Lönebildningsrapporten - Konjunkturinstitutet

Sammanfattning 9
någon större grad kan förklaras av konjunkturförsvagningen.
Arbetslösheten minskar något som årsgenomsnitt 2008 (se
diagram 4), och utvecklingen av sysselsättningen har ungefär
motsvarat den starka uppgång som förutsågs hösten 2007 (se
diagram 5). Tillväxten i antalet arbetade timmar har till och med
första halvåret 2008 något överträffat de prognoser som låg till
grund för 2007 års lönebildningsrapport (se diagram 6).
Löneökningstakten har således under åren 2007 och 2008 varit
låg i förhållande till läget på arbetsmarknaden, även om löneökningarna
till viss del kan ha dämpats till följd av den begynnande
konjunkturförsämringen. Detta motiverar bedömningen
att lönebildningen fungerar något bättre än tidigare och att arbetsmarknadens
parter i 2007 års avtalsrörelse på central och
lokal nivå sammantaget tog ett större samhällsekonomiskt ansvar
än under de två tidigare avtalsrörelserna 2001 och 2004 (se kapitel
4 för en analys). Ett större samhällsekonomiskt ansvarstagande
tillåter på sikt även en bättre utveckling av löntagarnas och de
arbetslösas förväntade disponibelinkomst (se avsnitt 3.4 för en
analys).
Diagram 4 Arbetslöshet
Procent av arbetskraften
12
11
10
9
8
7
6
5
97
99
01
03
Lönebildningsrapporten 2007
Lönebildningsrapporten 2008
Diagram 5 Sysselsatta
Årlig procentuell förändring
05
Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.
07
12
11
10
9
8
7
6
5
2.5
2.5
1.2 Lönenormeringen har bidragit till lägre
arbetslöshet
2.0
1.5
1.0
2.0
1.5
1.0
Det finns tecken på att en successiv förbättring av lönebildningen
har ägt rum i Sverige (se kapitel 3 för en analys). Förbättringen
kan hänga samman med Industriavtalets tillkomst 1997 och
har sannolikt förstärkts av inrättandet av Medlingsinstitutet samt
av Riksbankens etablering av ett trovärdigt inflationsmål. Även
förändringen i den effektiva ersättningsgraden vid arbetslöshet
kan ha bidragit till en lägre jämviktsarbetslöshet genom att öka
arbetsmarknadens parters incitament att ta hänsyn till arbetslösheten.
Arbetsmarknadens parter har under åren 2004–2007 kommit
överens om i genomsnitt lägre arbetskostnadsökningar än under
åren 1995–1998 (se diagram 7), trots att arbetslösheten från och
med 2004 varit klart lägre än under senare hälften av 1990-talet.
Industriavtalets lönenormerande roll har sannolikt bidragit till
att hålla nere nivån på lönekraven. Det finns starka argument för
att det gynnar lönebildningen om den normsättande sektorn är
stor. Då är det sannolikt att lönesättarna i denna sektor beaktar
de samhällsekonomiska konsekvenserna, i form av bland annat
högre räntor, av allt för höga löneökningar. Normeringen innebär
också att parterna inom industrin, som inleder avtalsrörelsen,
beaktar att deras avtalade löneökningar kommer att gälla även
för övriga branscher. Då försvagas deras incitament att kräva
alltför höga lönepåslag ytterligare. Under sådana förutsättningar
leder höga löneökningar i industrin till motsvarande höga löneökningar
i andra branscher, vilket driver upp inflationen och
tvingar Riksbanken att höja reporäntan. Den sektor som norme-
0.5
0.0
-0.5
-1.0
-1.5
97 99 01 03 05
Lönebildningsrapporten 2007
Lönebildningsrapporten 2008
Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.
07
0.5
0.0
-0.5
-1.0
-1.5
Diagram 6 Arbetade timmar i näringslivet
Årlig procentuell förändring, kalenderkorrigerade
värden
5
5
4
3
2
1
0
-1
-2
-3
97 99 01 03
Lönebildningsrapporten 2007
Lönebildningsrapporten 2008
05
Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.
07
4
3
2
1
0
-1
-2
-3