börjat dominera bottendjurssamhällena 

i Kvarken är havsborstmasken Marenzelleria viridis, som härstammar från nordöstra Amerika. 

33

Hur vi arbetar med vattenförvaltning 

Vattenförvaltningsarbetet inom Bottenvikens vattendistrikt drivs främst av och sker i nära samarbete mellan de två 

länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten i Luleå och Umeå. På varje länsstyrelse finns ett så kallat 

beredningssekretariat med tjänstemän som har vattenrelaterade arbetsuppgifter. Arbetet leds och samordnas av 

vattenmyndigheten vid länsstyrelsen i Norrbotten, där en vattendelegation med ordförande och sju ledamöter är 

beslutande i större frågor. Vid vattenmyndigheten finns ett kansli med tjänstemän och en ansvarig 

vattenvårdsdirektör. I tabellerna nedan redovisas kontaktuppgifter till dessa organ. 

Vattendelegation 

Vattendelegationen fattar de formella och juridiskt bindande besluten för Vattenmyndigheten. 

Vattendelegationen är utsedd av regeringen. 

Vattendelegationens ledamöter 

Per-Ola Eriksson, landshövding, ordförande 

Katarina Eckerberg, professor 

Gunilla Forsgren Johansson, funktionschef 

Bo Hultin, skogsföretagare 

Johan Ingri, professor 

Katarina Köhler, folkhögskolelärare 

Martin Lindgren, enhetschef 

Helena Stenberg, kommunalråd 

Organisation 


Umeå Universitet 

Länsstyrelsen i Västerbottens län 

Bodens kommun 

Luleå Tekniska Universitet 

Skellefteå kommun 


Piteå kommun 

Kontaktpersoner i Bottenvikens vattendistrikt 

Vattenmyndigheten Bottenviken 

Länsstyrelsen i Norrbottens län Bo Sundström: 0920-96 335 

971 86 LULEÅ Lisa Lundstedt: 0920-96 093 

Växel: 0920-960 00 Lotta Rynbäck Andersson: 0920-96 149 

vattenmyndigheten(at)bd.lst.se Tommy Stålnacke: 0920-96 034 

www.vattenmyndigheterna.se Peter Wihlborg: 0920-96 073 

E-post: fornamn.efternamn(at)bd.lst.se 



901 86 UMEÅ 971 86 LULEÅ 

Växel: 090-10 70 00 Växel : 0920-960 00 

www.ac.lst.se 

www.bd.lst.se 

bersek(at)ac.lst.se 

beredningssekretariat(at)bd.lst.se 

Gunilla Forsgren Johansson: 090-10 73 51 Sara Elfvendahl: 0920-96 197 

Mats Johansson: 090-10 82 04 Malin Kronholm: 0920-96 194 

Hans-Erik Johansson: 090-10 73 22 Patrik Olofsson: 0920-96 193 

Anneli Sedin: 090-10 72 55 Hanna-Mari Pekkarinen-Rieppo: 0920-96 194 

Christina Strömberg: 090-10 73 73 Sofia Perä: 0920-96 340 

Magdalena Westerberg: 090-10 73 23 

E-post: fornamn.efternamn(at)bd.lst.se 

Johanna Öhman: 090-10 73 08 

E-post: fornamn.efternamn(at)ac.lst.se 

36

Inom Torneälvens avrinningsområde ska vattenförvaltningen bedrivas gemensamt mellan Sverige och 

Finland. Länsstyrelsen i Norrbotten och vattenmyndigheten arbetar därför i alla delar av genomförandet 

tillsammans med miljöcentralen i Rovaniemi, som är ansvarig vattenmyndighet för den finska delen av 

Torneälvens avrinningsområde. 

Miljöcentralen i Rovaniemi 

Box 8060 

96 101 ROVANIEMI 

www.miljo.fi 

Pekka Räinä 

Eira Luokkanen 

E-post: fornamn.efternamn(at)ymparisto.fi 

Vattenmyndigheten har bildat en referensgrupp för vattenförvaltningsarbetet med ett tjugotal 

representanter från näringsliv och samhälle i distriktet. Referensgruppen ska bidra med synpunkter på och 

förankring av arbetet inom vattenförvaltningen. Se nästa sida för kontaktuppgifter till referensgruppen. 

Utöver statliga myndigheter och verk är kommuner och många andra organisationer samt företag viktiga 

aktörer i den nya vattenförvaltningen, främst alla organisationer, företag eller individer som använder eller har 

intresse för vatten som råvara eller resurs. Kommunerna i distriktet är viktiga i åtminstone tre olika roller; 

som miljömyndighet, som samhällsplanerare och som ansvarig för vatten- och avloppssystem samt 

reningsverk. Bland övriga organisationer är det skogs- och lantbruksföretag, kraftföretag, pappers- och 

gruvindustri, turism, fiske, o s v samt deras organisationer som är viktiga aktörer i vattenförvaltningen. 

För att åstadkomma en bra samverkan i vattenförvaltningens olika skeden mellan dessa aktörer på lokal 

och regional nivå behövs väl fungerande mötesforum där nuläge, mål och åtgärder för en särskild sjö, fjärd 

eller vattendrag kan diskuteras mellan alla berörda inom det aktuella avrinningsområdet. Samverkan kommer 

alltså att behövas i hela vattenförvaltningsprocessen, från att kartlägga påverkan och fastställa status, via 

åtgärdsarbete och övervakning, till att uppnå och upprätthålla mål. Samverkan kommer också att bli aktuell på 

olika skalor, allt från små avrinningsområden kring enskilda sjöar till vidsträckta avrinningsområden kring 

våra fjällälvar. Sådana mötesfora, en form av samverkansorgan, ska alltså byggas upp på regional eller lokal 

nivå efter behov och engagemang och då kallas för vattenråd. 

Arbetet med att utveckla effektiva samarbetsformer för vattenförvaltningen i distriktet kommer att drivas 

inom ramen för ett samarbetsprojekt - Vattensamverkan Norr - mellan länsstyrelserna och 

kommunförbunden i Norr- och Västerbotten. Arbetet skall ske i nära samverkan med distriktets 

vattenintressenter. Se nedan för kontaktuppgifter till projektet. 

Projekt Vattensamverkan Norr 

Kommunförbundet i Norrbotten 

Kommunförbundet i Västerbotten 

Box 947 Box 443 

971 28 LULEÅ 90 109 UMEÅ 

Björn Eriksson: 0920-20 54 03 Lena Friborg: 090-16 37 22 

E-post: bjorn.eriksson(at)bd.komforb.se 

E-post: lena.friborg(at)ac.komforb.se 

Anna-Karin Lundberg: 0911-69 61 09 Birgitta Fritzdotter: 090-16 37 10 

E-post: anna-karin.lundberg(at)mbk.pitea.se E-post: birgitta.fritzdotter(at)ac.komforb.se 

Johanna Alm: 0978-121 38 

E-post: johanna.alm(at)edu.pajala.se 



901 86 UMEÅ 971 86 LULEÅ 

Växel: 090-10 70 00 Växel: 0920-96 00 00 

Lennart Mattson: 090-10 73 32 Bo Sundström: 0920-96 335 

E-post: lennart.mattsson(at)ac.lst.se 

E-post: bo.sundstrom(at)bd.lst.se 

37

Referensgruppen i Bottenvikens vattendistrikt 

Kommunförbundet Norrbotten 

Björn Eriksson, miljöhandläggare 

Stefan Marklund, VA-chef, Luleå kommun 

Margaretha Lindbäck, ordf tekn nämnden, Luleå kommun 

Kommunförbundet Västerbotten 

Lena Friborg, miljö- och teknikhandläggare 

Göran Åström, plan- och byggchef, Skellefteå kommun 

Ola Burström, ordf tekn nämnden, Skellefteå kommun 

Skogsindustri 

Eva Ekholm-Stenberg, laboratoriechef, Billerud Karlsborg 

Dan Rönnkvist, SCA 

Eva Ståhl, Sveaskog 

SveMin 

Maria Wik-Persson, chef yttre miljö, Boliden Mineral AB 

Rönnskärsverken 

SSAB 

Hans Olsson, chef Miljö och hälsa 

Vattenfall AB 

Thord Lindström, ingenjör 

Skellefteå Kraft AB 

Anders Järvelä, affärsområdeschef 

Skellefteälvens vattenregleringsföretag 

Peter Lindström 

Förbundet Sveriges Hamnar 

Leif Åberg, hamnchef, Luleå Hamn 

Yrkesfiskare 

Kjell Strömbäck, yrkesfiskare 

LRF 

Pär Isaksson, ordf LRF Norrbotten 

Rennäring 

Laila.Rehnfeldt, näringslivshandläggare 

Skogsstyrelsen 

Elisabet Andersson, ekolog 

Norra Skogsägarna 

Jonas Eriksson, skogsassistent 

Vägverket Region Norr 

Ingela Wikström, miljöhandläggare 

Banverket Region Norr 

Mats Bengtén, miljöhandläggare 

Fritidsfiskarna 

Mikael Dalman, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund 

Naturskyddsföreningen 

Tore Perttu, ombudsman för länsförbundet 

Biltestarna – SPGA 

Per-Gunnar Sundström 

Turism 

Thomas Carlsson, Länstturistchef 

Bjorn.Eriksson(at)bd.komforb.se 

Stefan.Marklund(at)tekn.lulea.se 

Margaretha.Lindback(at)lulea.se 

Lena.Friborg(at)ac.komforb.se 

Goran.Astrom(at)skelleftea.se 

Ola.Burstrom(at)skelleftea.se 

Eva.Ekholm-Stenberg(at)billerud.com 

Dan.Ronnkvist(at)sca.com 

Eva.Stahl(at)sveaskog.se 

Maria.Wik-Persson(at)boliden.com 

Hans.Olsson(at)ssab.com 

Thord.Lindstrom(at)vattenfall.com 

Anders.Jarvela(at)skekraft.se 

Peter.Lindstrom(at)svf.skekraft.se 

Leif.Aberg(at)hamn.lulea.se 

Kjell.Stromback(at)hotmail.com 

Par.Isaksson(at)bd.lrf.se 

Laila.Rehnfeldt(at)sametinget.se 

Elisabet.Andersson(at)skogsstyrelsen.se 

Jonas.Eriksson(at)norra.se 

Ingela.Wikstrom(at)vv.se 

Mats.Bengten(at)banverket.se 

Mikael.Dalman(at)sportfiskarna.se 

Tore.perttu(at)edu.pajala.se 

pg.sundstrom(at)arjeplog.com 

Thomas.Carlsson(at)vll.se 

38

Om planeringen till och med 2009 

Vattenförvaltningsarbetet i distriktet under åren fram till 2009 kommer att lägga grunden för det fortsatta arbetet mot 

målet god vattenstatus år 2015. Tidtabellen nedan ger en översikt av arbetet. 

Under första halvåret 2008 och framåt genomför länsstyrelserna och projekt Vattensamverkan Norr möten med 

olika vattenintressenter i distriktet, bland annat kommunmöten med alla kommuner, för diskussion av olika frågor i 

vattenförvaltningen, t ex kartläggning och väsentliga frågor. 

Fördjupad kartläggning skall göras av alla vattenmiljöer på ett nytt sätt med utgångspunkt från nya 

bedömningsgrunder för vatten. Detta kommer att ligga till grund för mycket av det kommande arbetet med 

kvalitetskrav och åtgärder. Länsstyrelserna i vattendistriktet tar fram de underlag och bedömningar som behövs för 

olika vattenmiljöer i samarbete med andra vattenintressenter. Ny kunskap tillkommer därefter underhand, och då 

måste underlaget uppdateras. 

39

Metodbeskrivning 

Söt- och kustvatten 

Underlaget till kartorna och texterna härstammar från flera källor. Från Länsstyrelsernas centrala 

tillsynsdatabas CEMIR har ett urval gjorts på de miljöfarliga verksamheter som är tillståndspliktiga (alla A- 

och B-anläggningar) och som har utsläpp till vatten. Dock finns det vissa anläggningar med påverkan på 

vatten som tagits bort ur urvalet p g a att de är anslutna till ett avloppsreningsverk, då det är avloppsverkets 

utsläpp som i slutändan påverkar recipienten. Men vissa anslutna verksamheter har utsläpp som inte fångas 

upp av avloppsreningsverkens utsläppskontrollsprogram, och därav är inte alla utsläpp till vatten kända. 

Distriktets alla B-avloppsreningsverk (>2000 personekvivalenter) redovisas på kartorna. Här bör nämnas 

att C-avloppsreningsverk också ses som en väsentlig fråga, men karttekniskt inte är möjliga att visas på 

översiktskartor. Kunskapen kring dem är bristfällig i och med att de i dagsläget saknar utsläppsdata. Man vet 

dock att många är i så dåligt skick att de faktiskt påverkar recipienten mer än B-anläggningar. 

Från MIFO-databasen (Metodik för Inventering av Förorenade Områden), som innehåller information om 

riskklassade förorenade områden, har kommunicerade objekt av risklass 1 och 2 tagits med. Dessa riskklasser 

bedöms utgöra en mycket stor risk eller stor risk på miljö och människors hälsa med avseende på 

föroreningens farlighet, mängd och spridningsförmåga. Till urvalet hör också de objekt som är medtagna på 

Naturvårdsverkets lista över de 30 viktigaste MIFO-objekten i respektive län. 

De riskområden med förorenande ämnen som visas på kustkartorna grundar sig på ett urval av befintliga 

kustvattenförekomster på grundval av befintliga eller nedlagda verksamheter med potentiellt betydande 

påverkan på recipienten. 

Riskområden för miljögifter och/eller metaller är grovt avgränsade kring objekt eller grupper av objekt 

med känd påverkan på recipienten. Riskområden för övergödning är avgränsat kring grupper av sjöar eller 

vattendrag, där det antingen observerats algblomning eller påvisats näringsbelastning. I Västerbotten har hela 

delavrinningsområden med höga andelar sådana objekt avgränsats, i Norrbotten har avgränsningen gjorts 

genom översiktlig skärmdigitalisering. 

De dammar som redovisas på kartorna är endast större kraftverks- och regleringsdammar. Båda länen har 

dessutom underlag från damminventeringar som även omfattar mindre dammar. I Västerbottens 

dammdatabas finns 1008 objekt. Av dessa bedöms cirka 400 som partiella eller definitiva vandringshinder för 

fisk. Motsvarande siffra för Norrbotten är 901 respektive 300. 

Potentiell grundvattenbelastning 

Ett urval har gjorts till grundvattenkartan på de MIFO-objekt som bedömts som stor eller mycket stor risk 

för grundvatten och som ligger inom grundvattenförekomst/skyddsområde för vattentäkt. Vidare har MIFOobjekt 

i riskklass 1 eller 2 som är kommunicerade och som ligger inom grundvattenförekomst tagits med. De 

A- och B-anläggningar från databasen EMIR som ligger inom grundvattenförekomst/skyddsområde för 

vattentäkt ingår också i urvalet för riskobjekt. För urvalen har endast en riskbedömning gjorts, verifiering 

genom provtagning är inte utförd. 

Den potentiella föroreningsbelastningen för en grundvattenförekomst definieras som summan av de 

potentiella föroreningsbelastningarna från olika potentiella föroreningskällor, som kan påverka 

vattenkvaliteten i ett grundvattenmagasin. Olika verksamheter har olika påverkan på grundvattnet. 

Exempelvis på områden som har en hög föroreningspotential är stadskärnor, industriområden och större 

vägar medan vatten, våtmarker, gräs och skogsmarkmarker har en låg påverkan. För att kunna uttala sig om 

den faktiska påverkan av ett grundvattenmagasin krävs att grundvattnets kvalitet analyserats med avseende 

dess på dess fysikalisk-kemiska egenskaper. 

40

Hitta mer information 

Styrdokument 

• Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/60/EG) 

• Vattenförvaltningsförordningen (SFS 2004:660) 

• Förordning med länsstyrelseinstruktion (SFS 2004:663) 

• Miljöbalken (SFS 1998:808) 

Webbplatser 

• Om vattenmyndigheternas verksamhet 

www.vattenmyndigheterna.se 

• VattenInformationsSystem för Sverige (VISS) 

www.viss.lst.se 

• Kartinformation om vattenförvaltningens innehåll: 

www.gis.lst.se/vattenkartan 

• Webbplats om vattenförvaltningen i Sverige: 

www.vattenportalen.se 

• Naturvårdsverkets webbplats om vattendirektivet, svenska miljökvalitetsmål, miljökvalitetsnormer, 

samt vattenfrågor i Sverige: 

www.naturvardsverket.se 

• Sveriges Geologiska Undersöknings webbplats om grundvatten: 

www.sgu.se 

• Miljömålsportalen (om arbetet med de svenska miljökvalitetsmålen): 

www.miljomal.nu 

41

Vattenmyndigheten Bottenvikens vattendistrikt 

Växel: 0920 – 960 00 

www.vattenmyndigheterna.se 


Växel: 0920 – 960 00 

www.bd.lst.se

Ladda ner (14 MB) - Vattenmyndigheterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?