Backyard Babies Christina Milian The Streets Mira Craig - Groove
Backyard Babies Christina Milian The Streets Mira Craig - Groove
Backyard Babies Christina Milian The Streets Mira Craig - Groove
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
C.Aarmé<br />
Frihet<br />
och<br />
fokus<br />
Maniskt monotona rytmer. Malande gitarrer<br />
som brummande jetmotorer. Gäll, påträngande<br />
sång. C.Aarmé är tillbaka för att röra om i den<br />
hårda rockgrytan.<br />
– Det finns ingen ängslighet i det här, säger<br />
gitarristen Ola Håkansson självsäkert om<br />
bandets nya inspelning. Vi bara kör på. Det<br />
handlar om att våga fånga något. Och att inte<br />
fundera så mycket. Är det bra så är det bra. Vi<br />
provade att göra extra pålägg på den här skivan,<br />
men dom blev skit. Men då växer låtarna<br />
ännu mer i mina ögon. Dom är så bra att man<br />
fan inte kan lägga på något.<br />
Skivan heter Vita (”livet” på latin), är<br />
inspelad i Music-A-Matic och här fortsätter<br />
göteborgarna med sin hårda, enkla och genreföraktande<br />
musik.<br />
– Dom flesta banden lyssnar ju på den sorts<br />
musik dom själva spelar, säger Ola. Och har<br />
så uppenbara influenser att man bara ”Vad<br />
håller ni på med? Gör nåt kul!”. Inte för att<br />
det ska vara ett självändamål att göra något<br />
annorlunda, men det ska ändå finnas en<br />
ambition som är ens egen och inte någon<br />
annans.<br />
– Jag upplevde ju C.Aarmés första skiva utifrån,<br />
fyller nye basisten Johan Lagerlöf i. Och<br />
om det inte var en punkskiva gjord av punkälskare,<br />
så var det ju nästan som en väldigt<br />
konceptuell art-skiva. Nya skivan känns förresten<br />
mycket bredare.<br />
Johan, som tidigare spelade i stökiga Kid<br />
Commando, är inte ensam ny medlem i bandet.<br />
Bakom trummorna sitter numera Patrik<br />
Herrström, känd från Her Majesty och som<br />
klubbarrangör på Göteborgsstället Pustervik.<br />
– Personkemin funkade inte längre, säger<br />
Ola om medlemsavhoppen. Och det är klart<br />
att man tvivlar när man stöter sig med människor.<br />
Oavsett om det handlar om band, jobb<br />
eller kompisar. Men, det fanns ingen tvekan<br />
om att fortsätta. Min drivkraft slutar inte vid<br />
det. Inte en chans.<br />
Att bli ett fungerande band igen var lätt.<br />
– Det finns ju en energi i det här bandet,<br />
säger Ola. Och har man spelat med oss ett<br />
litet tag så blir man en del en den energin.<br />
– Det är ett väldigt engagerande band, nickar<br />
Johan. Med tydliga mål hela tiden. En fri<br />
miljö, fast med fokus.<br />
– Man måste veta vart man är på väg och varför<br />
man vill dit, fortsätter Ola. Herregud, hur<br />
många band finns det inte som bara flummar<br />
runt och inte kommer någon vart?<br />
I en replokal på Tredje Långgatan kämpar<br />
C.Aarmé för att just komma någon vart. De<br />
kryper närmare varandra, sträcker sig fram<br />
mot mikrofonerna och exploderar. Energin<br />
sprakar. Efter den intensiva repningen ser<br />
trummisen Patrik ut som om han sprungit<br />
ett maratonlopp. Sångaren Jesse Garon blir<br />
tvungen att sätta sig.<br />
– Där bröt vi blodvallen, utbrister Johan.<br />
Han torkar sitt blodiga, sönderspelade<br />
finger på sin vita t-shirt.<br />
Daniel Axelsson<br />
Delfiner och electronica?<br />
Hade Janne Schaffer släktingar där? Eller<br />
vad har han verkligen intresserad?<br />
Ibland måste man bara ställa sådana<br />
frågor och ibland känns det som att svaret<br />
egentligen inte spelar nån roll. Det viktiga<br />
är vad vi tror eller vad det hela inspirerar<br />
oss till. Vart leder denna handling, vad har<br />
den för inverkan?<br />
Jag var på öppnandet av en ny electronicaklubb<br />
i Stockholm, Håkan Lidbo och<br />
Andreas Tilliander skulle DJ:a och Johan<br />
Skugge med kompisar skulle spela. Den<br />
heter Svaj och det är knökfullt. Det första<br />
jag såg när jag klev in genom dörrarna var<br />
Janne Schaffer som stod nonchalant i baren<br />
och hängde. Och det var då det slog mig,<br />
bara den symboliska handlingen att en av<br />
Sveriges största gitarrister genom tiderna<br />
står i baren på en electronicaklubb är så<br />
enormt viktig.<br />
För så som musikscenen ser ut just nu är<br />
det ibland alldeles för uppenbart att flera<br />
av Sveriges musiker egentligen inte har<br />
något musikintresse överhuvudtaget. De<br />
lyssnar inte på musik och är inte speciellt<br />
intresserade av att hitta ny musik. Och här<br />
står en man som varit professionell sen 60-<br />
talet. Som spelat jazz, blues, turnerat med<br />
ABBA, spelat med Bob Marley och gör musik<br />
för delfinerna på Kolmårdens djurpark<br />
– här står samma man och är (hoppas vi)<br />
genuint intresserad av electronicamusik<br />
och går till en nyöppnad klubb för att lyssna<br />
på DJ:s. Och detta är vad musik-Sverige<br />
behöver. Intresse och nyfikenhet, och detta<br />
är väl vad vi just nu saknar. Och vem vet,<br />
kanske var han som sagt där för att se en<br />
släkting och tyckte allt var ve och fasa, men<br />
det spelar ingen roll, han var där, vem mer<br />
kan säga det?<br />
När man tittar på MTV:s hemma hosreportage<br />
eller ser intervjuer med dagens<br />
artister på TV så är det just bristen på<br />
musikintresse som sticker ut mest. Ingen<br />
verkar bry sig längre. De hittar en genre, gör<br />
det bra, tjänar pengar och ägnar sen resten<br />
av tiden åt att dra in pengar på den enda<br />
grejen. Tragiskt men sant. Och artister som<br />
bryr sig, som samlar skivor, som springer på<br />
konserter, de står kvar där och stampar, för<br />
det är ju inte det publiken vill ha.<br />
Och det är ju just då, just när man är<br />
som mest nere i misären, man har gett upp<br />
allt, är på väg att erkänna att Carola med<br />
botoxen inte är så illa i alla fall och Rednex<br />
hade ju en schysst melodi. Det är då Andreas<br />
Tilliander slänger på en Suicide-platta på<br />
ett fullt dansgolv, det är då man ser Janne<br />
Schaffer i baren och man tittar lite noggrannare,<br />
nickar han inte i takt? Jovisst gör<br />
han det. Och man ler med hela ansiktet. Det<br />
finns hopp. Janne Schaffer nickar i takt.<br />
Mathias Skeppstedt, mas@groove.se<br />
6 <strong>Groove</strong> 3 • 2006