Lönebildningsrapporten - Konjunkturinstitutet

Hur bestäms löner och sysselsättning på den svenska arbetsmarknaden? 55
kapitalstocken är given, kommer en löneökning medföra att
efterfrågan på arbetskraft minskar om den nominella löneökningen
är sådan att reallönen ökar efter att företagen anpassat
sina priser. Prissättningskurvan (PS i figur 3) anger alltså en högre
arbetskraftsefterfrågan ju lägre reallönen är, vilket beror på att
arbetskraftens marginella produktivitet sjunker med stigande
sysselsättning vid given kapitalstock.
På lång sikt kan företagen anpassa sin kapitalstock genom att
öka eller minska sina fasta bruttoinvesteringar så att avkastningen
på kapital blir förenlig med det internationellt bestämda avkastningskravet.
Detta illustreras av den långsiktiga prissättningskurvan
LSPS. Den långsiktiga prissättningskurvan är horisontell
eftersom det internationellt bestämda kapitalavkastningskravet
bestämmer kapitalintensiteten i produktionen, och därmed
arbetskostnadsandelen, så att företagens långsiktiga reala
betalningsvilja är densamma för varje nivå på sysselsättningen. 55
Punkten A i figur 3 utgör en långsiktig jämvikt på arbetsmarknaden
där reallönen är lika med den långsiktiga nivå som är
förenlig med det internationella kapitalavkastningskravet och
motsvarar löntagarnas lönekrav vid sysselsättningsnivån S. Skillnaden
mellan S och AK, betecknad U, illustrerar jämviktsarbetslösheten,
dvs. den del av arbetskraften som inte är sysselsatt i
jämvikt. 56
Konjunkturella obalanser kan ses som rörelser längs kurvan
WS men utanför jämviktspunkten A. Punkter längs lönesättningskurvan
nordost om punkten A kan tolkas som en högkonjunktur
där resursutnyttjandet är högt, arbetslöshetsnivån understiger
jämviktsarbetslösheten och reallönenivån är högre än sitt
jämviktsvärde. På motsvarande sätt kan punkter sydväst om A
tolkas som en lågkonjunktur där arbetslösheten är högre än jämviktsarbetslösheten
och reallönen understiger sitt jämviktsvärde.
På längre sikt återgår arbetsmarknaden till jämvikt eftersom
minst en av arbetsmarknadens parter är missnöjd med utfall som
avviker från jämvikten. Om sysselsättningen är högre än i jämvikt
är företagen inte beredda att betala den reallön som arbetstagarna
kräver. Företagen höjer då sina priser för att återställa
sina vinster samtidigt som arbetstagarna kräver högre nominella
löner, dels som kompensation för prishöjningarna, dels för att
nå sin önskade nivå på reallönen. Företagen vill då höja sina
priser ytterligare och en prisökningsspiral uppstår. Prisökningarna
innebär att inflationen ökar, vilket får Riksbanken att höja
räntan, vilket i sin tur dämpar efterfrågan så att sysselsättningen
55 Friktioner på arbetsmarknaden kan ge upphov till att reallönenivån varierar något
med sysselsättningen även på lång sikt. Om företagen möter kostnader för att
anställa kan dessa kostnader öka med sysselsättningsnivån eftersom det krävs att
företagen anställer kontinuerligt för att upprätthålla en hög sysselsättningsnivå.
Dessa anställningskostnader minskar löneutrymmet, vilket innebär att reallönen blir
lägre ju högre sysselsättningen är, även på lång sikt. Detta är fallet i avsnitt 3.4
”Lägre lönekrav leder inte till långsiktigt lägre disponibel inkomst”.
56 Resonemanget i detta stycke bortser från teknisk utveckling, kapitalfördjupning
samt förbättrad kvalitet på kapital och arbetskraft. Det ska därför förstås att en
konstant reallön i Figur 3 innebär en reallönenivå som växer i takt med den
strukturella arbetskostnadsutvecklingen.