När danskt blev svenskt - Regionmuseet Kristianstad

De många krigen
Unionskrigen De danska unionskungarna anföll Sverige
och svenskarna gjorde flera attacker på Skåne vid slutet
av Kalmarunionens tid. Under dessa orostider slöt invånarna
vid gränserna ofta separatfreder med varandra,
vilket betydde att de lovade att hjälpa och varna varandra
när fiendetrupper närmade sig. Gränsfrederna var vanliga
under medeltidens unionskrig och levde kvar ända till
skånska kriget på 1670-talet. Avtalen gick ut på att upprätthålla
fredliga förbindelser och undvika krigets härjningar,
oavsett vad överheten och kungarna beordrade.
Nordiska sjuårskriget 1563–1570 Sverige stod ensamt
mot Danmark-Norge, Lübeck och Polen under kriget
och kampen om herraväldet över Östersjön var en
utlösande faktor. Freden år 1570 ändrade inga gränser
utan föreskrev att konflikter mellan de nordiska rikena
i framtiden skulle lösas genom förlikning. Sverige fick
betala den första Älvsborgs lösen. Skåne drabbades av
flera svenska härjningståg och Göinge blev extra hårt
drabbat, bland annat brändes Wanås slott.
Kalmarkriget 1611–1613 En utlösande orsak var flera
konflikter om Lappmarken. Gränserna blev oförändrade
i fredsfördraget i Knäred år 1613. Sverige fick betala den
andra Älvsborgs lösen och planerna om svenskt herravälde
över Norrland gick om intet. Tullfriheten bestod i
Öresund och Skåne drabbades av svenska härjningståg.
”Horns krig” var ett svenskt angreppskrig på Danmark
från två fronter. Gustav Horn gick i februari 1644 in i
Skåne via Markaryd och höll sig kvar till fredsslutet i
augusti 1645. Malmö och Kristianstad fick utstå hårda
belägringar men intogs inte. I freden i Brömsebro fick
Danmark göra stora landavträdelser till Sverige, bland
annat Halland på 30 år.
Krigen 1657–1660 Det danska revanschkriget år 1657
misslyckades. Istället kunde den svenske kungen, Karl
X Gustav, inta Danmark genom att ta sig över de isbelagda
Bälten i början av 1658. Freden i Roskilde betydde
att Danmark fick lämna ifrån sig Skåne med Bornholm
och Blekinge. Med Karl X Gustavs fortsättningskrig ville
han erövra hela Danmark. Erövringen misslyckades och
i Köpenhamnsfreden år 1660 fick danskarna istället tillbaka
Bornholm.
Malmösammansvärjningen Strax efter att Skåne blev
svenskt år 1658 var det oroligt på många platser i regionen.
En sammansvärjning mot svenskarna formerade
sig i Malmö under ledning av Bartholomeus Mikkelsen
som ägde kalkbruket i Limhamn. Malmös borgmästare
Evert Wildtfang och en del av stadens köpmän var också
engagerade i planerna. De sammansvurna tänkte inta
slottet Malmöhus och ta kontroll över staden. Men istället
avslöjades det hela och ledarna dömdes till döden.
Borgmästaren Evert Wildtfang benådades strax före
sin avrättning.
Skånska kriget var ett danskt revanschkrig som gav
svenskarna seger i slaget vid Lund år 1676 och danskarna
seger i sjöslaget i Köge bukt år 1677. Fred slöts i Lund och
i Fontainebleau 1679. Gränserna förblev oförändrade
trots att Danmark ville att Gotland samt Landskrona
och Helsingborg skulle tillfalla dem, eftersom dessa
hade varit i danska händer vid fredsslutet.
Stora nordiska kriget var Danmarks sista misslyckade
försök att återerövra Skåne. Slaget vid Helsingborg år
1710 slutade med svensk seger och fred slöts mellan
Danmark och Sverige på slottet Frederiksborg år 1720.
Sverige fick ge ifrån sig tullfriheten i Öresund.