När danskt blev svenskt - Regionmuseet Kristianstad

De stora slagen
Slaget vid Borst ”Horns krig” 1644–1645 har också kallats
för ”det bortglömda kriget” eftersom det var en lång
svensk ockupation av Skåne utan några större slag. Den
25 mars 1644 möttes dock en svensk kavallerienhet,
under befäl av generalmajor Hans Wachtmeister,
och ett bondeuppbåd på ca 500 man i en strid vid
Borstbäcken. Bondehären hade lånat två kanoner
från Övedskloster och förskansat sig på höjderna så
att de hade fritt skottfält västerut, där de trodde att
den svenska avdelningen skulle komma från. Men
svenskarna överrumplade bönderna genom att anfalla
från två håll samtidigt. År 2004 restes en minnessten
över de stupade.
Slaget vid Lund Danmark landsteg i Skåne i början av
1676 och började återta sina förlorade områden från
freden i Roskilde 1658. I oktober 1676 marscherade den
svenska hären in i Skåne och lyckades med mycket möda
att ta sig ner söderut. I början av december samma år
möttes de danska och svenska arméerna åter på skånsk
jord, strax norr om Lund. Danskarna hade slagit läger
vid Skälshög nära Örtofta.
På morgonen den 4 december gick svenskarna med
kung Karl XI över Kävlingeån och anföll den danska
armén. Den svenska hären bestod av ca 8 000 man,
medan den danska var numerärt överlägsen med ca
13 000 man. Slaget pågick oavbrutet under åtta timmar
och slutade med svensk seger, trots att det länge såg
ut att bli förlust. Efter en hård slutstrid låg nästan 9 000
stupade soldater kvar på slagfältet. Som ett minne av
Nordens blodigaste slag restes en minnessten i cement
på Sliparebacken i Lund år 1883. År 1930 ersattes den av
en ny minnessten i granit.
Slaget vid Landskrona Den 14 juli 1677 utkämpades
slaget vid Landskrona, på en plats mellan Tirup och
Sireköpinge. Den svenske kungen Karl XI hade brutit
upp från Herrevadskloster två dagar tidigare i spetsen
för närmare 14 000 man och Christian V gick samtidigt
från Saxtorp med 10 000 man. Danskarnas avsikt var
att gå mot Helsingborg, men då de fick besked om den
svenska framryckningen vände de och gick svenskarna
till mötes. Vid Tirup drabbade härarna samman,
men slaget böljade fram och tillbaka över ett större
område. I den kvävande hettan och det brännande
solskenet dog sammanlagt cirka 6 000 man, många
av värmeslag. Danskarna förlorade slaget och drog sig
efteråt tillbaka till Rönneberga backar. En minnessten
restes 1911 nordväst om Billeberga.
Fästningar
1. Kärnan i Helsingborg
Helsingborg var den enda militära utposten och upprätthållaren
av det danska gränsförsvaret mot Sverige,
innan fästningsstaden Kristianstad grundades i nordöstra
Skåne. Under medeltiden var Helsingborg med
sitt läge vid Öresunds smalaste del, en av Skånes viktigaste
orter. Stadens militära betydelse visade sig även
under 1600-talet, bland annat under det skånska kriget
1676–79 och under de danska återerövringsförsöken av
Skåne. Redan under 1100-talet byggdes ett försvarsverk i
staden, som ersattes av Kärnan i början av 1300-talet.
2. Kristianstad
Kristianstad grundades på en ö mellan Helge å och den
nu utdikade Nosabysjön av den danske kung Christian
IV år 1614. Platsen var strategisk ur försvarssynpunkt och
det nya Kristianstad ersatte de utsatta gamla medeltida
städerna Åhus och Vä. Den nya fästningsstaden blev en
av hörnpelarna i det danska gränsförsvaret och under
kriget mot Sverige 1644–45 uthärdade den en långvarig
belägring.
Citadellet i Landskrona