När danskt blev svenskt - Regionmuseet Kristianstad
När danskt blev svenskt - Regionmuseet Kristianstad
När danskt blev svenskt - Regionmuseet Kristianstad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Danskt blir <strong>svenskt</strong><br />
Din guide till 1600-talet i Skåne
Gränslandet Skåne<br />
Att leva i gränslandet mellan två länder i krig är oerhört påfrestande för<br />
befolkningen. Skåne har ofta varit hårt ansatt i maktkamperna mellan<br />
Sverige och Danmark. Hur påverkades människorna i Skåne av detta?<br />
Vilka spår finns kvar efter dessa orostider idag, snart 400 år senare?<br />
Skåne är ett utpräglat kulturlandskap. Än idag finns många spår kvar<br />
efter de svåra krigsåren. Några av dessa spår ger också ledtrådar till hur<br />
människorna levde, hur jordbruk och andra näringsgrenar fungerade<br />
och hur samhället organiserades.<br />
Med denna guide till 1600-talets Skåne kan du ge dig ut och besöka<br />
historiska platser som berättar flera dramatiska historier om när Skåne<br />
<strong>blev</strong> <strong>svenskt</strong>. Till din hjälp finns en karta med platser markerade och<br />
en kortfattad beskrivning av vad som har hänt där. Alla platser är inte<br />
markerade i landskapet men några har skyltsystem, bland andra projektet<br />
Snapphanar som har tagits fram i samarbete mellan <strong>Regionmuseet</strong><br />
<strong>Kristianstad</strong>, Hässleholms kommun, Osby kommun och Östra Göinge<br />
kommun. Mer information om detta projekt hittar du på www.snapphanar.nu.<br />
<strong>Regionmuseet</strong>s hemsida, www.regionmuseet.se, är också värd<br />
ett besök.<br />
Hela 1600-talet var en mycket turbulent period i gränslandet Skåne.<br />
Freden i Roskilde 1658 är viktig eftersom det var då Danmark lämnade<br />
över Skåne till Sverige. Men freden i Roskilde <strong>blev</strong> inte slutet på oroligheterna<br />
mellan de två länderna.<br />
Historien är komplicerad. Därför ger vi dig en kortfattad bakgrund om<br />
de olika krigen mellan Sverige och Danmark från Kalmarunionens upplösning<br />
under 1520-talet till freden 1720 efter det stora nordiska kriget.<br />
Stormningen av <strong>Kristianstad</strong> 1676
Kungamakt och reformation<br />
Danmark styrdes av en kung och av ett riksråd som<br />
bestod av de förnämsta adelsmännen samt ärkebiskopen.<br />
Skåne var indelat i härader som fungerade som<br />
förvaltningsområden.<br />
Byråkrati och centralförvaltning började etableras i<br />
Skåne under 1500- och 1600-talen. Man kan säga att<br />
det var den moderna statens föregångare.<br />
På 1520-talet upplöstes Kalmarunionen definitivt och<br />
den siste unionskungen, Christian II, avsattes genom<br />
ett adelsuppror som startade på Jylland. I stället kom<br />
Christian II:s farbror, Frederik I, till makten.<br />
Vid mitten av 1530-talet kulminerade den politiska och<br />
religiösa oron med grevefejden. I denna konflikt deltog<br />
Lübeck med målsättningen att återinsätta Christian II<br />
på tronen, men till sist fick de upproriska gå med på<br />
att Frederik I:s äldste son, hertig Christian, valdes till<br />
kung.<br />
För Danmark och Skåne brukar reformationen år 1536,<br />
markera slutet för medeltiden och starten för den nya<br />
epoken. Kung Christian III genomdrev reformationen i<br />
Danmark. Perioden från reformationen till enväldet år<br />
1660 har kallats för adelsväldets tid eftersom makten<br />
koncentrerades till adeln.<br />
Adelns dominerande ställning visar sig än i dag i form av<br />
Skånes många slott. Vid mitten av 1600-talet var Skåne<br />
det landskap i hela Norden som hade flest gårdar som<br />
ägdes av adeln.<br />
Trohetsbrev från 1677, detalj
De många krigen<br />
Unionskrigen De danska unionskungarna anföll Sverige<br />
och svenskarna gjorde flera attacker på Skåne vid slutet<br />
av Kalmarunionens tid. Under dessa orostider slöt invånarna<br />
vid gränserna ofta separatfreder med varandra,<br />
vilket betydde att de lovade att hjälpa och varna varandra<br />
när fiendetrupper närmade sig. Gränsfrederna var vanliga<br />
under medeltidens unionskrig och levde kvar ända till<br />
skånska kriget på 1670-talet. Avtalen gick ut på att upprätthålla<br />
fredliga förbindelser och undvika krigets härjningar,<br />
oavsett vad överheten och kungarna beordrade.<br />
Nordiska sjuårskriget 1563–1570 Sverige stod ensamt<br />
mot Danmark-Norge, Lübeck och Polen under kriget<br />
och kampen om herraväldet över Östersjön var en<br />
utlösande faktor. Freden år 1570 ändrade inga gränser<br />
utan föreskrev att konflikter mellan de nordiska rikena<br />
i framtiden skulle lösas genom förlikning. Sverige fick<br />
betala den första Älvsborgs lösen. Skåne drabbades av<br />
flera svenska härjningståg och Göinge <strong>blev</strong> extra hårt<br />
drabbat, bland annat brändes Wanås slott.<br />
Kalmarkriget 1611–1613 En utlösande orsak var flera<br />
konflikter om Lappmarken. Gränserna <strong>blev</strong> oförändrade<br />
i fredsfördraget i Knäred år 1613. Sverige fick betala den<br />
andra Älvsborgs lösen och planerna om <strong>svenskt</strong> herravälde<br />
över Norrland gick om intet. Tullfriheten bestod i<br />
Öresund och Skåne drabbades av svenska härjningståg.<br />
”Horns krig” var ett <strong>svenskt</strong> angreppskrig på Danmark<br />
från två fronter. Gustav Horn gick i februari 1644 in i<br />
Skåne via Markaryd och höll sig kvar till fredsslutet i<br />
augusti 1645. Malmö och <strong>Kristianstad</strong> fick utstå hårda<br />
belägringar men intogs inte. I freden i Brömsebro fick<br />
Danmark göra stora landavträdelser till Sverige, bland<br />
annat Halland på 30 år.<br />
Krigen 1657–1660 Det danska revanschkriget år 1657<br />
misslyckades. Istället kunde den svenske kungen, Karl<br />
X Gustav, inta Danmark genom att ta sig över de isbelagda<br />
Bälten i början av 1658. Freden i Roskilde betydde<br />
att Danmark fick lämna ifrån sig Skåne med Bornholm<br />
och Blekinge. Med Karl X Gustavs fortsättningskrig ville<br />
han erövra hela Danmark. Erövringen misslyckades och<br />
i Köpenhamnsfreden år 1660 fick danskarna istället tillbaka<br />
Bornholm.<br />
Malmösammansvärjningen Strax efter att Skåne <strong>blev</strong><br />
<strong>svenskt</strong> år 1658 var det oroligt på många platser i regionen.<br />
En sammansvärjning mot svenskarna formerade<br />
sig i Malmö under ledning av Bartholomeus Mikkelsen<br />
som ägde kalkbruket i Limhamn. Malmös borgmästare<br />
Evert Wildtfang och en del av stadens köpmän var också<br />
engagerade i planerna. De sammansvurna tänkte inta<br />
slottet Malmöhus och ta kontroll över staden. Men istället<br />
avslöjades det hela och ledarna dömdes till döden.<br />
Borgmästaren Evert Wildtfang benådades strax före<br />
sin avrättning.<br />
Skånska kriget var ett <strong>danskt</strong> revanschkrig som gav<br />
svenskarna seger i slaget vid Lund år 1676 och danskarna<br />
seger i sjöslaget i Köge bukt år 1677. Fred slöts i Lund och<br />
i Fontainebleau 1679. Gränserna för<strong>blev</strong> oförändrade<br />
trots att Danmark ville att Gotland samt Landskrona<br />
och Helsingborg skulle tillfalla dem, eftersom dessa<br />
hade varit i danska händer vid fredsslutet.<br />
Stora nordiska kriget var Danmarks sista misslyckade<br />
försök att återerövra Skåne. Slaget vid Helsingborg år<br />
1710 slutade med svensk seger och fred slöts mellan<br />
Danmark och Sverige på slottet Frederiksborg år 1720.<br />
Sverige fick ge ifrån sig tullfriheten i Öresund.
De stora slagen<br />
Slaget vid Borst ”Horns krig” 1644–1645 har också kallats<br />
för ”det bortglömda kriget” eftersom det var en lång<br />
svensk ockupation av Skåne utan några större slag. Den<br />
25 mars 1644 möttes dock en svensk kavallerienhet,<br />
under befäl av generalmajor Hans Wachtmeister,<br />
och ett bondeuppbåd på ca 500 man i en strid vid<br />
Borstbäcken. Bondehären hade lånat två kanoner<br />
från Övedskloster och förskansat sig på höjderna så<br />
att de hade fritt skottfält västerut, där de trodde att<br />
den svenska avdelningen skulle komma från. Men<br />
svenskarna överrumplade bönderna genom att anfalla<br />
från två håll samtidigt. År 2004 restes en minnessten<br />
över de stupade.<br />
Slaget vid Lund Danmark landsteg i Skåne i början av<br />
1676 och började återta sina förlorade områden från<br />
freden i Roskilde 1658. I oktober 1676 marscherade den<br />
svenska hären in i Skåne och lyckades med mycket möda<br />
att ta sig ner söderut. I början av december samma år<br />
möttes de danska och svenska arméerna åter på skånsk<br />
jord, strax norr om Lund. Danskarna hade slagit läger<br />
vid Skälshög nära Örtofta.<br />
På morgonen den 4 december gick svenskarna med<br />
kung Karl XI över Kävlingeån och anföll den danska<br />
armén. Den svenska hären bestod av ca 8 000 man,<br />
medan den danska var numerärt överlägsen med ca<br />
13 000 man. Slaget pågick oavbrutet under åtta timmar<br />
och slutade med svensk seger, trots att det länge såg<br />
ut att bli förlust. Efter en hård slutstrid låg nästan 9 000<br />
stupade soldater kvar på slagfältet. Som ett minne av<br />
Nordens blodigaste slag restes en minnessten i cement<br />
på Sliparebacken i Lund år 1883. År 1930 ersattes den av<br />
en ny minnessten i granit.<br />
Slaget vid Landskrona Den 14 juli 1677 utkämpades<br />
slaget vid Landskrona, på en plats mellan Tirup och<br />
Sireköpinge. Den svenske kungen Karl XI hade brutit<br />
upp från Herrevadskloster två dagar tidigare i spetsen<br />
för närmare 14 000 man och Christian V gick samtidigt<br />
från Saxtorp med 10 000 man. Danskarnas avsikt var<br />
att gå mot Helsingborg, men då de fick besked om den<br />
svenska framryckningen vände de och gick svenskarna<br />
till mötes. Vid Tirup drabbade härarna samman,<br />
men slaget böljade fram och tillbaka över ett större<br />
område. I den kvävande hettan och det brännande<br />
solskenet dog sammanlagt cirka 6 000 man, många<br />
av värmeslag. Danskarna förlorade slaget och drog sig<br />
efteråt tillbaka till Rönneberga backar. En minnessten<br />
restes 1911 nordväst om Billeberga.<br />
Fästningar<br />
1. Kärnan i Helsingborg<br />
Helsingborg var den enda militära utposten och upprätthållaren<br />
av det danska gränsförsvaret mot Sverige,<br />
innan fästningsstaden <strong>Kristianstad</strong> grundades i nordöstra<br />
Skåne. Under medeltiden var Helsingborg med<br />
sitt läge vid Öresunds smalaste del, en av Skånes viktigaste<br />
orter. Stadens militära betydelse visade sig även<br />
under 1600-talet, bland annat under det skånska kriget<br />
1676–79 och under de danska återerövringsförsöken av<br />
Skåne. Redan under 1100-talet byggdes ett försvarsverk i<br />
staden, som ersattes av Kärnan i början av 1300-talet.<br />
2. <strong>Kristianstad</strong><br />
<strong>Kristianstad</strong> grundades på en ö mellan Helge å och den<br />
nu utdikade Nosabysjön av den danske kung Christian<br />
IV år 1614. Platsen var strategisk ur försvarssynpunkt och<br />
det nya <strong>Kristianstad</strong> ersatte de utsatta gamla medeltida<br />
städerna Åhus och Vä. Den nya fästningsstaden <strong>blev</strong> en<br />
av hörnpelarna i det danska gränsförsvaret och under<br />
kriget mot Sverige 1644–45 uthärdade den en långvarig<br />
belägring.<br />
Citadellet i Landskrona
3. Malmöhus<br />
Erik av Pommern uppförde ett kastell i Malmö år 1434<br />
som kallades Kungsgården. Kung Christian III gjorde om<br />
kastellet till ett starkt riksfäste åren 1536–42. Malmöhus<br />
vittnar om en storhetstid för staden och i början av<br />
1500-talet utmanade Malmö Köpenhamn om titeln som<br />
Nordens största stad. En bit in på 1600-talet bodde tronföljaren<br />
Christian, son till Christian IV, på Malmöhus.<br />
4. Citadellet i Landskrona<br />
Landskrona slott eller Citadellet började uppföras 1549<br />
av Christian III med amiralen Peder Skram som byggherre.<br />
Med sina välbevarade bastioner, vallar och gravar<br />
från 1600-talet är den en av Nordens finaste fästningar<br />
från denna tid.
Skansar<br />
Ett försvarssystem av skansar och vallar anlades utmed<br />
gränsen mot Sverige i norr. Sådana enkla försvarsverk av<br />
uppkastad jord finns bland annat i Örkelljunga, Vittsjö,<br />
Sibbarp, och Hönjarum. Skansarna hade ingen bebyggelse<br />
och anlades oftast på förhöjningar i otillgänglig<br />
terräng. I anslutning till skansarna grävdes ibland skyttegravar<br />
och löpgångar. Vallarna kunde också ha palissader<br />
och omgärdas av vallgravar.<br />
5. Vittsjö skans<br />
Vittsjö skans uppfördes i samband med Horns krig år<br />
1644–1645. Ebbe Ulfeld, ledaren av försvaret i Skåne,<br />
hade slagit läger vid skansen och räknade med att<br />
svenskarna skulle gå in i Skåne via Vittsjö. Men Gustav<br />
Horn lurade honom genom att välja en annan väg. Den<br />
strategiskt välplacerade skansanläggningen har upp till<br />
sju meter breda vallgravar och vallar.<br />
6. Sibbarps skans<br />
Sibbarps skans söder om Osby uppfördes år 1611. Här<br />
stod en strid 1657 mellan Knud Ulfelds danska dragonförband<br />
förstärkt med ett bondeuppbåd mot en svensk<br />
ryttarstyrka på 110 man. Svenskarna utforskade trakten<br />
när de stötte på danskarna och led stora förluster i den<br />
efterföljande striden. Knud Ulfeld stupade också. År 1911<br />
restes en minnessten över striden.<br />
7. Örkelljunga skansar<br />
I september 1657 förde Gustav Otto Stenbock sin trupp<br />
över Markaryd till Örkelljunga. I väntan på förstärkning<br />
uppförde Stenbock ett befäst läger på båda sidor om<br />
riksvägen, dit han förlade sitt högkvarter. I dag visar<br />
spår i terrängen att vallarna varit ungefär 250 meter<br />
långa i nord- och sydgående riktning, medan den väl<br />
bevarade västvallen nådde en längd av ca 100 meter.<br />
I närheten av Örkelljunga skansar ligger Fantehåla, där<br />
danskarna låg i bakhåll när svenskarna tog sig in i Skåne<br />
i augusti 1510.<br />
8. Skepparslövs skansar<br />
Sommaren 1678 anlade svenskarna fyra skansar som<br />
gränsbelägring, med två sammanbindande löpgravar<br />
under en enda natt vid Skepparslöv. Skansarna placerades<br />
med utsikt över <strong>Kristianstad</strong>sslätten för att i god tid<br />
upptäcka en förväntad dansk undsättningsstyrka till det<br />
belägrade <strong>Kristianstad</strong>. Vetskapen om att svenskarna<br />
hade uppfört denna befästning gjorde att danskarna<br />
avbröt framryckningen och <strong>Kristianstad</strong> tvingades att<br />
kapitulera.<br />
9. Hönjarums skans<br />
Vid Hönje bro, som går över Helge å, låg Hönjarums<br />
skans där en del strider ägde rum under snapphanekrigen.<br />
Platsen förknippas främst med friskyttekaptenen<br />
Aage Monsen Herlev och hans kompani som hade stora<br />
militära framgångar sommaren 1678. Ett första försök<br />
att inta Hönjarums skans misslyckades dock sedan<br />
svenskarna försvarat sig. Men när Aage Monsen kom<br />
till Hönjarum med 100 man insåg svenskarna att de var<br />
tvungna att ge upp.
Slott och herresäten<br />
Adeln hade en storhetstid i 1500–1600-talets Skåne<br />
och det byggdes som aldrig förr på de fruktbara<br />
slättmarkerna i södra och västra Skåne samt på<br />
<strong>Kristianstad</strong>sslätten. Cirka 140 adliga huvudgårdar<br />
uppfördes i Skåne under denna period.<br />
10. Lillöhus<br />
Lillöhus var en befäst borg som uppfördes av Erik Axelsson<br />
Tott på Lillön i Helge å på 1450-talet. När Lillöhus<br />
kom i svenska händer 1658 var det en mäktig rektangulär<br />
borg, antagligen fem våningar hög, med trappgavlar<br />
och med minst två hörntorn. Lillöhus raserades av Karl<br />
X Gustav 1658–59 för att inte hamna i snapphanarnas<br />
händer. Besöksmål.<br />
11. Hovdala<br />
Hovdala slott är en historisk plats för maktkamperna<br />
mellan Danmark och Sverige. Hovdalas äldsta bevarade<br />
del är den östra längan på inre borggården från<br />
1500-talet. Porttornet är från 1600. En stenplatta på<br />
tornet beskriver svenskarnas misslyckade försök att<br />
inta slottet 1612. Under en strid 1678 förstördes slottet<br />
av danskarna. Gårdens ägare Jens Mickelsen flydde<br />
men återvände senare och byggde upp Hovdala igen.<br />
Besöksmål.<br />
12. Torup<br />
En föregångare till dagens slott skövlades troligen<br />
under grevefejden på 1530-talet. Den nuvarande fyrlängade<br />
borgen började byggas av Gjörvel Faddersdotter.<br />
I början av 1600-talet innehades slottet av länsmannen<br />
på Malmöhus, Sivert Grubbe, som var Christian IV:s<br />
vän. År 1660 drogs slottet in till den svenska kronan.<br />
Besöksmål.<br />
13. Månstorps gavlar<br />
Eske Bille lät bygga en stor renässansborg med utsirade<br />
tegelgavlar, ringformad vall och vallgrav år 1537.<br />
Under skånska kriget skadades anläggningen svårt och<br />
lämnades sedan att förfalla. Dagens borgruin kallas för<br />
Månstorps gavlar. Den har 15 meter höga murar och är<br />
Skånes största ruin. Privatägt.<br />
14. Mölleröds borgruin<br />
En mäktig borg med tre våningar uppfördes kring<br />
1580 av Beate Huitfeldt. Redan under skånska kriget<br />
förstördes den av danskarna och byggdes aldrig upp<br />
igen. Ruinen ligger bredvid dagens mangårdsbyggnad.<br />
Privatägt.<br />
15. Vittskövle<br />
Vittskövle är en av Nordens bäst bevarade renässansbyggnader.<br />
Det nuvarande slottet byggdes av Jens och<br />
Henrik Brahe under andra hälften av 1500-talet. Under<br />
skånska kriget upplevde Vittskövle en svår period och<br />
stod tidvis öde, men fick en blomstringstid därefter<br />
under grevinnan Margareta von Ascheberg, som 1691<br />
gifte sig med Kield Christopher Barnekow. Privatägt.<br />
16. Trolle-Ljungby<br />
Trolle-Ljungby med sin praktfulla renässansbyggnad<br />
är ett av Sveriges största gods. Huvudbyggnaden uppfördes<br />
1629 av Knud Gyldenstierne på murarna av en<br />
borg som brändes under bondeupproret på 1520-talet.<br />
År 1633 uppfördes den västra flygeln, medan den östra<br />
byggdes först 1787. Ljungby horn och pipa är en känd<br />
saga från slottet. Sommartid visas sagans föremål i ett<br />
fönster onsdagar och lördagar. Privatägt.
17. Skarhult<br />
Skarhult är en av Skånes förnämsta renässansbyggnader<br />
och uppfördes i rött tegel med orneringar i sandsten.<br />
Mittlängan uppfördes redan under medeltiden, medan<br />
den västra byggdes omkring 1600. Änkan efter Sten<br />
Rosensparre, Mette, gifte om sig med den inflytelserike<br />
danske rikshovmästaren Peder Oxe och <strong>blev</strong> vid hans<br />
död den rikaste kvinnan i Danmark. Skarhult skadades<br />
svårt under skånska kriget och stod obebott ända till<br />
början av 1800-talet. Privatägt.<br />
18. Wanås<br />
Wanås brändes under det nordiska sjuårskriget men<br />
återuppbyggdes av landsdomaren Sten Bille. År 1649<br />
hade Wanås utvecklats till ett storgods bestående av<br />
hela 64 gårdar runtom i Göinge. Slottet omges av en<br />
vacker parkanläggning med ett omfattande system av<br />
småsjöar och med en berömd snapphane-ek. Privatägt<br />
besöksmål.<br />
19. Svenstorp<br />
Svenstorp, som uppfördes 1596 i två våningar av den<br />
kunglige byggmästaren Hans van Steenwinckel d.ä.,<br />
kom att hamna i händelsernas centrum i slaget vid<br />
Lund, som ägde rum den 4:e december 1676. Några<br />
veckor innan slaget hade den danske kungen Christian<br />
V sitt högkvarter på Svenstorp. På morgonen dagen för<br />
slaget gav han order om att en segermåltid skulle dukas<br />
fram till kvällen. Dagen efter slaget intog den svenske<br />
kungen Karl XI slottet och lät sig väl smaka av maten.<br />
Karl XI stannade fyra nätter i samma rum. Privatägt.<br />
20. Bosjökloster<br />
Corfitz Ulfeldt var dansk rikshovmästare och gift med<br />
Christian IV:s dotter Leonora Christina. Fram till tronskiftet<br />
1648 hade Ulfeldt en ledande roll i det så kallade<br />
svågerpartiet, som bestod av kungens svärsöner och<br />
som hade ett stort politiskt inflytande. Sedan Frederik<br />
III kommit till makten gick Ulfeldt i svensk tjänst och<br />
<strong>blev</strong> Karl X Gustavs rådgivare, bland annat vid tåget<br />
över Bälten och vid fredsförhandlingarna i Roskilde.<br />
Efter kriget bosatte sig Ulfeldt på Bosjökloster. Ganska<br />
snart kom han i konflikt med den svenske kungen<br />
och fängslades 1660, misstänkt för förräderi. Privatägt<br />
besöksmål.<br />
21. Herrevadskloster<br />
Herrevadskloster <strong>blev</strong> en svensk kungsgård efter år 1658,<br />
och var också översteboställe för Norra skånska kavalleriregementet<br />
mellan 1662 och 1727. Sommaren 1678<br />
låg Karl XI här med sin armé. I skogarna kring gården<br />
uppehöll sig många snapphaneförband som ställde till<br />
förtret för svenskarna. Karl XI lär ha hängt 27 snapphanar<br />
i en ek norr om Herrevadskloster. Sommaren 1658<br />
genomförde en grupp bönder en kupp mot fogden på<br />
gården och under kriget 1709–10 plundrades Herrevadskloster<br />
av danska trupper. Herrevadskloster grundades<br />
ursprungligen av cisterciensermunkar år 1144. Privatägt<br />
besöksmål. Tillgängligt efter överenskommelse.<br />
22. Knutstorp<br />
Knutstorp var ett tillhåll för dansksinnade under skånska<br />
kriget, när det tillhörde amtmannen i Landskrona Knut<br />
Thott. År 1677 intogs fästningen av svenskarna som<br />
förvandlade den till en fästning, riktad mot de många<br />
snapphanar som höll till på Söderåsen. Ett år senare<br />
stormade en dansk styrka fästningen. Privatägt.<br />
Skarhult
Jordbruk och industri<br />
Jordbruket var den stora näringen i Skåne. Här fanns<br />
också industrier och bruk som var i drift redan under<br />
1600-talet. Den danska kronan var mycket intresserad<br />
av skogsbygden. Eftersom Danmark var ett skogsfattigt<br />
rike var den skånska skogsbygdens produkter eftertraktade<br />
i Köpenhamn, vilket gjorde att kontakter mellan<br />
huvudstaden och den skånska gränsbygden var täta.<br />
Andra viktiga näringar i Skåne under 1600-talet var järnhantering<br />
och tjärbränning.<br />
23. Kumlatofta by<br />
Kumlatofta by är en välbevarad ålderdomlig by med tre<br />
oskiftade, kringbyggda gårdar, mellan vilka landsvägen<br />
slingrar sig fram. Byn drabbades av bränder och förstörelse<br />
under krigen på 1600-talet, men de förstörda gårdarna<br />
byggdes upp igen av generalguvernör von Ascheberg,<br />
som var slottsherre på Torup och Sövdeborg.<br />
24. Sporrakulla<br />
Sporrakulla är ”snapphanegården” vars namn är känt från<br />
1584. Bostadshuset är ett så kallat sydgötiskt hus, bestående<br />
av en ryggåsstuga med loftbod – eller härbre –<br />
på västra sidan. I senare tid har ryggåsstugan förhöjts.<br />
Gården skyddas sedan 1974 som byggnadsminne.<br />
25. Ballingstorpsgården<br />
Ballingstorpsgården ligger i gränsområdet mellan skogsbygd<br />
och slätt. Liksom Sporrakulla är bostadshuset ett<br />
så kallat sydgötiskt hus, med ett högre härbre i väster.<br />
Gården skyddas sedan 1964 som byggnadsminne.<br />
26. Andrarums alunbruk<br />
Andrarums alunbruk grundades 1637 och låg en mil från<br />
den skånska ostkusten, i Verkeåns dalgång. Då var det<br />
Skånes största industri och Nordens främsta alunbruk.<br />
Alunskiffer bröts på platsen och förädlades till alun.<br />
Christina Piper på Christinehofs slott, köpte alunbruket<br />
och drev det framgångsrikt i början av 1700-talet.<br />
Slottet, som ligger i närheten av alunbruket, är ett uppskattat<br />
besöksmål idag.<br />
27. Klippans pappersbruk<br />
År 1637 fick den tyske köpmannen Mattias Smidt tillsammans<br />
med en kompanjon tillstånd att anlägga en papperskvarn<br />
vid Stackarp. Två år senare var anläggningen<br />
färdig att tas i bruk.<br />
28. Limhamns kalkbruk<br />
Under 1600-talet anlades en kalkugn som <strong>blev</strong> vida<br />
känd. Kalkbruket och Limhamnsgården var ett konspirationscentrum<br />
under den så kallade Malmösammansvärjningen.<br />
Innehavaren, köpenhamnaren Bartholomeus<br />
Mickelsen, tog ställning mot de nya svenska<br />
makthavarna, efter freden i Roskilde 1658. I samband<br />
med den danska invasionen 1676 ödelades kalkbrottet<br />
fullständigt, men efter kriget var det viktigt för svenskarna<br />
att få igång driften igen.<br />
29. Tykarpsgrottan Ignaberga<br />
Här i de underjordiska brotten bröts kalksten sedan<br />
lång tid tillbaka. Redan under 1100-talet förekom det<br />
kalkbrytning men den mer omfattande verksamheten<br />
kom dock igång först under 1700-talet.<br />
30. Stenskogens stenbrott Höör<br />
Redan i början av 1100-talet bröts sandsten i Stenskogen<br />
utanför Höör till uppförandet av Lunds domkyrka. En<br />
omfattande stenbrytning ägde alltså rum här redan<br />
vid denna tid. En viktig produkt som framställdes var<br />
kvarnstenar. Många kasserade eller halvfärdiga kvarnstenar<br />
har lämnats kvar i området.<br />
Stenskogens stenbrott, Höör
Kyrkor och andra minnen<br />
31. Trefaldighetskyrkan i <strong>Kristianstad</strong><br />
Trefaldighetskyrkan uppfördes 1617–1628 av Christian<br />
IV och anses som den vackraste och mest renodlade<br />
renässanskyrkan i Norden. Christian IV:s svärson Ebbe<br />
Ulfeldt begravdes i kyrkan 1682. Efter att ha varit en av<br />
organisatörerna av det skånska försvaret mot svenskarna<br />
under kriget 1644–1645 gav han sig i svensk tjänst<br />
och <strong>blev</strong> en ivrig snapphanejägare.<br />
32. Genarps kyrka<br />
Genarps kyrka är den enda kyrka, som nyuppfördes<br />
i Skåne under 1500-talet. Den är ett utsökt exempel<br />
på dansk kyrkobyggnadskonst, helt uppförd i tegel.<br />
Inne i kyrkan finns gravvalv som gjordes till innehavarna<br />
av Häckeberga slott. Kyrkan har i övrigt många<br />
sevärdheter som bland annat vapensköldar och riklig<br />
ornamentik.<br />
33. Everöds kyrka<br />
Everöds kyrka har ett epitafium över Sthen Pedersen<br />
Sommer, som hjälpte kyrkoherden i socknen. Under<br />
Horns krig härjades bygden av svenska trupper och<br />
byborna vågade inte besöka gudstjänsten under påskhelgen<br />
1644. På hösten samma år kom en svensk trupp<br />
till Everöd mitt under en högmässa. Flera av sockenborna<br />
slogs ihjäl och Sommer och hans trolovade jagades<br />
iväg.<br />
34. Glimåkra kyrka<br />
Glimåkra kyrka förknippas främst med kyrkoherden<br />
Paul Enertsen under skånska kriget. Han var den siste<br />
danske prästen i församlingen som envist vägrade gå<br />
de dansksinnade snapphanarnas ärenden. Hösten 1676<br />
<strong>blev</strong> han bortrövad av några snapphanar och fördes<br />
till <strong>Kristianstad</strong>, där han hölls fången kriget ut. Epitafiet<br />
över herr Paul är en sevärdhet av rang. Paul lät själv,<br />
två år före sin död, beställa det av en porträttmålare i<br />
<strong>Kristianstad</strong>.<br />
35. Norra Åkarps kyrka<br />
Norra Åkarps kyrka har Hans Feuks epitafium. Hans Feuk<br />
gick hårt åt snapphanarna i en predikan. Efter gudstjänsten<br />
hotade snapphanarna därför med att skjuta<br />
honom på platsen, men prästens modiga uppträdande<br />
fick snapphanarna att ångra sig.<br />
36. Ravlunda kyrka och Vittsjö minnesstenar<br />
Gustav II Adolfs inmarsch i norra Skåne år 1612 är en av<br />
de mest kända för eftervärlden. En minnestext i Ravlunda<br />
kyrka berättar om det danska anfallet på svenskarna<br />
i Vittsjö. Enligt berättelserna hamnade den svenske<br />
kungen i vattnet. Men han tog sig upp på en stor sten,<br />
där han räddades av ryttaren Thomas Larsson. År 1959<br />
upptäcktes två massgravar i Vittsjö med de stupade.<br />
På platsen för massgravarna finns både en minnessten<br />
över striden och en gravsten över de dödade.<br />
37. Gamla riksvägen och gränsstenen i Sjöhult<br />
Under krigen använde svenska trupper ofta riksvägen<br />
över Markaryd mot Helsingborg för inmarscherna i<br />
Skåne. Här gick Karl Knutsson fram på sitt härjningståg<br />
1452. Här kom också Gustav Horn vintern 1644 och<br />
Karl XI 1676. På sin väg söderut kunde de svenska trupperna<br />
räkna med att möta motstånd från bönderna. I<br />
fredstid var riksvägen en viktig förbindelseled, bland<br />
annat gick den svenska postgången till Hamburg via<br />
Markaryd, Skåne och Själland. 1988 restes en minnesten<br />
av Sparbankerna i Markaryd och Skånes Fagerhult vid<br />
den gamla riksgränsen.<br />
Trefaldighetskyrkan i <strong>Kristianstad</strong>
38. Jörgen Krabbes kapell – Tosterups kyrka<br />
I januari 1678 avrättades adelsmannen Jörgen Krabbe<br />
på Stortorget i Malmö av svenskarna för landsförräderi.<br />
Hans lik fördes till Tosterups kyrka. Den rikt utsmyckade<br />
kistan kan idag ses i ett särskilt gravkapell vid kyrkan.<br />
39. Getinge bro<br />
Vadstället vid Kävlingeån över Getinge <strong>blev</strong> vida känt<br />
och var en mycket viktig övergång. Av strategiska skäl<br />
anlades här tidigt en bro, vid vilken flera slag har stått<br />
mellan svenskar och danskar. Getinge bro ansågs som<br />
nyckeln till Skåne. Kontrollerade man den kunde man<br />
effektivt stoppa transporter både norrut och söderut.<br />
40. Loshult<br />
Sommaren 1676 skickade Karl XI iväg 277 vagnar med<br />
den svenska krigskassan samt kungens tält, silverservis,<br />
ammunition och fanor. När svenskarna rastade vid<br />
Loshults kyrka slog en bondestyrka förstärkt med några<br />
danska soldater till. Efter en kort strid gav sig svenskarna<br />
brådstörtat iväg mot Småland. Väl i Småland ägde en<br />
ny kupp rum och skånska och småländska bönder lade<br />
tillsammans beslag på resterna av krigskassan. Av de bortrövade<br />
kopparplåtarna återfanns endast en liten del.<br />
Försvenskningen<br />
41. Lunds universitet<br />
Efter 1658 förbjöds skånska ungdomar att studera<br />
vid universitetet i Köpenhamn. Därför grundade den<br />
svenske kungen Karl X Gustav ett nytt universitet i<br />
Skåne. Beslut fattades om ett universitet i Lund år 1666.<br />
Trots att regeringen hade gjort stora donationer till<br />
universitetet var ekonomiska bekymmer vanliga. Universitetet<br />
hade inte ens egna lokaler. Föreläsningarna<br />
hölls till en början i domkyrkan och i byggnaden som<br />
inhyste domkapitlets bibliotek, det så kallade liberiet.<br />
42. Torsebro krutbruk<br />
Torsebro krutbruk ligger vid en fors i Helge å, cirka 1 mil<br />
norr om <strong>Kristianstad</strong>. En anledning till att svenskarna<br />
anlade ett krutbruk här, ca 1680, var att snapphanarna<br />
rövade den svenska härens krut under skånska kriget.<br />
Under cirka 250 år drevs en omfattande verksamhet vid<br />
krutbruket i Torsebro, som lades ner på 1920-talet.<br />
Torsebro krutbruk
© T-Kartor Sweden AB
Produktion: <strong>Regionmuseet</strong> <strong>Kristianstad</strong> 2008<br />
Research: Stefan Persson<br />
Textredigering: Eva Holmestig<br />
Form: Catherine Svensson, Evelyn Thomasson<br />
Foto: Evelyn Thomasson, Janne Jönsson sid 7