Lönebildningsrapporten - Konjunkturinstitutet

20 Avtalsrörelsen 2007 och makroekonomisk utveckling
vidgaranti. Drygt en fjärdedel av arbetstagarna i näringslivet har
avtal som reglerar löneökningen på individnivå genom generella
höjningar (typ 4). För många av dessa finns också en lönepott
för lokal fördelning.
Inom kommunsektorn har de flesta arbetstagare avtal med
lönepott (typ 3). Inom staten förekommer endast sifferlösa avtal
(typ 1) samt avtal med lokal lönebildning med någon form av
stupstock (typ 2).
Avtalsrörelsen 2007 innebar en något ökad central styrning
av lönebildningen i privat sektor (se tabell 2). Andelen arbetstagare
i privat sektor som omfattas av avtal med lönepotter (typ 3)
och generell höjning (typ 4) ökade med 8 procentenheter jämfört
med 2006, på bekostnad av avtal med lokal lönebildning. Inom
kommunal sektor och staten skedde ingen förändring jämfört
med 2006.
LOKAL LÖNEBILDNING I KONJUNKTURLÖNESTATISTIKEN
Även om 2007 års avtalsrörelse innebar ett litet steg mot ökad
central styrning av lönerna sker fortfarande en väsentlig del av
lönebildningen på lokal nivå. Medlingsinstitutet beräknar tidsserier
för centralt avtalade löneökningar med samma branschindelning
som konjunkturlönestatistiken. 17 Differensen mellan
konjunkturlönestatistikens uppmätta löneökningar och Medlingsinstitutets
beräknade avtalsserier definieras som en ”restpost”.
18 Restposten kan tolkas som resultatet av lokala förhandlingar
och olika typer av resultat- och efterfrågebaserade lönetilllägg.
Vissa strukturella förändringar av löntagarnas sammansättning
(och genomsnittslön) påverkar också restposten. 19 I fördjupningen
”Löneökningar enligt olika statistiska källor” beskrivs
varför förändringar av andelen tjänstemän och arbetare,
liksom förändringar av branschernas relativa storlek, endast
marginellt fångas upp i konjunkturlönestatistiken.
LÖNEUTVECKLING UTÖVER CENTRALA AVTAL FÖR
ARBETARE OCH TJÄNSTEMÄN I NÄRINGSLIVET
Det finns en tydlig skillnad mellan i vilken utsträckning arbetares
och tjänstemäns slutgiltiga löneökningar regleras i centrala avtal.
Ett sätt att belysa detta är att jämföra löneökningarna utöver
17 Beräkningarna görs per månad och skiljer sig från avtalssiffrorna i tabell 1 på två
sätt. För det första är sifferlösa avtal invägda med ökningstakt noll procent i den
genomsnittliga centralt avtalade löneökningstakten, med antal arbetstagare som
vikt. För det andra beräknas den genomsnittliga centralt avtalade löneökningen ett
givet år utifrån de avtal som löper under detta år, oavsätt när de slutits. I tabell 1
redovisas i stället löneökningen endast för de treårsavtal som slöts under 2007.
18 Restposten har även kallats för löneglidning. Denna beteckning indikerar dock en
strävan mot en mer centralstyrd lönebildning än vad som varit fallet i Sverige de
senaste tjugofem åren.
19 Exempel på förändringar av löntagarnas struktur som fångas upp i
konjunkturlönestatistsiken är förändringar av genomsnittsålder och utbildningsnivå
samt arbetsort. En analys av sammansättningseffekter på löneökningstakten 2007
görs i fördjupningen ”Har förändringar i sammansättningen av sysselsättningen
bromsat löneökningstakten?”.