Lönebildningsrapporten - Konjunkturinstitutet

10 Sammanfattning
Diagram 7 Arbetskostnad per timme
och arbetslöshet
7
Arbetskostnad, procentuell förändring
6
5
4
3
2
4
2001
2002
2003 2005
1999
2006
2007
2000
2004
1998
6
8
10
Arbetslöshet, procent av arbetskraften
Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.
1996
1995
1997
7
6
5
4
3
2
12
rar har således starka skäl att ta en stor samhällsekonomisk hänsyn
eftersom höga löneökningar i normsättarens sektor inte
främst tenderar att höja branschens relativlöner utan i stället
framkallar en stramare penningpolitik.
Även andra faktorer har sannolikt bidragit till denna gradvisa
förbättring av lönebildningen. Att Riksbanken har kunnat etablera
ett trovärdigt inflationsmål spelar en viktig roll, eftersom stora
fackförbund och förhandlingskarteller vet att för höga lönekrav
bemöts med högre styrräntor.
Att det är just parterna inom industrin som har åtagit sig ansvaret
att initiera lönerörelsen och därmed skapa en norm för
efterföljande lönesättare härrör från den tidigare ekonomiskpolitiska
regimen med fast växelkurs. Det nuvarande penningpolitiska
upplägget förutsätter inte att det är just industrin som
sätter normen för löneökningen. Parterna inom industrin har
dock från och med slutet av 1990-talet etablerat ett fungerande
samarbete och deras lönenormerande roll har i dag en bred acceptans.
Det vore därför riskabelt för Sverige att äventyra detta
förtroendekapital genom att avstå från den rådande förhandlingsordningen
utan att ett genomtänkt och allmänt accepterat
alternativ finns till hands.
1.3 Avtalsperioden 2010–2012 – tuffare
förutsättningar
Den senaste avtalsrörelsen ger anledning till en positiv bedömning
av utvecklingen av lönebildningen och parternas vilja och
förmåga att ta samhällsekonomiskt ansvar. Huruvida denna bedömning
kommer att bekräftas av den framtida utvecklingen
beror i hög grad på resultatet av 2010 års avtalsrörelse. Flera
faktorer bidrar till att utrymmet för arbetskostnadsökningar då
kommer att vara lågt.
DEN STRUKTURELLA ÖKNINGSTAKTEN AV
ARBETSKOSTNADEN REVIDERAS NER
Arbetsmarknadens parter kan inte i någon större utsträckning
påverka den långfristiga nivån eller ökningstakten av arbetskostnaden.
Arbetskostnadens strukturella utveckling, dvs. arbetskostnadens
ökningstakt när ekonomin är i konjunkturell balans,
bestäms av produktivitetstillväxten och utvecklingen av näringslivets
förädlingsvärdepriser (se kapitel 4 för en analys). Förädlingsvärdeprisernas
långsiktiga utveckling begränsas av Riksbankens
inflationsmål.
Den strukturella ökningstakten av arbetskostnaden bedöms i
denna rapports huvudscenario uppgå till i genomsnitt
3,5 procent per år 2010–2012 och ca 3,8 procent per år 2010–
2020. Detta representerar en tydlig nedrevidering av den strukturella
ökningstakt som presenterades i fjolårets rapport. I Lönebildningsrapporten
2007 bedömdes arbetskostnadens strukturella