Doggy Rapport 2 - 2011

2/11 

ÅRGÅNG 35 

Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB 

Inget blir som 

förr igen 

Det har från flera håll varnats högljutt 

för nya smittor som vi helst inte vill ha 

in i Sverige. Nu har vi en av dem konstaterad 

i landet och i mer än ett geografiskt 

område – rävens dvärgbandmask. 

Det blev inte rabies, som var den största 

rubrikskaparen när gränserna blev mer 

öppna för våra husdjur. 

Som både djurägare och veterinärer har 

vi de senaste åren uppmärksammats på 

just rävens dvärgbandmask som smitta 

och zoonos (sjukdom som är överförbar 

mellan djur och människa). Nu är det 

dags att sätta fokus på ytterligare smittor 

som inte omfattas av införselregler eller 

lagar. Det finns fler exotiska parasiter och 

parasitburna smittor att läsa om i detta 

nummer. Vi bör lära oss mer om dem för 

att undvika problem för både våra hundar 

och katter samt oss själva. 

Som veterinär är jag inte emot att vi har 

kontakt med omvärlden och reser med 

utställnings-, avels- eller familjedjur, men 

vi måste ta ansvar som ägare och söka 

information om de rekommendationer 

som gäller. Doggy-Rapports målsättning 

har sedan starten varit att informera och 

utbilda hund- och kattägare för att förebygga 

sjukdom. Det nummer du nu får i 

handen är ett bra exempel på just detta. 

Ni glömmer väl inte att det är just ni 

som läser Doggy-Rapport som kan påverka 

innehållet? Det gör ni genom att ställa 

egna frågor. Vi i redaktionen letar rätt på 

de experter som kan svara på frågorna. 

Lena Myrenius 

INNEHÅLL 2/11 

n PARASITER: Rävens dvärgbandmask. 

Veterinär LENA MYRENIUS berättar 

om en fruktad parasit som nu finns 

i Sverige. Sid. 9 

n PARASITER: Importerade parasiter 

på hundar och katter. Veterinär ULRI- 

KA FORSHELL redogör för vilka parasiter 

man ska skydda hund och katt från. 

Sid. 11 

n AVEL: Avelsarbete väg till bättre ledhälsa. 

Agronomie doktor SOFIA MALM 

berättar om avelsindex och hur de kan 

användas. Sid. 14 

Det är okänt hur rävens dvärgbandmask förts in i Sverige, men parasiten har upptäckts 

på flera platser. Observera, individerna på bilden har inget med artikelns 

innehåll att göra. Foto: Lisbeth Karlsson. 

Rävens dvärgbandmask 

Efter att Sverige har varit fritt från 

den för människan dödliga parasiten 

rävens dvärgbandmask har flera fall 

av smittade rävar nu upptäckts. Ett 

intensivt arbete för att kartlägga parasitens 

spridning har inletts. Veterinär 

LENA MYRENIUS redogör för 

utvecklingen. 

Som relativt ny och färsk veterinär var 

jag med om den stora förändringen i 

svensk smådjurshållning som innebär att 

hundar och katter tillåts resa mer fritt 

över våra gränser än tidigare. Visserligen 

ställs krav om vaccinering och avmaskning 

men gränserna blev mer öppna. 

Tidigare var det lättare för allmänheten 

att reagera på illegalt inkomna utländska 

hundar i Sverige. Efter de nya reglernas 

införande blev det svårare. Den tyska 

båten i småbåtshamnen vid Göta kanal 

kunde ha med sig en helt legitimt vaccinerad 

och avmaskad hund men hunden 

kunde lika gärna vara illegalt införd utan 

korrekt vaccination och avmaskning. Det 

finns idag helt enkelt ingen möjlighet att 

kontrollera alla hundar. 

Hur kunde vi få in smittan och hur 

farlig är den? 

Många veterinärer höjde då precis som 

nu sina oroliga stämmor om att regelverket 

inte skulle efterlevas. Risken fanns 

att smittor som rabies och rävens dvärgbandmask 

skulle göra entré i Sverige. 

Merparten av alla djurägare har gjort 

rätt, men tillräckligt många har missbrukat 

systemet för att ta in hundar till Sverige 

utan att följa regelverket. Nu har vi 

ytterligare en allvarlig, smittsam sjukdom 

i vårt land. Det är en zoonos (överförbar 

mellan djur och människa) som kommer 

att påverka vårt förhållande till naturen. 

Ett exempel på hur det kan bli är 

Schweiz, där invånarna lever med smittan 

spridd i naturen och där rävar lämnar 

smittsam avföring till och med inom befolkat 

område. I Centraleuropa är förekomsten 

av sjukdomen hos människa ett 

fall per 500 000 invånare. Risken att bli 

smittad bedöms där som liten. Men det 

är ett fåtal undersökningar gjorda kring 

vilka faktorer som kan påverka förekomsten. 

Vissa studier visar på kopplingar till 

hund och vistelse i naturen. Att vi i Sveri- 

DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2 

9

PARASITER 

ge har ett särskilt förhållande till naturen 

i och med den unika allemansrätten tror 

jag och fler med mig skiljer Sverige väsentligt 

från Centraleuropa, och det kan 

påverka risken att smittas. 

Det finns inga säkra bevis för att smittan 

överförs via livsmedel men det är en 

riskfaktor. Parasitens ägg som smittar 

människan syns inte för blotta ögat men 

sprids via rävens (eller hundens) avföring. 

Livsmedelsverket bedömer ännu risken 

att smittas via blåbär, svamp eller matsäcksätande 

ute i naturen som mycket 

liten. Man ger i nuläget inga särskilda 

rekommendationer. Om smittan skulle 

visa sig mer vanligt förekommande i vissa 

områden kan instruktioner om noggrann 

handhygien efter vistelse i skog och mark 

samt efter kontakt med hund bli aktuella. 

Katter tror man inte utgör samma stora 

risk för spridning av rävens dvärgbandmask 

till människa men kan inte helt 

uteslutas. 

Dvärgbandmaskens ägg dör vid kokning 

men överlever vanlig frysning. 

Går det att reparera skadan och 

utrota smittan med rävens dvärgbandmask? 

”Kanske”, verkar svaret bli från experter 

på området. Inga försök har gjorts 

som visar att smittan har kunnat utrotas 

helt, men man har kunnat minska omfattningen 

i tidigare drabbade områden 

i Europa. Om ett bekämpningsprogram 

med avmaskning av rävar (genom betat 

foder) ska genomföras behöver det pågå 

i minst fyra år för att få effekt. Ett argument 

för att påbörja ett bekämpningsprogram, 

även om man inte kan vara säker 

på att det kommer att pågå i tillräckligt 

många år, är att en vetenskaplig uppföljning 

skulle ge mer och ny kunskap om 

parasitens biologi och livscykel. 

Att genomföra ett sådant bekämpningsprogram 

förutsätter att avmaskningskravet 

på hund och katt efterlevs. 

Statens Veterinärmedicinska Anstalt 

HUVUDVÄRD 

RÄV eller annat 

HUND-djur får i sig 

masklarver genom att äta 

smittade smågnagare. 

MELLANVÄRD 

Smågnagare smittas med 

maskägg via miljön. Rävens 

dvärgbandmask utvecklas i 

mellanvärdens lever. 

(SVA) har gjort riskbedömningen att om 

man slopade kravet på avmaskning skulle 

cirka 30 hundar som är infekterade med 

rävens dvärgbandmask komma till Sverige 

varje år. 

Dvärgbandmaskens 

ägg överlever länge 

i naturen. 

Via huvudvärdens 

avföring sprids 

dvärgbandmaskens 

ägg i naturen. 

En smittad hund kan 

ha maskägg i pälsen 

och kan på så vis 

smitta människan. 

Rävens dvärgbandmasks livscykel. Illustration: Lisbeth Karlsson. 

Hur ska man göra för att skydda 

sig själv och inte sprida smitta vidare 

utanför drabbade områden? 

För dig som bor i de områden där smittan 

kan förekomma (Uddevalla, Munkedal, 

Färgelanda, Vänersborg, Borlänge, 

Gagnef, Katrineholm, Vingåker och Finspång) 

har SVA gett särskilda rekommendationer 

om avmaskning. Dessa gäller de 

hundar och katter som förväntas vara i 

riskgruppen och som har ätit gnagare. 

I första hand ska man avmaska sin 

hund eller katt med rent prazikvantelpreparat. 

För att undvika att parasiten 

utvecklar resistens mot aktuella avmaskningsmedel 

rekommenderas att man inte 

väljer de kombinationspreparat med prazikvantel 

som finns. Undantaget är om 

det finns anledning att avmaska även mot 

andra parasiter. 

För att utreda hur utbredd smittan med 

rävens dvärgbandmask är så obduceras 

nu rävar från hela landet. Dessutom samlas 

gnagare från Uddevallaområdet in för 

kontroll liksom rävträck från Östergötland 

och Sörmland. 

Jordbruksverket, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, 

SVA, Livsmedelsverket, 

Arbetsmiljöverket och andra berörda 

myndigheter redovisar den 31 maj 2011 

en utredning om vilka åtgärder som är 

nödvändiga för att skydda folkhälsan 

mot rävens dvärgbandmask. 

För dig som vill läsa mer om rävens 

dvärgbandmask hänvisas till SVA:s hemsida 

www.sva.se samt tidningen SVAvet:s 

temanummer om Rävens dvärgbandmask 

(nr 2 2011) som går att beställa via 

SVA:s hemsida. 

Lena Myrenius 

Rekommendationer 

från SVA 

Rekommendationer för hund- och kattägare 

i Uddevalla, Munkedal, Färgelanda och Vänersborgs 

kommun. 

Hund Om du håller din hund så att den aldrig 

kan äta en sork eller mus behöver du inte vidta 

några särskilda åtgärder. 

Om din hund någon gång under hösten 

och vintern 2010-2011 har fått springa lös 

i skogen eller vistats obevakad där den kan 

ha ätit en sork eller mus bör du nu avmaska 

den. Hantera träcken som om den är smittsam 

och lägg den i kärl för brännbart avfall 

före avmaskning och tre dagar efter avmaskning. 

Tvätta händerna. Hunden bör också 

schamponeras en gång för att äggen som 

kan finnas i pälsen ska försvinna. Därmed 

bedöms hunden nu vara smittfri. Avmaskningen 

är också viktig för att inte smittan ska 

spridas vidare i landet om du reser ut ur det 

smittade området. 

Om du har en hund som regelbundet 

får vistas lös i markerna bör den avmaskas 

regelbundet var fjärde vecka. Hunden kan 

infekteras igen men avmaskning gör att det 

aldrig hinner bildas ägg. Vid första avmaskningen 

bör du dock schamponera hunden 

och hantera träcken så som anges i punkten 

ovan. Om du misstänker att din hund rullat 

sig i rävträck bör du också tvätta hunden. 

Hundägare från andra delar av landet som 

reser igenom det smittade området bör 

hålla sina djur kopplade så att inte smittan 

kan plockas upp och spridas vidare i landet. 

Avmaskningsmedel med praziquantel (kan 

också stavas prasikvantel) kan du köpa receptfritt 

på apotek. Också epsiprantel som 

finns att köpa utomlands är verksamt, men 

andra preparat fungerar inte. Välj i första 

hand ett preparat som enbart går på rävens 

dvärgbandmask, framför allt vid upprepad 

avmaskning. 

Katt Katter är dåliga på att producera 

smittsamma ägg och bedöms utgöra en 

mycket låg smittrisk. Du som har en katt 

som jagar gnagare och har nära kontakt med 

den kan följa de råd som beskrivs för hundägare 

ovan om du vill vara extra säker. 

10 DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2

PARASITER 

Förberedelser viktiga 

Inför en utlandsresa med hunden bör 

man ta reda på vilka parasiter som kan 

vara aktuella. Det kan man göra genom 

att till exempel kontakta det aktuella landets 

generalkonsulat i Sverige. 

Följande exempel är ingalunda en heltäckande 

redogörelse, utan bara en vägledning. 

Rävens dvärgbandmask vore i 

vanliga fall självskriven i denna genomgång, 

men eftersom flera fall av rävbandmask 

upptäckts i Sverige i år så har parasiten 

en helt egen artikel i detta nummer 

av Doggy-Rapport. 

Utvärtes parasiter 

För enkelhetens skull rekommenderas 

att sätta på hunden ett fästinghalsband 

som innehåller ämnet deltamethrin (ett 

insektsmedel) några dagar före avresan. 

Låt sedan hunden ha halsbandet på sig 

tills ni kommer hem igen. Effekten varar i 

upp till sex månader och avvisar inte bara 

fästingar utan även blodsugande myggor 

som sprider leishmania och tropisk hjärtmask. 

Det har också god effekt mot loppor 

och löss. 

De flesta som reser över gränserna med sina djur följer regler kring bland annat avmaskning. 

Observera, individerna på fotot har inget med artikelns innehåll att göra. 

Foto: Lisbeth Karlsson. 

Importerade parasiter på 

resande hund ar och katter 


Det är inte bara minnessaker från 

turistbutikerna man kan få med sig 

hem från resan till utlandet. Om man 

inte vet vad man ska vara uppmärksam 

på så kan hunden eller katten 

utan större ansträngning få med sig 

ett flertal parasiter hem. Veterinär 

ULRIKA FORSHELL redogör för 

vilka parasiter du bör skydda din 

hund och katt från. 

Efter Sveriges inträde i EU är det betydligt 

enklare att resa med och importera 

sällskapsdjur inom den europeiska 

gemenskapen. Jämfört med för tio år 

sedan finns det en markant ökad rörelse 

över landets gränser. Hunden eller katten 

kan lätt drabbas av ett flertal parasiter 

på utlandsresan – parasiter som inte hör 

hemma i Sverige. 

Med bättre kunskap kan vi hjälpas åt 

att hålla kvar dessa parasiter utanför landets 

gränser. Vi på Statens Veterinärmedicinska 

Anstalt (SVA) märker emellertid 

att frågorna om dessa parasiter ökar, 

både vid telefonsamtal och bland de prover 

som skickas in. Problemet är störst 

bland hundar eftersom man mera sällan 

tar med sig katten på resan, och i de fall 

katter tas med så hålls de under stramare 

uppsikt. Fokus i denna artikel kommer 

därför att ligga på hund och man får ha 

katten med sig i ”bakhuvudet”. 

Kattloppa/Hundloppa 

Ctenocephalides felis/canis 

Loppor smittar lätt. De finns i miljön, 

både utomhus och inomhus, i varmare 

länder. De finns på många husdjur som 

inte behandlas i förebyggande syfte. 

Inte nog med att de är blodsugande, 

de kan även sprida en sorts bandmask 

(Dipylidium). De trivs och förökar sig på 

fler djurslag – inklusive människa – samt 

överlever länge i miljön, till exempel i 

golvspringor, textilier etcetera. De kan 

dessutom även ge varierande grader av 

överkänslighetsreaktioner, som rodnad, 

klåda, håravfall med mera. Reaktionen 

hos djuret beror på hur känslig individen 

är samt antalet loppor som den är infekterad 

med. 

Loppor känns igen på sin sidvärtes 

tillplattade form och på att de hoppar. 

De sprids bland annat genom att hoppa 

mellan djur. I pälsen lämnar de avföring 

som syns som svarta prickar. Lägger man 

spillningen på en bit papper och droppar 

vatten på färgas pappret rött av blodinnehållet. 

Det kan bli oerhört obehagligt om en 

hel familj drabbas av loppor, med bett 

och klåda, och loppornas förökningstakt 

är snabb. 

I Sverige finns katt/hundloppor från 

Skåne i söder till Hisingen i norr på västkusten 

och motsvarande på östkusten. 

Längre norrut är temperaturen för låg 

vissa delar av året för att den ska klara 

sig, utom i vissa lokala fall, till exempel 

inom en uppfödning eller hund/katthem. 

Det är inte otänkbart att denna gräns 

kommer att dra sig längre och längre 

norrut i klimatförändringens spår. 

Att utrota katt/hundloppor tar tid och 

kräver beslutsamhet. Ofta behöver man 

hjälp av en saneringsfirma. Det kan ta ett 

år av djur- och miljöbehandlingar för att 

vara säker på att smittan är utrotad. 

För att behandlingen mot loppor ska 

vara effektiv krävs både invärtes och 

utvärtes behandling av alla familjens 

djur. 

11

Fästingar 

Fästingar kan artbestämmas genom att 

de skickas till Statens veterinärmedicinska 

anstalt (SVA) i Uppsala. Vi har ju en 

del inhemska fästingar där medlemmar 

av släktet Ixodes är vanligast. Om man 

är ovan är det svårt att se skillnad på olika 

fästingarter. Har hunden vistats utomlands 

eller om man själv varit på semesterresa 

till varmare klimat (fästingar kan 

”lifta i kläderna”) kan man gott skicka in 

fästingar till SVA för artbestämning. 

Brun hundfästing. Till vänster en hane 

och till höger en hona. Foto: SVA. 

Brun hundfästing 

Rhipicephalus sanguineus 

Den bruna hundfästingen är vanlig i 

Medelhavsländerna och det är den fästingart 

som man främst vill undvika. Den 

kan vara bärare av flera allvarliga parasitsjukdomar, 

bland andra babesia och 

hepatozoon, två sjukdomar som beskrivs 

på annat ställe i den här artikeln. 

Den bruna hundfästingen är anpassad 

för att leva i ett stäppklimat, det vill 

säga den gillar ett varmt och torrt klimat. 

I Sverige klarar den inte en vinter utomhus, 

däremot trivs den förträffligt inomhus 

och förökar sig snabbt om den bara 

får ett blodmål från en hund ibland. Det 

räcker med att man får med sig en befruktad 

hona hem i hundens päls för att 

denna ska producera upp till 5 000 ägg 

som ger upphov till flera nya fästinggenerationer 

inomhus. Det finns också rapporter 

om fästingar som ”liftat” i ägarnas 

packning efter resor till varmare länder, 

utan att hunden har varit med på resan. 

När man väl upptäcker fästingarna i hundens 

päls finns de som regel redan i stora 

antal bakom gardiner, tavlor och i luggen 

på barnens gosedjur. Då kan man kallt 

räkna med att det finns fästingar spridda 

i hela huset. 

Finns det katter i hushållet brukar de 

vara förskonade från angrepp. Den bruna 

hundfästingen brukar föredra människoblod 

framför kattblod om ingen hund 

finns i närheten. Trots det bör de skiljas 

från hundarna i hushållet, eftersom kat- 

PARASITER 

ter är överkänsliga för det antiparasitära 

medel som krävs för att behandla hundar. 

Om de skulle drabbas av fästingarna 

kan de alltså inte behandlas. 

Den bruna hundfästingen är mera svårbehandlad 

än våra inhemska fästingar. 

Den kräver starkare, receptbelagda ämnen 

i spot-on form. Hus som invaderats 

av den bruna hundfästingen behöver besökas 

av en saneringsfirma som vid upprepade 

tillfällen sprutar en kemisk dimma 

i huset. 

Det finns även andra fästingarter som 

kan sprida sjukdom, till exempel av släktena 

Ixodes, Haemophysalis och Dermacentor. 

Invärtes parasiter 

Hakmask 

Ancylostoma caninum 

I Sverige finns en art av hakmask. Den 

heter Uncinaria stenocephala och återfinns 

regelbundet hos rödrävar. Denna 

art ger dock som regel mycket lindriga 

symtom, också när den i undantagsfall 

smittar hund. 

Hakmaskarna biter sig fast i tarmväggen 

på hunden och suger blod. I stora 

antal kan de suga så mycket blod att 

hunden får blodbrist samt blir trött och 

blek i slemhinnorna, vilket främst gäller 

hakmaskar av släktet Ancylostoma. Valpar 

kan i värsta fall dö. 

Hakmaskarnas larver kan smitta på 

två sätt, dels genom ett frilevande stadium 

av parasiten som tar sig igenom huden 

på värddjurets ben och tassar, eller 

genom att de äts upp. Det första sättet 

gör att hudproblem kan vara en del av 

symtombilden. Båda smittovägarna är 

lika effektiva. Hos djur som infekteras 

lägger sig alltid en del av larverna i vila 

i muskulaturen. När en tik blir dräktig 

aktiveras de och smittar valparna under 

digivningen. De kan också aktiveras om 

djuret får nedsatt immunförsvar av någon 

anledning. 

Det är vanligast att parasiten orsakar 

allvarlig sjukdom hos djur upp till ett 

års ålder. När den infekterade hunden 

avmaskas aktiveras de parasiter som ligger 

vilande i musklerna. Samtidigt har de 

vuxna maskarna i tarmen avgett ägg som 

kommit ut i miljön via hundens avföring. 

På så sätt kan hunden återsmittas, via de 

aktiverade parasiterna i musklerna samt 

via miljön. Man kan behöva behandla 

dessa djur cirka var tredje vecka i flera 

månader, samtidigt som man vidtar alla 

åtgärder för att sanera den miljö i vilken 

hunden vistas. 

Man använder sig av träckprov för att 

påvisa hakmaskägg i träcken, men man 

ska komma ihåg att mycket unga, diande 

valpar kan vara allvarligt sjuka utan att 

maskarna hunnit uppnå en sådan mognad 

att de lägger ägg. 

Den importerade hakmasken kan smitta 

människa genom huden, även om problemen 

begränsar sig till just detta organ. 

Strongyloides 

Strongyloides stercoralis 

Strongyloides infekterar de flesta djurslag, 

människa inräknad. Den har en 

komplicerad livscykel och kan ge allt från 

inga till väldigt kraftiga symtom, som 

kan påminna om valpsjuka, med blodiga 

diarréer och avmagring. Valparna smittas 

vid digivning, men smitta sker även via 

larver i avföringen från smittade individer. 

Larverna infekterar valpen, antingen 

genom att valpen slickar i sig dem eller 

så penetrerar (borrar sig igenom) larverna 

huden. Sker det senare i större omfattning 

så är hudproblemen en del av symtombilden. 

Smittan cirkulerar hos hundar som 

vistas i en undermålig utomhusmiljö, till 

exempel smutsiga rastgårdar. 

Man använder sig av särskild diagnostik 

för att påvisa larver i avföring, en 

så kallad ”Baermann” metod, som bör 

efterfrågas om man misstänker strongyloides. 

Denna rundmask är alltså inte 

ovanlig i områden där sämre sanitetsförhållanden 

råder, och smittan kan överföras 

mellan hundar och människor. Smittgången 

är dock inte till fullo utredd. 

Det har förekommit enstaka fall i Sverige 

av strongyloidos hos hund, då i samband 

med djurskyddsärenden, men den 

räknas inte som en inhemsk smitta. Människa 

kan alltså också drabbas. 

Tungmask. Foto: SVA. 

Tungmask 

Linguatula serrata 

Tungmasken smittar hundar som utfodras 

med rått slaktavfall från infekterade 

idisslare. Larvstadierna utvecklas vidare i 

hunden (och för all del även katten) och 

förflyttar sig till näshålan, där den sedan 

framlever som vuxen. Nya idisslare smittas 

när värddjuret nyser ut ägg på beten. 

Tungmasken är svår att påvisa, men 

ibland kan ägg ses i ett träckprov. Den 

är knappast farlig för vare sig hund eller 

ägare, men tas ändå med som kuriosa. 

Masken är upp till 13 cm lång och 


PARASITER 

på grund av placeringen så är tungmask 

svårbehandlade. 

Människa kan infekteras med tungmask, 

men bara vid intag av råa inälvor 

från idisslare, vilket sker i vissa delar av 

världen. 

Fransk hjärtmask. Foto: SVA. 

Fransk hjärtmask 

Angiostrongylus vasorum 

Den franska hjärtmasken använder sniglar 

som mellanvärd för vissa larvstadier 

och kan därför få fäste i Sverige. Under 

flera år har den franska hjärtmasken funnits 

på ön Sydkoster i Bohuslän och man 

har försökt se till att inte få över smittan 

till fastlandet. Dessvärre påvisades fransk 

hjärtmask i en rödräv från Osbyområdet 

för något år sedan. Man behöver därför 

känna till denna mask och vidta åtgärder 

mot den när man reser med sin hund. 

De parasiter hunden får i sig via sniglar 

eller snigelslem växer till vuxna individer 

och sätter sig i hjärtats högra kammare. 

Blir de många till antalet blockeras naturligtvis 

blodflödet och hunden blir tröttare 

och kan hosta på grund av den försämrade 

cirkulationen. Hunden själv utskiljer 

larver via avföringen, som smittar 

sniglar som kommer i kontakt med den. 

Ger man avmaskningsmedel i detta läge 

släpper maskarna och kan helt stoppa 

blodflödet, varvid hunden kan dö. De avdödade 

maskarna fastnar i lungorna och 

orsakar lokala inflammationer medan 

maskarna bryts ner. 

Eftersom vi är i stort sett förskonade 

från denna farliga parasit bör man ge 

förebyggande behandling i utlandet om 

man är borta under minst fyra veckors 

tid, och man bör allra minst avmaska 

mot rundmaskar när man återvänder 

hem till Sverige, för att undvika att smittan 

får ytterligare fäste. 

Har man konstaterat fransk hjärtmask 

genom påvisande av larver i ett träckprov 

bör man alltså komplettera med en röntgen- 

eller ultraljudsundersökning för att 

uppskatta mängden maskar och om det 

är riskfritt att avmaska. Ibland kan maskarna 

behöva avlägsnas kirurgiskt. 

Människor smittas inte med fransk 

hjärtmask, från vare sig hund eller snigel. 

Sjukdomar som överförs 

via stickande myggor 

Tropisk hjärtmask 

Dirofilaria immitis 

Den tropiska hjärtmasken smittar via 

sandmyggor som överför förstadier till 

maskarna när de suger blod. De vuxna 

maskarna sätter sig i hjärtat liksom den 

franska hjärtmasken och samma utredningsgång 

gäller innan man behandlar. 

Däremot påvisas dirofilarios med ett 

blodprov, där man tittar efter antikroppar. 

Även katter kan drabbas av tropisk 

hjärtmask. 

Myggan som överför den tropiska 

hjärtmasken är mest aktiv i gryning och 

skymning. Man kan vara noggrann med 

hundens utevistelsetider, men man kan 

också använda ett halsband som innehåller 

ämnet deltamethrin, vilket har en 

avstötande effekt på myggorna. 

Tyvärr kan samma sorts mygga även 

överföra andra sjukdomar (exempelvis 

Leishmania) vid stick. 

Vill man vara noggrann i sin förebyggande 

behandling ska hunden (eller katten) 

behandlas med en makrocyklisk lakton 

(familj av antiparasitära ämnen) fyra 

veckor efter den har anlänt ett område 

där smittan är etablerad, och sedan månatlig 

behandling så länge den vistas där. 

Tropisk hjärtmask finns inte på våra 

nordliga breddgrader eftersom vi inte 

har sandmyggor. Det är inte otänkbart 

att andra, mer nordliga släktingar till 

denna insekt skulle kunna överföra smittan 

istället, och därför är det viktigt att 

hålla smittade individer till ett minimum 

i landet. 

Friska människor smittas som regel inte 

med tropisk hjärtmask och i de fall det har 

skett ger de inte upphov till sjukdom. 

Kutan dirofilarios 

Dirofilaria repens 

Kutan dirofilarios är betydligt mindre 

allvarlig än den dirofilarios som beskrivs 

ovan, eftersom den bara ger symtom i 

huden. Efter ett stick från en infekterad 

mygga i medelhavsområdet överförs larvstadier 

av parasiten till blodet, vilka växer 

upp och lägger sig under huden eller 

i muskulatur. De orsakar sällan besvär, 

men hudknutorna kan uppfattas som 

vanprydande. Vuxna maskar är svåra att 

nå med något avmaskningsmedel, utan 

måste avlägsnas med hjälp av kirurgi. I 

undantagsfall kan människa drabbas. 

Leishmanios 

Leishmania infantum 

Leishmania sprids liksom den tropiska 

hjärtmasken via sandmyggor som överför 

förstadier till parasiterna, så kallade 

promastigoter, till blodet vid bett. Väl i 

blodomloppet invaderar promastigoterna 

en typ av vita blodkroppar som ingår i 

kroppens immunförsvar. I Sverige ser vi 

sjukdomen av och till, främst på hundar 

som importerats från medelhavsländer. 

Även katter kan bli smittade, dock sker 

detta i långt mindre utsträckning än hos 

hund. 

Hundar som smittats insjuknar sällan 

omedelbart, utan det kan dröja månader 

till år innan sjukdomen märks och förloppet 

är kroniskt och tilltagande. Yttre 

faktorer påverkar förloppet starkt, till 

exempel kan stress göra att symtom uppträder. 

Vanligare symtom på leishmanios är 

avmagring, muskelförtvining, blekhet 

och trötthet. Förändringar i och kring 

ögonen förekommer, till exempel svullnad 

och inflammationer. Hudsymtom är 

vanliga i form av både inflammationer 

och håravfall. Eftersom det i den sjukdomsform 

som omfattar inre organ (visceral 

form) med tiden kommer att omfatta 

alla organsystem kan hunden få en 

mängd varierande symtom i takt med att 

sjukdomen framskrider. 

Leishmania påvisas med blodprov eller 

cellprov. Den första metoden är mest tillförlitlig 

när hunden visar symtom, eftersom 

den annars inte har tillräcklig mängd 

antikroppar i blodet. PCR-undersökning 1 

av benmärgsceller anses vara den säkraste 

metoden för att påvisa en leishmaniainfektion. 

Dessvärre är inte heller denna 

teknik hundraprocentigt säker, utan kan 

behöva upprepas när en stark misstanke 

föreligger. 

Leishmanios är svårbehandlat och återfall 

är vanliga. Den bästa behandlingen 

Fråga om både katter och hundar 

Mycket av Doggy-Rapports framgångar beror på Er läsare. Genom kontakten med Er får vi 

uppslag till nya artiklar. 

Ni är alltid välkomna att höra av er med önskemål om ämnen eller frågor om katt och 

hund, och gärna av allmänt intresse! Alla frågor och synpunkter diskuteras inom redaktionen 

även om de inte alltid leder till en artikel. 

Skriv, faxa, maila eller ring till oss. Adressen du når oss på är Doggy-Rapport, 

447 84 Vårgårda. Vill du faxa eller ringa så är telefonnumret 0322-66 65 00 och faxnumret 

0322-66 65 80. E-mail: dogpost@doggy.se. 

Emelie Nilsson 


13

är förebyggande, både genom att hålla 

hunden inomhus när sandmyggorna är 

mest aktiva (i skymning och gryning) och 

genom att använda avvisande medel eller 

halsband. 

Människor kan på samma sätt som 

andra djur smittas med leishmania. Som 

regel sker detta via sandmyggorna, men 

kan även ske genom blodtransfusion. 

Sjukdomen kan manifestera sig i huden 

eller i kroppens organ. I vissa delar av 

världen går man ut i skymning och låter 

spädbarn bli stuckna i ben eller på rumpan, 

där ärrbildning är av underordnad 

betydelse. Ärren kan annars vanställa anletsdragen 

i hudformen. 

Fästingburna sjukdomar 

Inte nog med att fästingen är en parasit, 

den överför dessutom andra parasitsjukdomar! 

Dessa tas upp i korthet nedan, 

men man får inte glömma att fästingar 

även kan överföra smitta med bakterier 

och virus, vilka dock inte tas upp här. 

Uppfödare! 

Du är väl medlem i våra 

uppfödarklubbar? 

Klubb Doggy - 

för dig som använder Doggy 

och Doggy Professional. 

Läs mer på: 

www.klubbdoggy.se 

Tel. 0322-66 65 97 

Bozita Breeders Club - 

för dig som använder Bozita, 

Bozita Robur och Bozita Feline. 

Läs mer på: 

www.bozitabreedersclub.com 

Tel. 0322-66 65 98 

PARASITER 

Babesios 

Babesia canis/B. gibsoni 

Babesios hos hund orsakas av de encelliga 

organismerna Babesia canis och/eller 

Babesia gibsoni. Båda organismerna kan 

överföras vid bett från flera olika sorters 

fästingar. 

Verkningsmekanismerna är desamma 

för båda, nämligen att invadera och förgöra 

hundens röda blodkroppar. Symtomen 

vid infektion med B canis är alltså 

huvudsakligen blodbrist (anemi), som 

yttrar sig genom att hunden blir trött och 

slemhinnorna bleka. Den kan ha blod i 

urinen, feber och matvägra. Eftersom levern 

ska ta hand om alla nedbrutna blodkroppar 

så påverkas den starkt. Man ser 

då tecken på leversvikt, kräkningar och 

diarré. I förlängningen märks rörelsestörningar 

som kan leda till förlamning och 

till och med beteendeförändringar om organismerna 

når hjärnan. I allvarliga fall 

kan hunden dö. 

Vid infektion med Babesia gibsoni är 

det själva blodbristen som är det mest 

framträdande symtomet i akutskedet. 

Sedan blir formen mer kronisk med tilltagande 

leversvikt och symtomen går i 

skov. Även här kan hunden dö i allvarliga 

fall. 

Behandlingen är besvärlig och därför 

bör man alltid använda förebyggande 

åtgärder mot fästingar (till exempel fästinghalsband 

med deltamethrin). De mediciner 

som har effekt mot sjukdomen ger 

tyvärr kraftiga biverkningar och hunden 

kan dessutom behöva blodtransfusioner. 

Babesia påvisas med hjälp av ett blodprov. 

Hos människa är risken för allvarlig 

sjukdom liten. 

Hepatozoonos 

Hepatozoon canis 

För att smittas med hepatozoon (protozooer, 

encelliga organismer) måste hund 

en äta upp en infekterad brun hundfästing 

som då släpper ifrån sig infektionsämnet. 

Detta tar sig vidare till hundens 

vita blodkroppar, vilka invaderas, och 

förökning vidtar. Sedan kan en ny fästing 

smittas när denna biter sig fast och får sig 

ett blodmål. 

Hundens reaktion på smitta kan variera 

från helt symtomfri till allvarlig sjukdom 

och död. Symtomen vid sjukdom 

liknar dem för babesios, och kan påverka 

alla organsystem. 

Människa infekteras inte med hepatozoon. 

Ulrika Forshell 

Laboratorieveterinär ULRIKA FORSHELL 

arbetar vid enheten för Virologi, Immunbiologi 

och Parasitologi vid Statens Veterinärmedicinska 

Anstalt (SVA) i Uppsala. 

Fotnot 

1 

PCR-teknik = PCR betyder Polymerase 

Chain Reaction. Med hjälp av PCR kan 

man snabbt föröka en enkel DNA-kedja 

till ett stort antal nya. När det finns fler 

kopior blir det enklare att bestämma hur 

DNA-kedjan ser ut och med vägledning 

av DNA-mönstret avgöra vilka bakterier, 

virus eller andra organismer som provet 

innehåller. 

AVEL 

Avelsarbete 

väg till bättre 

ledhälsa 

Med nya verktyg kan förekomsten 

av ledproblem hos våra hundar förhoppningsvis 

minskas. Agronomie 

doktor SOFIA MALM beskriver vad 

HD- och ED-index är och förklarar 

hur dessa nya hjälpmedel för avelsarbetet 

kan minska förekomsten av 

ledproblem hos våra hundar. 

Utvecklingsrubbningar i höft- och 

armbågsleder, så kallade höft- och 

armbågsleds-dysplasi (HD och ED), förekommer 

ofta hos många och framförallt 

storvuxna hundraser. Trots att de hälsoprogram 

som syftar till att minska förekomsten 

pågått under många år orsakar 

dessa defekter fortfarande problem och 

lidande för såväl hundar som hundägare. 

På Svenska Kennelklubben (SKK) pågår 

ett utvecklingsarbete för att bättre kunna 

använda den information som finns tillgänglig 

om röntgenresultat för höft- och 

armbågsleder genom att beräkna avelsvärden 

för HD och ED. Avelsvärdena 

presenteras sedan som så kallade HDindex 

och ED-index. 

Varför behövs 

HD- och ED-index? 

Resultatet i SKK:s databas blir officiellt 

om röntgenundersökning av höft- och 

armbågsleder görs när hunden är som 

lägst 12 månader gammal. Undersökning 

och gradering av höftleder utförs i 

enlighet med Fédération Cynologique Internationale 

(FCI). Höftlederna graderas 

på en skala från A till E, där A och B är 

normala höftleder, C är lindrig dysplasi, 

D är måttlig dysplasi och E motsvarar 

grav dysplasi. 

Armbågsleder graderas på en fyrgradig 

skala enligt riktlinjer från International 

Elbow Working Group (IEWG). Graderingen 

baseras på graden av benpålagringar 

(artros). 

Många vetenskapliga studier har visat 

att både HD och ED påverkas av många 

gener och olika miljöfaktorer. Arvsanlagens 

inverkan på HD och ED är relativt 

stort, runt 30 till 50 procent, vilket gör 

att man genom att välja friska djur för 

avel kan förvänta sig en minskad frekvens 

av dessa defekter. 

I både Sverige och andra länder har 

man under flera decennier försökt att genom 

avelsarbete minska förekomsten av 

dessa ledsjukdomar. Valet av avelsdjur 

har baserats på resultat från röntgenundersökning 

av höft- och armbågsleder. I 

många raser används enbart hundar med 

normala (friröntgade) leder i avel. Trots 


AVEL 

Inom flera raser, bland andra labrador retriever, har man länge arbetat för att 

minska förekomsten av ledsjukdomar. Foto: Lisbeth Karlsson. 

det har andelen friröntgade hundar inom 

många raser stagnerat eller inte följt den 

önskade utvecklingen. 

En viktig bidragande orsak till de bristande 

framgångarna är sannolikt att röntgenbilden 

ger begränsade möjligheter att 

beskriva skillnader i ledens kvalitet, framför 

allt för hundar med normala leder. Det 

gör att hundens eget röntgenresultat inte 

räcker för att ge en bild av dess genetiska 

förutsättningar. Många hundar hamnar i 

samma klass, till exempel klassade att ha 

normala höftleder, trots att deras genotyp 

(uppsättning av arvsanlag) kan skilja sig 

åt ganska mycket. En annan orsak är att 

såväl utvecklingen av leden som röntgenresultatet 

påverkas av faktorer som inte 

är ärftliga, så kallade miljöfaktorer. Det 

kan till exempel vara hundens kön, ålder 

vid röntgen eller vilket sederingspreparat 

(lugnande läkemedel) som använts. Detta 

gör att information enbart om hundens 

eget röntgenresultat är ett osäkert mått 


E 

på dess förmåga att nedärva HD eller ED 

till sina avkommor. Trots detta baseras 

avelsurvalet för bättre ledstatus huvudsakligen 

på individens egen HD- eller 

ED-status, så kallad individselektion. I 

de fall där man under en längre period 

använt endast hundar med normala leder 

i avel kommer man nu inte längre med 

enbart individselektion, instrumentet blir 

för trubbigt och urvalet ineffektivt. För 

ett fortsatt avelsframsteg krävs att man 

i dessa raser tar ökad hänsyn också till 

röntgenresultat hos släktingar. Denna 

information går att systematisera genom 

att beräkna avelsvärden för HD och ED 

(HD- respektive ED-index). 

Avelsvärdet visar 

nedärvningsförmågan 

För att kunna välja ut lämpliga föräldradjur 

till nästa generation måste man försöka 

bedöma vilka individer som är de 

avelsmässigt bästa. Detta kräver att man 

D C B 

50 60 70 80 90 100 110 120 130 

Figur 1. Skattat avelsvärde av HD. 

A 

kan göra skillnad på om ett djur är bra 

på grund av sina arvsanlag eller om det är 

miljön som varit gynnsam. HD- och EDindex 

innebär att man inte bara utnyttjar 

den information som finns om enskilda 

hundars ledstatus vid val av avelshund, 

utan även tar hänsyn till släktingars 

röntgenresultat för att beräkna hundens 

avelsvärde för HD eller ED. På så sätt blir 

det möjligt att i avelsvärderingen skilja 

individer med samma röntgenresultat åt. 

Man får en säkrare värdering av hundens 

avelsvärde och sannolikheten för att den 

ska nedärva, eller inte nedärva, ledproblem. 

Vid beräkning av avelsvärden kan 

man också ta hänsyn till och korrigera 

för effekten av flera faktorer som inte är 

ärftliga och som kan påverka röntgenresultatet. 

Att jämföra avelsvärden för individer 

av olika kön, ålder och så vidare 

blir därmed lättare och mer rättvisande. 

Avelsvärdet är ett mått på individens 

nedärvningsförmåga, det vill säga en förutsägelse 

om hur hundens valpar kommer 

att utvecklas i en viss egenskap. Det 

är alltså inte ett mått på vad avelshunden 

har för resultat. Beräkningen av avelsvärdet 

visar vilken effekt vi kan förvänta oss 

i kommande generationer av att använda 

den aktuella hunden i avel. Indexet uttrycker 

dessutom hundens beräknade 

avelsvärde för HD eller ED i förhållande 

till genomsnittet i rasen. Ofta definieras 

detta genomsnitt som ett index på 100. 

Eftersom olika raser har olika genomsnittlig 

HD- eller ED-status så motsvarar 

100 i index olika ledstatus beroende på 

vilken ras det gäller. Generellt kan man 

dock förvänta sig att hundar med ett index 

över 100 ger valpar som får ett bättre 

index än genomsnittet i rasen, och vice 

versa. Det är viktigt att komma ihåg att 

ett index för HD eller ED visar hundens 

avelsvärde för just denna egenskap. Det 

säger ingenting om hundens totala avelsvärde. 

I den rasspecifika avelsstrategin 

(RAS) för varje ras behöver därför urvalet 

mot ledproblem bedömas i relation till 

andra egenskaper som också har betydelse 

i avelsarbetet. 

I figur 1 visas fördelningen av HD-index 

hos hundar av rasen berner sennenhund 

som röntgats och graderats enligt 

FCI systemet (A-E) under perioden 2000- 

2002. Av figuren framgår att majoriteten 

av hundar med HD-status A har bättre 

(högre) HD-index än de med HD-status 

B, som i sin tur i genomsnitt har bättre 

HD-index än hundar med HD-status C 

och så vidare. Överlappningen mellan 

kurvorna speglar effekten av att man i 

beräkningen av avelsvärdet utöver individens 

egen HD-status även vägt in information 

om släktingar och tagit hänsyn till 

en del icke ärftliga faktorer. Därför kan 

en individ med HD-status A ha sämre 

avelsvärde än en hund med B, C, eller 

15

Göteborgs 

postregion 

Porto betalt 

Port payé 

P 410197400 

B 

till och med D på höfterna. I genomsnitt 

kommer ändå individer med bättre HDstatus 

även att ha ett bättre avelsvärde 

än de med sämre status. Den uppenbara 

fördelen med HD-index är att man med 

större säkerhet kan förutsäga i vilken utsträckning 

en hund kan förväntas bidra 

till HD hos avkommorna. 

All information används i 

beräkningen 

Beräkning av avelsvärden för HD och 

ED görs med en metod som kallas BLUP. 

BLUP är en förkortning av ”Best Linear 

Unbiased Prediction”. Namnet beskriver 

metodens egenskaper, det vill säga det är 

en statistisk analys där en så kallat linjär 

modell används för få fram den ”bästa” 

beräkningen av avelsvärdet utan att det 

uppstår några systematiska fel (unbiased). 

I Sverige används sedan många år 

tillbaka BLUP-metoden för beräkna 

avelsvärden inom nötkreaturs-, hästoch 

fåraveln. På hundsidan har index 

för HD och ED redan införts i några av 

våra grannländer, bland andra Tyskland, 

Norge och Finland. 

Vid avelsvärderingen används all den 

information som finns om släktingars 

röntgenresultat i SKK:s databas för den 

aktuella rasen. En hunds HD- eller EDindex 

är inte ett statiskt värde. Varje 

gång det tillkommer ny information om 

röntgenresultat hos till exempel avkommor 

eller syskon så påverkar det även 

den aktuella hundens HD- eller ED-index. 

Allteftersom nya hundar undersöks 

ökar mängden information som ligger 

till grund för avelsvärderingen. Därför 

AVEL 

måste avelsvärdena uppdateras regelbundet. 

Denna uppdatering kommer troligen 

att göras så ofta som en gång i veckan. 

Ju mer information det beräknade avelsvärdet 

baseras på, ju säkrare blir beräkningen 

och desto mindre förändringar i 

avelsvärdet kommer ytterligare information 

att orsaka. Ett stort antal avkommor 

med information om HD-status ökar 

avelsvärdets säkerhet betydligt. Avelsvärdets 

säkerhet kommer att publiceras 

tillsammans med avelsvärdet på SKK:s 

hemsida via webbtjänsten Avelsdata. 

När införs HD- och 

ED-index i Avelsdata? 

I Sverige har index för HD och ED ännu 

inte införts i den rutinmässiga avelsvärderingen. 

I utvecklingsarbetet har avelsvärden 

beräknats för fem raser: rottweiler, 

berner sennenhund, golden retriever, labrador 

retriever och flatcoated retriever. 

Arbetet med HD- och ED-index är ett 

prioriterat projekt för SKK och planen 

är att den rutinmässiga användningen i 

de första fem ”pilotraserna” ska komma 

igång den 1 januari 2012. Efter utvärdering 

i dessa raser kan systemet sedan utökas 

till fler raser. 

Exakt för vilka raser HD- och ED-index 

kommer att bli aktuella är ännu inte 

bestämt. Flera olika aspekter bör beaktas 

när en strategi utformas för att bekämpa 

HD och/eller ED i en ras. Den kanske viktigaste 

aspekten är hur stort problemet är 

för rasen; hur vanligt förekommande är 

defekten och vilken betydelse har den för 

hundarnas hälsa? I vissa raser kan det 

rent av vara så att man redan tar större 

avelshänsyn till HD än vad som är optimalt, 

vilket gör att andra, mer angelägna 

problem hamnar i skymundan. I sådana 

fall kan det vara olämpligt att införa ett 

index som riskerar att sätta ännu större 

fokus på HD-problematiken. I andra raser 

utgör däremot HD ett betydande problem 

i form av hältor, sämre brukbarhet 

och avlivning. 

En grundförutsättning för att index 

för HD och/eller ED ska införas är att 

det finns tillräckligt mycket information 

i form av röntgenresultat registrerade 

i rasen för att avelsvärden ska kunna 

skattas med tillfredställande säkerhet. I 

numerärt små raser, eller raser med liten 

andel undersökta hundar, tillför ett 

index inte mycket mer information än 

vad som redan finns och beräkningarna 

blir då osäkra. I dagsläget går det inte att 

för varje enskild ras säga om avelsvärden 

för HD och ED går att beräkna med tillräcklig 

säkerhet, men sannolikt kommer 

det att krävas att rasen, inom ramen för 

SKK:s genetiska hälsoprogram, har krav 

på känd röntgenstatus. I de raser för vilka 

index införs behövs information om och 

strategier för hur dessa bör användas i 

avelsarbetet. Nuvarande regler om känd 

ledstatus och fria leder behöver ersättas 

med krav och/eller rekommendationer 

relaterade till avelsvärdet. 

Sofia Malm 

Agronomie doktor SOFIA MALM disputerade 

2010 vid Sveriges lantbruksuniversitet 

med avhandlingen ”Breeding for improved 

hip and elbow health in Swedish dogs”. Länk 

till pdf med den fullständiga avhandlingen: 

http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002395/. 

Sofia arbetar numera för Svenska 

Kennelklubben som genetiskt sakkunnig. 

Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB 

Ansvarig utgivare: Hans Nilsson 

Veterinärmedicinsk konsult: 

Leg. vet. Lena Myrenius 

I redaktionen: 

Agronomie doktor Ann Högberg 

Redaktionssekreterare: 

Emelie Nilsson 

Redigering: Karli Ord och Bild 

Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare 

nummer m.m. besvaras gärna av tidningens 

redaktionssekreterare! För signerade 

artiklar svarar författaren. För osignerat 

material svarar redaktionen. För insänt, ej 

beställt material ansvaras ej. 

Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast 

återges med redaktionens tillstånd och efter 

överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, 

författaren och/eller fotografen. 

I sammanhanget skall det klart framgå från 

vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är 

hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt 

med redaktions sekreteraren! 

Läsarservice: Tidigare nummer av Doggy- 

Rapport kan beställas och kostar då 20 kr 

(med reservation för att vissa nummer inte 

längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 

2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För 

varje beställning utgår en expeditionsavgift på 

10 kr. Moms ingår. 

ISSN: 1400-6650 

Lantmännen Doggy uppfyller 

krav en i den internationella 

kvalitetsstandarden 

SS-EN ISO 9001. 

Certifikat nr 321, ut fär dat 

av SIS Certifiering AB. 

Postadress: Doggy-Rapport, Doggyvägen 1, 

447 84 Vårgårda 

Telefon: 0322-66 65 00 

Från utlandet +46 (0)322 66 65 00 

Telefax: 0322-66 65 80 

Hemsida: www.doggyrapport.se 

E-mail: dogpost@doggy.se 

Produceras av Prinfo Vårgårda AB, 

Box 45, 447 22 Vårgårda.

Doggy Rapport 2 - 2011

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?