När danskt blev svenskt - Regionmuseet Kristianstad

Danskt blir svenskt
Din guide till 1600-talet i Skåne

Gränslandet Skåne
Att leva i gränslandet mellan två länder i krig är oerhört påfrestande för
befolkningen. Skåne har ofta varit hårt ansatt i maktkamperna mellan
Sverige och Danmark. Hur påverkades människorna i Skåne av detta?
Vilka spår finns kvar efter dessa orostider idag, snart 400 år senare?
Skåne är ett utpräglat kulturlandskap. Än idag finns många spår kvar
efter de svåra krigsåren. Några av dessa spår ger också ledtrådar till hur
människorna levde, hur jordbruk och andra näringsgrenar fungerade
och hur samhället organiserades.
Med denna guide till 1600-talets Skåne kan du ge dig ut och besöka
historiska platser som berättar flera dramatiska historier om när Skåne
blev svenskt. Till din hjälp finns en karta med platser markerade och
en kortfattad beskrivning av vad som har hänt där. Alla platser är inte
markerade i landskapet men några har skyltsystem, bland andra projektet
Snapphanar som har tagits fram i samarbete mellan Regionmuseet
Kristianstad, Hässleholms kommun, Osby kommun och Östra Göinge
kommun. Mer information om detta projekt hittar du på www.snapphanar.nu.
Regionmuseets hemsida, www.regionmuseet.se, är också värd
ett besök.
Hela 1600-talet var en mycket turbulent period i gränslandet Skåne.
Freden i Roskilde 1658 är viktig eftersom det var då Danmark lämnade
över Skåne till Sverige. Men freden i Roskilde blev inte slutet på oroligheterna
mellan de två länderna.
Historien är komplicerad. Därför ger vi dig en kortfattad bakgrund om
de olika krigen mellan Sverige och Danmark från Kalmarunionens upplösning
under 1520-talet till freden 1720 efter det stora nordiska kriget.
Stormningen av Kristianstad 1676

Kungamakt och reformation
Danmark styrdes av en kung och av ett riksråd som
bestod av de förnämsta adelsmännen samt ärkebiskopen.
Skåne var indelat i härader som fungerade som
förvaltningsområden.
Byråkrati och centralförvaltning började etableras i
Skåne under 1500- och 1600-talen. Man kan säga att
det var den moderna statens föregångare.
På 1520-talet upplöstes Kalmarunionen definitivt och
den siste unionskungen, Christian II, avsattes genom
ett adelsuppror som startade på Jylland. I stället kom
Christian II:s farbror, Frederik I, till makten.
Vid mitten av 1530-talet kulminerade den politiska och
religiösa oron med grevefejden. I denna konflikt deltog
Lübeck med målsättningen att återinsätta Christian II
på tronen, men till sist fick de upproriska gå med på
att Frederik I:s äldste son, hertig Christian, valdes till
kung.
För Danmark och Skåne brukar reformationen år 1536,
markera slutet för medeltiden och starten för den nya
epoken. Kung Christian III genomdrev reformationen i
Danmark. Perioden från reformationen till enväldet år
1660 har kallats för adelsväldets tid eftersom makten
koncentrerades till adeln.
Adelns dominerande ställning visar sig än i dag i form av
Skånes många slott. Vid mitten av 1600-talet var Skåne
det landskap i hela Norden som hade flest gårdar som
ägdes av adeln.
Trohetsbrev från 1677, detalj

De många krigen
Unionskrigen De danska unionskungarna anföll Sverige
och svenskarna gjorde flera attacker på Skåne vid slutet
av Kalmarunionens tid. Under dessa orostider slöt invånarna
vid gränserna ofta separatfreder med varandra,
vilket betydde att de lovade att hjälpa och varna varandra
när fiendetrupper närmade sig. Gränsfrederna var vanliga
under medeltidens unionskrig och levde kvar ända till
skånska kriget på 1670-talet. Avtalen gick ut på att upprätthålla
fredliga förbindelser och undvika krigets härjningar,
oavsett vad överheten och kungarna beordrade.
Nordiska sjuårskriget 1563–1570 Sverige stod ensamt
mot Danmark-Norge, Lübeck och Polen under kriget
och kampen om herraväldet över Östersjön var en
utlösande faktor. Freden år 1570 ändrade inga gränser
utan föreskrev att konflikter mellan de nordiska rikena
i framtiden skulle lösas genom förlikning. Sverige fick
betala den första Älvsborgs lösen. Skåne drabbades av
flera svenska härjningståg och Göinge blev extra hårt
drabbat, bland annat brändes Wanås slott.
Kalmarkriget 1611–1613 En utlösande orsak var flera
konflikter om Lappmarken. Gränserna blev oförändrade
i fredsfördraget i Knäred år 1613. Sverige fick betala den
andra Älvsborgs lösen och planerna om svenskt herravälde
över Norrland gick om intet. Tullfriheten bestod i
Öresund och Skåne drabbades av svenska härjningståg.
”Horns krig” var ett svenskt angreppskrig på Danmark
från två fronter. Gustav Horn gick i februari 1644 in i
Skåne via Markaryd och höll sig kvar till fredsslutet i
augusti 1645. Malmö och Kristianstad fick utstå hårda
belägringar men intogs inte. I freden i Brömsebro fick
Danmark göra stora landavträdelser till Sverige, bland
annat Halland på 30 år.
Krigen 1657–1660 Det danska revanschkriget år 1657
misslyckades. Istället kunde den svenske kungen, Karl
X Gustav, inta Danmark genom att ta sig över de isbelagda
Bälten i början av 1658. Freden i Roskilde betydde
att Danmark fick lämna ifrån sig Skåne med Bornholm
och Blekinge. Med Karl X Gustavs fortsättningskrig ville
han erövra hela Danmark. Erövringen misslyckades och
i Köpenhamnsfreden år 1660 fick danskarna istället tillbaka
Bornholm.
Malmösammansvärjningen Strax efter att Skåne blev
svenskt år 1658 var det oroligt på många platser i regionen.
En sammansvärjning mot svenskarna formerade
sig i Malmö under ledning av Bartholomeus Mikkelsen
som ägde kalkbruket i Limhamn. Malmös borgmästare
Evert Wildtfang och en del av stadens köpmän var också
engagerade i planerna. De sammansvurna tänkte inta
slottet Malmöhus och ta kontroll över staden. Men istället
avslöjades det hela och ledarna dömdes till döden.
Borgmästaren Evert Wildtfang benådades strax före
sin avrättning.
Skånska kriget var ett danskt revanschkrig som gav
svenskarna seger i slaget vid Lund år 1676 och danskarna
seger i sjöslaget i Köge bukt år 1677. Fred slöts i Lund och
i Fontainebleau 1679. Gränserna förblev oförändrade
trots att Danmark ville att Gotland samt Landskrona
och Helsingborg skulle tillfalla dem, eftersom dessa
hade varit i danska händer vid fredsslutet.
Stora nordiska kriget var Danmarks sista misslyckade
försök att återerövra Skåne. Slaget vid Helsingborg år
1710 slutade med svensk seger och fred slöts mellan
Danmark och Sverige på slottet Frederiksborg år 1720.
Sverige fick ge ifrån sig tullfriheten i Öresund.

De stora slagen
Slaget vid Borst ”Horns krig” 1644–1645 har också kallats
för ”det bortglömda kriget” eftersom det var en lång
svensk ockupation av Skåne utan några större slag. Den
25 mars 1644 möttes dock en svensk kavallerienhet,
under befäl av generalmajor Hans Wachtmeister,
och ett bondeuppbåd på ca 500 man i en strid vid
Borstbäcken. Bondehären hade lånat två kanoner
från Övedskloster och förskansat sig på höjderna så
att de hade fritt skottfält västerut, där de trodde att
den svenska avdelningen skulle komma från. Men
svenskarna överrumplade bönderna genom att anfalla
från två håll samtidigt. År 2004 restes en minnessten
över de stupade.
Slaget vid Lund Danmark landsteg i Skåne i början av
1676 och började återta sina förlorade områden från
freden i Roskilde 1658. I oktober 1676 marscherade den
svenska hären in i Skåne och lyckades med mycket möda
att ta sig ner söderut. I början av december samma år
möttes de danska och svenska arméerna åter på skånsk
jord, strax norr om Lund. Danskarna hade slagit läger
vid Skälshög nära Örtofta.
På morgonen den 4 december gick svenskarna med
kung Karl XI över Kävlingeån och anföll den danska
armén. Den svenska hären bestod av ca 8 000 man,
medan den danska var numerärt överlägsen med ca
13 000 man. Slaget pågick oavbrutet under åtta timmar
och slutade med svensk seger, trots att det länge såg
ut att bli förlust. Efter en hård slutstrid låg nästan 9 000
stupade soldater kvar på slagfältet. Som ett minne av
Nordens blodigaste slag restes en minnessten i cement
på Sliparebacken i Lund år 1883. År 1930 ersattes den av
en ny minnessten i granit.
Slaget vid Landskrona Den 14 juli 1677 utkämpades
slaget vid Landskrona, på en plats mellan Tirup och
Sireköpinge. Den svenske kungen Karl XI hade brutit
upp från Herrevadskloster två dagar tidigare i spetsen
för närmare 14 000 man och Christian V gick samtidigt
från Saxtorp med 10 000 man. Danskarnas avsikt var
att gå mot Helsingborg, men då de fick besked om den
svenska framryckningen vände de och gick svenskarna
till mötes. Vid Tirup drabbade härarna samman,
men slaget böljade fram och tillbaka över ett större
område. I den kvävande hettan och det brännande
solskenet dog sammanlagt cirka 6 000 man, många
av värmeslag. Danskarna förlorade slaget och drog sig
efteråt tillbaka till Rönneberga backar. En minnessten
restes 1911 nordväst om Billeberga.
Fästningar
1. Kärnan i Helsingborg
Helsingborg var den enda militära utposten och upprätthållaren
av det danska gränsförsvaret mot Sverige,
innan fästningsstaden Kristianstad grundades i nordöstra
Skåne. Under medeltiden var Helsingborg med
sitt läge vid Öresunds smalaste del, en av Skånes viktigaste
orter. Stadens militära betydelse visade sig även
under 1600-talet, bland annat under det skånska kriget
1676–79 och under de danska återerövringsförsöken av
Skåne. Redan under 1100-talet byggdes ett försvarsverk i
staden, som ersattes av Kärnan i början av 1300-talet.
2. Kristianstad
Kristianstad grundades på en ö mellan Helge å och den
nu utdikade Nosabysjön av den danske kung Christian
IV år 1614. Platsen var strategisk ur försvarssynpunkt och
det nya Kristianstad ersatte de utsatta gamla medeltida
städerna Åhus och Vä. Den nya fästningsstaden blev en
av hörnpelarna i det danska gränsförsvaret och under
kriget mot Sverige 1644–45 uthärdade den en långvarig
belägring.
Citadellet i Landskrona

3. Malmöhus
Erik av Pommern uppförde ett kastell i Malmö år 1434
som kallades Kungsgården. Kung Christian III gjorde om
kastellet till ett starkt riksfäste åren 1536–42. Malmöhus
vittnar om en storhetstid för staden och i början av
1500-talet utmanade Malmö Köpenhamn om titeln som
Nordens största stad. En bit in på 1600-talet bodde tronföljaren
Christian, son till Christian IV, på Malmöhus.
4. Citadellet i Landskrona
Landskrona slott eller Citadellet började uppföras 1549
av Christian III med amiralen Peder Skram som byggherre.
Med sina välbevarade bastioner, vallar och gravar
från 1600-talet är den en av Nordens finaste fästningar
från denna tid.

Skansar
Ett försvarssystem av skansar och vallar anlades utmed
gränsen mot Sverige i norr. Sådana enkla försvarsverk av
uppkastad jord finns bland annat i Örkelljunga, Vittsjö,
Sibbarp, och Hönjarum. Skansarna hade ingen bebyggelse
och anlades oftast på förhöjningar i otillgänglig
terräng. I anslutning till skansarna grävdes ibland skyttegravar
och löpgångar. Vallarna kunde också ha palissader
och omgärdas av vallgravar.
5. Vittsjö skans
Vittsjö skans uppfördes i samband med Horns krig år
1644–1645. Ebbe Ulfeld, ledaren av försvaret i Skåne,
hade slagit läger vid skansen och räknade med att
svenskarna skulle gå in i Skåne via Vittsjö. Men Gustav
Horn lurade honom genom att välja en annan väg. Den
strategiskt välplacerade skansanläggningen har upp till
sju meter breda vallgravar och vallar.
6. Sibbarps skans
Sibbarps skans söder om Osby uppfördes år 1611. Här
stod en strid 1657 mellan Knud Ulfelds danska dragonförband
förstärkt med ett bondeuppbåd mot en svensk
ryttarstyrka på 110 man. Svenskarna utforskade trakten
när de stötte på danskarna och led stora förluster i den
efterföljande striden. Knud Ulfeld stupade också. År 1911
restes en minnessten över striden.
7. Örkelljunga skansar
I september 1657 förde Gustav Otto Stenbock sin trupp
över Markaryd till Örkelljunga. I väntan på förstärkning
uppförde Stenbock ett befäst läger på båda sidor om
riksvägen, dit han förlade sitt högkvarter. I dag visar
spår i terrängen att vallarna varit ungefär 250 meter
långa i nord- och sydgående riktning, medan den väl
bevarade västvallen nådde en längd av ca 100 meter.
I närheten av Örkelljunga skansar ligger Fantehåla, där
danskarna låg i bakhåll när svenskarna tog sig in i Skåne
i augusti 1510.
8. Skepparslövs skansar
Sommaren 1678 anlade svenskarna fyra skansar som
gränsbelägring, med två sammanbindande löpgravar
under en enda natt vid Skepparslöv. Skansarna placerades
med utsikt över Kristianstadsslätten för att i god tid
upptäcka en förväntad dansk undsättningsstyrka till det
belägrade Kristianstad. Vetskapen om att svenskarna
hade uppfört denna befästning gjorde att danskarna
avbröt framryckningen och Kristianstad tvingades att
kapitulera.
9. Hönjarums skans
Vid Hönje bro, som går över Helge å, låg Hönjarums
skans där en del strider ägde rum under snapphanekrigen.
Platsen förknippas främst med friskyttekaptenen
Aage Monsen Herlev och hans kompani som hade stora
militära framgångar sommaren 1678. Ett första försök
att inta Hönjarums skans misslyckades dock sedan
svenskarna försvarat sig. Men när Aage Monsen kom
till Hönjarum med 100 man insåg svenskarna att de var
tvungna att ge upp.

Slott och herresäten
Adeln hade en storhetstid i 1500–1600-talets Skåne
och det byggdes som aldrig förr på de fruktbara
slättmarkerna i södra och västra Skåne samt på
Kristianstadsslätten. Cirka 140 adliga huvudgårdar
uppfördes i Skåne under denna period.
10. Lillöhus
Lillöhus var en befäst borg som uppfördes av Erik Axelsson
Tott på Lillön i Helge å på 1450-talet. När Lillöhus
kom i svenska händer 1658 var det en mäktig rektangulär
borg, antagligen fem våningar hög, med trappgavlar
och med minst två hörntorn. Lillöhus raserades av Karl
X Gustav 1658–59 för att inte hamna i snapphanarnas
händer. Besöksmål.
11. Hovdala
Hovdala slott är en historisk plats för maktkamperna
mellan Danmark och Sverige. Hovdalas äldsta bevarade
del är den östra längan på inre borggården från
1500-talet. Porttornet är från 1600. En stenplatta på
tornet beskriver svenskarnas misslyckade försök att
inta slottet 1612. Under en strid 1678 förstördes slottet
av danskarna. Gårdens ägare Jens Mickelsen flydde
men återvände senare och byggde upp Hovdala igen.
Besöksmål.
12. Torup
En föregångare till dagens slott skövlades troligen
under grevefejden på 1530-talet. Den nuvarande fyrlängade
borgen började byggas av Gjörvel Faddersdotter.
I början av 1600-talet innehades slottet av länsmannen
på Malmöhus, Sivert Grubbe, som var Christian IV:s
vän. År 1660 drogs slottet in till den svenska kronan.
Besöksmål.
13. Månstorps gavlar
Eske Bille lät bygga en stor renässansborg med utsirade
tegelgavlar, ringformad vall och vallgrav år 1537.
Under skånska kriget skadades anläggningen svårt och
lämnades sedan att förfalla. Dagens borgruin kallas för
Månstorps gavlar. Den har 15 meter höga murar och är
Skånes största ruin. Privatägt.
14. Mölleröds borgruin
En mäktig borg med tre våningar uppfördes kring
1580 av Beate Huitfeldt. Redan under skånska kriget
förstördes den av danskarna och byggdes aldrig upp
igen. Ruinen ligger bredvid dagens mangårdsbyggnad.
Privatägt.
15. Vittskövle
Vittskövle är en av Nordens bäst bevarade renässansbyggnader.
Det nuvarande slottet byggdes av Jens och
Henrik Brahe under andra hälften av 1500-talet. Under
skånska kriget upplevde Vittskövle en svår period och
stod tidvis öde, men fick en blomstringstid därefter
under grevinnan Margareta von Ascheberg, som 1691
gifte sig med Kield Christopher Barnekow. Privatägt.
16. Trolle-Ljungby
Trolle-Ljungby med sin praktfulla renässansbyggnad
är ett av Sveriges största gods. Huvudbyggnaden uppfördes
1629 av Knud Gyldenstierne på murarna av en
borg som brändes under bondeupproret på 1520-talet.
År 1633 uppfördes den västra flygeln, medan den östra
byggdes först 1787. Ljungby horn och pipa är en känd
saga från slottet. Sommartid visas sagans föremål i ett
fönster onsdagar och lördagar. Privatägt.

17. Skarhult
Skarhult är en av Skånes förnämsta renässansbyggnader
och uppfördes i rött tegel med orneringar i sandsten.
Mittlängan uppfördes redan under medeltiden, medan
den västra byggdes omkring 1600. Änkan efter Sten
Rosensparre, Mette, gifte om sig med den inflytelserike
danske rikshovmästaren Peder Oxe och blev vid hans
död den rikaste kvinnan i Danmark. Skarhult skadades
svårt under skånska kriget och stod obebott ända till
början av 1800-talet. Privatägt.
18. Wanås
Wanås brändes under det nordiska sjuårskriget men
återuppbyggdes av landsdomaren Sten Bille. År 1649
hade Wanås utvecklats till ett storgods bestående av
hela 64 gårdar runtom i Göinge. Slottet omges av en
vacker parkanläggning med ett omfattande system av
småsjöar och med en berömd snapphane-ek. Privatägt
besöksmål.
19. Svenstorp
Svenstorp, som uppfördes 1596 i två våningar av den
kunglige byggmästaren Hans van Steenwinckel d.ä.,
kom att hamna i händelsernas centrum i slaget vid
Lund, som ägde rum den 4:e december 1676. Några
veckor innan slaget hade den danske kungen Christian
V sitt högkvarter på Svenstorp. På morgonen dagen för
slaget gav han order om att en segermåltid skulle dukas
fram till kvällen. Dagen efter slaget intog den svenske
kungen Karl XI slottet och lät sig väl smaka av maten.
Karl XI stannade fyra nätter i samma rum. Privatägt.
20. Bosjökloster
Corfitz Ulfeldt var dansk rikshovmästare och gift med
Christian IV:s dotter Leonora Christina. Fram till tronskiftet
1648 hade Ulfeldt en ledande roll i det så kallade
svågerpartiet, som bestod av kungens svärsöner och
som hade ett stort politiskt inflytande. Sedan Frederik
III kommit till makten gick Ulfeldt i svensk tjänst och
blev Karl X Gustavs rådgivare, bland annat vid tåget
över Bälten och vid fredsförhandlingarna i Roskilde.
Efter kriget bosatte sig Ulfeldt på Bosjökloster. Ganska
snart kom han i konflikt med den svenske kungen
och fängslades 1660, misstänkt för förräderi. Privatägt
besöksmål.
21. Herrevadskloster
Herrevadskloster blev en svensk kungsgård efter år 1658,
och var också översteboställe för Norra skånska kavalleriregementet
mellan 1662 och 1727. Sommaren 1678
låg Karl XI här med sin armé. I skogarna kring gården
uppehöll sig många snapphaneförband som ställde till
förtret för svenskarna. Karl XI lär ha hängt 27 snapphanar
i en ek norr om Herrevadskloster. Sommaren 1658
genomförde en grupp bönder en kupp mot fogden på
gården och under kriget 1709–10 plundrades Herrevadskloster
av danska trupper. Herrevadskloster grundades
ursprungligen av cisterciensermunkar år 1144. Privatägt
besöksmål. Tillgängligt efter överenskommelse.
22. Knutstorp
Knutstorp var ett tillhåll för dansksinnade under skånska
kriget, när det tillhörde amtmannen i Landskrona Knut
Thott. År 1677 intogs fästningen av svenskarna som
förvandlade den till en fästning, riktad mot de många
snapphanar som höll till på Söderåsen. Ett år senare
stormade en dansk styrka fästningen. Privatägt.
Skarhult

Jordbruk och industri
Jordbruket var den stora näringen i Skåne. Här fanns
också industrier och bruk som var i drift redan under
1600-talet. Den danska kronan var mycket intresserad
av skogsbygden. Eftersom Danmark var ett skogsfattigt
rike var den skånska skogsbygdens produkter eftertraktade
i Köpenhamn, vilket gjorde att kontakter mellan
huvudstaden och den skånska gränsbygden var täta.
Andra viktiga näringar i Skåne under 1600-talet var järnhantering
och tjärbränning.
23. Kumlatofta by
Kumlatofta by är en välbevarad ålderdomlig by med tre
oskiftade, kringbyggda gårdar, mellan vilka landsvägen
slingrar sig fram. Byn drabbades av bränder och förstörelse
under krigen på 1600-talet, men de förstörda gårdarna
byggdes upp igen av generalguvernör von Ascheberg,
som var slottsherre på Torup och Sövdeborg.
24. Sporrakulla
Sporrakulla är ”snapphanegården” vars namn är känt från
1584. Bostadshuset är ett så kallat sydgötiskt hus, bestående
av en ryggåsstuga med loftbod – eller härbre –
på västra sidan. I senare tid har ryggåsstugan förhöjts.
Gården skyddas sedan 1974 som byggnadsminne.
25. Ballingstorpsgården
Ballingstorpsgården ligger i gränsområdet mellan skogsbygd
och slätt. Liksom Sporrakulla är bostadshuset ett
så kallat sydgötiskt hus, med ett högre härbre i väster.
Gården skyddas sedan 1964 som byggnadsminne.
26. Andrarums alunbruk
Andrarums alunbruk grundades 1637 och låg en mil från
den skånska ostkusten, i Verkeåns dalgång. Då var det
Skånes största industri och Nordens främsta alunbruk.
Alunskiffer bröts på platsen och förädlades till alun.
Christina Piper på Christinehofs slott, köpte alunbruket
och drev det framgångsrikt i början av 1700-talet.
Slottet, som ligger i närheten av alunbruket, är ett uppskattat
besöksmål idag.
27. Klippans pappersbruk
År 1637 fick den tyske köpmannen Mattias Smidt tillsammans
med en kompanjon tillstånd att anlägga en papperskvarn
vid Stackarp. Två år senare var anläggningen
färdig att tas i bruk.
28. Limhamns kalkbruk
Under 1600-talet anlades en kalkugn som blev vida
känd. Kalkbruket och Limhamnsgården var ett konspirationscentrum
under den så kallade Malmösammansvärjningen.
Innehavaren, köpenhamnaren Bartholomeus
Mickelsen, tog ställning mot de nya svenska
makthavarna, efter freden i Roskilde 1658. I samband
med den danska invasionen 1676 ödelades kalkbrottet
fullständigt, men efter kriget var det viktigt för svenskarna
att få igång driften igen.
29. Tykarpsgrottan Ignaberga
Här i de underjordiska brotten bröts kalksten sedan
lång tid tillbaka. Redan under 1100-talet förekom det
kalkbrytning men den mer omfattande verksamheten
kom dock igång först under 1700-talet.
30. Stenskogens stenbrott Höör
Redan i början av 1100-talet bröts sandsten i Stenskogen
utanför Höör till uppförandet av Lunds domkyrka. En
omfattande stenbrytning ägde alltså rum här redan
vid denna tid. En viktig produkt som framställdes var
kvarnstenar. Många kasserade eller halvfärdiga kvarnstenar
har lämnats kvar i området.
Stenskogens stenbrott, Höör

Kyrkor och andra minnen
31. Trefaldighetskyrkan i Kristianstad
Trefaldighetskyrkan uppfördes 1617–1628 av Christian
IV och anses som den vackraste och mest renodlade
renässanskyrkan i Norden. Christian IV:s svärson Ebbe
Ulfeldt begravdes i kyrkan 1682. Efter att ha varit en av
organisatörerna av det skånska försvaret mot svenskarna
under kriget 1644–1645 gav han sig i svensk tjänst
och blev en ivrig snapphanejägare.
32. Genarps kyrka
Genarps kyrka är den enda kyrka, som nyuppfördes
i Skåne under 1500-talet. Den är ett utsökt exempel
på dansk kyrkobyggnadskonst, helt uppförd i tegel.
Inne i kyrkan finns gravvalv som gjordes till innehavarna
av Häckeberga slott. Kyrkan har i övrigt många
sevärdheter som bland annat vapensköldar och riklig
ornamentik.
33. Everöds kyrka
Everöds kyrka har ett epitafium över Sthen Pedersen
Sommer, som hjälpte kyrkoherden i socknen. Under
Horns krig härjades bygden av svenska trupper och
byborna vågade inte besöka gudstjänsten under påskhelgen
1644. På hösten samma år kom en svensk trupp
till Everöd mitt under en högmässa. Flera av sockenborna
slogs ihjäl och Sommer och hans trolovade jagades
iväg.
34. Glimåkra kyrka
Glimåkra kyrka förknippas främst med kyrkoherden
Paul Enertsen under skånska kriget. Han var den siste
danske prästen i församlingen som envist vägrade gå
de dansksinnade snapphanarnas ärenden. Hösten 1676
blev han bortrövad av några snapphanar och fördes
till Kristianstad, där han hölls fången kriget ut. Epitafiet
över herr Paul är en sevärdhet av rang. Paul lät själv,
två år före sin död, beställa det av en porträttmålare i
Kristianstad.
35. Norra Åkarps kyrka
Norra Åkarps kyrka har Hans Feuks epitafium. Hans Feuk
gick hårt åt snapphanarna i en predikan. Efter gudstjänsten
hotade snapphanarna därför med att skjuta
honom på platsen, men prästens modiga uppträdande
fick snapphanarna att ångra sig.
36. Ravlunda kyrka och Vittsjö minnesstenar
Gustav II Adolfs inmarsch i norra Skåne år 1612 är en av
de mest kända för eftervärlden. En minnestext i Ravlunda
kyrka berättar om det danska anfallet på svenskarna
i Vittsjö. Enligt berättelserna hamnade den svenske
kungen i vattnet. Men han tog sig upp på en stor sten,
där han räddades av ryttaren Thomas Larsson. År 1959
upptäcktes två massgravar i Vittsjö med de stupade.
På platsen för massgravarna finns både en minnessten
över striden och en gravsten över de dödade.
37. Gamla riksvägen och gränsstenen i Sjöhult
Under krigen använde svenska trupper ofta riksvägen
över Markaryd mot Helsingborg för inmarscherna i
Skåne. Här gick Karl Knutsson fram på sitt härjningståg
1452. Här kom också Gustav Horn vintern 1644 och
Karl XI 1676. På sin väg söderut kunde de svenska trupperna
räkna med att möta motstånd från bönderna. I
fredstid var riksvägen en viktig förbindelseled, bland
annat gick den svenska postgången till Hamburg via
Markaryd, Skåne och Själland. 1988 restes en minnesten
av Sparbankerna i Markaryd och Skånes Fagerhult vid
den gamla riksgränsen.
Trefaldighetskyrkan i Kristianstad

38. Jörgen Krabbes kapell – Tosterups kyrka
I januari 1678 avrättades adelsmannen Jörgen Krabbe
på Stortorget i Malmö av svenskarna för landsförräderi.
Hans lik fördes till Tosterups kyrka. Den rikt utsmyckade
kistan kan idag ses i ett särskilt gravkapell vid kyrkan.
39. Getinge bro
Vadstället vid Kävlingeån över Getinge blev vida känt
och var en mycket viktig övergång. Av strategiska skäl
anlades här tidigt en bro, vid vilken flera slag har stått
mellan svenskar och danskar. Getinge bro ansågs som
nyckeln till Skåne. Kontrollerade man den kunde man
effektivt stoppa transporter både norrut och söderut.
40. Loshult
Sommaren 1676 skickade Karl XI iväg 277 vagnar med
den svenska krigskassan samt kungens tält, silverservis,
ammunition och fanor. När svenskarna rastade vid
Loshults kyrka slog en bondestyrka förstärkt med några
danska soldater till. Efter en kort strid gav sig svenskarna
brådstörtat iväg mot Småland. Väl i Småland ägde en
ny kupp rum och skånska och småländska bönder lade
tillsammans beslag på resterna av krigskassan. Av de bortrövade
kopparplåtarna återfanns endast en liten del.
Försvenskningen
41. Lunds universitet
Efter 1658 förbjöds skånska ungdomar att studera
vid universitetet i Köpenhamn. Därför grundade den
svenske kungen Karl X Gustav ett nytt universitet i
Skåne. Beslut fattades om ett universitet i Lund år 1666.
Trots att regeringen hade gjort stora donationer till
universitetet var ekonomiska bekymmer vanliga. Universitetet
hade inte ens egna lokaler. Föreläsningarna
hölls till en början i domkyrkan och i byggnaden som
inhyste domkapitlets bibliotek, det så kallade liberiet.
42. Torsebro krutbruk
Torsebro krutbruk ligger vid en fors i Helge å, cirka 1 mil
norr om Kristianstad. En anledning till att svenskarna
anlade ett krutbruk här, ca 1680, var att snapphanarna
rövade den svenska härens krut under skånska kriget.
Under cirka 250 år drevs en omfattande verksamhet vid
krutbruket i Torsebro, som lades ner på 1920-talet.
Torsebro krutbruk

© T-Kartor Sweden AB

Produktion: Regionmuseet Kristianstad 2008
Research: Stefan Persson
Textredigering: Eva Holmestig
Form: Catherine Svensson, Evelyn Thomasson
Foto: Evelyn Thomasson, Janne Jönsson sid 7